{"id":179251,"date":"2024-04-01T12:35:48","date_gmt":"2024-04-01T11:35:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179251"},"modified":"2024-04-03T11:36:11","modified_gmt":"2024-04-03T10:36:11","slug":"oklanderlig-och-omvaxlande-folkrock-med-engagerande-tema-whitechapel-av-west-of-eden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=179251","title":{"rendered":"Oklanderlig och omv\u00e4xlande folkrock med engagerande tema &#8211; Whitechapel av West of Eden"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434024038_929274579198502_7954014318696009289_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-179253\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434024038_929274579198502_7954014318696009289_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434024038_929274579198502_7954014318696009289_n-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434024038_929274579198502_7954014318696009289_n-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">West Of Eden<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Whitechapel 4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Studio Epidemin, Svenska Grammofonstudion och Tonkontroll (bl\u00e5sp\u00e5l\u00e4gg)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Producenter: Martin Deubler Holmlund &amp; Martin Schaub<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">West Music<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 15\/3 2024<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har gener\u00f6st nog erh\u00e5llit tv\u00e5 recensionsex (cd). F\u00f6rpliktigar med dubbletter. Har i uppskattande ordalag recenserat deras tv\u00e5 senaste skivor &#8211; <em>TAUBE <\/em>och <em>Next Stop Christmas. <\/em>Bandet vars originall\u00e5tar huvudsakligen komponeras och sjungs av  Martin och Jenny Schaub, \u00e4r starkt influerade av folkmusik fr\u00e5n i f\u00f6rsta hand Irland och Skottland. Har senaste \u00e5ren tagit del av somliga av medlemmarnas sp\u00e4nnande sidoprojekt och registrerat deras anm\u00e4rkningsv\u00e4rda kapacitet i egenskap av producenter, l\u00e5tskrivare och instrumentalister. Mitt senaste givande samr\u00f6re med paret Schaub \u00e4gde rum i Kronhuset dit jag var inbjuden f\u00f6r att ett par dagar f\u00f6re premi\u00e4r, se en lokalhistorisk musikal de skrivit f\u00f6r mycket talangfulla studenter p\u00e5 musikallinje. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Katalogen best\u00e5r av tretton studioalbum. Man har turnerat i b\u00e5de Europa och Kina. Inne p\u00e5 sitt tjugosj\u00e4tte \u00e5r g\u00f6r sextetten nu sin mest ambiti\u00f6sa satsning hittills. Texterna skildrar vad som kallats f\u00f6r &#8221;helvetet p\u00e5 jorden&#8221; ur fr\u00e4mst ett kvinnligt perspektiv, n\u00e4mligen 1880-talets London pl\u00e5gat inte bara av fattigdom och f\u00f6rtryck utan av Jack the Rippers h\u00e4rjningar. N\u00e5gra av hans offer beskrivs, f\u00e5r sina r\u00f6ster h\u00f6rda. Det popul\u00e4ra skillingtrycket <em>The Awful Execution Of Charles Christopher Robinson <\/em>med text av Kate Eddowes finns med av den anledningen, liksom <em>Sweet Violets <\/em>som anspelar p\u00e5 en s\u00e5ng ett offer av svenskt ursprung sj\u00f6ng timmar f\u00f6re hon m\u00f6rdades. Albumet hedrar n\u00e5gra av de som gick ett gruvligt \u00f6de till m\u00f6tes genom att i ord och ton f\u00f6rmedla deras dr\u00f6mmar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jenny sjunger oftast lead, ibland g\u00f6r Martin sammalunda. Samtliga i gruppen bildar schvungfull k\u00f6r. St\u00e4mmorna \u00f6vertygar, vare sig texter framf\u00f6rs sprudlande eller eftert\u00e4nksamt. Och engelska uttalet de tillskansat sig \u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande, som om spr\u00e5ket vore deras modersm\u00e5l. S\u00e4ttningen \u00e4r Jenny Schaub p\u00e5 dragspel och tin whistle (bleckfl\u00f6jt f\u00f6rknippad med irl\u00e4ndsk\/ skotsk musik), multiinstrumentalisten Martin Schaub p\u00e5 akustisk gitarr, cittra, mandolin, piano och keyboards, Lars Broman p\u00e5 fiol och viola, Henning Sernhede p\u00e5 el- och akustisk gitarr, tenorgitarr, lap steel och banjo, Martin Deubler Holmlund p\u00e5 kontrabas och elbas samt rytmiska navet Ola Karlevo vars instrument f\u00f6rutom trumset \u00e4r bodhr\u00e1n (irl\u00e4ndsk instrument anv\u00e4nt fr\u00e4mst i dansl\u00e5tar som p\u00e5minner om en tamburin), cajon, percussion och skrivmaskin(!). Som om det inte vore nog har g\u00e4ster anlitats. P\u00e5 diverse bl\u00e5sinstrument h\u00f6rs i n\u00e5gra sp\u00e5r Jonathan Kronevik p\u00e5 kornett, Magnus Stranne p\u00e5 eufonium (tenorinstrument i tubafamiljen), Kristian Karlstedt p\u00e5 tuba samt Roy Andersson p\u00e5 althorn och trombon.