![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed-4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Immaculate
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r. 17 maj 2024
\nRegi Michael Mohan<\/p>\n
Om det skulle finns sju imagin\u00e4ra d\u00f6dssynder f\u00f6r filmskapande lyckas Immaculate, regisserad av Michael Mohan och producerad av huvudrollsinnehavaren Sydney Sweeney, beg\u00e5 samtliga. Skr\u00e4ckfilmen f\u00f6rblir st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande och relevant, genren kan kanalisera de mest fascinerande \u00f6gonblicken fr\u00e5n barndomen, d\u00e5 sagor och skr\u00f6nor fascinerade med mystik och obehag. I genrens mest bejublade stunder binds ren och sk\u00e4r terror ihop med mer djuplodande analyser om antingen religon eller samh\u00e4llet i stort.<\/p>\n
Immaculate chockerar endast p\u00e5 helt fel s\u00e4tt och allt intellektuellt tuggmotst\u00e5nd uteblir. Ist\u00e4llet \u00e4r det en erbarmlig uppvisning i genrens absolut s\u00e4msta tendenser. Det brukar ibland sk\u00e4mtas om att filmindustrin bygger p\u00e5 manus-optioner. Att vi alltf\u00f6r ofta f\u00e5r snarlika filmer med mycket korta mellanrum.<\/p>\n
Fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5rets – urusla, The Nun II, till \u00e5rets The First Omen, borde en hel subgenre snart etableras, kallad nunneskr\u00e4ck. Immaculate kan i alla fall ansluta till detta \u201dglamor\u00f6sa\u201d s\u00e4llskap som ytterligare ett kolossalt fiasko som sk\u00e4ndar filmmediet och serverar biopubliken det absolut s\u00e4msta skr\u00e4ckgenren har att erbjuda.<\/p>\n
Att ifr\u00e5gas\u00e4tta filmens ber\u00e4ttelse vore lika givande som att p\u00e5peka att god kroppshygien \u00e4r uppskattat. Problemen str\u00e4cker sig n\u00e4mligen l\u00e5ngt bortom det fullkomligt v\u00e4rdel\u00f6sa manuskriptet och en ber\u00e4ttelse som saknar all form av originalitet eller inspiration. Filmens knappa budget p\u00e5 nio miljoner dollar m\u00e5ste n\u00f6dv\u00e4ndigtvis inte inneb\u00e4ra \u00f6verdrivna begr\u00e4nsningar. Skr\u00e4ckfilmer har ofta visats sig vara oerh\u00f6rt motst\u00e5ndskraftiga vad g\u00e4ller att tilldelas bristf\u00e4lliga resurser. Dock kan man fr\u00e5ga sig om n\u00e4mnda budget st\u00e4mmer \u00f6verhuvudtaget, d\u00e5 inte ens elr\u00e4kningarna verkar ha betalats. Immaculate \u00e4r n\u00e4mligen inte belyst, det \u00e4r ett becksvart foto som inte ens kan anv\u00e4nda sig av naturligt ljus f\u00f6r att skapa ett n\u00e5gorlunda st\u00e4dat utseende. Det totala m\u00f6rker som d\u00f6ljer precis allt orsakar allvarliga synskador, tittaren tvingas kisa och vrida p\u00e5 huvudet f\u00f6r att se vad som \u00f6verhuvudtaget sker framf\u00f6r en. Inte f\u00f6r att det \u00e4r mycket som missas, det som f\u00f6rekommer p\u00e5 duken \u00e4r en ren travesti av sm\u00e4rtsamt uselt sk\u00e5despel, v\u00e4rdel\u00f6sa f\u00f6rs\u00f6k till skr\u00e4ck och skandal\u00f6st uselt filmskapande.<\/p>\n
Det enda som skapar n\u00e5gon som helst reaktion \u00e4r att se Sydney Sweeney, som verkar ha gjort n\u00e5got hemskt i sitt f\u00f6reg\u00e5ende liv, inget annat kan f\u00f6rklara medverkan i ett \u2019\u2019p\u00e4rlband av kalkoner\u2019\u2019. Efter att ha varit med i den helt makabert usla Madame Web \u00e4r det \u00e5terigen dags f\u00f6r en film – d\u00e4r Sweeney medverkar, att hyvla ned alla t\u00e4nkbara barri\u00e4rer f\u00f6r hur uselt n\u00e5got kan vara p\u00e5 bioduken. Sweeneys agerande \u00e4r inte heller guds g\u00e5va till filmkonsten. F\u00f6rutom kopi\u00f6sa m\u00e4ngder primalskrik och lika m\u00e5nga stressade fl\u00e5s erbjuds ingenting som kan kategoriseras som uth\u00e4rdligt.<\/p>\n
Som den sista kronan p\u00e5 verket har helvetet utrustats med ett bombastiskt och pl\u00e5gsamt soundtrack d\u00e4r kyrkorglar och domedagsk\u00f6rer demolerar alla m\u00f6jligheter till att skapa intensitet eller stilfull skr\u00e4ck.<\/p>\n
Immaculate \u00e4r en vandrande synd som f\u00f6rtj\u00e4nar att korsf\u00e4stas f\u00f6r sina d\u00e5d mot publiken.<\/p>\n