{"id":179880,"date":"2024-04-09T13:30:24","date_gmt":"2024-04-09T11:30:24","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179880"},"modified":"2024-04-10T13:10:58","modified_gmt":"2024-04-10T11:10:58","slug":"trombonlegendar-lanserar-adel-orgeljazz-och-funkrytmer-fred-wesley-generations-pa-valand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179880","title":{"rendered":"Trombonlegendar lanserar \u00e4del orgeljazz och funkrytmer – Fred Wesley & Generations p\u00e5 Valand"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

5\/4 2024<\/p>\n\n\n\n

Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4ndes lite m\u00e4rkligt med tanke p\u00e5 affischnamnets meriterande f\u00f6rflutna att inte ens en tresiffrig skara inf\u00f6rskaffat biljett. En annan f\u00f6r st\u00e4mningen avg\u00f6rande omst\u00e4ndighet \u00e4r sittande publik. En tredje faktor att Fred Wesley i sitt projekt Generations skippat b\u00e5de basist och riffande gitarrist. F\u00e5r intrycket att 80-\u00e5rigen rent fysiskt krympt, \u00e4ven om han lyckligtvis har kvar gl\u00f6den p\u00e5 scen. Wesley flankeras av 56-\u00e5rige trumslagaren Tony Match och det 28-\u00e5riga forna underbarnet Leonardo Corradi p\u00e5 \u00e4kta hammondorgel B3. Trions konsert fokuserar delvis p\u00e5 skiva de gjorde f\u00f6r cirka tio \u00e5r sedan. Legendaren anknyter i detta projekt till sina jazziga r\u00f6tter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r oinitierade kan informeras om att Fred Wesleys ber\u00f6mmelse vilar p\u00e5 dennes inflytelserika \u00e5r hos James Brown och senare p\u00e5 70-talet hos George Clinton & Parliament, samarbeten som innebar att veteranen kallats f\u00f6r en av funkens arkitekter. Han som \u00e4r en av grundarna av JB:s och deras banbrytande sound kom med i Count Basie Orchestra 1978. Jag har sett honom p\u00e5 ett euforiskt Nef i vad som gick under beteckningen Roots Revisted tidigt 90-tal med ledaren Maceo Parker och Pee Wee Ellis, de tre mest prominenta namnen fr\u00e5n JB Horns. Samma decennium bildade Wesley eget band. Till saken h\u00f6r att pionj\u00e4ren James Brown haft en s\u00e4rskild plats i mitt musiklyssnande hj\u00e4rta. \u00c5kte 1986 till Stockholm f\u00f6r att se honom och hans noggrant samtrimmade band tillsammans med rekordpublik p\u00e5 Skeppsholmen, tog mig till konserten p\u00e5 Rondo sju \u00e5r senare och har samlat p\u00e5 mig fler ”enheter” signerade James Brown \u00e4n med n\u00e5gon annan musikskapare.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rutom att ha varit sideman i ett otal konstellationer\/ skivinspelningar- inte minst funkiga samarbeten med flera av de mest framtr\u00e4dande instrumentalisterna – finns p\u00e5 hans imponerande cv en dr\u00f6s med plattor i eget namn. En av dem heter talande nog Full Circle – From Be Bop To Hip-Hop<\/em>. Hade s\u00e5ledes all anledning att vara starstruck, vilket ska erk\u00e4nnas att jag ocks\u00e5 blev efter\u00e5t under ett nerv\u00f6st m\u00f6te med en sympatisk hj\u00e4lte. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tony Match fr\u00e5n Paris \u00e4r en profilerad trumslagare och producent inom jazz, soul och hip-hop. Han ingick i Paul Jackson trio och ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att han lirat p\u00e5 Nef med Ulf Wakenius (minns jag r\u00e4tt var jag d\u00e4r). Italienaren Leonardo Corradi betraktas som en av Europas mest talangfulla organister. Meritlistan omfattar samarbeten med exempelvis Dave Liebman, Kurt Rosenwinckel och Rick Margitza. Ocks\u00e5 Corradi har spelat med ovan n\u00e4mnda gitarrfantom fr\u00e5n G\u00f6teborg. Vid tjugo \u00e5rs \u00e5lder skivdebuterade ynglingen tillsammans med gitarristen Peter Bernstein (stod p\u00e5 samma scen p\u00e5 Valand f\u00f6r ett par \u00e5r sedan). H\u00f6g tid att avsluta droppandet av namn, f\u00f6r att ist\u00e4llet rikta fokus mot en konsert som p\u00e5gick i ett svep med vissa f\u00f6r\u00e4ndringar av s\u00e4ttningen.<\/p>\n\n\n\n