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Dessutom kan WOE skryta med utl\u00e4ndsk renommerad medverkan i ett par l\u00e5tar. Syftar p\u00e5 Ron Block fr\u00e5n Alison Krauss &amp; Union Station p\u00e5 banjo, John McCusker fr\u00e5n Mark Knopflers band p\u00e5 whistle, fiol och dragspel i <em>Sweet Violets, <\/em>Damien \u00d3 Kane p\u00e5 banjo i riviga \u00f6ppningssp\u00e5ret samt fl\u00f6jtisten Steph Geremia i <em>Dark Annie. <\/em>Wow, vilken p\u00e5kostad produktion <em>Whitechapel<\/em> \u00e4r. Ljudtekniker och mixare har \u00e5stadkommit en h\u00f6gst aptitlig ljudbild n\u00e4r de fogat samman allas bidrag. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"202\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/woe_slide1_2017.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-179256\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/woe_slide1_2017.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/woe_slide1_2017-300x93.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Titell\u00e5ten introducerar albumet, \u00f6verraskar genom att vara s\u00e4llsynt rockig. Sveper fram med bluesig energi d\u00e4r distad gitarr trycker undan fiolen. Tempot forts\u00e4tter i <em>The Ten Bells <\/em>fast med den vokala skillnaden att sextettens kvinnliga medlem befinner sig i f\u00f6rgrunden. En sm\u00e4ktande ballad tar vid. Under n\u00e4stan 46 minuter framf\u00f6rs tolv l\u00e5tar, vars spektrum fr\u00e5n kraftfulla attacker till sorgsna, ofta vackra visor  signalerar texternas allvar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><em>Read All About It <\/em>\u00e4r en suggestiv fulltr\u00e4ff medan <em>The Register Of Shame <\/em>\u00f6verg\u00e5r till en dansant, yster melodi d\u00e4r Jennys tin whistle banar v\u00e4g och brasset f\u00f6rst\u00e4rker. Tv\u00e5 ytterligare exempel p\u00e5 kompositioner som sticker ut p\u00e5 en proffsig produktion fullproppad av remarkabelt hantverkskunnande.  <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> \u00c4r en styrka att de slipat fram ett igenk\u00e4nnbart sound som rymmer b\u00e5de avskalade melodier i moll och upphetsande tong\u00e5ngar, vilka antingen vetter mot dansant folkmusik hemmah\u00f6rande p\u00e5 Irland, alternativt deras st\u00f6rre granne; eller mot rockigt beat av anglo-saxiskt snitt. WOE har blivit oerh\u00f6rt samtrimmade efter alla \u00e5r tillsammans, k\u00e4nns fortfarande hungriga och i h\u00f6gsta grad relevanta. Man till\u00e5ter sig emellan\u00e5t ett n\u00e4rmast svulstigt sound och tar g\u00e4rna ut sv\u00e4ngarna. Irish Music Magazines bed\u00f6mning lyder: &#8221;The Best Of Contemporary Folk&#8221;. I pressreleasen n\u00e4mns att nya skivan har en anstrykning av Fairport Convention och den v\u00e5g av folkrock de var fr\u00e4msta representanter f\u00f6r p\u00e5 70-talet. Inst\u00e4mmer i den j\u00e4mf\u00f6relsen. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den folkrockfantast jag var f\u00f6r 30-40 \u00e5r sedan och \u00e4nnu l\u00e4ngre tillbaka, skulle ha g\u00e5tt ig\u00e5ng p\u00e5 skivans sound i \u00e4nnu h\u00f6gre utstr\u00e4ckning. M\u00e5ste medge att idag \u00e4r det inte min kopp te fullt ut. Som sagt ett album d\u00e4r slagkraftiga melodier f\u00f6renas med pockande rytmer och lyriska str\u00e5k i en angen\u00e4m brygd. P\u00e5drivande tempo varieras med finess genom reflekterande toner, akustiskt h\u00e5llna ballader som inbjuder till att lyssna p\u00e5 vad det sjungs om. <em>Whitechapel <\/em>\u00e4r en gedigen temaplatta vars final andas sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och hopp. Har kunnat konstatera att flera kollegor h\u00f6jt den till skyarna, vilket \u00e4r begripligt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>West Of Eden Whitechapel 4 Inspelad i Studio Epidemin, Svenska Grammofonstudion och Tonkontroll (bl\u00e5sp\u00e5l\u00e4gg) Producenter: Martin Deubler Holmlund &amp; Martin Schaub West Music Releasedatum: 15\/3 2024 Har gener\u00f6st nog erh\u00e5llit tv\u00e5 recensionsex (cd). F\u00f6rpliktigar med dubbletter. Har i uppskattande ordalag recenserat deras tv\u00e5 senaste skivor &#8211; TAUBE och Next Stop Christmas. Bandet vars originall\u00e5tar huvudsakligen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-179251","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179251","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=179251"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179251\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179513,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/179251\/revisions\/179513"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=179251"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=179251"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=179251"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}