{"id":179642,"date":"2024-04-05T04:56:53","date_gmt":"2024-04-05T02:56:53","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179642"},"modified":"2024-04-08T19:51:55","modified_gmt":"2024-04-08T17:51:55","slug":"besatt-konstnar-kolossalt-overtygande-portratterad-koloristen-pa-goteborgs-konstmuseum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179642","title":{"rendered":"Besatt konstn\u00e4r kolossalt \u00f6vertygande portr\u00e4tterad – Koloristen p\u00e5 G\u00f6teborgs Konstmuseum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Hossein Sethalou<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Id\u00e9 och manus: Kristin Falksten<\/p>\n\n\n\n

Regi\u00f6ga: Svante Grogarn<\/p>\n\n\n\n

Koreografi: Annie Thorold<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Nonno Nordqvist<\/p>\n\n\n\n

Producent. Anna Sefve & Kristin Falksten<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Kristin Falksten & Sofia Henningsson<\/p>\n\n\n\n

Med st\u00f6d av Svante Bergstr\u00f6ms Teaterstiftelse och Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 3\/4 2024 i G\u00f6teborgs Konstmuseum utst\u00e4llningshallen i samarbete med Teater Trixter<\/p>\n\n\n\n

Spelas p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsmuseum 14\/4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

I anrika Konstmuseet p\u00e5 V\u00e4stkusten p\u00e5g\u00e5r en utst\u00e4llning om den gruppering som kommit att kallas f\u00f6r G\u00f6teborgskolorister. Jag har sett utst\u00e4llningen inklusive tagit del av den f\u00f6rdjupande information som ing\u00e5r. En av de handfull namn som, \u00e5tminstone f\u00f6r efterv\u00e4rlden, lyser starkast \u00e4r \u00c5ke G\u00f6ransson (1902-1942). Koloristen <\/em>handlar om honom. Och i scener d\u00e4r illusionen bryts p\u00e5 meta-maner om sj\u00e4lva projektet, identifikation med konstn\u00e4rsmyten och relationen sk\u00e5despelarna emellan. Lite g\u00f6teborgskt ordvitsigt kan s\u00e4gas att Kristin Falkstens okuvligt dramatiska scenkonstverk ramas in av n\u00e4mnd utst\u00e4llning, eftersom det framf\u00f6rs med tavlor fr\u00e5n utst\u00e4llningen som fond. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r inspirerad av \u00c5ke G\u00f6ranssons ”livs\u00f6de, konst och passion”. <\/p>\n\n\n\n

Trailern till denna nervigt dubbelbottnade pj\u00e4s\/ performance har gjorts av Pontus Hjorth\u00e9n, filmaren som f\u00f6r SVT (K-special) gjorde dokument\u00e4ren betitlad Livet \u00e4r kort, konsten l\u00e5ng. <\/em>Presenterade mig f\u00f6r honom efter\u00e5t och fick ett givande samtal, fast \u00e4mnet jag d\u00e5 valde var Nationalteatern och musiker mer eller mindre associerade med den legendariska gruppen. (Hjort\u00e9n gjorde ju tv\u00e5delad dokument\u00e4r visad i SVT inf\u00f6r deras 50-\u00e5rs jubileum, medan jag genomf\u00f6rt utf\u00f6rliga enskilda intervjuer som finns publicerade.) Upplysande dokument\u00e4ren om det sj\u00e4lvf\u00f6rbr\u00e4nnande geni Kristin Falksten n\u00e4rstuderat har jag f\u00f6rst\u00e5s sett. H\u00e4r ges en god bakgrund till Koloristen<\/em>, vars l\u00e4ngd uppg\u00e5r till cirka 45 minuter. En kortare version av Hjorth\u00e9ns film f\u00f6rekom i utst\u00e4llning p\u00e5 Liljevalchs om b\u00e5de Schi\u00f6ler och G\u00f6ransson. Slumpat sig s\u00e5 att ocks\u00e5 den utst\u00e4llningen – beskriven som m\u00e4starm\u00f6te mellan tv\u00e5 kamrater p\u00e5 Valand – bes\u00f6kts av undertecknad. <\/p>\n\n\n\n

