{"id":178998,"date":"2024-03-24T23:30:42","date_gmt":"2024-03-24T22:30:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178998"},"modified":"2024-03-25T19:02:43","modified_gmt":"2024-03-25T18:02:43","slug":"masterlig-minimusikal-om-den-folkkare-och-vresige-ferlin-jag-ska-sla-dig-pa-kaften-av-timo-nieminen-pa-lunchteatern-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178998","title":{"rendered":"M\u00e4sterligt framf\u00f6rd minimusikal om den folkk\u00e4re och vresige Ferlin &#8211; Jag ska sl\u00e5 dig p\u00e5 k\u00e4ften av Timo Nieminen p\u00e5 Lunchteatern, G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"521\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432094336_18423567955052675_2851841145959712032_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-179000\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432094336_18423567955052675_2851841145959712032_n.jpg 521w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432094336_18423567955052675_2851841145959712032_n-240x300.jpg 240w\" sizes=\"auto, (max-width: 521px) 100vw, 521px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lunchteater vecka 12 2024 G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Manus\/ tons\u00e4ttningar: Timo Nieminen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Regi: Marie Delleskog<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Teknik: Arctur Hernandez<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 scen: Timo Nieminen (s\u00e5ng, recitation, sk\u00e5despel), Gunnar Frick (gitarr, dragspel, komposit\u00f6r o statist) och Lotten Zimmergren (cello o statist) <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hade p\u00e5 k\u00e4nn att denna nyskrivna musikteater skulle kunna hamna i kategorin sensationellt stark scenkonstupplevelse, varf\u00f6r jag anm\u00e4lde mitt intresse. S\u00e5g avslutande f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 fredagen och tog ocks\u00e5 chansen att tacka efter\u00e5t plus inh\u00e4mta mer info. Konstn\u00e4rlige ledaren Marie Delleskog fanns inte p\u00e5 plats f\u00f6r att presentera. Ist\u00e4llet h\u00f6rdes hennes r\u00f6st i h\u00f6gtalaren.  Erk\u00e4nde f\u00f6r cellisten Lotten Zimmergren att jag inte hade koll p\u00e5 hennes cv. Upplyses om att egen str\u00e5kkvartett finns, att hon fr\u00e4mst \u00e4r verksam som kyrkomusiker och f\u00f6rr varit teatermusiker. Multiinstrumentalisten Gunnar Frick har jag d\u00e4remot haft ynnesten att h\u00f6ra \u00e5tskilliga g\u00e5nger, i f\u00f6rsta hand live. Enligt mitt f\u00f6rmenande en av landets fr\u00e4msta och mest m\u00e5ngsidiga ackompanjat\u00f6rer, en person som utan besv\u00e4r fixar att g\u00e5 fr\u00e5n kvidande blues och punk till kammarmusik, arty pop och visa.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Timo Nieminen \u00e4r en otroligt produktiv s\u00e5ngare, sk\u00e5despelare och regiss\u00f6r av finl\u00e4ndsk b\u00f6rd som sedan ton\u00e5ren bott i G\u00f6teborg.  Med start i mitten av 80-talet har han medverkat i en l\u00e5ng rad musikaler, tv-serier, filmer teater- och dansupps\u00e4ttningar. Har sett honom flera g\u00e5nger p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan, som Elvis-tolkare p\u00e5 Liseberg och i temakonserter i Hagakyrkan f\u00f6r att n\u00e4mna n\u00e5gra sammanhang.  Temperamentet utm\u00e4rker honom, liksom g\u00e5van att g\u00f6ra intryck i lika h\u00f6g grad som s\u00e5ngare och sk\u00e5despelare. \u00c4ven om ett mustigt signum skiljer honom n\u00e5got fr\u00e5n Tommy K\u00f6rberg, representerar de samma h\u00f6gkvalificerade garde.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"523\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432062249_18423567937052675_8203468230740835899_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-179006\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432062249_18423567937052675_8203468230740835899_n.jpg 523w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432062249_18423567937052675_8203468230740835899_n-241x300.jpg 241w\" sizes=\"auto, (max-width: 523px) 100vw, 523px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Somliga av tons\u00e4ttningarna har funnit med honom l\u00e4nge medan andra tillkommit p\u00e5 senare \u00e5r. Storheten ligger i hur de binds samman av n\u00e5gon som totalt g\u00e5r upp i sin roll, med ett genialt manus, vars utsikt tar fasta p\u00e5 en bitter poet vars krumma kropp vrenskas. Nieminen vet exakt vad som ska f\u00f6rmedlas, hur meningar ska gestaltas och med vilken grad av intensitet. Musikalen \u00f6vertygar kolossalt! I och f\u00f6r sig inte osannolikt att samma kvalitet uppr\u00e4tth\u00e5llits tidigare, fast b\u00e4ttre kan inte en minimusikal g\u00f6ras. Och det p\u00e5 egen hand, f\u00f6rvisso med ov\u00e4rderlig assistans av tv\u00e5 samk\u00f6rda musiker. Man \u00e4r ben\u00e4gen att utbrista &#8221;hans livs roll&#8221; . Regiss\u00f6ren Marie Delleskog f\u00f6rtj\u00e4nar ocks\u00e5 stor eloge f\u00f6r perfekt rytm.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">L\u00e4ste h\u00e4rom\u00e5ret <em>Eftersk\u00f6rd <\/em>&#8211; <em>Ferlinfynd fr\u00e5n en sp\u00e5nkoffert <\/em>varifr\u00e5n jag \u00e4r \u00f6vertygad om att manus huvudsakligen kn\u00e5dats ut. I <em>Jag ska sl\u00e5 dig p\u00e5 k\u00e4ften <\/em>befinner sig en t\u00e4mligen orkesl\u00f6s ordsmed i sitt sista hem, ett ruckel utanf\u00f6r Norrt\u00e4lje med sin \u00e4lskade Henny, n\u00e4r den imposante Vilhelm Moberg kommer p\u00e5 bes\u00f6k. Blir en anledning f\u00f6r den en g\u00e5ng s\u00e5 sp\u00e4nstige poeten att g\u00f6ra bokslut. Kompande musiker f\u00e5r f\u00f6rkroppsliga Henny respektive Vilhelm. Hade g\u00e4rna sett att de tilldelats repliker.