{"id":181026,"date":"2024-05-11T19:09:04","date_gmt":"2024-05-11T17:09:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181026"},"modified":"2024-05-11T19:09:12","modified_gmt":"2024-05-11T17:09:12","slug":"charmerande-retro-nisch-finslipad-intill-fullandning-tur-att-jag-kan-skratta-av-amanda-ginsburg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=181026","title":{"rendered":"Charmerande retro-nisch finslipad intill full\u00e4ndning – Tur att jag kan skratta av Amanda Ginsburg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Amanda Ginsburg<\/p>\n\n\n\n

Tur att jag kan skratta<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Riksmixningsverket Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Amanda Ginsburg & Filip Ekestubbe<\/p>\n\n\n\n

Ladybird<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 14\/4 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Inte utan att man funderar p\u00e5 hur Amanda Ginsburg handskas med den kopi\u00f6sa framg\u00e5ng hon r\u00f6nt. De tv\u00e5 tidigare plattorna i eget namn bel\u00f6nades b\u00e4gge med en Grammis, fler priser har utdelats och recensentrosorna har prunkat. Att d\u00f6ma av ett par m\u00f6ten p\u00e5 tu man hand och efter att ha sett s\u00e5ngerskan och l\u00e5tskrivaren live fem g\u00e5nger, konstateras att hon \u00f6dmjukt har f\u00f6tterna p\u00e5 jorden. F\u00f6r k\u00e4nnedom kan informeras om att jag recenserat henne flera g\u00e5nger. Att skivbolaget lanserar henne som en hyllad och \u00e4lskad stj\u00e4rna, tillika introdukt\u00f6r av jazz f\u00f6r noviser, m\u00e4rks. De f\u00f6r hennes sound oumb\u00e4rliga musikerna negligeras. Lyckligtvis lyfts deras betydelse fram av frontande kvinna n\u00e4r m\u00f6jlighet ges.<\/p>\n\n\n\n

Nytt sedan I det lilla h\u00e4nder det mesta <\/em>(2020) \u00e4r att st\u00e4ndige vapendragaren pianisten Filip Ekestubbe, numera omges av danske kontrabasisten Anders Fjeldsted och den i K\u00f6penhamn bosatte norrmannen Snorre Kirk p\u00e5 trummor. Kirk har en egen swingbetonad grupp som jag recenserat live och p\u00e5 skiva, medan den \u00e4nnu resligare dansken figurerat p\u00e5 flera album jag skrivit om. Fick m\u00f6jlighet att njuta av pianistens meriterade, f\u00e4rska trio p\u00e5 Unity h\u00e4rf\u00f6rleden. Flitigt sysselsatte Ekestubbe har jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra i diverse sammanhang p\u00e5 senare \u00e5r, vilket renderat i ett flertal entusiastiska omd\u00f6men.<\/p>\n\n\n\n