Vad premi\u00e4rpubliken begeistrade besk\u00e5dar sker i samarbete mellan Konstmuseet och Teater Trixter, vars konstn\u00e4rliga stab Falksten numera tillh\u00f6r. Och hos den frigruppen har hon st\u00e5tt p\u00e5 scen i flera produktioner senaste \u00e5ren, vilket man kan l\u00e4sa i mina recensioner av Blue Air, Jag \u00e4r vinden <\/em>och nu senast Rabbit Hole. <\/em>Dramatikern och sk\u00e5despelaren som gestaltat Sylvia Plath och spelat Bad Girls <\/em>av Joyce Carol Oates, verkar dras till s\u00e5riga rollfigurer underkastade omv\u00e4rldens tryck och egna konflikter. G\u00f6ransson, s\u00e4llsynt illa rustad att m\u00f6ta tillvarons krav och \u00e4n mindre kapabel att ta hand om sig och sin familj, blir den ultimata utmaningen. Hon f\u00f6rs\u00e4krar sig om att publiken registrerar och k\u00e4nner av dennes tillkortakommanden. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Johan Karlsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

G\u00f6ransson v\u00e4xte upp under extremt fattiga f\u00f6rh\u00e5llanden i Landala. Familjen var ofattbart tr\u00e5ngbodd. Pappan och \u00e4ldste brodern dog i spanska sjukan och i en scen i Koloristen<\/em> hems\u00f6ks \u00c5ke av brodern i en dr\u00f6msyn. En antydan om den fullskaliga schizofreni som skulle utvecklas, vilket resulterade i placering akut p\u00e5 Lillhagens mentalsjukhus. Parallellt med febrilt m\u00e5lande f\u00f6rs\u00f6rjde han sig som dedikerad fris\u00f6r innan sjukdomen br\u00f6t ut, bildade familj och fick en dotter. Ansatt av obotligt psykiskt tillst\u00e5nd \u00f6verges och sedermera f\u00f6rnekas familjen. Letar i ett f\u00f6rsta skede f\u00f6rg\u00e4ves efter bostad. Mamman blir i stort sett enda livlinan. Cigaretter och kaffe i kopi\u00f6sa m\u00e4ngder ist\u00e4llet f\u00f6r husmanskost och n\u00e4tter \u00e4gnade \u00e5t skapande f\u00f6rst\u00f6rde dessutom hans fysik.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r klasskompisar fr\u00e5n Valand reste till Paris kunde han inte sl\u00e5 f\u00f6lje, \u00e5kte ist\u00e4llet till oglamor\u00f6sa Dalsland. \u00c4ven om en gallerist efter ett sensationellt fynd ordnar med lyckad retrospektiv utst\u00e4llning i Stockholm \u00e5ret f\u00f6re hans d\u00f6d, kan likheter med fallet Vincent Van Gogh sk\u00f6njas. Mentalsjukdomen f\u00f6regicks av asocialt beteende och isolering. Som ett mantra upprepas i Koloristen <\/em>att de riktiga m\u00e5lningarna ska f\u00e4rdigst\u00e4llas senare, \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge finns bara studier, enbart skisser ska ha tillverkats. Estetiska devisen lyder f\u00e5r vi veta, att ”fr\u00e5gorna finns i formen, svaret i f\u00e4rgerna”. Alla nyanser beh\u00f6vs f\u00f6r en borttynande konstn\u00e4r som dr\u00f6mmer om att m\u00e5la Guds portr\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Hossein Sethalou<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

K\u00e4nde som sagt till v\u00e4sentliga delar av den sorgliga biografin. Livs\u00f6det gestaltas med h\u00e4ngiven precision i gester och febrig motorik, i v\u00e4lavv\u00e4gda musikaliska illustrationer, med diverse passande rekvisita utlagd i ena h\u00f6rnet som ett f\u00f6rr\u00e5d, sjukhuss\u00e4ngen vid mittpunkten, Nonno Nordqvists manliga utstyrsel inklusive avkl\u00e4dningen av handlingskraft samt frustrerat impulsiva repliker. Landar efter\u00e5t i retorisk fr\u00e5ga: Har Kristin Falksten iscensatt sitt livs roll?<\/p>\n\n\n\n

