{"id":180067,"date":"2024-04-11T19:56:29","date_gmt":"2024-04-11T17:56:29","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180067"},"modified":"2024-04-11T19:56:29","modified_gmt":"2024-04-11T17:56:29","slug":"filmrecension-youth-spring-otympligt-kaos","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=180067","title":{"rendered":"Filmrecension: Youth (Spring) &#8211; otympligt kaos"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-180070\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-5-2.jpg\" alt=\"\" width=\"455\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-5-2.jpg 455w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-5-2-210x300.jpg 210w\" sizes=\"auto, (max-width: 455px) 100vw, 455px\" \/><\/p>\n<p>Youth (Spring)<br \/>\nBetyg 2<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 12 april 2024<br \/>\nRegi Wang Bing<\/p>\n<p>Det arbete som lagts p\u00e5 att skapa Youth (Spring) kan endast ben\u00e4mnas som enast\u00e5ende. Regiss\u00f6ren Wang Bing valde att spendera hela fem \u00e5r i den kinesiska staden Zhili och n\u00e4rliggande omr\u00e5den, d\u00e4r f\u00f6ljde och dokumenterade han ett antal unga textilarbetare och deras vardag. Det ordin\u00e4ra har visat sig vara ov\u00e4ntat sp\u00e4nnande att bevittna p\u00e5 film, nu senast hade vi Sauna Sisterhood, som var en enda l\u00e5ng bastusession. Men det finns ett till\u00e4gg, om subjektet \u00e4r ytterst vardagligt m\u00e5ste filmen som ramar in h\u00e4ndelserna vara snillrik, perfekt strukturerad och v\u00e4cka ett intresse hos publiken. Ingen av dessa livsviktiga faktorer uppfylls h\u00e4r.<\/p>\n<p>Ambitionerna och visionerna som Wang Bing b\u00e4r med sig \u00e4r s\u00e5 pass stora att inte ens ett dussin svenska landskap skulle erbjuda tillr\u00e4ckligt med utrymme. Tanken \u00e4r att skapa ett genuint epos som transporterar publiken &#8211; framf\u00f6rallt den v\u00e4sterl\u00e4ndska, till en plats de helst inte vill erk\u00e4nna existerar i modern tid. Men den oerh\u00f6rda viljan \u00e4r fullkomligt irrelevant d\u00e5 filmens omf\u00e5ng \u00e4r s\u00e5 pass brett att fokus, intresse och struktur helt uteblir.<\/p>\n<p>Det klassiska uttrycket \u2019\u2019den som gapar efter mycket f\u00f6rlorar ofta hela stycket\u2019\u2019 kunde varit slogan f\u00f6r hela Youth (Spring). Om Bing endast hade valt att f\u00f6lja en, tv\u00e5 &#8211; max tre grupper av m\u00e4nniskor hade det varit mer \u00e4n tillr\u00e4ckligt. Vad som ist\u00e4llet sker \u00e4r att filmen blir ohanterlig, b\u00e5de f\u00f6r publiken och Bing. Grundtanken m\u00e5 vara att endast observera h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet utan minsta intr\u00e5ng, men det m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 finnas en p\u00e5taglig och kreativ baktanke.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-180073\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-6-1-300x169.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"169\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-6-1-300x169.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-6-1.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Att endast dumpa otaliga sekvenser p\u00e5 tittaren, som dessutom saknar \u00f6vergripande kopplingar &#8211; f\u00f6rutom gemensam milj\u00f6, \u00e4r fullkomligt bef\u00e4ngt. Trots att flera avsnitt \u00e4r av oerh\u00f6rt allvarlig natur, exempelvis en abort eller chefer som behandlar sina anst\u00e4llda v\u00e4rre \u00e4n boskap, \u00e4r det sv\u00e5rt att dras in eller engageras d\u00e5 Bing hoppar mellan subjekt g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Tanken \u00e4r att visa p\u00e5 den allm\u00e4nna och rent tortyrartade arbetsdagen d\u00e4r repetition och ensidighet \u00e4r det enda som har r\u00e4tt att finnas till. Det monotona arbetet f\u00f6rmedlas initialt oerh\u00f6rt v\u00e4l, de slamrande symaskinerna och de kala och vanvettigt fula betongv\u00e4ggarna blir snart till en p\u00e5lkran mot hj\u00e4rnbalken. Den oerh\u00f6rda tristessen f\u00f6rmedlas mycket effektivt och lyckas delge lite av den outh\u00e4rdliga arbetssituationen som utspelar sig p\u00e5 bioduken. Om allt hade koncentrerats och framf\u00f6rallt redigerats, hade det hela varit en intensiv och oerh\u00f6rt drabbade inblick i