{"id":178561,"date":"2024-03-12T20:18:06","date_gmt":"2024-03-12T19:18:06","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178561"},"modified":"2024-03-13T13:26:50","modified_gmt":"2024-03-13T12:26:50","slug":"fangslande-djupdykning-ner-i-antikens-morker-agamemnon-av-adas-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178561","title":{"rendered":"F\u00e4ngslande djupdykning ner i antikens avgrund – Agamemnon av ADAS teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Aischylos<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Fia Adler Sandblad & Ian Magilton<\/p>\n\n\n\n

Regi: Ian Magilton<\/p>\n\n\n\n

Musik, ljuddesign & projektioner: Jonas Franke-Blom<\/p>\n\n\n\n

Kostym & mask: Nonno Nordqvist<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Ian Magilton<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Fia Adler Sandblad<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 10\/3 2024 p\u00e5 ADAS teater, Konstepidemin i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 4\/4<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4ren \u00e4ger rum en kylig s\u00f6ndagseftermiddag i frigruppens intima black box inf\u00f6r n\u00e4rmare 20 personer, vilket \u00e4r maxkapaciteten. I ”foaj\u00e9n” i sluttningen mitt emot kan man ta del av en installation som i gycklande ton behandlar en skr\u00e4mmande skildring av teaterkonstens fader f\u00f6rlagd 2 500 \u00e5r tillbaka i tiden. ADAS gestaltar sedan drygt trettio \u00e5r tillbaka ett kvinnligt perspektiv och har en bakgrund i fysiskt inriktad estetik med ett b\u00e5de poetiskt och innovativt scenspr\u00e5k. Deras filosofi g\u00e5r ut p\u00e5 att ber\u00e4tta om angel\u00e4gna, ofta obehagliga \u00e4mnen, vilka negligerats och samtidigt f\u00f6rmedla ljusglimtar och hopp. <\/p>\n\n\n\n

Konstn\u00e4rlige ledaren Fia Adler Sandblad etablerade redan 1987 ett samarbete med engelsmannen Ian Magilton, vars regi jag f\u00f6ruts\u00e4tter varit ov\u00e4rderlig f\u00f6r henne i upps\u00e4ttningen av Agamemnon<\/em>. Magilton ingick i Roy Heart Theatre. Han l\u00e4mnade London f\u00f6r femtio \u00e5r sedan f\u00f6r att vara med och dra ig\u00e5ng specifik verksamhet p\u00e5 ett slott i s\u00f6dra Frankrike. D\u00e4r har den prisbel\u00f6nte mannens livsg\u00e4rning best\u00e5tt i att unders\u00f6ka m\u00e4nskliga r\u00f6sten, dess m\u00f6jligheter och uttryck. Adler Sandblad bes\u00f6kte honom f\u00f6r drygt fyrtiofem \u00e5r sedan. Influerades d\u00e5 till den grad att hon kom att tillh\u00f6ra dem, vilket resulterat i att hon \u00e4r den enda i Sverige diplomerad i r\u00f6starbetet. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Enaktaren som utspelas under cirka 55 minuter ing\u00e5r i trilogin Orestien<\/em>, f\u00f6r \u00f6vrigt det f\u00f6rsta verk Lars Nor\u00e9n satte upp under sina \u00e5r p\u00e5 Folkteatern. ADAS kompletterar v\u00e4lg\u00f6rande nog sitt programblad med en summering av intrigen i form av ett beh\u00e4ndigt synopsis. G\u00f6r du anspr\u00e5k p\u00e5 att h\u00e4nga med i monologerna vilka rappt eller eftert\u00e4nksamt avl\u00f6ser varandra, \u00e4r det v\u00e4rt att l\u00e4sa p\u00e5 i f\u00f6rv\u00e4g. Snappar upp efter\u00e5t att detta obevekliga \u00f6desdrama inneh\u00e5ller \u00e5tta roller, varav n\u00e5gra t\u00e4mligen perifera.<\/p>\n\n\n\n

