![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/Hyvonen.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Make me an instrument
\nAv Frida Hyv\u00f6nen
\nRegi Lars Rudolfsson
\nScenografi John Engberg
\nLjus Marta Khomenko
\nLjuddesign Niklas Nordstr\u00f6m
\nKoreografi Savanna Hanneryd
\nKostym Kersti Vitali Rudolfsson
\nPeruk och mask Sara Kl\u00e4nge
\nScenteknik Ida Sundberg
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern, 9 mars 2024
\nMedverkande: Frida Hyv\u00f6nen (flygel och mellotron), Elsa Bergman (kontrabas), Anna \u201dAnkan\u201d Lund (trummor), Savanna Hanneryd (cello), Tova Thorslund (trumpet)<\/p>\n
Har man aldrig sett Frida Hyv\u00f6nen live \u2013 annat \u00e4n vid sitt piano p\u00e5 film – s\u00e5 undrar man lite vad man \u00e4r med om. Konkret \u00e4r detta hennes f\u00f6rsta hela musikteaterf\u00f6rest\u00e4llning med dans, scenografi, kostym, belysning och scenrum inkluderat. Ett eget poetiskt universum med helt nyskrivet material. Och Lars Rudolfsson \u2013 som hon \u00e4r van att samverka med \u2013 har utlovat n\u00e5got \u201dsom ingen har sett tidigare\u201d. Mina sinnen sk\u00e4rps.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/Hyvonen.Liten_-300x200.jpg\")
Fr\u00e5n den sluttande publikl\u00e4ktaren i det enorma hangar-liknande rummet ser jag hennes tunna gestalt vandra in fr\u00e5n v\u00e4nster – i s\u00e4llskap med vad man tror \u00e4r en grupp dansare. Scengolvet bildar ett vackert bl\u00e5tt hav framf\u00f6r ett b\u00f6ljande bakre plank. I vita neutrala skjort – overaller framf\u00f6rs en stilla, poetiskt l\u00e4tt men ibland lite ryckig, mekanisk dans. Det g\u00e5r inte att avl\u00e4sa om de \u00e4r m\u00e4n eller kvinnor. \u00c4r de fr\u00e5n framtiden, rymden? N\u00e4r de greppar var sitt instrument sprids en musikaliskt mycket fink\u00e4nslig ensemble ut som sm\u00e5 \u00f6ar \u00f6ver golvet. Kontrabas, cello, trumpet, trummor och flygel (ibland mellotron).<\/p>\n
Hon b\u00f6rjar sjunga i en slags s\u00f6kande disharmoni: \u201djag har k\u00e4nt mig liten\u201d och \u201dfinns det en styrka i mig?\u201d. Hyv\u00f6nen sitter vid flygeln som hon t\u00e5lmodigt sj\u00e4lv sl\u00e4pat in. Men hon agerar ocks\u00e5 med de \u00f6vriga – s\u00e5som i en duo i dans med exempelvis cellisten som ocks\u00e5 \u00e4r koreograf f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen \u2013 hennes r\u00f6relser \u00e4r som komna fr\u00e5n n\u00e5gon annan stans bortom eget beg\u00e4r. Under kv\u00e4llen ges hennes medmusiker ocks\u00e5 egna nummer. Trummisens framf\u00f6r ett bar-h\u00e4ng d\u00e4r Hyv\u00f6nen f\u00e5r en alkoholfri drink, trumpetaren \u00f6nskar sig skriva om Hesa Fredrik med ett stipendie fr\u00e5n regeringen. Sceniskt vackrast \u00e4r nog den ensamma cellisten som omges av dansarna, svepandes som en vit klunga bin. P\u00e5 styltor korsar ocks\u00e5 en musiker emellan\u00e5t scenen stillsamt, med vita l\u00e5nga ben.<\/p>\n
I mitten av kv\u00e4llen landar jag i att allt r\u00f6r sig om ett enda l\u00e5ngt f\u00f6re och efter resultat. Mellantiderna. Skapandets villkor, s\u00e5v\u00e4l som m\u00e4nniskospillran som blir \u00f6ver till familjen som alla kreativa motst\u00e5nd avsl\u00f6jas. Som dagboksanteckningar d\u00e4r varje del i processerna skrivs fram \u2013 i ett rop p\u00e5 h\u00f6gre makter. Hyv\u00f6nen n\u00e4mner i en intervju ocks\u00e5 b\u00f6n, b\u00f6nens kraft. Hon sjunger rakt ut att hon \u00e4ntligen blivit \u201dframkallad\u201d n\u00e4r m\u00e5nen gick \u201dlite extra h\u00f6gt\u201d och d\u00e4rf\u00f6r l\u00e4gger \u201dalla \u00e4ggen i den korgen\u201d. Den s\u00e5ngen blir stark och framkallar rysningar. Sm\u00e5 generade skratt h\u00f6rs i publiken. Det v\u00e4ldigt nakna gr\u00e4nsar till komik.<\/p>\n
