{"id":179285,"date":"2024-04-02T20:21:06","date_gmt":"2024-04-02T19:21:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179285"},"modified":"2024-04-02T20:35:42","modified_gmt":"2024-04-02T19:35:42","slug":"overvaldigande-vokal-passion-pa-intimt-debutalbum-there-is-no-future-av-sara-alden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179285","title":{"rendered":"\u00d6verv\u00e4ldigande vokal passion p\u00e5 intimt debutalbum – There Is No Future av Sara Ald\u00e9n"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sara Ald\u00e9n<\/p>\n\n\n\n

There Is No Future<\/p>\n\n\n\n

3<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Studio Epidemin i G\u00f6teborg mars 2023 <\/p>\n\n\n\n

Mix, master och ljudtekniker: Johannes Lundberg<\/p>\n\n\n\n

Producent: Sara Ald\u00e9n (co-producenter Johannes Lundberg & August Bj\u00f6rn)<\/p>\n\n\n\n

Prophone<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 22\/3 2024<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Har senaste halv\u00e5ret tr\u00e4ffat Sara Ald\u00e9n n\u00e5gra g\u00e5nger. Skrev uppskattande om hennes konsert p\u00e5 Utopia i oktober under rubriken ”talangfull jazzs\u00e5ngerska tar plats och g\u00f6r intryck”. Vid bed\u00f6mningen av artistens full\u00e4ngdsdebut ska l\u00e4sare ha i bakhuvudet att jag \u00e4r mer mottaglig, mer tolerant, f\u00f6r uppseendev\u00e4ckande uttryck live. Kan gilla otryggheten i att uts\u00e4tta mig f\u00f6r musik jag har ringa kunskap om.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00e4lskv\u00e4rda kvinnan som skickat mig ett extra recensionsex med bifogad h\u00e4lsning i form av en vers \u00e4r v\u00e4lutbildad – studerar f\u00f6r n\u00e4rvarande till en master i improvisation och v\u00e4rldsmusik Hon brinner f\u00f6r j\u00e4mst\u00e4lldhet och representation till den grad att hon valts till ordf\u00f6rande f\u00f6r organisationen IMPRA. Ang\u00e5ende f\u00f6rebilder framst\u00e5r det som symtomatiskt att hon var p\u00e5 konserten med Norma Winstone under Stockholm Jazzfestival. Jag var nyfiken p\u00e5 stilbildande veteranen och hennes ackompanjat\u00f6r Ralph Towner, befann mig d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 samma konsert. F\u00f6rvisso bonusinfo, men kan tipsa om att min recension finns att l\u00e4sa p\u00e5 Orkesterjournalens hemsida.<\/p>\n\n\n\n

Sparsmakade s\u00e4ttningen p\u00e5 ett album Ald\u00e9n sj\u00e4lv kallat ”domedagsjazz” \u00e4r originell. Musikerna hon bildar en enhet med \u00e4r August Bj\u00f6rn p\u00e5 piano och tramporgel och kontrabasisten Daniel Andersson, tv\u00e5 musiker jag knappt k\u00e4nde till. Trion turas om att arra albumets tio l\u00e5tar i olika konstellationer. G\u00e4ster tillkommer. Ald\u00e9ns favorit Hannes Bennich lirar altsaxofon p\u00e5 de tv\u00e5 f\u00f6rsta sp\u00e5ren medan harpisten Malin Kjellgren medverkar i inledande titell\u00e5t. Vidare h\u00f6rs trumslagaren Johan Bj\u00f6rklund i I Would Only. <\/em>K\u00f6rar i titell\u00e5ten g\u00f6r basist, klaviaturspelare och ljudtekniker medan s\u00e5ngerskan tar hand om den sysslan i tv\u00e5 l\u00e5tar. <\/p>\n\n\n\n

