{"id":180700,"date":"2024-04-30T03:06:49","date_gmt":"2024-04-30T01:06:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180700"},"modified":"2024-04-30T03:06:50","modified_gmt":"2024-04-30T01:06:50","slug":"oemotstandlig-approach-fran-tre-tajta-systrar-baskery-pa-dergardsteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180700","title":{"rendered":"Oemotst\u00e5ndlig approach fr\u00e5n tre tajta systrar &#8211; Baskery p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_fafidffd.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180708\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_fafidffd.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_fafidffd-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">bilder Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">25\/4 2024<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik i Lerum)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det var premi\u00e4r f\u00f6r min del, f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag &#8221;uts\u00e4tter&#8221; mig f\u00f6r urkraften hos genre\u00f6verskridande Baskery. K\u00e4ndes en smula onaturligt att det skulle ske just h\u00e4r och inte p\u00e5 Way Out West. Flera saker sl\u00e5r mig efter en mycket uppfriskande konsert som genomf\u00f6rs i ett svep. Skulle tro att systrarna Bondesson betecknar detta som ett lite udda gig, de som utg\u00f6r en attraktion p\u00e5 festivaler i s\u00e5v\u00e4l USA som i Europa, lirat f\u00f6rband p\u00e5 turn\u00e9er med Robbie Williams och Brandi Carlile och framtr\u00e4tt med legendaren Johnny Winter. De bodde f\u00f6r \u00f6vrigt i USA under tre \u00e5r, \u00e4r f\u00f6r n\u00e4rvarande utspridda i tre l\u00e4nder och kommer fr\u00e5n nyligen genomf\u00f6rd turn\u00e9 i Frankrike. Vi \u00e4r ett anst\u00e4ndigt antal \u00e5h\u00f6rare p\u00e5 Derg\u00e5rdsteatern, fast de flesta stolarna tyv\u00e4rr gapar tomma. Vidare hade det varit mer logiskt att uppfyllas av vad de sj\u00e4lva  kallar f\u00f6r &#8221;banjo-punk&#8221; och &#8221;kill-billy&#8221; ,st\u00e5ende i en jublande massa p\u00e5 en sunkig rockklubb. Dessutom \u00e4r medel\u00e5ldern p\u00e5 publiken en torsdagskv\u00e4ll i Lerum sannolikt \u00e5tskilligt h\u00f6gre \u00e4n i normalfallet.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> En annan omst\u00e4ndighet handlar om image. Greta, Stella och Sunniva \u00e4r mer erfarna och \u00e4ldre \u00e4n jag trodde. 40+ kvinnor tar fram energi f\u00f6rknippad med ungdoms\u00e5ren via sportiga scenkl\u00e4der och framf\u00f6r allt genom ett \u00f6verlag omtumlande \u00f6sigt sound. Bandet har existerat och frodats sedan 2007. Innan egna karri\u00e4ren bildade man tillsammans med sin pappa rockabilly-inriktade Slaptones. Mestadels egenskriven musik har getts ut p\u00e5 fem album varav senaste sl\u00e4pptes i h\u00f6stas.  Som uppladdning lyssnar jag p\u00e5 deras l\u00e5tar under min t\u00e5gresa med byte. Efter konserten konstateras att det \u00e4r skillnad p\u00e5 live och  musik gjord i studio.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"467\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_ichhaaae.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180709\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_ichhaaae.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_ichhaaae-300x216.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Storasyster Greta m\u00e5ste betraktas som ett fenomen. Sitter i mitten p\u00e5 scen. Lirar flinkt sexstr\u00e4ngad slidebanjo processad genom ett bord av effektboxar. N\u00e5gra g\u00e5nger byter hon till en av sina gitarrer. Med f\u00f6tterna trakteras f\u00f6runderligt nog bas- och virveltrumma och i enstaka l\u00e5t tas trumpinnar fram och d\u00e5 tas ocks\u00e5 puka(?) i drift. Sannerligen imponerande simultanf\u00f6rm\u00e5ga av en instrumentalist som dessutom spelar piano p\u00e5 senaste skivan.! Mellansyster Stella p\u00e5 st\u00e5bas ansvarar f\u00f6r kittet, g\u00f6r stor nytta med sitt skickliga underst\u00f6d \u00e4ven om hon i denna repertoar f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog inte hamnar i framkant. Sunniva utstr\u00e5lar sj\u00e4lvf\u00f6rtroende i egenskap av duktig sologitarrist p\u00e5 fr\u00e4mst elgitarr. P\u00e5 senaste skivan spelas percussion av Sunniva och Stella. Snacka om att vara multiinstrumentalister! Samtliga sjunger med ackuratess, genomg\u00e5ende unisont. Trion anv\u00e4nder andra f\u00f6rst\u00e4rkare \u00e4n vi vanligtvis ser p\u00e5 denna jazzrelaterade scen. Och de har med sig egen ljudtekniker vars kompetens ska ber\u00f6mmas.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"555\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_bajijcfb.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180710\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_bajijcfb.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_bajijcfb-300x256.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Att systrarna sjunger pricks\u00e4kert och passionerat bidrar till deras framg\u00e5ngar. Minns jag r\u00e4tt sjungs det genomg\u00e5ende samf\u00e4llt, i st\u00e4mmor med likartat register. Med n\u00e5gra undantag \u00e4r det engelska som g\u00e4ller. H\u00f6jer p\u00e5 \u00f6gonbrynen av offensiv \u00f6ppning i l\u00e5t om slitsamt jobb. Finns en direkthet i deras sound, grundad i en r\u00e5 och icke filtrerad dimension. Spelgl\u00e4djen utifr\u00e5n  genetiska f\u00f6rdelar g\u00e5r inte att ta miste p\u00e5. Jambetonade dialogerna emellan Sunniva och Greta \u00e4r en publikfriande styrka hos Baskery, som vi f\u00e5r \u00e5tskilliga exempel p\u00e5. F\u00e4rdigheterna p\u00e5 respektive instrument frapperar. Titlar och textm\u00e4ssigt inneh\u00e5ll presenteras av i f\u00f6rsta hand den syster som sitter i centrum p\u00e5 scen.  <em>Big Flo<\/em> visar sig till exempel handla om en spektakul\u00e4r flygkrasch i Mexiko. Vad som stannar kvar hos mig \u00e4r emellertid Gretas anm\u00e4rkningsv\u00e4rda fingerpicking-teknik p\u00e5 banjo. T\u00e4nker inte s\u00e5 mycket p\u00e5 vad de sjunger om, mer p\u00e5 hettan och ibland sk\u00f6nheten i deras r\u00f6ster.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"588\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_ajibbdjd.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180712\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_ajibbdjd.jpg 588w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_ajibbdjd-271x300.jpg 271w\" sizes=\"auto, (max-width: 588px) 100vw, 588px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  Ber\u00e4ttas f\u00f6r mig efter\u00e5t att ett album d\u00e4r enbart Neil Young-material tolkas \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng att sl\u00e4ppas. I skrivande stund erinrar jag mig att b\u00e5de Amanda Werne och Ida Sand \u00e4r f\u00f6rn\u00e4mliga uttolkare av hans l\u00e5tskatt. Kontraster \u00e4r ofta fruktbara. Publiken f\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r njuta av tv\u00e5 diametralt olika melodier. Dels vemodiga m\u00e4sterverket <em>Old Man <\/em>(som jag har p\u00e5 <em>Harvest), <\/em>dels fr\u00e4cka excesserna som p\u00e5g\u00e5r i tolv minuter i <em>Down By The River<\/em>. Till saken h\u00f6r att l\u00e5tlistans ordning abrupt beh\u00f6vde \u00e4ndras b\u00e4r en str\u00e4ng p\u00e5 akustisk gitarr gick av. Arrang\u00f6rens fotograf ryckte in och fixade ny str\u00e4ng medan trion lirar \u00f6verg\u00e5ngar s\u00e5 att det st\u00e5r h\u00e4rliga till. Sunniva plockar ackord rutinerat, broderar ut och etablerar sk\u00f6nt samspel med sin storasyster. Stella ansvarar f\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndig stadga under extatiskt f\u00f6rlopp. Jag som v\u00e4rderar Young h\u00f6gt &#8211; s\u00e5g ikonisk utomhuskonsert i Stockholm f\u00f6r drygt trettio \u00e5r sedan &#8211; ryser av v\u00e4llust.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Kan passa p\u00e5 att l\u00e4gga in referenser som d\u00f6k upp under konsertens g\u00e5ng: Maraton-jam \u00e1 la Greatful Dead, virtuosen David Lindley, i ett rytmiskt tungt intro Led Zeppelin samt h\u00e4r och var Dixie Chicks\/ The Chicks. Allra sist framf\u00f6rs ytterligare en cover, n\u00e4mligen den st\u00e4mningsfulla gonatt-visa som blev en livefavorit med Ainbusk Singers. St\u00e4mmorna ackompanjeras enbart av Gretas elgitarr. Att Bellman framf\u00f6rs a cappella trest\u00e4mmigt inte att f\u00f6rgl\u00f6mma.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"505\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_hfibcgai.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-180714\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_hfibcgai.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/thumbnail_hfibcgai-300x233.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hade jag varit recensent f\u00f6r GP hade jag vid det h\u00e4r laget dubbelt upp f\u00f6rbrukat den m\u00e4ngd tecken jag skulle haft till f\u00f6rfogande. Avslutar d\u00e4rf\u00f6r med n\u00e5gra nedslag bland anteckningarna. G\u00f6r v\u00e5gen f\u00f6r hypnotiskt r\u00f6jiga och taktfasta <em>Dirty Dog, <\/em>exceptionella energiniv\u00e5n i framstudsande <em>Miss America<\/em> samt en sn\u00e4rtig sak d\u00f6pt till <em>The Curse. <\/em>Noterar attacken i deras beat och distade toner, hur snyggt m\u00f6nstret stundtals bryts i fina ballader och hur man brinner f\u00f6r att ber\u00f6ra sina lyssnare. I ordinarie finalnummer  riffas det suggestivt genom hela melodin, vilket uppskattades. Ibland tangerar Baskery den attityd som alstrats av punkiga systrar n\u00e4r och fj\u00e4rran, med den avg\u00f6rande skillnaden att Bondesson-syskonen befinner sig p\u00e5 en h\u00f6gre plat\u00e5, d\u00e5 de f\u00f6rkovrat sig p\u00e5 sina instrument. Gillade verkligen deras sound och attityd, f\u00f6rm\u00e5gan att skriva slagkraftiga melodier och inte minst hur tajt det l\u00e4t  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fotograf: Christer \u00c5kerlund <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>25\/4 2024 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum (arrang\u00f6r: Musik i Lerum) Det var premi\u00e4r f\u00f6r min del, f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag &#8221;uts\u00e4tter&#8221; mig f\u00f6r urkraften hos genre\u00f6verskridande Baskery. K\u00e4ndes en smula onaturligt att det skulle ske just h\u00e4r och inte p\u00e5 Way Out West. Flera saker sl\u00e5r mig efter en mycket uppfriskande konsert som genomf\u00f6rs i ett svep. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-180700","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180700","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=180700"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180700\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":180717,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180700\/revisions\/180717"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=180700"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=180700"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=180700"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}