{"id":180728,"date":"2024-05-01T03:48:07","date_gmt":"2024-05-01T01:48:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180728"},"modified":"2024-05-01T03:48:08","modified_gmt":"2024-05-01T01:48:08","slug":"gruvliga-oden-skildrade-med-osviklig-auktoritet-west-of-eden-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180728","title":{"rendered":"Gruvliga \u00f6den skildrade med osviklig auktoritet &#8211;  West of Eden p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/439083150_18424825747009404_5535731775676631065_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180729\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/439083150_18424825747009404_5535731775676631065_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/439083150_18424825747009404_5535731775676631065_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">v 17 2024<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lunchteatern &#8211; Foaj\u00e9scenen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Whitechapel &#8211; Jack the Ripper\u00b4s London<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus: Jenny Schaub<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ljud\/ ljus: Arctur Hernand\u00e9z<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">R\u00e5kar ha blivit p\u00e5 det viset att jag h\u00e4r recenserat tre senaste skivorna med 30-\u00e5rs jubilerande West of Eden. Har d\u00e4remot inte blivit n\u00e5got skrivet om dem live, vilket jag nu r\u00e5der bot p\u00e5. Missade deras konsert nyligen i mitt M\u00f6lndal, varf\u00f6r jag ist\u00e4llet tog mig till deras finaldag p\u00e5 Stadsteatern vid lunchtid. Folkrockbandet stod p\u00e5 scen och gjorde en gripande &#8221;ber\u00e4ttelse-konsert&#8221; betitlad <em>Whitechapel. <\/em>Inv\u00e5narna i stadsdelen bel\u00e4gen i East End var  i slutet av 1800-talet pl\u00e5gade av s\u00e5dan djup mis\u00e4r att omr\u00e5det kallades f\u00f6r helvetet p\u00e5 jorden. Som om det inte vore nog h\u00e4rjade den fruktade Jack the Ripper i trakten. F\u00f6rest\u00e4llningen byggd p\u00e5 noggrann research lyfter ur historiens m\u00f6rker fram de fem slitande kvinnor som s\u00e5 grymt blev hans offer. Sk\u00e4nker dem v\u00e4rdighet genom att ber\u00e4tta om dr\u00f6mmar och vederm\u00f6dor. Halle Rubenhall tackas f\u00f6r inspiration och Mattias Palm f\u00f6r att ha tj\u00e4nstgjort som s\u00e5 kallad yttre \u00f6ga.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Samtliga l\u00e5tar i Lunchteater-programmet kommer fr\u00e5n f\u00e4rska skivan med samma namn, vars kompositioner \u00e4r signerade paret Martin &amp; Jenny Schaub. Att deras musik ibland kan relateras till Fairport Convention feat. Sandy Denny och Jethro Tull \u00e4r ingen slump enligt Martin, k\u00e4nd f\u00f6r sin anm\u00e4rkningsv\u00e4rda f\u00f6rm\u00e5ga att arra. Inte osannolikt att den lunchande publiken p\u00e5 de uts\u00e5lda f\u00f6rest\u00e4llningen var med om rekord i instrument. Jenny som oftast sjunger och fungerar som ciceron, spelar dragspel och thin whistle. Martin \u00e4r vokalist i ett par l\u00e5tar och trakterar akustisk gitarr. Rytmsektionen best\u00e5r av trumslagare Ola Karlevo och p\u00e5 kontrabas och vid ett par tillf\u00e4llen elbas h\u00f6rs Martin Deubler-Holmlund. Den sj\u00e4lvskrivna fiolen trakteras av Lars Broman. Mest ombytlig av sig \u00e4r definitivt Henning Sernhede p\u00e5 diverse str\u00e4nginstrument. En nyhet f\u00f6r dessa f\u00f6rtr\u00e4ffliga instrumentalister var att de bidrog till en m\u00e5ngfald av r\u00f6ster, hade memorerat repliker i form av fakta om livsvillkor med tonvikt p\u00e5 offrens tillvaro. Sextettens utstyrsel signalerar att vi f\u00f6rflyttats till en epok f\u00f6r l\u00e4nge sedan, under den timme med f\u00f6rdragna gardiner som f\u00f6rest\u00e4llningen varar.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/439999420_10160161657718131_6910460201798747680_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180733\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/439999420_10160161657718131_6910460201798747680_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/439999420_10160161657718131_6910460201798747680_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto David Oest<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00e5tskrivarparet beh\u00e4rskar synnerligen v\u00e4l att skriva b\u00e5de kl\u00e4mmiga och vackra melodier. Ett smart drag av dem att inympa str\u00e5k av livsgl\u00e4dje i vad som annars dubbelt upp \u00e4r tragiska \u00f6den. Hade blivit f\u00f6r nattsvart om inte ljusglimtar och livsvilja bakats in. Vi upplyses om att ansvariga brydde sig f\u00f6ga om att radikalt f\u00f6rb\u00e4ttra f\u00f6rh\u00e5llanden f\u00f6r breda massorna, st\u00e4llde knappt upp med n\u00e5got skyddsn\u00e4t \u00f6verhuvudtaget. Om el\u00e4nde aningen mildrad av k\u00e4rlek eller byte av bostad redog\u00f6rs f\u00f6r initierat.