Makabra tragedin handlar om hur Klytaimestra h\u00e4mnas p\u00e5 kung Agamemnon p\u00e5 grund av att han offrat deras gemensamma dotter Ifigenia f\u00f6r att blidka gudarna. Den sluga Klytaimestra idkar dubbelspel n\u00e4r hon glatt v\u00e4lkomnar beskedet om att Troja intagits. Falskheten hos henne vid makens hemkomst avsl\u00f6jas av sierskan Kassandra. Vidare har en \u00e4ldre kvinnas utsagor en sammanbindande funktion, talar om vad som komma skall och vad som f\u00f6revarit. V\u00e5ld och passioner s\u00e4tter s\u00e5ldes stenen i rullning. R\u00f6ster mot krigets vansinne saknar motmedel, n\u00e4r en vrede ackompanjerad av maktbeg\u00e4r g\u00e5tt \u00f6verstyr. Det \u00e4r fascinerande att sk\u00e5da och att lyssna till h\u00f6gst\u00e4mda texten, \u00e5lderdomlig retorik men \u00e4nd\u00e5 egendomligt tidl\u00f6s.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 ett avst\u00e5nd av ett par meter kan skeendet f\u00f6ljas. Rekvisitan \u00e4r sparsmakad. Ser ett bord i sten och p\u00e5 den en vattenfylld sk\u00e5l i keramik. F\u00e5r mig att associera till altare och dopfunt. I f\u00f6rsta scenen sitter sk\u00e5despelaren p\u00e5 en stol i ett h\u00f6rn, knappt synlig i den svaga belysningen. Pratsjunger verser i karakt\u00e4ristiskt deklamerande stil. Under pj\u00e4sens g\u00e5ng har hennes r\u00f6relser och position avg\u00f6rande betydelse f\u00f6r de gestaltades sinnestillst\u00e5nd. Bevittnar exempelvis stolta, bittra och resonerande individer som famlar efter f\u00f6rnuftiga tankar. Att agera med mask i s\u00e5v\u00e4l i ansikte som nacke blir ett verkningsfullt grepp f\u00f6r att \u00e5stadkomma kvicka replikskiften. St\u00e4mningen i dramat med sin okuvliga logik, understryks av f\u00f6red\u00f6mlig ljuss\u00e4ttning, eggande projektioner samt ett sp\u00e4nnande spektra fr\u00e5n sk\u00f6ra cellotoner till sorl fr\u00e5n folkmassor och noise-crescendo konstruerat av Jonas Franke-Blom. Till denna produktion har han skrivit ny atmosf\u00e4risk musik.<\/p>\n\n\n\n

Kl\u00e4nningarna framtagna av Nonno Nordqvist \u00e4r otroligt i\u00f6gonfallande, liksom tyget som ska f\u00f6rest\u00e4lla purpurf\u00e4rgad matta j\u00e4mte det blodiga f\u00f6rkl\u00e4de som markerar sj\u00e4lva d\u00e5det. Tv\u00e5 sortier ing\u00e5r, genomf\u00f6rs antagligen f\u00f6r byte av kl\u00e4nning. Dessutom b\u00e4r ett sk\u00e4rp p\u00e5 stor symbolisk betydelse. Fia Adler Sandblad g\u00f6r en beundransv\u00e4rd prestation, agerar med precision i ett antal r\u00f6stl\u00e4gen och lika skiftande kroppsh\u00e5llning. V\u00e4xlingarna emellan rollfigurer av olika \u00e5lder och k\u00f6n genomf\u00f6rs med ackuratess. Att hon f\u00f6rm\u00e5tt memorera all text med enbart f\u00e5 detaljer att h\u00e4nga upp den p\u00e5 \u00e4r n\u00e4rmast surrealistiskt. En fantastisk bedrift i sig, f\u00f6rh\u00f6js ytterligare av hur meningarna yttras och illustreras. Regiss\u00f6ren vet exakt hur publikens uppm\u00e4rksamhet b\u00e4st bibeh\u00e5lls. Rytmen i pj\u00e4sen, dramatiska hum\u00f6rsv\u00e4ngningarna och hur orden f\u00f6rst\u00e4rks av akt\u00f6rens fysiska framst\u00e4llning bidrar till en ytterst meningsfull timma i ADAS intima black box. Regiss\u00f6r Magilton och ADAS konstn\u00e4rlige ledare Adler Sandblad har sedan 2011 f\u00f6rt samtal om samarbete utifr\u00e5n antika dramat. Stort att duon nu realiserat sina planer. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Aischylos Bearbetning: Fia Adler Sandblad & Ian Magilton Regi: Ian Magilton Musik, ljuddesign & projektioner: Jonas Franke-Blom Kostym & mask: Nonno Nordqvist Ljusdesign: Ian Magilton P\u00e5 scen: Fia Adler Sandblad Premi\u00e4r 10\/3 2024 p\u00e5 ADAS teater, Konstepidemin i G\u00f6teborg Spelas till och med 4\/4 Premi\u00e4ren \u00e4ger rum en kylig s\u00f6ndagseftermiddag i frigruppens intima black […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-178561","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178561","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178561"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178561\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178616,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178561\/revisions\/178616"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178561"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178561"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178561"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}