{"id":178678,"date":"2024-03-18T13:55:58","date_gmt":"2024-03-18T12:55:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178678"},"modified":"2024-03-18T14:00:37","modified_gmt":"2024-03-18T13:00:37","slug":"fenomenala-vokal-bedrift-nar-in-i-hjartat-the-way-you-look-tonight-med-the-songs-of-dorothy-fields","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178678","title":{"rendered":"Fenomenal vokal bedrift n\u00e5r in i hj\u00e4rtat – The Way You Look Tonight = The Songs of Dorothy Fields"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

The Songs of Dorothy Fields (Isabella Lundgren med Musica Vitae & Carl Bagge)<\/p>\n\n\n\n

The Way You Look Tonight<\/p>\n\n\n\n

Inspelad i augusti 2023 i V\u00e4xj\u00f6<\/p>\n\n\n\n

Producenter: Isabella Lundgren<\/p>\n\n\n\n

Ladybird<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 15\/3 2024<\/p>\n\n\n\n

Det finns en f\u00f6rhistoria. Bara n\u00e5gra veckor f\u00f6re inspelningen hos str\u00e5kensemblen Musica Vitae arrangerades en kyrkokonsert p\u00e5 jazzfestivalen i Ystad med samma s\u00e4ttning och i stort sett samma repertoar vars gemensamma n\u00e4mnare var texter signerade Dorothy Fields. Jag fanns p\u00e5 plats och skrev entusiastiskt i fylligt recensionssvep. I suver\u00e4n huvudroll huserade Isabella Lundgren. F\u00f6rutom att sjunga med hisnande ackuratess ber\u00e4ttas ing\u00e5ende om textf\u00f6rfattaren Fields (1904-1974), vars gigantiska cv som textf\u00f6rfattare ( lyricist och librettist) innefattar 400 l\u00e5tar, 15 Broadway-musikaler och 26 spelfilmer. Sannerligen en v\u00e4lg\u00e4rning att hylla en kvinna vars g\u00e4rning tycks ha fallit i gl\u00f6mska, trots att av albumets tio l\u00e5tar \u00e4r drygt h\u00e4lften omedelbart igenk\u00e4nnbara megahits ur American Songbook. <\/p>\n\n\n\n

Finns f\u00f6rvisso avsev\u00e4rd konkurrens vad betr\u00e4ffar kvinnliga jazzs\u00e5ngerskor som slagit igenom senaste decenniet. Kan \u00e4nd\u00e5 fastsl\u00e5s att den allra mest lysande stj\u00e4rnan heter Isabella Lundgren, en bed\u00f6mning stor majoritet av kollegor h\u00e5ller med om. Har recenserat n\u00e5gra av de ytterst v\u00e4lproducerade skivorna plus flera konserter inklusive f\u00f6rest\u00e4llningen om Judy Garland och tributen till Bob Dylan. Har f\u00f6rmodligt sett henne p\u00e5 scen ett tv\u00e5siffrigt antal g\u00e5nger. Tillh\u00f6r de som trollbinds av svindlande r\u00f6stresurser inriktade p\u00e5 k\u00e4nslom\u00e4ssiga aspekter utan att det sl\u00e5r \u00f6ver. Och f\u00f6r s\u00e5dana som oss passar Lundgren perfekt. Vilken ynnest det \u00e4r att f\u00e5 till\u00e4gna sig hennes passionerade st\u00e4mma, framg\u00e5r med all \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet p\u00e5 The Way You Look Tonight<\/em>, f\u00f6r \u00f6vrigt temaskivans \u00f6ppningssp\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Pianisten Carl Bagge (son till Lars Bagge som jag f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 h\u00f6rt live) k\u00e4nner jag ocks\u00e5 till t\u00e4mligen v\u00e4l. Han har en drygt tjugo\u00e5rig karri\u00e4r som frilansare bakom sig, lett framg\u00e5ngsrika trios, ing\u00e5tt i sp\u00e4nnande sm\u00e5grupper, ackompanjerat ett antal betydande vokalister, komponerat f\u00f6r barnproduktioner och Karl Bertil Jonssons Julafton p\u00e5 Scala, bildat Ekdahl\/ Bagge Big Band. H\u00e4rom \u00e5ret debuterade han i eget namn med orginall\u00e5tar (recenserades h\u00e4r). Bagge \u00e4r den musiker Lundgren samarbetat mest med. P\u00e5 denna tribut till en storhet med kultstatus st\u00e5r han f\u00f6r samtliga arr.<\/p>\n\n\n\n

Musica Vitae har i fyra decennier med s\u00e4te i V\u00e4xj\u00f6 utgjort en av landets ledande kammarensembler. P\u00e5 albumet spelar fjorton medlemmar violin, viola, cello och kontrabas. Med utg\u00e5ngspunkt i konstmusik verkar de i gr\u00e4ns\u00f6verskridande anda. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Markus F\u00e4gersten (fr\u00e5n ovan n\u00e4mnda konsert p\u00e5 YSJF)<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

