![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En doft av k\u00e4rlek
\nBetyg 3
\nSvensk biopremi\u00e4r: 3 maj 2024
\nRegi Anh Hung Tran<\/p>\n
D\u00e5 den eviga diskussionen om vad som faktiskt kan kategoriseras som ”riktig film” – olyckligtvis, fortfarande p\u00e5g\u00e5r och stj\u00e4l uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n betydligt mer relevanta diskussions\u00e4mnen, kan dock fr\u00e5gan sannerligen st\u00e4llas om Anh Hung Trans senaste film En Doft Av K\u00e4rlek. Fr\u00e5gan som s\u00e5dan relaterar inte till n\u00e5gon underm\u00e5lig kvalit\u00e9 eller fr\u00e5nst\u00f6tande vision, ist\u00e4llet \u00e4r det den ohyggliga emfasen p\u00e5 matlagning som m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00e5r en att undra om vi har att g\u00f6ra med n\u00e5gon bisarr tv\u00e5 timmars version av Tr\u00e4dg\u00e5rdstider, d\u00e4r Tareq Taylor serverar mat ackompanjerad av en pittoresk bakgrund. <\/p>\n
F\u00f6r inte ens om vi kombinerade den lysande Ratatouille av Pixar, Lasse Hallstr\u00f6ms Chocolat och den bedr\u00f6vliga Burn med Bradley Cooper i huvudrollen, uppn\u00e5r vi samma m\u00e4ngd sekvenser som best\u00e5r av gastronomisk kreation. F\u00f6rvisso \u00e4r filmen tilltalande rent estetiskt med ett varmt foto med sepia-ton och vacker scenografi kombinerat till att likna en tavla av Georges Seurat. Problemet \u00e4r att det \u00e4r substansl\u00f6st och menl\u00f6st m\u00e5nga g\u00e5nger om. \u00c4ven om intentionen \u00e4r att f\u00e5 publiken att salivera av den fantastiskt kaloririka maten m\u00e5ste det finnas en ber\u00e4ttelse eller \u00e5tminstone karakt\u00e4rer som \u00e4r n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r intressanta. Och \u00e4ven om Juliette Binoche och exmaken Beno\u00eet Magimel har god kemi och erbjuder ett sansat och stilfullt samt \u00e5terh\u00e5llsamt sk\u00e5despel, \u00e4r personerna de gestaltar lika sp\u00e4nnande som f\u00e4rdigstekta k\u00f6ttbullar p\u00e5 en bl\u00e5sig bensinstation. Romansen mellan de b\u00e5da- som \u00e4r filmens egentliga k\u00e4rna, \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n engagerande eller \u00f6vertygande. Trots att den basuneras ut i storslagna utl\u00e4ggningar om k\u00e4rlek, och i metaforer f\u00f6r hur det kan j\u00e4mst\u00e4llas med \u00e5rstiderna, framst\u00e5r inget som s\u00e4rskilt \u00f6vertygande eller genuint romantiskt. <\/p>\n
Ber\u00e4ttelsen \u00e4r i sin tur en ren \u00e4ggr\u00f6ra med flera sidosp\u00e5r, som tycks vara av stor betydelse men gl\u00f6ms bort. Andra viktiga sekvenser – som \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r karakt\u00e4rsutvecklingen, p\u00e5b\u00f6rjas men varken slutf\u00f6rs eller uppm\u00e4rksammas, n\u00e5got som g\u00f6r att filmen k\u00e4nns fragmenterade, gl\u00f6msk och n\u00e4rmast vilsen. Detta blir som mest drabbande i films sega final som k\u00e4nns som ett rent pulvermos – slarvigt, stressat och smakl\u00f6st. <\/p>\n
Men det finns ocks\u00e5 n\u00e5got sympatiskt och behagligt i filmens helt opretenti\u00f6sa och l\u00e4ttsamma h\u00e5llning. Framf\u00f6rallt k\u00e4nns filmen v\u00e4lkomnande och som en enda massiv dessert som i sm\u00e5 episoder tillfredsst\u00e4ller. Anh Hung Tran regisserar ocks\u00e5 det hela f\u00f6rsiktigt och anspr\u00e5ksl\u00f6st utan n\u00e5gon cynisk agenda, ut\u00f6ver det injiceras otroligt f\u00f6rsiktig humor som mestadels \u00e4r effektiv. Denna oerh\u00f6rda \u00f6dmjukhet och varma regi g\u00f6r det hela betydligt mer trivsamt \u00e4n det har n\u00e5gon r\u00e4tt att vara. <\/p>\n
S\u00e5 trots en blek ber\u00e4ttelse och ointressanta karakt\u00e4rer lyckas Anh Hung Tran att f\u00e5 publiken att sv\u00e4lja det hela, \u00e4ven om det \u00e4r en fr\u00e5ga om tomma kalorier. <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En doft av k\u00e4rlek Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r: 3 maj 2024 Regi Anh Hung Tran D\u00e5 den eviga diskussionen om vad som faktiskt kan kategoriseras som ”riktig film” – olyckligtvis, fortfarande p\u00e5g\u00e5r och stj\u00e4l uppm\u00e4rksamhet fr\u00e5n betydligt mer relevanta diskussions\u00e4mnen, kan dock fr\u00e5gan sannerligen st\u00e4llas om Anh Hung Trans senaste film En Doft Av K\u00e4rlek. […]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1728],"class_list":["post-180763","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","tag-filmkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180763","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=180763"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180763\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":180767,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180763\/revisions\/180767"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=180763"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=180763"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=180763"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}