{"id":180361,"date":"2024-04-22T16:43:52","date_gmt":"2024-04-22T14:43:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180361"},"modified":"2024-04-23T11:07:22","modified_gmt":"2024-04-23T09:07:22","slug":"gediget-hantverk-scenografiskt-fullandat-men-ack-sa-trogflytande-hamlet-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180361","title":{"rendered":"Gediget hantverk scenografiskt full\u00e4ndat men ack s\u00e5 tr\u00f6gflytande – Hamlet p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av William Shakespeare<\/p>\n\n\n\n

Regi och \u00f6vers\u00e4ttning: Kristina Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n

Scenograf: Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl<\/p>\n\n\n\n

Ljus. Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl och Susanna Hedin<\/p>\n\n\n\n

Kostym och mask: Jenny Ljungberg<\/p>\n\n\n\n

Ljud: Tova \u00d6stman<\/p>\n\n\n\n

Musik: Mikael Sundin<\/p>\n\n\n\n

Koreograf\/ r\u00f6relseinstrukt\u00f6r: Mike Gamble<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Karin De Frumerie, Johan Holmberg, Jessica Liedberg, Victoria Dyrstad, Johan Gry, Ylva Olaison, Johan Hafezi, Eline H\u00f6yer och Mikael Sundin (musiker)<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 19\/4 <\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 Stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater till och med 1\/6 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Senast pj\u00e4sernas pj\u00e4s med sin drygt fyrahundra\u00e5riga historia kunde besk\u00e5das i G\u00f6teborg skedde det p\u00e5 Folkteatern 2015 (recenserades h\u00e4r) d\u00e5 dansare integrerades med sk\u00e5despelare i en f\u00e4ngslande upps\u00e4ttning. Sedan dess har tre stora produktioner gjorts i Stockholm, varav den h\u00e4rom \u00e5ret i v\u00e5r huvudstads Stadsteater har en central ingrediens gemensamt med Kristina Hagstr\u00f6m-St\u00e5hls version. Syftar f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 att i b\u00e4gge upps\u00e4ttningar agerar en kvinna ut Hamlets h\u00e4mndbeg\u00e4r som ju resulterar i en allom bekant eskalering av vansinne och d\u00f6dligt v\u00e5ld. Erinrar mig det intryck Ingmar Bergmans renodlade bearbetning gjorde med Peter Stormare i huvudrollen teve-\u00f6verf\u00f6ring sent 80-tal. G\u00f6teborgs Stadsteater spelade Hamlat b\u00e5de p\u00e5 70-talet och p\u00e5 90-talet, eftersom det ju Ing\u00e5r i uppdraget att med j\u00e4mna mellanrum g\u00f6ra klassiker relevanta.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n perioden n\u00e4r jag studerade i England f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 forts\u00e4tta med spr\u00e5kstudierna p\u00e5 hemmaplan, minns jag tio f\u00f6rel\u00e4sningar om pj\u00e4sen av professor Frykman (har kvar en pocketutg\u00e5va av manus plus kommentarer), en texttrogen upps\u00e4ttning av dedikerade studenter vars repliker ibland f\u00f6rst\u00e4rktes med salivstr\u00e4ngar, ett knippe andra Shakespeare-pj\u00e4ser sedda i hans hemland samt att jag p\u00e5 rundresa bes\u00f6kte Stratford Upon Avon. Gl\u00f6md detaljkunskap s\u00e5v\u00e4l som f\u00f6rhandsintresse fanns s\u00e5ledes. Har d\u00e4remot sv\u00e5rt att se vilken ing\u00e5ng Kristina Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl haft i sitt mastodontprojekt. Vad vill hon betona? \u00c4r inte lika f\u00f6rvissad som en kollega att tolkningen fungerar som fredsappell. Varf\u00f6r en ny\u00f6vers\u00e4ttning? \u00c4ven om intervjuer skulle ge ledtr\u00e5dar och kanske till och med svar, saknas regiss\u00f6rens avsikt. 2019 gjorde Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl som \u00e4r forskare och undervisar en fyndig upps\u00e4ttning av Antigone <\/em>p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I klassiska tragedier sv\u00e4var inte publiken i ovisshet. Ingen recensent beh\u00f6ver d\u00e4rf\u00f6r vara r\u00e4dd f\u00f6r anklagelsen att spoila. De flesta som kommer se upps\u00e4ttningen k\u00e4nner till Hamlets mission: att h\u00e4mnas sin farbrors d\u00e5d och sin mamma Gertruds svek och att han i sitt raseri tar miste och dr\u00e4per Polonius. Vidare att Ofelia f\u00f6rd\u00f6ms och f\u00f6rt\u00e4rs av olycklig k\u00e4rlek samt att krig utk\u00e4mpas i pj\u00e4sens periferi. Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl leker med fiktionen. M\u00e5nga k\u00e4nner nog ocks\u00e5 till det faktum att i Shakespeares gruvliga drama faller det p\u00e5 Horatios lott, att ber\u00e4tta om hur samtliga rollfigurer d\u00f6r. Egensinnigt och uppfriskande grepp att p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater l\u00e5ta personer leva, \u00e5teruppst\u00e5 eller g\u00e5 igen i fler fall \u00e4n Hamlets far. Pj\u00e4sernas pj\u00e4s platsar i en diskussion om skrupul\u00f6sa individer som inte skyr n\u00e5gra medel att n\u00e5 makten och h\u00e4mndspiralers konsekvenser. Blir en uppmaning om besinning genom att skildra hur f\u00f6rskr\u00e4ckligt illa det kan g\u00e5 n\u00e4r motsatt l\u00e4ge r\u00e5der. Frestande att j\u00e4mf\u00f6ra med vad ett otroligt destruktivt samh\u00e4llsfenomen som polarisering, en spegling av dagens Sverige, kan leda till. <\/p>\n\n\n\n