Hyv\u00f6nens r\u00f6st kan vara b\u00e4rande och vacker och musiken sv\u00e4ngande, men det v\u00e4ljs bort. Ist\u00e4llet h\u00e5ller hon oss i en balansakt, lidande, famlandes \u2013 i det inre lyssnandet. \u201dLita p\u00e5 mig d\u00e5 v\u00e4xer mitt hus\u201d, sjung-ropar hon och hoppas p\u00e5 kreativ framg\u00e5ng trots \u201driskbruk” och \u201deftermiddagsdemens\u201d.. Men hon vill inte \u201dbli tr\u00f6stad\u201d d\u00e5 det \u201dinte leder n\u00e5gon vart\u201d och lockar till \u201dexcesser i svaghet\u201d. Hon l\u00e4r sina barn att det kan \u201dbildas ett skal\u201d och avsl\u00f6jar i en r\u00f6rande rockballad (som \u00e4r musikaliskt l\u00e4ttare att ta till sig) att hon \u201ds\u00e5g ingen Gud d\u00e4rute\u201d.<\/p>\n
Scenen d\u00e4r hon ber n\u00e5gon vara med och leka att hon \u00e4r d\u00f6d, stannar i mitt minne. Sakta slinker hon ner\u00e5t golvet o f\u00f6rvandlas till ett instrument, h\u00e4r finns hela rubriken \u2013 med en b\u00f6n till kreativitetens gudar. En AI-robot f\u00f6resl\u00e5r hon ska producera en s\u00e5ng o upptr\u00e4da vid hennes begravning. En kommentar till v\u00e5r tid (det desperata kallbadandet) \u00e4r ocks\u00e5 textraden om att det inte spelar roll att \u201ds\u00e4nka sin kropp i m\u00f6rkt vatten\u201d n\u00e4r m\u00f6rkret finns d\u00e4rinne…<\/p>\n
Sentenserna \u00e4r som sm\u00e5 loopar – lite som en pick-up p\u00e5 slutet av en stor lp-skiva som g\u00e5r in mot mitten, leds ut igen och g\u00e5r in mot mitten igen \u2013 utan att musiken b\u00f6rjar h\u00f6ras. De \u00e4nd\u00e5 levande sensationerna startar \u2013 djupt nere, g\u00e5r upp mot noll, mot noll och noll igen. Sedan ett crescendo. Det blir starkt, ber\u00f6rande och f\u00f6rbryllar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Make me an instrument Av Frida Hyv\u00f6nen Regi Lars Rudolfsson Scenografi John Engberg Ljus Marta Khomenko Ljuddesign Niklas Nordstr\u00f6m Koreografi Savanna Hanneryd Kostym Kersti Vitali Rudolfsson Peruk och mask Sara Kl\u00e4nge Scenteknik Ida Sundberg Premi\u00e4r p\u00e5 Orionteatern, 9 mars 2024 Medverkande: Frida Hyv\u00f6nen (flygel och mellotron), Elsa Bergman (kontrabas), Anna \u201dAnkan\u201d Lund (trummor), Savanna Hanneryd […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20,30,13624],"tags":[],"class_list":["post-178404","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-film","category-teater","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178404","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178404"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178404\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178423,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178404\/revisions\/178423"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178404"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178404"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178404"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}