![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/know.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Knox Goes Away
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 15 mars 2024
\nRegi Michael Keaton<\/p>\n
Michael Keaton har haft en bisarr karri\u00e4r som var i full blom under 1980-talet i och med sina Tim Burton-samarbeten, d\u00e4r b\u00e5de Beetlejuice och Batman gjorde Keaton till ett namn p\u00e5 allas l\u00e4ppar. Karri\u00e4ren skulle sedan svalna avsev\u00e4rt. Keaton drog sig tillbaka p\u00e5 en j\u00e4ttelik ranch och medverkade bara sporadiskt i ett antal ansiktsl\u00f6sa produktioner. F\u00f6rst med den snillrika Birdman f\u00f6r tio \u00e5r sedan lyckades Keaton g\u00f6ra storstilad comeback. Efter det f\u00f6ljde ett antal lysande roller, bland annat som Spider-Man-skurken Vulture. Keaton har ocks\u00e5 f\u00e5tt visa att han besitter en god scenn\u00e4rvaro som varit ett trevligt tillskott i filmer som Spotlight och \u00e4ven The Flash d\u00e5 han \u00e5terv\u00e4nde till att spela Batman.<\/p>\n
Keaton har idag nya m\u00f6jligheter, n\u00e5got som nu lett till film nummer tv\u00e5 d\u00e4r han deltar som b\u00e5de regiss\u00f6r och sk\u00e5despelare. Erfarenheten av en karri\u00e4r som \u00e5kt berg- och dalbana kunde ha resulterat i en markant f\u00f6rb\u00e4ttring vad Keatons f\u00f6rm\u00e5ga som regiss\u00f6r betr\u00e4ffar, framf\u00f6rallt med tanke p\u00e5 att The Merry Gentleman – Keatons f\u00f6rra regiprojekt, visat sig vara lika minnesv\u00e4rd som det senaste avsnittet av Bingolotto.<\/p>\n
Men n\u00e5gon uppryckning blir det inte tal om. Ist\u00e4llet \u00e4r hela Knox Goes Away en kavalkad klyschor, som i r\u00e4tta h\u00e4nder kunde ha blivit en effektiv thriller med ett starkt emotionellt patos. Olyckligtvis kan filmen aldrig resa sig \u00f6ver det faktum att allt som utspelar sig \u00e4r presenterat med en m\u00f6rdande tristess befriat fr\u00e5n all form av sp\u00e4nning eller intensitet.<\/p>\n
Yrkesm\u00f6rdare p\u00e5 film kan vi det h\u00e4r laget vara lika \u00e5terkommande som brustna f\u00f6rh\u00e5llanden. Det \u00e4r ett inslag som numera beh\u00f6ver oerh\u00f6rd kreativitet och kompetens f\u00f6r att framst\u00e5 n\u00e5gots\u00e5n\u00e4r intressant. Inte ens faktorn d\u00e4r huvudpersonen k\u00e4mpar med en alltmer p\u00e5tr\u00e4ngande demens \u00e4r s\u00e4rskilt innovativt. Se bara till den erbarmliga Memory med Liam Neeson som i sin tur var baserad p\u00e5 en belgisk f\u00f6rlaga.<\/p>\n
Knox Goes Away \u00f6nskar att minnesproblemen, tillsammans med en mycket ol\u00e4glig familjekris, skall samverka och skapa en tickande klocka som f\u00e5r publiken att h\u00e5lla andan. Problemet \u00e4r bara att filmen \u00e4r makal\u00f6st ointressant. Keaton regisserar som om han befann sig i en djup slummer, hela filmen k\u00e4nns groggy och avslagen. F\u00f6rvirringen som uppst\u00e5r f\u00f6r huvudpersonen \u00e4r varken emotionellt drabbande eller s\u00e4rskilt effektiv f\u00f6r att bygga sp\u00e4nning.<\/p>\n
Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte spekulera i hur allting hade manifesterat sig om exempelvis David Fincher hade valt detta projekt framf\u00f6r den ganska menl\u00f6sa The Killer. \u00c4ven om den ber\u00e4ttelsen om h\u00e4mnd och vederg\u00e4llning hade grava fel fanns det segment som h\u00f6jde pulsen, dessutom var hantverket av h\u00f6g kvalitet. Om lite av Finchers intensitet och snillrika s\u00e4tt att bygga sp\u00e4nning hade letat sig in i Knox Goes Away hade de olika strapatserna och striden mot ett alltmer op\u00e5litligt sinne kunnat bli en f\u00f6rstklassig upplevelse.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr s\u00e5 kan Keaton aldrig gr\u00e4va sig ur det djupa h\u00e5l som filmen placerar sig i fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan med en rysligt seg introduktion som s\u00f6ver tittaren. Inget k\u00e4nns uppriktigt, omsorgsfullt eller s\u00e4rskilt engagerat. Det \u00e4r bara en s\u00e5sig exkursion, ett halvhj\u00e4rtat f\u00f6rs\u00f6k att \u00e5terv\u00e4nda i rollen som regiss\u00f6r. Sk\u00e5despelet \u00e4r minst lika oinspirerat, Keaton sj\u00e4lv muttrar och grymtar, James Marsden spelar \u00f6ver och Al Pacino himlar med \u00f6gonen. Det blir uppenbart att Keaton beh\u00f6ver en regiss\u00f6r som kan inspirera och frammana hans b\u00e4sta sidor, d\u00e5 han sj\u00e4lv f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra det blir det platt fall. Till och med filmens visuella attribut \u00e4r fullkomligt ointressanta, med ett platt foto och gr\u00e5 scenografi.<\/p>\n
Hela Knox Goes Away \u00e4r en seg parentes som tyv\u00e4rr p\u00e5minner om varf\u00f6r Keaton sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rsvann under ett antal \u00e5rtionden. F\u00f6rhoppningsvis \u00e4r detta bara ett tempor\u00e4rt snedsteg f\u00f6r en sk\u00e5despelare som under de senaste \u00e5ren visat sig vara en av branschens mest intressanta.<\/p>\n