iskall massproduktion. Vad som ist\u00e4llet sker \u00e4r att publiken, efter alltf\u00f6r kort tid, blir utmattad. Det initiala bombardemanget upprepas timme efter timme och till slut s\u00e5 sm\u00e4lter precis allting ihop. Att insupa mer information, personer eller livs\u00f6den blir om\u00e4nskligt \u00e4ven f\u00f6r oss som endast m\u00e5ste se det i en biostol. Bings oerh\u00f6rda dedikation till att delge lite av allt det som spelats in under ett halvt decennium leder till en film som inte har n\u00e5gon form av man\u00f6vreringskapacitet. Ist\u00e4llet stampar den fram som en vinglig klumpeduns utan tillstymmelse till finess eller bearbetning.<\/p>\n<p>S\u00e4ttet filmen \u00f6nskar att bibeh\u00e5lla distans p\u00e5 genom ett foto som p\u00e5minner om smygfilmning, d\u00e4r allting observeras p\u00e5 relativt l\u00e5ngt avst\u00e5nd och d\u00e4r kamerar\u00f6relserna \u00e4r skakiga och hastiga, har ocks\u00e5 flera problem. Kamera hanteringen &#8211; framf\u00f6rallt d\u00e5 den f\u00f6ljer valfritt subjekt i r\u00f6relse, \u00e4r outh\u00e4rdligt. Det ohyggliga skaket orsakar genuin \u00e5ksjuka och dessutom g\u00f6r det stora fysiska avst\u00e5ndet till personerna att filmen framst\u00e5r kylig. Detta g\u00f6r att flera skeenden inte har n\u00e5gon emotionell inverkan, det \u00e4r n\u00e4stan som att observera allting genom en \u00f6vervakningskamera.<\/p>\n<p>Sedan kommer den stora elefanten i rummet, filmens speltid. Wang Bing \u00e4r sannerligen inte fr\u00e4mmande f\u00f6r att g\u00f6ra filmer som f\u00e5r hela Nibelungens ring att framst\u00e5 som en matin\u00e9. Men \u00e4ven om Youth (Spring) \u00e4r kort i j\u00e4mf\u00f6relse med den helt ohyggliga l\u00e5nga Dead Souls &#8211; p\u00e5 otroliga \u00e5tta timmar och trettio minuter, \u00e4r speltiden p\u00e5 \u00f6ver 200 minuter fullkomligt bed\u00f6vande. Framf\u00f6rallt d\u00e5 det inte finns n\u00e5got som helst ankare eller ytlig ber\u00e4ttarstruktur som kan sk\u00e4nka publiken en livboj i detta stormiga hav. Den \u00e5ngest som smyger sig p\u00e5 d\u00e5 klockan avsl\u00f6jar att knappt h\u00e4lften \u00e4r avklarad &#8211; och det redan d\u00e5 k\u00e4nns som ett par livstider, g\u00e5r inte att beskriva i ord.<\/p>\n<p>Och vad g\u00e4ller att \u00f6verhuvudtaget ifr\u00e5gas\u00e4tta det samh\u00e4lle som kan behandla m\u00e4nniskor som maskiner s\u00e5 m\u00f6ts publiken av isande tystnad. Bing har i intervjuar sagt att han har v\u00e4ldigt lite intresse av att vara politisk, ett s\u00e4tt att &#8211; delvis, kringg\u00e5 den strikta kinesiska censuren. Det m\u00e5 vara ett n\u00f6dv\u00e4ndigt ont men samtidigt beklagligt d\u00e5 detta n\u00e4rmast om\u00e4nskliga arbete b\u00f6r kritiseras, i alla fall belysas.<\/p>\n<p>Youth (Spring) \u00e4r en av de mest pr\u00f6vande filmupplevelserna jag haft under l\u00e5ng tid. Trots episka aspirationer \u00e4r slutresultatet n\u00e5got av ett otympligt kaos som l\u00e4mnar en slutk\u00f6rd av helt fel anledningar.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/-eXzo2tARys?si=SmH5UPAcEJhtiYIh\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Youth (Spring) Betyg 2 Svensk biopremi\u00e4r 12 april 2024 Regi Wang Bing Det arbete som lagts p\u00e5 att skapa Youth (Spring) kan endast ben\u00e4mnas som enast\u00e5ende. Regiss\u00f6ren Wang Bing valde att spendera hela fem \u00e5r i den kinesiska staden Zhili och n\u00e4rliggande omr\u00e5den, d\u00e4r f\u00f6ljde och dokumenterade han ett antal unga textilarbetare och deras vardag. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1728,1738,2921],"class_list":{"0":"post-180067","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"tag-filmkritik","12":"tag-filmrecension","13":"tag-kina","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180067","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=180067"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180067\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":180074,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/180067\/revisions\/180074"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=180067"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=180067"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=180067"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}