![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/04\/65f7fb439b1f6_thumbnail.jpg.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ghostbusters: Frozen Empire
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 3 april 2024
\nRegi Gil Kenan<\/p>\n
Vad som b\u00f6rjade som en h\u00e4rlig f\u00f6ryngringskur med Ghostbusters: Afterlife har nu blivit till en pliktskyldig och tr\u00f6tt checklista med tafatta vinkningar och en oinspirerad ensemble.<\/p>\n
D\u00e5 Jason Reitman regisserade Afterlife fanns det en poetisk metakvalit\u00e9, filmen var t\u00e4nkt som ett n\u00e4sta steg, att l\u00e4mna \u00f6ver stafettpinnen till n\u00e4sta generation men samtidigt tacka den tidigare ensemblen f\u00f6r l\u00e5ng och trogen tj\u00e4nst. Reitman – som \u00e4r son till Ivan Reitman, som regisserade de f\u00f6rsta tv\u00e5 filmerna, f\u00f6rst\u00e4rkte denna k\u00e4nsla. Afterlife besatt en h\u00e4rlig energi, lekfullhet samt en och annan flirt med Netflix supersucc\u00e9 Stranger Things. Samtidigt lyckades den ocks\u00e5 ge de mest dedikerade och uth\u00e5lliga fansen r\u00f6tt k\u00f6tt genom att \u00e5terf\u00f6rena den kvarvarande truppen av ursprungliga sp\u00f6kj\u00e4gare.<\/p>\n
Uppf\u00f6ljaren borde s\u00e5ledes vara n\u00e4sta steg vad g\u00e4ller att l\u00e4mna det gamla d\u00e4rh\u00e4n och l\u00e5ta den nya ensemblen, ledd av Paul Rudd och den fantastiska Carrie Coon, f\u00e5 m\u00f6jlighet att verkligen g\u00f6ra ett mer best\u00e5ende intryck. Dock har saker och ting f\u00f6r\u00e4ndrats under de \u00e5r som g\u00e5tt sedan Afterlife hade premi\u00e4r. Ivan Reitman har g\u00e5tt bort och Jason Reitman sitter inte i regiss\u00f6rsstolen l\u00e4ngre. En s\u00e5dan massiv f\u00f6rlust kan sporra och leda till att alla involverade g\u00f6r allt i sin makt f\u00f6r att hylla en nyckelfigur som Reitman. Men i och med att Jason Reitman inte l\u00e4ngre \u00e4r kapten f\u00f6r skutan och har ersatts av den relativt oerfarna Gil Kenan blir det inte tal om n\u00e5gon passionerad hyllning d\u00e4r entusiasmen sprudlar. Kenan fastnar ist\u00e4llet med att iscens\u00e4tta oinspirerad och sj\u00e4ll\u00f6s fanservice d\u00e4r referenserna till tidigare filmer \u00f6ser ned som en monsun. Rudd och Coon f\u00e5r det inte heller mycket l\u00e4ttare eftersom manuskriptet \u00e4r n\u00e5got av en utsp\u00e4dd soppa d\u00e4r ingen av nyckelpersonerna tilldelas n\u00e5got av s\u00e4rskilt stor substans. Den duktiga Mckenna Grace – som f\u00e5r h\u00e5lla i taktpinnen, placeras i en pl\u00e5gsam situation d\u00e4r hon tvingas h\u00e5lla liv i ett ohyggligt tr\u00e5kigt sidosp\u00e5r som omdefinierar betydelsen av fogmassa.<\/p>\n
Och f\u00f6rhoppningarna om att det gamla gardet, med Dan Aykroyd, Bill Murray och Ernie Hudson, skall spela en st\u00f6rre roll och \u00e4ntligen leverera en genuin Ghostbusters 3 fullkomligt grusas. Endast Aykroyd har n\u00e5gon som helst vettig b\u00e4ring f\u00f6r ber\u00e4ttelsen, och det g\u00e5r det inte att undkomma att samtliga veteraner k\u00e4nns tr\u00f6tta och oinspirerade. M\u00f6tet mellan gammalt och nytt har visat sig vara betydligt sv\u00e5rare \u00e4n n\u00e5gon kunde f\u00f6rest\u00e4lla sig. D\u00e5 J.J Abrams briljerade med The Force Awakens och fick publiken att skrika halsen ur led d\u00e5 Harrison Ford och Carrie Fisher \u00e5terv\u00e4nde, har endast toppats av den spektakul\u00e4ra \u00e5terf\u00f6reningen i Spider-Man: No Way Home. Men de flesta f\u00f6rs\u00f6ken att fusionera ihop tv\u00e5 generationer har mestadels resulterat i axelryckningar, se bara till Jurassic World Dominion som f\u00f6ll platt trots att Laura Dern och Sam Neill medverkade.<\/p>\n
Det hela blir inte b\u00e4ttre av att filmen k\u00e4nns m\u00e5ll\u00f6s och f\u00f6rvirrad. Flera viktiga karakt\u00e4rer fr\u00e5n Afterlife f\u00f6rekommer endast i helt triviala sekvenser, andra f\u00f6rsvinner f\u00f6r att senare dyka upp i en rad obetydliga scener. Kenan har inte heller den passion och v\u00e4rme som Jason Reitman kanaliserade i Afterlife. Ist\u00e4llet p\u00e5minner filmen om ett l\u00f6pande band d\u00e4r det ena efter det andra prickas av fr\u00e5n en lista med f\u00f6rhoppningen att det skall vara n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r tillfredst\u00e4llande f\u00f6r publiken. Allting slutar ocks\u00e5 i en oerh\u00f6rt grovhuggen final som varken bjuder p\u00e5 skratt, episka bilder eller n\u00e5got som kan kategoriseras som tillfredst\u00e4llande. Ett och annat skratt blir det f\u00f6rvisso p\u00e5 v\u00e4gen men inte i n\u00e4rheten s\u00e5 ljudliga, hj\u00e4rtliga eller h\u00e4rliga som i Afterlife eller i den – fortfarande, superba f\u00f6rsta filmen.<\/p>\n
Gil Kenans enda udd framf\u00f6r Jason Reitman \u00e4r i hans f\u00f6rm\u00e5ga att regissera action, framf\u00f6rallt \u00e4r filmens \u00f6ppningssekvens oerh\u00f6rt fartfylld och energisk n\u00e5got som ger hopp om en pulsh\u00f6jande och underh\u00e5llande upplevelse. Tyv\u00e4rr \u00e4r det inte fallet och Frozen Empire stapplar ist\u00e4llet fram i m\u00e5l och st\u00e4ller fr\u00e5gan om n\u00e5gon beh\u00f6ver ringa Ghostbusters igen?<\/p>\n