En alternativ rubrik jag \u00f6verv\u00e4gde lyder: ”Sentimentala melodier m\u00e4sterligt tolkade”. Lundgren bevisar fr\u00e5n f\u00f6rsta till sista ton vilken gudaben\u00e5dad interpret hon \u00e4r. F\u00f6rm\u00e5gan att ta lyssnaren i besittning sk\u00f6ljer \u00f6ver lyssnaren i v\u00e5gor. Sjungs med mer \u00e4n hundraprocentig n\u00e4rvaro i exempelvis A Fine Romance, I\u00b4m In The Mood For Love, Where Am I Going <\/em>och i avslutande It\u00b4s Not Where You Start, It\u00b4s Where You Finish. <\/em>Ska po\u00e4ngteras att inte ens antydan till svackor f\u00f6rekommer. En av de allra fr\u00e4msta l\u00e5tskrivarna n\u00e5gonsin, Jerome Kern, har inkluderats tre g\u00e5nger. Tv\u00e5 komposit\u00f6rer vilka kan betraktas som doldisar s\u00e5 till vida man inte \u00e4r konn\u00e4ss\u00f6r f\u00f6rekommer fyra respektive tv\u00e5 g\u00e5nger. Syftar p\u00e5 Jimmy McHugh och Cy Coleman. De skrev tillsammans med Dorothy Fields hits utan att sj\u00e4lva bli stj\u00e4rnor.<\/p>\n\n\n\n

Musica Vitae ger melodierna lyster med sina svepande, uttrycksfulla str\u00e5kdrag. Och man b\u00e4ddar ibland in Lundgrens spetsiga frasering f\u00f6r att i andra sekvenser framh\u00e4va textens inneb\u00f6rd. Somliga ballader g\u00f6r s\u00e5ngerskan p\u00e5 duo med Carl Bagge, vilket ger en naken dimension. I stick, intron och andra mellanrum broderas melodier ut av honom. Musikerna f\u00f6rmedlar en ber\u00f6rande helhetsupplevelse. Dock, obestridliga navet projektet roterar kring \u00e4r Isabella Lundgren. Och som hon likt Judy Garland-produktionen tar tillf\u00e4llet i akt att sjunga ut, i alster fr\u00e5n musikaler och soundtrack. Mina ord k\u00e4nns ack s\u00e5 otillr\u00e4ckliga f\u00f6r att beskriva vad som \u00e5stadkoms. Hennes imponerande omf\u00e5ng rymmer en ansenlig portion sv\u00e4rta som kompletterar of\u00f6rst\u00e4lld gl\u00e4dje \u00f6ver att exponera makal\u00f6s talang. R\u00f6sten har en osannolik r\u00e4ckvidd, n\u00f6jer sig inte som framg\u00e5tt med att l\u00e5ta behagligt inst\u00e4llsam. Texternas budskap laddas med mening.<\/p>\n\n\n\n

I Where Am I Going <\/em>p\u00e5minner hon om den aura Shirley Bassey och Dionne Warwick utstr\u00e5lade. En helt otrolig insats av kvinnan b\u00f6rdig fr\u00e5n V\u00e4rmland som tycks h\u00e4mta n\u00e4ring fr\u00e5n gospel och svarta f\u00f6rebilder. M\u00f6jligen skulle en anm\u00e4rkning i marginalen vara att tonspr\u00e5ket \u00e4r aningen sockrigt emellan\u00e5t, lite anonymt. S\u00f6kes n\u00e5got ut\u00f6ver v\u00e4lgjorda, kongeniala arrangemang h\u00e4nvisas till friktion annorst\u00e4des. Om man d\u00e4remot faller pladask f\u00f6r ljuva l\u00e5tar, eftert\u00e4nksamma eller sprudlande, sjungna med fabul\u00f6s h\u00e4ngivenhet och dito f\u00f6rm\u00e5ga har man kommit r\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Urvalet fr\u00e5n en enorm katalog \u00e4r klockrent. Blir till ett f\u00f6red\u00f6mligt brett spektrum av fl\u00f6dande k\u00e4nslor. Hur lyckat f\u00f6r\u00e4ndringen av temperament (t\u00e4nk engelskans term ”mood”) kan ske, speglas allra b\u00e4st i \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n muntra On The Sunny Side Of The Street <\/em>till innerligt framskridande balladen Close As Pages In A Book<\/em>. Upprepade g\u00e5nger brister jag ut i leenden n\u00e4r jag lyssnar i h\u00f6rlurar. Vilken lycka att genomstr\u00f6mmas av denna vokalkonst. Engelska diktionen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s str\u00e5lande! Hade ursprungligen planerat att stanna vid 4+ eftersom melodierna i sig stundtals \u00e4r s\u00e5 f\u00f6rf\u00f6riskt l\u00e4ttlyssnade. Men tack vare vad fenomenala Isabella Lundgren utr\u00e4ttar, m\u00e5ste albumet rankas som ett fett utropstecken. Och nu vet jag vem Dorothy Fields var, en tidigare brist Ladybird och producenterna \u00f6vertygande \u00e5tg\u00e4rdat. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

5 The Songs of Dorothy Fields (Isabella Lundgren med Musica Vitae & Carl Bagge) The Way You Look Tonight Inspelad i augusti 2023 i V\u00e4xj\u00f6 Producenter: Isabella Lundgren Ladybird Releasedatum: 15\/3 2024 Det finns en f\u00f6rhistoria. Bara n\u00e5gra veckor f\u00f6re inspelningen hos str\u00e5kensemblen Musica Vitae arrangerades en kyrkokonsert p\u00e5 jazzfestivalen i Ystad med samma s\u00e4ttning […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-178678","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178678","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178678"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178678\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178732,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178678\/revisions\/178732"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178678"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178678"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178678"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}