Filmens beroende av rutinerade klippare underskattas alltf\u00f6r ofta. Kanske \u00e4r dramaturgen i b\u00e4sta fall en motsvarighet inom scenkonst. En helaftonsf\u00f6rest\u00e4llning, alldeles s\u00e4rskilt om den inneh\u00e5ller m\u00e5nga monologer \u00f6verlag framf\u00f6rda p\u00e5 \u00e5lderdomlig blankvers, beh\u00f6ver ha en l\u00e4mplig rytm. Ett f\u00f6rh\u00e5llande som inte kan nog understrykas. N\u00e4r jag s\u00e5g tv-dokument\u00e4ren om Lars Nor\u00e9ns spektakul\u00e4ra f\u00f6rsta regijobb p\u00e5 Folkteatern, m\u00e4rkte jag att jag varit alldeles f\u00f6r v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld till f\u00f6rsta akten av Orestien.<\/em> Han befarade sj\u00e4lv obalans i tempot, vilket ocks\u00e5 intr\u00e4ffade. Det \u00f6verskuggande problemet med Kristina Hagstr\u00f6m-St\u00e5hls Hamlet <\/em>\u00e4r att hon inte bem\u00f6dat sig tillr\u00e4ckligt om r\u00e4tt rytm. Det brister i mixen av f\u00f6rdjupningar och rappa replikv\u00e4xlingar j\u00e4mte dramatiska incidenter. Direkt efter paus noteras ett flertal scener p\u00e5 varandra med f\u00f6red\u00f6mlig sk\u00e4rpa. Men tyv\u00e4rr varar inte kvalitetsh\u00f6jningen avseende rytm. Trots att jag s\u00e5g fram emot upps\u00e4ttningen var den emellan\u00e5t s\u00f6vande. Tar emot att skriva detta, men just bristen p\u00e5 energi k\u00e4nnetecknade premi\u00e4ren. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lyckligtvis fanns flera ljusglimtar. Sitter man h\u00f6gt upp p\u00e5 parkett har man hela scenen i blickf\u00e5nget inramad av halvcirkelns innerv\u00e4ggar. Vridscenen anv\u00e4nds flitigt. Tj\u00e4nstg\u00f6r likt ett tittsk\u00e5p med utskurna interi\u00f6rer. Vi tittar in hos kungen och drottningen, hos Polonius och hans Ofelia och runt omkring h\u00e4rjar huvudpersonen i Karin De Frumeries ynglinga-gestalt. Scenografin tillh\u00f6r definitivt upps\u00e4ttningens f\u00f6rtj\u00e4nster. Plus ska d\u00e4rtill utdelas till musiken. Komposit\u00f6ren och musikern Mikael Sundin anlitas h\u00e4r f\u00f6r femte g\u00e5ngen av regiss\u00f6ren. Uppskattar vad han tillf\u00f6r med sitt John Dowland-liknande sound, fr\u00e4cka rytmtillverkningen och den f\u00f6rinspelade musiken. Flera av sk\u00e5despelarna bist\u00e5r raffinerat med framtagandet av klanger. I ena h\u00f6rnet st\u00e5r ett piano som m\u00e4rkligt nog n\u00e4stan inte spelas p\u00e5 alls. Disiga ljuss\u00e4ttningen \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e4rd stort ber\u00f6m genom hur den drar oss in i intrigen. <\/p>\n\n\n\n