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Ett dussintal dikter sjungs och deklameras med emfas, vilka raffinerat sammanv\u00e4vs med jagets tankar och repliker. Det \u00e4r l\u00e4rorikt och ber\u00f6rande. Finns f\u00f6rresten en kuri\u00f6s koppling emellan mannen vars karga formuleringar passar i d\u00f6dsannonser och vid minnesstunder och Gunnar Frick genom min f\u00f6rsorg. Anlitade n\u00e4mligen honom till att spela p\u00e5 pappas begravning 2010 och i mitt tal hade jag inkluderat <em>I livets villervalla. <\/em> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"490\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432085771_18424043275052675_9221618036893096581_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-179038\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432085771_18424043275052675_9221618036893096581_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/432085771_18424043275052675_9221618036893096581_n-300x226.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Nieminen och musikerna har  publiken i besittning i ord och ton.  Visuellt f\u00f6rst\u00e4rks ber\u00e4ttelsen med tidsenliga kl\u00e4der, sjavig framtoning med ena skjorthalvan utanf\u00f6r byxlinningen, basker och inte minst foton p\u00e5 backdrop. Inledningsvis ges en beskrivning av vem jaget kunde vara. Cellon understryker vemodet i <em>Ljug mig<\/em> och blir det instrument som med sin expansiva klang mest f\u00e4rgar och anger sinnesst\u00e4mning.  Akustiska gitarren g\u00f6r sig g\u00e4llande i n\u00e4sta tons\u00e4ttning. Den h\u00e5rt sp\u00e4nda nerv som uppenbaras n\u00e4r Ferlin gr\u00e4ver i sitt inre, lyfts uts\u00f6kt fram i de arr Frick gjort som bakgrunder till monologerna. Kan r\u00f6ra sig om pizzicato, diskreta ackord p\u00e5 gitarr etcetera.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Som n\u00e4mnts framf\u00f6rs f\u00f6rest\u00e4llningen med fabul\u00f6s densitet. Regin har t\u00e4nkt p\u00e5 vikten av pauser och att skifta det starka med det sk\u00f6ra, sj\u00e4lvh\u00e4vdelsen med s\u00e5rbarheten.  En handfull visor accentueras med ett patos som medf\u00f6r rungande bifall. Suggestiva <em>Nattkvarter <\/em>\u00e4r en dessa &#8221;hits&#8221; gjord med makal\u00f6s inlevelse. Ett par ov\u00e4ntade associationer vad betr\u00e4ffar musiken: Finns ibland en scenn\u00e4rvaro besl\u00e4ktad med den hos en extatisk Nick Cave. I en tons\u00e4ttning h\u00f6rs en elegiskt sjungande cello, som en karismatisk vibe av Led Zeppelin. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"602\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434174472_7397621440326698_893330966352878845_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-179042\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434174472_7397621440326698_893330966352878845_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/434174472_7397621440326698_893330966352878845_n-300x278.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En passage jag f\u00e4ster mig extra mycket vid handlar om hur mottaglig Ferlin var, f\u00f6r sk\u00f6nheten i livet trots \u00e5terkommande perioder av dystra tankar och depressioner. Timo Nieminen \u00e4r verkligen idealisk i rollen som poeten med hum\u00f6rsv\u00e4ngningar, n\u00e5gon som nostalgiskt erinrar sig sina framg\u00e5ngar. Undviker skickligt faran f\u00f6r att det ska kantra n\u00e4r det tas i fr\u00e5n t\u00e5rna. Nieminen varierar elegant sitt uttryck, fr\u00e5n vad som liknar en aria till  bondsk vals d\u00e4r dragspelets toner snyggt ackompanjerar. Lika lakoniske som geniale poeten ges sista ordet, framf\u00f6r sj\u00e4lv <em>Stj\u00e4rnorna kvittar det lika. <\/em> Ni som missade detta extraordin\u00e4ra event f\u00e5r hoppas att det \u00e5terkommer eller att andra arrang\u00f6rer nappar.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">OBS F\u00e5r jag reda p\u00e5 vem som tagit bilderna som h\u00e4mtats fr\u00e5n Gunnar Fricks facebooksida kompletterar jag texten. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Lunchteater vecka 12 2024 G\u00f6teborgs Stadsteater Manus\/ tons\u00e4ttningar: Timo Nieminen Regi: Marie Delleskog Teknik: Arctur Hernandez P\u00e5 scen: Timo Nieminen (s\u00e5ng, recitation, sk\u00e5despel), Gunnar Frick (gitarr, dragspel, komposit\u00f6r o statist) och Lotten Zimmergren (cello o statist) Hade p\u00e5 k\u00e4nn att denna nyskrivna musikteater skulle kunna hamna i kategorin sensationellt stark scenkonstupplevelse, varf\u00f6r jag anm\u00e4lde mitt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-178998","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178998","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178998"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178998\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":179046,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178998\/revisions\/179046"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178998"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178998"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178998"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}