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   Sedan i fredags har l\u00e4ttnynnade refr\u00e4nger med oregelbunden frekvens poppat upp i skallen. Hade de varit verksamma i en \u00e4n mer l\u00e4ttsm\u00e4lt genre skulle makarna Schaub klassificerats som betydande hitmakare. <em>The Ten Bells <\/em>som b\u00e4rs fram av en sugande str\u00f6m m\u00e5ste betraktas som en av deras potentiella hits. <em>Read All About It <\/em>och emotionella laddningen i ljusa finalnumret \u00e4r fler exempel som b\u00e4r syn f\u00f6r s\u00e4gen.   En tanke uppkommer efter att riviga titell\u00e5ten med stor pondus introducerat sj\u00e4lva temat. N\u00e4r upplevde stampubliken av pigga pension\u00e4rer liknande rockigt sound senast? Hur som helst ber\u00f6r historierna, s\u00e5ngerna och den proffsigt varierade musiken. Jenny sjunger mycket \u00f6vertygande, liksom \u00f6vriga underst\u00f6djande p\u00e5 k\u00f6r. Man k\u00e4nner i varje por hur hemskt or\u00e4ttvist livsbetingelser kan te sig, n\u00e4r man omsluts av Jennys vibrerande st\u00e4mma.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"459\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/438805128_10161403982130498_7293177257463050038_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180734\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/438805128_10161403982130498_7293177257463050038_n-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/05\/438805128_10161403982130498_7293177257463050038_n-1-300x212.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Patrick Rydman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  WOE upptr\u00e4der som en otroligt tajt enhet vars f\u00f6rk\u00e4rlek till irl\u00e4ndsk och engelsk elf\u00f6rst\u00e4rkt folkmusik lyser igenom, utan att hemfalla till att kopiera. Vi sk\u00e5dar ett ytterst vitalt band med imponerande sp\u00e4nnvidd, antingen genom finslipat detaljarbete eller genom att ystert r\u00f6ja runt \u00e1 la Pogues. V\u00e4xlingarna mellan sprudlande up tempo och f\u00f6rv\u00e4ntade  ballader i moll sker successivt, intelligent organiserade.. Trummisens viktiga roll som nav kan inte \u00f6verskattas. F\u00e4ster mig n\u00e4r jag nu f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 decennier h\u00f6r dem live vid Ola Karlevos lyh\u00f6rda tajming. Lars Broman tr\u00e4der f\u00f6rst\u00e5s elegant fram och f\u00e4rgar vissa sekvenser, f\u00f6rekommer \u00e4nd\u00e5 t\u00e4mligen sparsamt som solist i detta uppl\u00e4gg. Att Henning Sernhede \u00e4r en framst\u00e5ende instrumentalist visste jag sedan tidigare.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Utformningen av varje biografi hade noga planerats i ord och ton. Sound och st\u00e4mningar betonar det sagda och sjungna. <em>Dark Annie <\/em>och <em>Mudlarking <\/em>utstr\u00e5lar exempelvis orubblig pondus. Den l\u00e5t som mest av alla borrar sig in under huden \u00e4r <em>Nothing<\/em>.  Hj\u00e4rtknipande genomsyras s\u00e5ngen av ofantliga str\u00e5k av empati. S\u00e5 vackert i dess sorgliga framtoning att man blir alldeles tagen. F\u00f6rvissad om att publiken tog till sig  historierna, nj\u00f6t av den v\u00e4lgjorda musiken baserad p\u00e5 en mix av traditionell grund och modernt stuk.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>v 17 2024 Lunchteatern &#8211; Foaj\u00e9scenen G\u00f6teborgs Stadsteater Whitechapel &#8211; Jack the Ripper\u00b4s London Manus: Jenny Schaub Ljud\/ ljus: Arctur Hernand\u00e9z R\u00e5kar ha blivit p\u00e5 det viset att jag h\u00e4r recenserat tre senaste skivorna med 30-\u00e5rs jubilerande West of Eden. Har d\u00e4remot inte blivit n\u00e5got skrivet om dem live, vilket jag nu r\u00e5der bot p\u00e5. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-180728","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180728","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=180728"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180728\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":180735,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180728\/revisions\/180735"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=180728"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=180728"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=180728"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}