Tur att jag kan skratta <\/em>best\u00e5r av nio v\u00e4lsvarvade (knycker termen fr\u00e5n presstexten) melodier, varav en \u00e4r en tons\u00e4ttning p\u00e5 omtalad dikt av Stig Dagerman. I \u00f6vrigt st\u00e5r Amanda Ginsburg f\u00f6r samtliga texter, i n\u00e5gra fall i samverkan med Andy Fite, pappa Bengt Erik eller Filip Ekestubbe. Den sist n\u00e4mnde \u00e4r huvudansvarig f\u00f6r skimrande, f\u00e4ngslande och finurliga kompositioner, ofta tillsammans med Amanda. Snorre Kirk har komponerat Var det mot mig du log? <\/em>medan en annan fulltr\u00e4ff h\u00e4mtats fr\u00e5n full\u00e4ngdare s\u00e5ngerskan gjort med osannolikt produktive Andy Fite (recenserad i JAZZ\/ OJ). F\u00f6r att fullf\u00f6lja redog\u00f6relsen listas Ginsburgs g\u00e4ster i studion. P\u00e5 \u00f6ppningssp\u00e5ret och H\u00f6st<\/em> f\u00f6rekommer P\u00e4r Grebacken (fl\u00f6jt), Johan Alenius (altfl\u00f6jt), Klas Lindquist (klarinett), Klas Toresson (klarinett) samt Lisa Grotherus (basklarinett). Tobias Wiklund lirar kornett i Hip Shit. <\/em> Samtliga tillh\u00f6r landets mest kvalificerade bl\u00e5smusiker med jazzanknytning.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg – fr\u00e5n releaseturn\u00e9ns avslutning i G\u00f6teborg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Hade f\u00f6rm\u00e5nen att n\u00e4rvara under turn\u00e9avslutningen p\u00e5 Storan i G\u00f6teborg, d\u00e5 Amanda i perfekt akustik n\u00f6jde sig med att bli uppbackad av n\u00e4mnd pianotrio, stiligt ekiperade. Kanske med n\u00e5got undantag framf\u00f6rs allt material fr\u00e5n f\u00e4rska skivan, i en repertoar \u00f6ver tv\u00e5 set kryddad med hits som Havsmelodi. Konserten i v\u00e4lfyllt och anrikt teaterhus blev en v\u00e4ldigt lyckad turn\u00e9avslutning, med extra taggad kvartett p\u00e5 scen. Som kunde f\u00f6rutses skiljer sig musiken \u00e5t live och i inspelad form. P\u00e5 sedvanligt jazzigt man\u00e9r f\u00e5r de ypperliga musikerna avsev\u00e4rt mer frihet att uttrycka sig, utrymmen de p\u00e5 ett bed\u00e5rande vis tog till vara p\u00e5 i solon, upprymda dialoger och i tajta gemensamma aktioner. Oemotst\u00e5ndlig formel breddas. Man \u00e4gnar sig ut\u00f6ver visjazz \u00e5t swing, bossa, h\u00f6goktanig bopp, cool jazz, str\u00e5k av kammarmusik, bluesiga inslag och till och med en sekvens d\u00e4r det improviseras otyglat i experimenterande anda. Associerar vid ett tillf\u00e4lle n\u00e4r supersnabb scat uppst\u00e5r, f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog till Bud Powell. I en annan minnesv\u00e4rd sekvens till Jan Johanssons m\u00e4sterligt renodlade kompositioner p\u00e5 Innertrio<\/em> vilka utf\u00f6rdes tillsammans med storheterna Georg Riedel och Egil Johansen.<\/p>\n\n\n\n

Vad betr\u00e4ffar den prisade stj\u00e4rnan sj\u00e4lv, kan man inte undg\u00e5 att referera till i f\u00f6rsta hand Monica Z och hennes ber\u00f6mda 60-tal, fast ocks\u00e5 till ett sj\u00e4lvst\u00e4ndigt geni som Barbro H\u00f6rberg. I vissa ballader kan likheter med Nannie Porres sk\u00f6njas. Det \u00e4r en konst att ha en n\u00e4pen och medh\u00e5rsstrykande framtoning utan att bli banal eller menl\u00f6s. Den konsten beh\u00e4rskar Ginsburg fullkomligt. Och s\u00e4rskilt live tuffar hon till sig emellan\u00e5t. Tv\u00e5 andra h\u00e4pnadsv\u00e4ckande f\u00e4rdigheter m\u00e5ste framh\u00e5llas. Dels ett fabul\u00f6st drillande i h\u00f6ga register \u00e1 la Alice Babs, dels anm\u00e4rkningsv\u00e4rda niv\u00e5n p\u00e5 rytmsinnet. Den frapperande vighet och k\u00e4nsla f\u00f6r rytmik r\u00f6sten frambringar \u00e4r unika kvaliteter som har ytterst f\u00e5 motsvarigheter i svenskt musikliv. S\u00e4ttet att skickligt betona ska ocks\u00e5 med emfas f\u00f6ras in p\u00e5 pluskontot.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter relevant utvikning nu full koncentration p\u00e5 det v\u00e4lproducerade album jag lyssnat p\u00e5 flera g\u00e5nger i utm\u00e4rkta Sony-h\u00f6rlurar. F\u00f6r de som undrar ska s\u00e4gas att cd:n inneh\u00e5ller ett illustrerat h\u00e4fte, d\u00e4r de underfundiga alternativt underh\u00e5llande texterna \u00e5terges. Insiktsfulla vardagsbetraktelser varvas med livsfilosofi j\u00e4mte aspekter p\u00e5 relationer och k\u00e4rlek. Det samh\u00e4llsengagemang som sipprar fram i sociala medier och mellansnack \u00e4r \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge t\u00e4mligen fr\u00e5nvarande i verser och refr\u00e4nger.<\/p>\n\n\n\n