Pressreleasen inneh\u00e5ller formuleringar v\u00e4rda att lyfta fram. There Is No Future <\/em>s\u00e4gs vara musik p\u00e5 liv och d\u00f6d vars fokus ligger p\u00e5 storslagna crescendon och s\u00e5rbar intimitet. Man dras ner i ett slukh\u00e5l pr\u00e4glat av \u00f6desm\u00e4ttade och n\u00e4rg\u00e5ngna stadier kombinerat med ”svindlande arpeggion” och dystopiska v\u00e4rldar. Skivan best\u00e5r av dels bearbetade standards, dels fyra original av artisten plus en instrumental kortis skriven tillsammans med Daniel Andersson. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Som n\u00e4mnts \u00e4r Ald\u00e9n f\u00f6rtjust i vindlande crescendon, vokala spr\u00e5ng och en utforskande r\u00f6stbehandling, att j\u00e4mf\u00f6ra med sv\u00e5righetsgraden hos en trapetskonstn\u00e4r. Gr\u00e4nser \u00f6verskrids. Uttryck maximeras i en estetik som uppmuntras till att sv\u00e4mmas \u00f6ver. Kan beskrivas som en more-is-more estetik som d\u00e5 den uppst\u00e5r sticker iv\u00e4g p\u00e5 ett minst sagt h\u00e4pnadsv\u00e4ckande s\u00e4tt. \u00c4ven om en beundran f\u00f6r Norma Winstones teknik kan sk\u00f6njas, gasas det g\u00e4rna p\u00e5 utan samma sorts kontroll av harmonik. Standards som Misty <\/em>och Someday My Prince Will Come <\/em>kantrar p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen. Spr\u00e4ngkraften i balladen I Don\u00b4t Know <\/em>ber\u00f6r allra mest, fast ocks\u00e5 den inneh\u00e5ller sekvenser som sl\u00e5r \u00f6ver. Till och med ikoniskt hoppingivande What A Wonderful World <\/em>kr\u00e4nger sig efterhand ur sin kostym. Dess outro, liktydigt med albumets sista toner, \u00e4r magnifikt. Ymniga urladdningar utg\u00f6r en f\u00e4ngslande kontrast till skivans \u00e5terh\u00e5llsamma sekvenser.<\/p>\n\n\n\n

Noterar ocks\u00e5 effektfull sp\u00e4nning emellan balanserade instrument och den stundom fullkomligt otyglade r\u00f6stens eskapader. Effekten symboliseras b\u00e4st av hur originalet To Let Go <\/em>\u00e4ndrar skepnad. Fr\u00e5n att l\u00e5ta som en nedtonad impressionistisk p\u00e4rla med basfeature med str\u00e5ke, till att explodera i enorm intensitet utan begr\u00e4nsningar genom en fullkomligt obeveklig st\u00e4mma. Snacka om att blotta sig emotionellt! Enligt mitt f\u00f6rmenande skulle artistens praktiserade estetik ha ransonerats av ett bollplank, en extern producent. Ansp\u00e4nningen borde ha skruvats ner h\u00e4r och var. <\/p>\n\n\n\n

Att Ald\u00e9n best\u00e4mt sig f\u00f6r att vara sin egen producent m\u00e4rks, blir f\u00f6r mina \u00f6ron en brist, \u00e4ven om jag f\u00f6rst\u00e5r lockelsen i att realisera id\u00e9er utan ifr\u00e5gas\u00e4ttande. Efter att ha lyssnat p\u00e5 och recenserat \u00e5tskilliga debutanter \u00e4r mitt r\u00e5d: anlita producent som tar kloka beslut utan att h\u00e4mma din personlighet. Finns absolut en unik kvalitet i Sara Ald\u00e9ns r\u00f6st. Det uppenbaras med otvetydigt besked.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6r mig obekante pianisten Daniel Bj\u00f6rn ger melodierna karakt\u00e4r, ofta p\u00e5 ett ovanligt diskret vis. Stannar kvar mest i medvetandet efter\u00e5t g\u00f6r Daniel Andersson, frilansmusiker och komposit\u00f6r som ger privatlektioner. Han befinner sig genomg\u00e5ende i centrum, drar skickligt ett frapperande tungt lass som elastiskt fundament. Vill utbrista att jag gjort ett nytt fynd och undrar varf\u00f6r jag inte k\u00e4nner till vilka han samarbetat med. Duons dialoger i stick, s\u00e4rskilt Someday My Prince Will Come, <\/em>attraherar. Deras outro i Somewhere Over The Rainbow <\/em>\u00e4r lysande. <\/p>\n\n\n\n

Crescendon st\u00e5r som sp\u00f6n i backen. Skulle jag ta del av intervjuer eller studera texterna skulle det sannolikt klarna vilka budskap som artikuleras. Detta verk l\u00e4mnar ingen ober\u00f6rd, eftersom det genomsyras av en vilja och energier som bara m\u00e5ste ut, utan tanke p\u00e5 mottagare. S\u00e5 k\u00e4nns det. Vi tas med p\u00e5 en f\u00e4rd vars destination vi endast anar oss till. Ingen vettig bed\u00f6mare kan anse att Sara Ald\u00e9n \u00e4r ointressant, tv\u00e4rtom. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sara Ald\u00e9n There Is No Future 3 Inspelad i Studio Epidemin i G\u00f6teborg mars 2023 Mix, master och ljudtekniker: Johannes Lundberg Producent: Sara Ald\u00e9n (co-producenter Johannes Lundberg & August Bj\u00f6rn) Prophone Releasedatum: 22\/3 2024 Har senaste halv\u00e5ret tr\u00e4ffat Sara Ald\u00e9n n\u00e5gra g\u00e5nger. Skrev uppskattande om hennes konsert p\u00e5 Utopia i oktober under rubriken ”talangfull jazzs\u00e5ngerska […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-179285","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"category-toppnytt","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179285","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=179285"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179285\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179499,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179285\/revisions\/179499"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=179285"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=179285"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=179285"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}