![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/unnamed.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Boy Kills World
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 3 maj 2024
\nRegi Moritz Mohr<\/p>\n
Gr\u00e4nsl\u00f6shet och en total brist p\u00e5 h\u00e4mningar kan vara nyckeln till oerh\u00f6rd framg\u00e5ng. Se bara till den m\u00e4sterliga Poor Things av Yorgos Lanthimos, en film som bryter mot alla t\u00e4nkbara kutymer om vad som kan anses anst\u00e4ndigt p\u00e5 film. Resultatet var fullkomligt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande och lyckades vara chockerande, motbjudande, roligt, medryckande och helt oemotst\u00e5ndligt.<\/p>\n
Men \u00e4ven f\u00f6r filmer som – till synes, vill ge sken av att sakna sp\u00e4rrar och proportioner m\u00e5ste det existera osynliga barri\u00e4rer som har f\u00f6rm\u00e5ga att h\u00e5lla locket p\u00e5 stormkokningen. L\u00e5ngfilmsdebutanten Moritz Mohr \u00e4r uppenbart inspirerad, ambiti\u00f6s, han \u00f6nskar mer \u00e4n n\u00e5got annat att skapa ett hyllningsprojekt till allt han h\u00e5ller k\u00e4rt, d\u00e4ribland actionfilm, serietidningar och tv-spel. Det l\u00e5ter som en dr\u00f6m f\u00f6r alla \u00e4lskare av popul\u00e4rkultur – undertecknad inkluderad. Olyckligtvis \u00e4r f\u00f6rhoppningen om att skapa en sprudlande och uppk\u00e4ftig actionkomedi fullkomligt menl\u00f6st d\u00e5 genomf\u00f6randet som b\u00e4st \u00e4r inkompetent och som v\u00e4rst enerverande.<\/p>\n
Det grundl\u00e4ggande konceptet har en och annan po\u00e4ng, som sj\u00e4lvironi, stora doser humor, l\u00e4tta satiriska inslag och en allm\u00e4n cynism. Best\u00e5ndsdelar som g\u00f6r sig ypperligt i en film som \u00f6nskar t\u00e4nja p\u00e5 alla gr\u00e4nser, framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller att uts\u00e4tta publiken f\u00f6r besinningsl\u00f6st v\u00e5ld d\u00e4r alla t\u00e4nkbara kroppsdelar avl\u00e4gsnas och d\u00e4r blod m\u00e5lar varenda v\u00e4gg. En id\u00e9 har dock ett tak, oavsett hur ”sund” utg\u00e5ngspunkten m\u00e5 vara klarar ingenting av en vettl\u00f6s repetition. Mohr visar sig inte ha n\u00e5gon som helst f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r att filmen \u00e4r en ponny med endast ett ynka trick i bagaget. Ist\u00e4llet varvas samma menl\u00f6sa sk\u00e4mt och flamsiga nonsensmonologer om och om igen. Vad som inledningsvis k\u00e4nns h\u00e4rligt nonchalant blir snart provocerande och outh\u00e4rdligt tond\u00f6vt.<\/p>\n
Efter en kort stund kan man st\u00e4lla sig fr\u00e5gan om Boy Kills World \u00e4r en blodig uppf\u00f6ljare till M\u00e5ndag Hela Veckan med Bill Murray? Det skulle i s\u00e5 fall f\u00f6rklara varf\u00f6r filmen verkar ha hakat upp sig och basunerar ut scen efter scen som \u00e4r om\u00f6jlig att skilja fr\u00e5n det som just visades.<\/p>\n
Snart liknar det hela en fyllefest, d\u00e4r alltf\u00f6r f\u00f6rfriskade m\u00e4nniskor spyr ur sig de mest infantila id\u00e9er, fullt \u00f6vertygade om att det \u00e4r det mest lysande som presenterats sedan persondatorn. Hela filmen blir snart en kaotisk lekstuga d\u00e4r ingen bryr sig om n\u00e5gonting, det \u00e4r som att \u00e4ntra ett dagis d\u00e4r f\u00f6rest\u00e5ndarna ignorerar allt medan barnen river hela byggnaden.<\/p>\n
Detta exemplifieras b\u00e4st av Michelle Dockery som efter succ\u00e9n med Downtown Abbey haft den \u2019\u2019goda smaken\u2019\u2019 att g\u00f6ra en majbrasa av sin filmkarri\u00e4r genom att medverka i bottenl\u00f6st skr\u00e4p som The Gentlemen och Non-Stop. Men den Dockery som framtr\u00e4der h\u00e4r \u00e4r ett praktexempel p\u00e5 ren och sk\u00e4r desperation, blicken och kroppsspr\u00e5ket ger ot\u00e4cka associationer till skr\u00e4ckinjagande utpressningsfilmer d\u00e4r gisslan sammanbitet l\u00e4ser fr\u00e5n ett manus och ber om att pengar skall skickas till ett specifikt konto. Men d\u00e4r Dockery b\u00f6nar och ber om att terrorn skall upph\u00f6ra, v\u00e4ljer den eviga rikspajasen Sharlto Copley att g\u00f6ra narr av hela sk\u00e5despelaryrket med en insats som cementerar den sydafrikanska sk\u00e5despelaren som en av millenniets s\u00e4msta akt\u00f6rer. Vad Bill Skarsg\u00e5rds insats anbelangar kan den b\u00e4st summeras som en grymtning, en d\u00f6d blick och n\u00e5gon oinspirerad karatespark.<\/p>\n
Till och med de omtalade actionscenerna kv\u00e4vs att den totala bristen p\u00e5 insikt att gr\u00e4nsl\u00f6shet m\u00e5ste ha sp\u00e4rrar och ramar. F\u00f6r vad som erbjuds \u00e4r en kavalkad av John Wick-doftande n\u00e4rstridsaction d\u00e4r benbrott och blod blir till en \u00f6ronbed\u00f6vande monoton symfoni som k\u00e4nns helt sj\u00e4ll\u00f6s. Det hela p\u00e5g\u00e5r alltf\u00f6r l\u00e4nge och saknar gnista och uppfinningsrikedom. Precis som \u00f6vriga filmen blir snart de evighetsl\u00e5nga avr\u00e4ttningarna vitt brus som \u00e4r om\u00f6jligt att ta h\u00e4nsyn till.<\/p>\n
Sedan har vi filmens final som b\u00e4st kan beskrivas som schizofren. Fr\u00e5n att ha varit en utflykt till n\u00e5got lekland f\u00e5r Mohr f\u00f6r sig att pl\u00f6tsligt injicera lite mer sv\u00e4rta. N\u00e5got som helt g\u00e5r i polemik med den rena clownshow som \u00e4r \u00f6vriga filmen. Detta blir den slutgiltiga indikationen p\u00e5 att det hela \u00e4r ett enda l\u00e5ngt ursp\u00e5rat – och uselt, sk\u00e4mt som borde ha stannat kvar p\u00e5 supfesten, inte f\u00f6rpesta biopubliken.<\/p>\n