![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/svindel.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Svindel<\/strong> Svindel bygger p\u00e5 Sara Stridsbergs roman K\u00e4rlekens Antarktis (2018). Boken l\u00e5nade mycket fr\u00e5n det uppm\u00e4rksammande styckmordet p\u00e5 Catrine da Costa. Infotexterna talar om ett hj\u00e4rtslitande drama om den absoluta grymheten. Men teman \u00e4r ocks\u00e5 ensamhet, stor k\u00e4rlek och ov\u00e4ntad k\u00e4rlek. Ljus i ett totalt m\u00f6rker.<\/p>\n Handlingen kretsar kring den avlidna drogberoende Kristina (Ingela Olsson) som efter sin d\u00f6d ser tillbaks p\u00e5 livet som det blir utan henne. Liksom i en underlig dr\u00f6m ser hon mamma Raksha (Kristina T\u00f6rnqvist) och pappa Ivan (Thomas Hanzon), Nanna (Doren N Dagire), k\u00e4rleken Shane (Elias Salonen) och sina barn Valle (Marcus V\u00f6geli) och Solveig (Rakel Ben\u00e9r Kajdusek). Raksha \u00e4r namne med den varghona som Mowgli diar ist\u00e4llet f\u00f6r sin riktiga mamma, utanf\u00f6r m\u00e4nniskogemenskapen.<\/p>\n Rebecka Hemse regisserade \u00e4ven Stridsbergs f\u00f6rest\u00e4llning S\u00e5rad \u00e4ngel p\u00e5 Dramaten (2022). Ingela Olsson har flera g\u00e5nger samarbetat med Stridsberg \u2013 med start i pj\u00e4sen Valerie Solanas ska bli president i Amerika (Dramaten, 2006). Nyligen hade Stridsbergs En grav f\u00f6r tv\u00e5 urpremi\u00e4r p\u00e5 Galeasen (Kulturbloggen recenserade). Hon v\u00e4ver ofta med sk\u00e4rpa in symboler, bilder och m\u00e5ngbottnade teman. Ofta baseras texterna p\u00e5 myter och ikoner som sist Odysseus och Antigone och tidigare Nabokovs Lolitagestalt. Gestalterna hon skriver om \u00e4r inte s\u00e4llan de mest utsatta och trasiga. Hennes egen pappa v\u00e5rdades en tid p\u00e5 Beckomberga och relationen dotter\/far \u00e4r ocks\u00e5 \u00e5terkommande.<\/p>\n Tittar ner fr\u00e5n l\u00e4ktaren, som i svindel, g\u00f6r ocks\u00e5 huvudgestalten Kristina (Olsson), som v\u00e4xelvis ocks\u00e5 spelar upp sitt f\u00f6rflutna liv d\u00e4r nere. Ber\u00e4ttelsen b\u00e4rs genom hennes tal. Allt utg\u00e5r fr\u00e5n och f\u00f6rs fram\u00e5t ur hennes perspektiv. Vi f\u00f6ljer det hon ser, v\u00e4ljer att g\u00f6ra eller ber\u00e4ttar om. Utblickar och minnesfragment varvas fr\u00e5n b\u00e5de f\u00f6re, efter och under hennes d\u00f6d. Ganska tidigt i f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4ger Kristina n\u00e5got som kan vara en nyckelreplik, som blir som en provocerande fr\u00e5ga till publiken. Man undrar: Var det bara det?: Lite senare kommer Kristina T\u00f6rnqvist, in p\u00e5 scenen. F\u00f6rst h\u00e4ng-sittandes, med en telefon i \u00f6rat. Fenomenalt gestaltar hon en svag, drogad mamma Raksha. Samspelet med Tomas Hanzon \u2013 senare \u2013 som \u00e4r far – \u00e4r fyllt av talande tystnader. Det blir ett oerh\u00f6rt t\u00e4tt o lyh\u00f6rt agerande dem emellan som riktigt bra sk\u00e5despelare kan.<\/p>\n I scenerna mellan Kristina (Olsson) och hennes finske man Shane (Salonen) k\u00e4nns ocks\u00e5 ibland n\u00e5got chockerande autentiskt. Deras bristfyllda, absurt galna dialog mellan tv\u00e5 stukade \u2013 men \u00e4lskande personer \u2013 skakar om. Scenen med tr\u00f6st-sex \u00e4r en, scenen med vakande f\u00f6r\u00e4ldrar med napp i handen \u00e4r en.