Ljuvlig inledning med sofistikerat spelande bl\u00e5ssektion \u00e5tf\u00f6ljs av pigg och lika v\u00e4lsvarvad up tempo i medryckande Jag borde inte m\u00e5ste vilja<\/em> med snyggt basfeature och underbart sn\u00e4rtiga l\u00f6pningar fr\u00e5n Elestubbe. I n\u00e4sta l\u00e5t skiftas st\u00e4mningen \u00e5terigen genom att h\u00e4rligt dr\u00f6jande ballad framst\u00e4ller en bluesig k\u00e4nsla. Utan att te sig som en tom pose l\u00e5ter man i titell\u00e5ten hur coola som helst. Som redan framg\u00e5tt erbjuder Amandas tredje full\u00e4ngdare under eget flagg p\u00e5fallande variationsrikedom. Influenser fr\u00e5n fler h\u00e5ll \u00e4n f\u00f6reg\u00e5ende alster f\u00f6rekommer, vilket tyder p\u00e5 en utvidgning av konceptet. R\u00f6tterna till text & musik kan fortfarande tvekl\u00f6st sp\u00e5ras till 60-talet, ibland f\u00e5ngas jag av fragment som p\u00e5minner om \u00f6rh\u00e4ngen fr\u00e5n en svunnen era. Ginsburgs cocktail av soft jazz, visa och virtuosa inslag tar med lyssnarna p\u00e5 en h\u00e4nryckningens svindlande resa. Att hon p\u00e5 uppseendev\u00e4ckande kort tid etablerat sig i vokaltoppen beror p\u00e5 kombinationen b\u00e4rkraftiga l\u00e5tar, styrkan i en egen r\u00f6st och oantastliga val av ackompanjat\u00f6rer.<\/p>\n\n\n\n

Som n\u00e4mnts fraseras med utomordentlig finess oavsett om s\u00e5ngen stretchas eller det idkas avancerade man\u00f6vrar i uppdrivet tempo. Vidare ska po\u00e4ngteras att Ekestubbe, Fjeldsted, Kirk och albumets g\u00e4ster utg\u00f6r halva beh\u00e5llningen, samt att kornettisten Tobias Wiklund g\u00f6r en ypperlig insats p\u00e5 kr\u00e4ngande d\u00e4ngan Hip Shit. <\/em>I slut\u00e4ndan \u00e4r det hugget som stucket om Tur att jag kan skratta <\/em>ska tilldelas 4+ eller full pott. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Amanda Ginsburg Tur att jag kan skratta 4 Inspelad i Riksmixningsverket Stockholm Producenter: Amanda Ginsburg & Filip Ekestubbe Ladybird Releasedatum: 14\/4 2024 Inte utan att man funderar p\u00e5 hur Amanda Ginsburg handskas med den kopi\u00f6sa framg\u00e5ng hon r\u00f6nt. De tv\u00e5 tidigare plattorna i eget namn bel\u00f6nades b\u00e4gge med en Grammis, fler priser har utdelats och […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-181026","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181026","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=181026"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181026\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":181144,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/181026\/revisions\/181144"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=181026"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=181026"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=181026"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}