![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/e1c63cbf-ec31-cae9-c7cc-7a167cef6cf4.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Winnie-the-Pooh: Blood and Honey 2
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r: 27 mars 2024
\nRegi Rhys Frake-Waterfield<\/p>\n
Vanligtvis b\u00f6r en recension var n\u00e5gorlunda substantiell. Jag har sagt det f\u00f6rut, det finns en yrkesstolthet att inte avf\u00f6ra en film med ett f\u00e5tal meningar. Precis som i en r\u00e4ttsprocess f\u00f6rtj\u00e4nar alla sin dag i r\u00e4tten. Men att ge Blood And Honey 2 en r\u00e4ttvis och \u00e4rlig chans har varit en pr\u00f6vning. <\/p>\n
Den f\u00f6rsta filmen fr\u00e5n ifjol kan vara en av de mest groteska och fr\u00e5nst\u00f6tande filmer jag n\u00e5gonsin haft missn\u00f6jet att beh\u00f6va genomlida. Det var en rent ondskefull film som var dr\u00e4nkt i cynism, inkompetens och ett ruttet inre. <\/p>\n
N\u00e4r det nu blivit dags f\u00f6r uppf\u00f6ljaren \u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntningarna rekordl\u00e5ga. Att det tagit knappt ett \u00e5r att producera en uppf\u00f6ljare \u00e4r alarmerande nog. Och det enda positiva som \u00f6verhuvudtaget kan n\u00e4mnas i samband med Blood And Honey 2 \u00e4r att den inte n\u00e5r samma historiskt l\u00e5ga niv\u00e5 som film nummer ett. Dock skulle det vara en bragd v\u00e4rd att n\u00e4mnas i Guiness rekordbok. Denna g\u00e5ng har budgeten h\u00f6jts en aning, fr\u00e5n noll till maximalt femhundra vietnamesiska dong. Detta g\u00f6r att uppf\u00f6ljaren ser aningen b\u00e4ttre ut och inte som n\u00e5got som filmats p\u00e5 en mobilkamera med ett par decennier p\u00e5 nacken. <\/p>\n
D\u00e4r \u00e4r det dock slut med \u201dlovorden\u201d\u2026 F\u00f6r vad som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r – fortfarande, en makaber, motbjudande och hj\u00e4rtl\u00f6s sm\u00f6rja som f\u00f6rtj\u00e4nar att skickas ned till oceanens djupaste dal. Regiss\u00f6ren Rhys Frake-Waterfield bekr\u00e4ftar att han var mannnen som aldrig var menad att syssla med n\u00e5got som har med film att g\u00f6ra. Filmen \u00e4r fortfarande f\u00f6rm\u00e4ten, sj\u00e4lvgod, cynisk och fullkomligt humorl\u00f6s. <\/p>\n
\u201dIrrelevant tjafs\u201d som sk\u00e5despel, manuskript och generell kompetens vad g\u00e4ller att framst\u00e4lla r\u00f6rliga bilder \u00e4r fortfarande av l\u00e4gsta prioritet. Hela projektet \u00e4r som ett sjukt och sadistiskt sk\u00e4mt p\u00e5 en studentfest. Problemet \u00e4r att skrattet fastnar i den avskurna halsen g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng. Den helt absurda utg\u00e5ngspunkten med en mordisk version av Nalle Puh och hans v\u00e4nner borde kunna leda till samma morbida och effektiva komik som vi kunde se i den ov\u00e4ntat vitala Evil Dead Rise, men ist\u00e4llet kulminerar allt i en m\u00f6rdande tr\u00e5kig slaktfest d\u00e4r alla t\u00e4nkbara kroppsdelar separeras fr\u00e5n kroppen. Det \u00e4r infernaliskt fantasil\u00f6st och lika hj\u00e4rnd\u00f6tt som de offer som snabbt disponeras genom filmen. <\/p>\n
Frake-Waterfield kan mycket v\u00e4l vara en av jordens mest cyniska och talangl\u00f6sa individer, vad som \u00e4n presenteras \u00e4r det med en episk idioti. Den enda marginella tr\u00f6sten i el\u00e4ndet \u00e4r att det inte \u00e4r lika apokalyptiskt ruttet som f\u00f6r ett \u00e5r sedan, men det \u00e4r sannerligen inte mycket att h\u00e4nga i julgranen d\u00e5 vi har att g\u00f6ra med n\u00e5got som jag inte ens vill ben\u00e4mna som spelfilm, snarare en h\u00f6g av in\u00e4lvor, uselt sk\u00e5despel och ett allm\u00e4nt f\u00f6rakt mot god smak och talang.<\/p>\n