<\/p>\n Syskonen m\u00f6ts ocks\u00e5 i scener som k\u00e4nns i hj\u00e4rtat och b\u00e5de V\u00f6geli och Ben\u00e9r Kajdusek \u00e4r trov\u00e4rdiga i sina roller. Skriken rakt ut sk\u00e4r fortfarande i mina \u00f6ron \u2013 och i hj\u00e4rtat – d\u00e5 systern f\u00f6rtvivlat inser faktum. H\u00e4r missade jag vad som sades vidare i f\u00f6rest\u00e4llningen under n\u00e5gra minuter. Och telefonbolagsjobbet gestaltas, exempelvis, ur en ungdoms temperament v\u00e4ldigt v\u00e4l av V\u00f6geli. Jag vill ocks\u00e5 n\u00e4mna Nanna (Dagire), som kommer n\u00e4ra i trov\u00e4rdighet, bland annat i scenen som sexarbetare. Parallellerna g\u00e5r inte att undvika, som finns till Lars Nor\u00e9ns Personkrets tre och dess gestalter i samh\u00e4llets utmarker. Ett tema jag ser \u00e4r fr\u00e5gor om hur vetenskap sublimerar och distanserar \u2013 p\u00e5 ont och gott: Allt g\u00e5r inte att m\u00e4tas fram \u2013 somligt m\u00e5ste k\u00e4nnas fram (med hj\u00e4rtat). Ett annat tema \u00e4r hur spr\u00e5kliga formuleringar (f\u00f6rfattande, talking-back-kurer) \u2013 hj\u00e4lper oss att hantera och h\u00e5lla borta vad som \u00e4r f\u00f6r outh\u00e4rdligt att ta in.<\/p>\n Stridsberg ger i Svindel den m\u00f6rdade kvinnan en r\u00f6st, ett liv \u00e4ven med k\u00e4rlek och sammanhang, en personlighet \u2013 offret som feminister \u00e4r s\u00e5 utleda p\u00e5 att se som anonyma kroppar i filmer, deckare m.m. Svindel skildrar ocks\u00e5 naket, det sociala arvet \u2013 hur det verkar p\u00e5 samh\u00e4llets botten \u2013 d\u00e4r skyddsn\u00e4t saknas.<\/p>\n ”Man f\u00e5r bara en chans” \u2013 \u201dOj, vad kort livet var!<\/em> s\u00e4ger Kristina i slutet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Svindel Av Sara Stridsberg Regi Rebecka Hemse Scenografi och ljus Jens Sethzman Kostym Jenny Ljungberg Musik Joakim \u00c5hlund Medverkande Ingela Olsson, Tomas Hanzon, Rakel Ben\u00e9r Kajdusek, Doren N Dagire, Elias Salonen, Kristina T\u00f6rnqvist, Marcus V\u00f6geli Mask och peruk Sofia Ranow Biox-Vives Dramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r Foto S\u00f6ren Vilks Trailer Micke Sandstr\u00f6m Urpremi\u00e4r M\u00e5larsalen, Dramaten 4 […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,7643],"class_list":{"0":"post-179698","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179698","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=179698"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179698\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179717,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179698\/revisions\/179717"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=179698"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=179698"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=179698"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Sara Stridsberg
\nRegi Rebecka Hemse
\nScenografi och ljus Jens Sethzman
\nKostym Jenny Ljungberg
\nMusik Joakim \u00c5hlund
\nMedverkande Ingela Olsson, Tomas Hanzon, Rakel Ben\u00e9r Kajdusek, Doren N Dagire, Elias Salonen, Kristina T\u00f6rnqvist, Marcus V\u00f6geli
\nMask och peruk Sofia Ranow Biox-Vives
\nDramaturg Emma Meyer Dun\u00e9r
\nFoto S\u00f6ren Vilks
\nTrailer Micke Sandstr\u00f6m
\nUrpremi\u00e4r M\u00e5larsalen, Dramaten 4 april 2024<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/svindel_2883-2-300x200.jpg\")
