{"id":179678,"date":"2024-04-05T06:55:55","date_gmt":"2024-04-05T04:55:55","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179678"},"modified":"2024-04-05T06:55:56","modified_gmt":"2024-04-05T04:55:56","slug":"filmrecension-mote-i-rom-pratig-charmig-och-substanslos","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179678","title":{"rendered":"Filmrecension: M\u00f6te i Rom &#8211; pratig, charmig och substansl\u00f6s"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-179681\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-13.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"432\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-13.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-13-300x199.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>M\u00f6te i Rom<br \/>\nBetyg 3<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 5 april 2024<br \/>\nRegi Niclas Bendixens<\/p>\n<p>\u00c4ven d\u00e5 det kommer till att g\u00f6ra en enkelsp\u00e5rig och sockers\u00f6t dramakomedi har det danska filmundret en kapacitet som vi i Sverige endast kan dr\u00f6mma om. Men till skillnad mot de mest omtalade och kritiskt omhuldade filmerna fr\u00e5n v\u00e5rt sydliga grannland \u00e4r M\u00f6te i Rom inte n\u00e5gon sv\u00e5rtuggad eller seri\u00f6s historia. H\u00e4r \u00e4r allting fixat, kanterna rundade och f\u00f6rsedda med h\u00f6rnskydd. Regiss\u00f6ren Niclas Bendixens har inga tankar p\u00e5 att tillf\u00f6ra n\u00e5got vidare allvar, det \u00e4r &#8211; mestadels, lekande l\u00e4tt och fyllt med humor som st\u00e4ndigt r\u00f6r sig mellan h\u00f6gt och l\u00e5gt.<\/p>\n<p>Att filmen \u00e4r befriad fr\u00e5n originalitet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r inte n\u00e5gon st\u00f6rre \u00f6verraskning, ber\u00e4ttelsen d\u00e4r gamla minnen \u00e5terbes\u00f6ks och d\u00e4r det etablerade livet rivs upp tillf\u00f6ljd av en katalysator fr\u00e5n f\u00f6rr \u00e4r lika nyskapande som varma vinterkl\u00e4der. Spelar det h\u00e4r n\u00e5gon st\u00f6rre roll? Inte det minsta, eftersom det tidigt st\u00e5r klart att allting \u00e4r menat som en l\u00e4ttsm\u00e4lt bagatell. Introduktionen summerar alltf\u00f6r v\u00e4l vad vi har att v\u00e4nta oss av resterande film, det \u00e4r en pratig, charmig och substansl\u00f6s sekvens d\u00e4r filmens tv\u00e5 huvudrollsinnehavare snackar strunt och k\u00e4bblar p\u00e5 ett s\u00e4tt som endast omaka par kan.<\/p>\n<p>Den eviga filmstaden Rom presenteras inte heller med n\u00e5gon ny infallsvinkel, den italienska huvudstaden k\u00e4nns som h\u00e4mtad ur en reklamfilm fr\u00e5n en resebyr\u00e5. Vartenda turistm\u00e5l prickas av och dessutom passar man p\u00e5 att n\u00e4mna de mest \u00e4lskade platserna g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, inv\u00e5narna \u00e4r i sin tur hysteriska stereotyper som hade framst\u00e5tt \u00f6verdrivna \u00e4ven i den mest spralliga av Federico Fellinis filmer.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-179682\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-14-300x199.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-14-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/unnamed-14.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>I de flesta fall hade detta lett till en pl\u00e5gsamt naiv och juvenil film, men Bendixens lyckas &#8211; trots alla klyschor, och sin fumliga dramatik, charmera tittaren. Detta sker framf\u00f6rallt genom att l\u00e5ta humorn vara n\u00e4rmast skogstokig, till skillnad mot s\u00e5 m\u00e5nga andra filmer som delar genre med M\u00f6te I Rom v\u00e5gar Bendixens verkligen ta ut sv\u00e4ngarna d\u00e5 det blir dags f\u00f6r det stora humoristiska anfallet att s\u00e4ttas i rullning. Dock finns en f\u00f6rst\u00e5else vad g\u00e4ller precis implementering vilket g\u00f6r att de mest h\u00f6gljudda och \u00f6verdrivna momenten inte blir malplacerade utan snarare passande crescendon.<\/p>\n<p>Ensemblen som filmen har till sitt f\u00f6rfogande visar sig ocks\u00e5 oerh\u00f6rt effektiv. Kristian Halken och Bodil J\u00f8rgensen \u00e4r b\u00e5da stabila som filmens centrala par, att ocks\u00e5 f\u00e5 se ett narrativ som inte f\u00f6rl\u00f6jligar \u00e4ldre karakt\u00e4rer utan anammar dem, \u00e4r i sig n\u00e5got av ett mindre mirakel. Sedan har vi Rolf Lassg\u00e5rd som inleder aningen f\u00f6r bombastiskt men som blir filmens viktigaste emotionella ankare. F\u00f6r n\u00e5gonstans mot finalen \u00e4ndrar filmen form tempor\u00e4rt och blir ov\u00e4ntat m\u00f6rk och sammanbiten. M\u00e4rkligt nog \u00e4r detta den mest minnesv\u00e4rda sektionen, detta d\u00e5 Bendixens demonstrerar en betydligt st\u00f6rre fallenhet f\u00f6r trauma och emotionella \u00e4rr \u00e4n rent myspys. Tyv\u00e4rr s\u00e5 v\u00e5gar ber\u00e4ttelsen inte avsluta i mollton utan f\u00f6rs\u00f6ker styra upp ett on\u00f6digt simpelt och dessutom f\u00f6rvirrat slut som k\u00e4nns oerh\u00f6rt otillfredsst\u00e4llande.<\/p>\n<p>\u00c4ven om M\u00f6te I Rom saknar finessen och den kreativa briljans som genomsyrar s\u00e5 m\u00e5nga danska produktioner \u00e4r det en full godtagbar stund av f\u00e5nig humor och ytlig eskapism.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/v5H8lfzOf18?si=ewRqlHi4h3cSNqmH\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>M\u00f6te i Rom Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r 5 april 2024 Regi Niclas Bendixens \u00c4ven d\u00e5 det kommer till att g\u00f6ra en enkelsp\u00e5rig och sockers\u00f6t dramakomedi har det danska filmundret en kapacitet som vi i Sverige endast kan dr\u00f6mma om. Men till skillnad mot de mest omtalade och kritiskt omhuldade filmerna fr\u00e5n v\u00e5rt sydliga grannland \u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-179678","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179678","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=179678"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179678\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179685,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179678\/revisions\/179685"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=179678"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=179678"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=179678"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}