Man b\u00f6rjar utan sin stj\u00e4rna, bereder v\u00e4gen f\u00f6r honom med mjuksv\u00e4ngig romantik i Feel Like Makin\u00b4Love <\/em>(R. Flack) Det \u00e4r tajt, snyggt och lite slickat. Noterar excellent ljud! Fred Wesley \u00e4ntrar den h\u00f6ga scenen, s\u00e4tter sig i mitten. Meddelar att man ska ha kul genom att framf\u00f6ra fr\u00e4mst jazzklubb-klassiker, f\u00f6r att f\u00e5 ig\u00e5ng senior citizens som han sj\u00e4lv. Metoden som praktiseras g\u00e5r ut p\u00e5 att spela musik som sv\u00e4nger, oftast up tempo och ibland deep down. Inledande l\u00e5tar h\u00e4mtas fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda gemensamma skiva: Road Song <\/em>(W. Montgomery) och Jimmy Smiths genombrott Back At The Chicken Shack. <\/em>Skickligt utvinns det rullande groove som jazzorganistens hit bygger p\u00e5. Trion, h\u00e4r med Corradi i t\u00e4ten, f\u00f6ljer upp med ett funkigt arr p\u00e5 Horace Silvers souljazziga hit The Preacher <\/em>med sk\u00f6nt h\u00e4ng i trumspelet. Ett ytterst vitalt och drivande segment avrundas med catchiga licks i Freedom Jazz Dance <\/em>(E. Harris) vars l\u00f6ssl\u00e4ppta version med Brian Auger\/ Alex Ligertwood jag uppt\u00e4ckte f\u00f6r n\u00e4rmare femtio \u00e5r sedan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Skribenten och Leonardo Corradi foto Jan-Olof Skalenius<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Wesley sk\u00f6tte som v\u00e4ntat introducerandet av repertoaren. Body & Soul <\/em>g\u00f6rs p\u00e5 duo med den unge musikern som i denna standard spelar hammondorgel och flygel samtidigt. Njuter av k\u00e4nsligt framst\u00e4llda fraser av Wesley. Registrerar hur prydligt och elegant interaktionen dem emellan sker. Av sj\u00e4lvlysande standardmelodier g\u00f6rs ocks\u00e5 Caravan<\/em>, varvid briljansen hos Tony Match exponeras i ett l\u00e5ngt intro som kickas ig\u00e5ng med rytmer framtagna utan n\u00e5got i h\u00e4nderna. Det ikoniskt drivande temat garneras av organisten medan batteristen idkar shuffle-style. Wesleys partners fr\u00e5n Europa framf\u00f6r ocks\u00e5 ett souligt orgeljazznummer p\u00e5 egen hand. M\u00e4rks att de \u00e4r inne i ett flow. I en l\u00e5t f\u00e4rgas melodin av italienaren p\u00e5 melodica. <\/p>\n\n\n\n

Fred Wesley symboliserar sannerligen levande musikhistoria ur ett svart perspektiv. I hans The Old Man <\/em>rappar han ledigt till flexibelt beat. Match f\u00e5r verkligen ligga i medan Corradi ansvarar f\u00f6r att brodera ut melodin. I Got My Mojo Working <\/em>skiftas \u00f6ver till den stolt potenta blues vi f\u00f6rknippar med Muddy Waters. Publiken \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s med p\u00e5 noterna, svarar p\u00e5 uppmaningen fr\u00e5n scen. Nu defilerar trion med Master of Funk i spetsen fram till sluttonerna. Man g\u00e5r till publikens jubel och danssteg i m\u00e5l med trombonistens smittsamma signaturmelodi Houseparty. <\/em>\u00c5ngrar inte en sekund att jag valde att dokumentera Generations spelgl\u00e4dje och manifestation av afrikansk-amerikansk jag stimulerats av sedan ton\u00e5ren. \u00c5ngrar bara att jag inte var b\u00e4ttre f\u00f6rberedd n\u00e4r jag gavs m\u00f6jlighet att tr\u00e4ffa legendaren och de med honom associerade, duktiga musikerna.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Skribenten som fan med Fred Wesley – foto Richard i Jazzf\u00f6reningen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5\/4 2024 Valand i G\u00f6teborg (arrang\u00f6r: Jazzf\u00f6reningen Nefertiti) K\u00e4ndes lite m\u00e4rkligt med tanke p\u00e5 affischnamnets meriterande f\u00f6rflutna att inte ens en tresiffrig skara inf\u00f6rskaffat biljett. En annan f\u00f6r st\u00e4mningen avg\u00f6rande omst\u00e4ndighet \u00e4r sittande publik. En tredje faktor att Fred Wesley i sitt projekt Generations skippat b\u00e5de basist och riffande gitarrist. F\u00e5r intrycket att 80-\u00e5rigen rent […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-179880","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179880","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=179880"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179880\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179938,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179880\/revisions\/179938"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=179880"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=179880"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=179880"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}