Det syns p\u00e5 premi\u00e4rpubliken ikv\u00e4ll vilket st\u00e4llning Stridsberg har som dramatiker och f\u00f6rfattare. Scengolvet ryms i mitten av en helt vitm\u00e5lad l\u00e4rosal f\u00f6r medicinare – utformad f\u00f6r att visa obduktioner. En av da Costas m\u00f6rdare var just l\u00e4kare. Publiken leds upp till de h\u00f6ga l\u00e4ktarna \u2013 och ser d\u00e4rifr\u00e5n ner p\u00e5 allt fr\u00e5n sina kritvita sittkuddar. Tankarna g\u00e5r senare ocks\u00e5 till Colosseum, eftersom akt\u00f6rerna smyger in likt stukade gladiatorer fr\u00e5n portaler vid ena sidan. Allt bildar – till synes – en distans till akt\u00f6rerna, men vi i publiken \u00e4r ocks\u00e5 iscensatta. Kanske vill man anspela p\u00e5 den nyktra blicken hos naturvetaren, den s\u00e4kra positionen – \u00e5tskild fr\u00e5n objektet?<\/p>\n
\n\u2026 mitt liv \u00e4r inte l\u00e4ngre en juridisk fr\u00e5ga, preskriptionstiden har g\u00e5tt ut f\u00f6r l\u00e4nge sedan. Vad \u00e4r jag d\u00e5 f\u00f6r fr\u00e5ga? Ingen fr\u00e5ga alls antagligen. Jag dog, det var bara det.<\/em><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/svindel_6582-200x300.jpg\")
Ljuset \u00e4r helt sl\u00e4ckt och allt b\u00f6rjar svart \u2013 i h\u00f6gtalarna h\u00f6rs en r\u00f6st som beskriver \u00f6gonblicken strax f\u00f6re hon blir m\u00f6rdad \u201dvi var allts\u00e5 ensamma i skogen, och det var f\u00f6r sent f\u00f6r att be om hj\u00e4lp\u201d. D\u00e4refter talar Kristina (Olsson) fr\u00e5n l\u00e4ktarens \u00f6versta rad. Hon befinner sig utanf\u00f6r tiden – i riket efter d\u00f6den. I en intervju s\u00e4ger Stridsberg att perspektivet fr\u00e5n d\u00f6dsriket \u2013 f\u00f6rst\u00e4rker \u201dd\u00f6dens n\u00e4rvaro i nuet\u201d. D\u00e4rf\u00f6r laddas allt intensivt, blir n\u00e4ra. (Mina tankar g\u00e5r till Wim Wenders \u00e4ngel i Himmel \u00f6ver Berlin).
\nDen raka, \u00f6ppna, mer nyktert iakttagande \u00e4n d\u00f6mande Kristina g\u00e5r verkligen fram \u2013 genom hela f\u00f6rest\u00e4llningen i Olssons gestaltning. I vardagliga joggingbyxor, med sjukhusets BB-armband kvar, blir hon som en av oss. Men Olssons Kristina \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6rh\u00e4rdad \u2013 vilket g\u00f6r sammanbrotten tydliga – som n\u00e4r hon med brusten r\u00f6st \u2013 s\u00e4ger att hon vill bli kallad \u201dmamma\u201d. H\u00e4r k\u00e4nns det som begreppet \u201dtalking-back\u201d ringar in det som sker – om \u00e4n i nordisk lugnare tappning. Begreppet som den svarta litteraturvetaren bel hooks myntade, beskriver att bita tillbaks, uttala allt hemskt, rakt upp och ner. N\u00e5got som unga f\u00f6rtyckta grupper anv\u00e4nder sig av idag.<\/p>\n
\nI slutet kommer en symbol upp mitt p\u00e5 obduktionssalen bord synligt \u2013 samtidigt h\u00e5ller systern en f\u00f6rel\u00e4sning om svarta h\u00e5l och n\u00e5got naturvetenskapligt om rymden.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/svindel2-200x300.jpg\")
Det finns en traumabehandling som heter \u201dLife spann integration\u201d, som bygger p\u00e5 att man om och om igen ber\u00e4ttar om det hemska som h\u00e4nt \u2013 i en radda av h\u00e4ndelser vid sidan om annat gott – f\u00f6r att ta udden av traumat. Kanske \u00e4r det just det Stridsberg l\u00e5ter Kristina g\u00f6ra \u2013 fr\u00e5n sin himmel. Somliga liv levs s\u00e5, det \u00e4r ocks\u00e5 att vara m\u00e4nniska.<\/p>\n