![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-7-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Scapegoat
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 26 april 2024
\nRegi Marcus Ovnell<\/p>\n
I en scen fr\u00e5n den fantastiska Batman Mask Of The Phantasm kraschlandar den titul\u00e4ra hj\u00e4lten och hans \u00e4rkefiende Joker rakt ned i marken efter en intensiv strid i luften. Batman fl\u00e5sar och st\u00f6nar, Joker spottar ut blod ur munnen och s\u00e4ger att han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen inte kan komma p\u00e5 n\u00e5got vitsigt att s\u00e4ga. Ungef\u00e4r s\u00e5 k\u00e4nns det efter att stiga ut fr\u00e5n salongen d\u00e5 eftertexterna till Scapegoat rullar. Att finna orden f\u00f6r den apokalyps som utspelar sig i knappt 90 minuter \u00e4r om\u00f6jligt.<\/p>\n
Vad tanken med Scapegoat \u00e4r g\u00e5r inte att s\u00e4ga. Inte \u00e4r det att ber\u00e4tta en brottshistoria eller vara ett samh\u00e4llskritiskt inl\u00e4gg om g\u00e4ngkriminalitet. Manus best\u00e5r av en rad osammanh\u00e4ngande scener som \u00e4r befriade fr\u00e5n alla former av positiva adjektiv. I en tid d\u00e5 artificiell intelligens h\u00e4rjar fritt och en allm\u00e4n farh\u00e5ga om en gradvis ers\u00e4ttning av m\u00e4nsklig kreativitet nalkas lyckas Scapegoat bli ett gott argument f\u00f6r varf\u00f6r maskiner b\u00f6r f\u00e5 ta \u00f6ver f\u00f6rfattarskap. F\u00f6r inte ens en iskallt kalkylerande robot skulle kunna uts\u00e4tta n\u00e5gon f\u00f6r det hutl\u00f6sa skr\u00e4p som publiken tvingas bevittna h\u00e4r. Ber\u00e4ttarkonsten som visas upp borde skickas raka v\u00e4gen till ett h\u00f6gs\u00e4kerhetsf\u00e4ngelse d\u00e5 den utf\u00f6r brott mot hela filmmediet med sitt hutl\u00f6sa kaos och vanvett.<\/p>\n
Om nu den s\u00e5 kallade ber\u00e4ttelsen \u00e4r av s\u00e4llsynt usel kvalit\u00e9 \u00e4r dialogen n\u00e5got som Folkh\u00e4lsomyndigheten b\u00f6r ta tag i med omedelbar verkan f\u00f6r att f\u00f6rskona det svenska folket fr\u00e5n o\u00e5terkalleliga skador. Till och med det dravel som Hallmarks karakt\u00e4rer h\u00e4ver ur sig \u00e4r poetiskt under i j\u00e4mf\u00f6relse med detta. \u00d6verlag \u00e4r det sv\u00e5rt att g\u00f6ra en anst\u00e4ndig analys d\u00e5 filmen \u00e4r en strukturell gyttja d\u00e4r ren och sk\u00e4r dynga sys ihop till att likna ett Frankensteins monster.<\/p>\n
D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det inte konstigt att Marika Lagercrantz agerar som om hon \u00e4r redo att inta klammerst\u00e4llning, f\u00f6r att r\u00e4dda sig ifr\u00e5n den ohyggliga krasch som v\u00e4ntar. Resten av sk\u00e5despelarna har inte samma klarsyn och vandrar ist\u00e4llet rakt ut p\u00e5 plankan och ned i vattnet d\u00e4r hajar v\u00e4ntar p\u00e5 middagen. Precis som allt annat i Scapegoat \u00e4r det ingen id\u00e9 att g\u00f6ra n\u00e5gon djupdykning eller f\u00f6rklara vad problemet \u00e4r med sk\u00e5despelet. R\u00f6tan \u00e4r total vart man \u00e4n tittar, om en Geiger-m\u00e4tare medf\u00f6rdes i salongen skulle den utan tvekan implodera d\u00e5 m\u00e4ngden livsfarlig str\u00e5lning som skjuts ut fr\u00e5n bioduken \u00e4r i paritet med h\u00e4rdsm\u00e4ltan i Tjernobyl.<\/p>\n
Scapegoat \u00e4r inte en film, det \u00e4r en h\u00e4lsofara. N\u00e5gonstans mot filmens mitt har sinnelaget kollapsat, sj\u00e4len sugits in i biostolen och hoppet f\u00f6r framtiden f\u00f6rsvunnit. Detta \u00e4r ett \u00f6verfall p\u00e5 filmkonsten som m\u00e5ste undvikas f\u00f6r alla som v\u00e4rderar sinnesfriden.<\/p>\n