![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/if.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
IF: L\u00e5tsaskompisar
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r 17 maj 2024
\nRegi John Krasinski<\/p>\n
Efter tv\u00e5 intensiva och m\u00f6rka A Quiet Place-filmer vill regiss\u00f6ren och sk\u00e5despelaren John Krasinski byta genre och g\u00f6ra n\u00e5got diametralt motsatt mot den h\u00e5rdf\u00f6ra och skr\u00e4ckinjagande kampen p\u00e5 liv och d\u00f6d i ett apokalyptiskt USA. Resultatet blir en sockers\u00f6t, simpel men \u00e4nd\u00e5 charmerande familjefilm som vill appellera till de allra yngsta i publiken. Den renodlade familjefilmen har m\u00e5nga skepnader idag, antingen genom actionfilmer som exempelvis Avengers och Star Wars, men ocks\u00e5 animerade projekt, som bland annat Pixar l\u00e4nge varit v\u00e4rldsledande inom vad g\u00e4ller att f\u00e5nga b\u00e5de stora och sm\u00e5.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det uppmuntrande att Krasinski \u00f6nskar g\u00f6ra en mer traditionsenlig familjefilm, utan action eller n\u00e5gra som helst explosiva inslag. Det hela vill ist\u00e4llet anta samma skepnad som de b\u00e4sta filmerna fr\u00e5n Pixar men ocks\u00e5 Studio Ghibli. Det inneb\u00e4r en film som g\u00e4rna nyttjar det \u00f6vernaturliga och d\u00e4r en ung protagonist tvingas inse att v\u00e4rlden \u00e4r betydligt mer komplex \u00e4n vad denne intalat sig sj\u00e4lv. Best\u00e5ndsdelarna \u00e4r lika klassiska som de \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4gbara, n\u00e5got som n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte \u00e4r fel. N\u00e4mnda Pixar och Ghibli har \u00e5teranv\u00e4nt tematik och st\u00e4mningsl\u00e4gen men lyckas implementera dem i nya och fascinerande kontexter som g\u00f6r att de inte framst\u00e5r \u00e5tervunna eller ointressanta.<\/p>\n
Krasinskis starka \u00f6nskan att emulera samma snillrika dramaturgi och k\u00e4nslom\u00e4ssiga utdelning \u00e4r aningen f\u00f6r ambiti\u00f6s f\u00f6r hans – fortfarande, inte helt fl\u00e4ckfria regi. Flera scener ter sig aningen anstr\u00e4ngda och inte naturligt entusiastiska. Det \u00e4r om\u00f6jligt att inte se flera paralleller med den bortgl\u00f6mda – och misslyckade, Till Vildingarnas Land av Spike Jonze, d\u00e4r fantasifulla plyschfigurer spelar en avg\u00f6rande roll och d\u00e4r barns fantasi st\u00e5r i centrum. Men faktum \u00e4r att filmen ocks\u00e5 delar ett antal av de problem som s\u00e4nkte Jonze ambiti\u00f6sa projekt, framf\u00f6rallt i och med huvudrollsinnehavaren Cailey Fleming som sadlats med en \u00f6verlag ointressant roll som g\u00f6r hennes m\u00e5nga g\u00e5nger starka sk\u00e5despel l\u00f6nl\u00f6st.<\/p>\n
Ensemblen \u00e4r sannerligen inte befriad fr\u00e5n talang, akt\u00f6rerna som l\u00e5nat ut sina r\u00f6ster har s\u00e5 mycket stj\u00e4rnglans att vintergatan bleknar, George Clooney, Bradley Cooper och Awkwafina \u00e4r bara ett n\u00e5gra av dem som f\u00f6rekommer, dock i oerh\u00f6rt korta och mestadels triviala roller. Ist\u00e4llet f\u00e5r Ryan Reynolds h\u00e5lla i taktpinnen, och efter ha rehabiliterat sin karri\u00e4r med Deadpool och ett antal andra projekt har Reynolds numera statusen som ett charmtroll som inte kan g\u00f6ra n\u00e5got fel\u2026 F\u00f6rutom h\u00e4r. Mycket av Reynolds akt h\u00e4r g\u00e5r p\u00e5 autopilot och k\u00e4nns inte det minsta inspirerad. \u00d6verlag saknas en riktigt potent sk\u00e5despelarinsats som kan f\u00f6rankra filmen och ge den ett genuint lyft, n\u00e5got som hade varit oerh\u00f6rt behj\u00e4lpligt. Och Steve Carell, som sk\u00e4nker sin st\u00e4mma till den kramgoa j\u00e4tten Blue, har haft b\u00e4ttre och mer vakna dagar \u00e4n h\u00e4r.<\/p>\n
Men allt \u00e4r inte turbulent, f\u00f6r trots att Krasinski saknar fingerf\u00e4rdigheten f\u00f6r att fullt ut realisera sina visioner \u00e4r viljan och intentionerna helt befriade fr\u00e5n cynism. D\u00e4r alltf\u00f6r m\u00e5nga projekt – som utger sig f\u00f6r att vara familjefilmer, idag g\u00e5r p\u00e5 ren och sk\u00e4r rutin, finns h\u00e4r en tydlig och uppenbar \u00f6nskan att g\u00f6ra en h\u00f6gkvalitativ film utan en enda ond fiber kroppen. Detta g\u00f6r att flera av klavertrampen inte blir fullt d\u00f6dliga, snarare dr\u00e5pliga.<\/p>\n
Och ibland r\u00e4cker goda intentioner en bra bit, f\u00f6r trots att filmen \u00e4r sockrad till den grad att b\u00e5de viktv\u00e4ktarna och diabetesf\u00f6rbundet borde ingripa, \u00e4r det n\u00e4rmast om\u00f6jligt att bli uppr\u00f6rd. Det hela \u00e4r s\u00e5 pass v\u00e4lmenande och uppriktigt att \u00e4ven den sockerchock som \u00e4r filmens slut g\u00e5r att sv\u00e4lja, \u00e4ven om t\u00e4nderna ilar efter\u00e5t.<\/p>\n
IF: L\u00e5tsaskompisar trampar fel, slinter och n\u00e5r inte ens halvv\u00e4gs till att vara en full\u00e4ndad familjefilm. Men den gener\u00f6sa, v\u00e4lkomnande samt hoppfulla auran som omger filmen skapar ett ov\u00e4ntat v\u00e4lbehag som \u00e4r ytterst uppskattat i v\u00e4rld som inte b\u00e4r med sig m\u00e5nga – eller ens n\u00e5gra, av de ovan n\u00e4mnda goda attributen.<\/p>\n