Var d\u00e4remot of\u00f6rberedd p\u00e5 inslagen av performance inklusive den \u00e5terkommande kittlande metaniv\u00e5n. D\u00e4rigenom utvidgar sig ber\u00e4ttandet, g\u00f6rs historien \u00e4n mer relevant. Det blir till lika hisnande dr\u00e5pligt och svidande angel\u00e4get n\u00e4r ett nu skrivits in i texten, sj\u00e4lva processen. Att addera en motspelare f\u00f6r att f\u00e5 till verkningsfulla dialoger \u00e4r ett snillrikt drag. Os\u00e4ker p\u00e5 om jag tidigare sett Sofia Henningsson agera, vars specialitet tycks vara improvisations- och barnteater. Hon f\u00e5r h\u00e4r \u00e4gna sig \u00e5t att spela mamman, maka och dessutom sig sj\u00e4lv. Manus ger henne r\u00e4tt att i samtliga roller st\u00e4lla rimliga krav p\u00e5 den efterhand i dubbel mening of\u00f6rm\u00f6gne m\u00e5laren och projektledaren.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Nonno Nordqvist<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Det \u00e4r ber\u00f6rande och n\u00e4r dramatiserade biografin i omg\u00e5ngar bryts blommar komiken ut. Blir som en befriande ventil till desperationen och apatin hos ett beklagansv\u00e4rt konstn\u00e4rs\u00f6de. Henningsson \u00e4r perfekt i sina biroller, f\u00f6r in ett annat v\u00e4lg\u00f6rande tonfall. I skrivande stund minns jag b\u00e4st anklagelsen och uppgivenheten inf\u00f6r makens bristande omsorger, replikerna i megafon utanf\u00f6r scen och besvikelsen n\u00e4r initiativtagaren till projektet inte varit uppriktig. <\/p>\n\n\n\n

Falksten beh\u00e4rskar sina uttrycksmedel suver\u00e4nt. Vilken beundransv\u00e4rd kontroll! Besj\u00e4las av uppdraget hon givit sig sj\u00e4lv till den grad att hennes aktioner n\u00e4stan blir ot\u00e4ckt intensiva. Just d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det en genial l\u00f6sning att v\u00e4xla \u00f6ver till metaperspektiv d\u00e4r jaget sk\u00e4rsk\u00e5das, liksom de instanser som nekat st\u00f6d (mycket underh\u00e5llande beskrivning av bef\u00e4ngd motivering blottar bristande insikt) samt relationen till trofast kollega. Tudelade manuset och dess utf\u00f6rande rankar jag som tv\u00e5 mycket f\u00e4rgstarka enheter.<\/p>\n\n\n\n

Och inslag av performance brukar ytterst s\u00e4llan vara lika meningsfulla, lika roliga, som de vi bevittnar p\u00e5 Konstmuseet. Att framf\u00f6ra verket i denna milj\u00f6 blir till en svindlande extra dimension. Och att de egna inre demonerna hos Falksten inf\u00f6rlivas \u00e4r en megabonus, laddar i intervaller ur den totala n\u00e4rvaron som existerar i gestaltandet av den pl\u00e5gade mannen. Manusets skiftningar och oerh\u00f6rda nerven i deras sk\u00e5despeleri renderade givetvis i st\u00e5ende ovationer.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Id\u00e9 och manus: Kristin Falksten Regi\u00f6ga: Svante Grogarn Koreografi: Annie Thorold Kostym: Nonno Nordqvist Producent. Anna Sefve & Kristin Falksten Sk\u00e5despelare: Kristin Falksten & Sofia Henningsson Med st\u00f6d av Svante Bergstr\u00f6ms Teaterstiftelse och Konstn\u00e4rsn\u00e4mnden Premi\u00e4r 3\/4 2024 i G\u00f6teborgs Konstmuseum utst\u00e4llningshallen i samarbete med Teater Trixter Spelas p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsmuseum 14\/4 I anrika Konstmuseet p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-179642","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179642","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=179642"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179642\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179896,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179642\/revisions\/179896"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=179642"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=179642"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=179642"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}