Borde vid det h\u00e4r laget ha v\u00e4rderat ensemblens insatser. Men innan det sker kan inte ny\u00f6vers\u00e4ttningen l\u00e4mnas d\u00e4rh\u00e4n. En uppenbar reflektion \u00e4r att den \u00e4r pepprad med kraftuttryck. Hamlets tilltagande f\u00f6rvirring och okontrollerbara ilska \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs med en strid str\u00f6m av sv\u00e4rord, framforsande haranger. Moderniseringen av spr\u00e5ket bryter fram st\u00f6tvis, sk\u00e4r sig i somliga sekvenser. Tennis och pajkastning n\u00e4mns. Ofelia brister ut i en n\u00e4stan-rim om unga k\u00e5ta m\u00e4n. Avgjort mest komik uppst\u00e5r n\u00e4r Johan Gry som d\u00f6dgr\u00e4vare ger Hamlet svar p\u00e5 tal p\u00e5 mustigt bred g\u00f6teborgska. Pj\u00e4sen m\u00e5r bra av s\u00e5dana stilbrott, s\u00e5dana ventiler i ett drama obevekligt p\u00e5 v\u00e4g mot sin underg\u00e5ng. \u00c5tskilliga sentenser och ordspr\u00e5k kan prickas av i monologer. \u00e4r man inte inl\u00e4st hajar man till ibland n\u00e4r de levereras med finess. Vidare \u00e4r det b\u00e5de underh\u00e5llande och upplysande att ta del av Hamlets instruktioner till sk\u00e5despelarna. Karin De Frumerie levererar dessa r\u00e5d avm\u00e4tt med elegans.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

B\u00f6r rimligen vara en utmaning att ge sig p\u00e5 Hamlet. <\/em>Ensemblen g\u00f6r verkligen inte bort sig, utan tacklar duktigt sina uppgifter. Man \u00e4ger skiftande tonfall och f\u00f6rm\u00e5ga att artikulera, vilket ibland p\u00e5verkar h\u00f6rbarheten i ofta tvetydiga monologer. Karin De Frumerie har p\u00e5 n\u00e5gra \u00e5r g\u00e5tt fr\u00e5n Brecht, Beatles, Sofokles och stum roll i samtidsdrama till att f\u00f6rkroppsliga Monica Z och nu Hamlet. Och mycket mer d\u00e4rtill f\u00f6rst\u00e5s. Den f\u00f6re detta elitgymnasten har flera huvudroller i bagaget. Att en medel\u00e5lders kvinna dundrar p\u00e5 med bett i replikerna som den vederg\u00e4llande Shakespeare-skapelsen ger en fascinerande dimension, ett sp\u00e4nnande perspektiv. En imponerande insats, inte minst i kr\u00e4vande monologer, \u00e4ven om hon gl\u00e4nste \u00e4n mer i Monicas vals. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Johan Holmberg k\u00e4nns igen p\u00e5 sin resonerande stil. F\u00f6rm\u00e5r att vara precis lagom p\u00f6sig, fast kanske aningen entonig. Victoria Dyrstad omfamnar i vanlig ordning sina rollfigurer med ett v\u00e4djande tilltal som ber\u00f6r. Och hennes hj\u00e4rtsk\u00e4rande gestaltning av Ofelia sker med v\u00e4l avv\u00e4gd hormonniv\u00e5. Beh\u00e4rskar som alltid att exemplariskt n\u00e5 ut med sina repliker. Jessica Liedberg (flitigt f\u00f6rekommande i tv-serier och filmer) i rollen som Gertrude hamnar lite i skymundan, fast prestationen i sig \u00e4r oklanderlig. Johan Gry mejslar omsorgsfullt fram vitala portr\u00e4tt. Dessutom tar han som framg\u00e5tt chansen att agera med kvick komik p\u00e5 stadens dialekt. Johan Hafezi \u00e4r lika stabil som kunnat f\u00f6rutses i fyra biroller. Sist men inte minst m\u00e5ste \u00f6vriga kvinnorna i ensemblen lyftas fram. Eline H\u00f6yer (ocks\u00e5 fyra biroller) och i \u00e4n h\u00f6gre grad Ylva Olaison g\u00f6r avtryck som Rosencrantz respektive Horatio. Os\u00e4ker p\u00e5 hur unikt det \u00e4r att kunniga kvinnor spelar dessa roller. Ser till att bete sig komiskt manhaftigt. Visst fanns en hel del att gl\u00e4dja sig \u00e5t. Men summa summarum l\u00e4mnade jag Stadsteatern otillfredsst\u00e4lld.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av William Shakespeare Regi och \u00f6vers\u00e4ttning: Kristina Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl Scenograf: Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl Ljus. Tobias Hagstr\u00f6m-St\u00e5hl och Susanna Hedin Kostym och mask: Jenny Ljungberg Ljud: Tova \u00d6stman Musik: Mikael Sundin Koreograf\/ r\u00f6relseinstrukt\u00f6r: Mike Gamble Medverkande: Karin De Frumerie, Johan Holmberg, Jessica Liedberg, Victoria Dyrstad, Johan Gry, Ylva Olaison, Johan Hafezi, Eline H\u00f6yer och Mikael Sundin (musiker) Premi\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-180361","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180361","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=180361"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180361\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":180399,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180361\/revisions\/180399"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=180361"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=180361"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=180361"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}