{"id":17840,"date":"2010-02-20T17:35:11","date_gmt":"2010-02-20T16:35:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=17840"},"modified":"2010-02-20T17:35:11","modified_gmt":"2010-02-20T16:35:11","slug":"kulturbloggen-fran-premiaren-av-sommarnattens-leende","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=17840","title":{"rendered":"Kulturbloggen fr\u00e5n premi\u00e4ren av Sommarnattens leende"},"content":{"rendered":"

\"SOMMARNATTENS<\/a><\/p>\n

En medel\u00e5lders man, advokat Egerman, som gift sig med en 18-\u00e5rig flicka och trots att de snart varit gifta i ett \u00e5r \u00e4r flickan\/makan fortfarande oskuld. Advokaten har en ung son, j\u00e4mngammal med hans nya fru och sonen l\u00e4ser till pr\u00e4st och har \u00e5ngest \u00f6ver att han k\u00e4nner \u00e5tr\u00e5 till pappans nya fru. Samtidigt finns det en prisad sk\u00e5despelerska som i det f\u00f6rflutna haft en relation med advokaten och b\u00f6rjat tr\u00f6ttna p\u00e5 sin tillf\u00e4llige \u00e4lskare, en eldig officer och greve som g\u00e4rna duellerar om n\u00e5gon tittar p\u00e5 hans \u00e4lskarinna. Det \u00e4r n\u00e5gra av de f\u00f6rvirrade relationerna som n\u00e5gra av karakt\u00e4rerna drivs av i ”Sommarnattens leende” som hade premi\u00e4r p\u00e5 Stockholms Stadsteater 19 februari.
\n”Sommarnattens leende” \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som delvis \u00e4r musikal och delvis spelad teater och bygger p\u00e5 en filmkomedi med samma namn, skriven av Ingmar Bergman.
\nDet \u00e4r en luftig l\u00e4ttsam f\u00f6rest\u00e4llning, komisk och varm, men under det l\u00e4ttsamma finns de klassiska livsfr\u00e5gorna \u00e4ndp: om livet, livets mening, \u00e5ldrandet och den st\u00e4ller fr\u00e5gor kring vad k\u00e4rlek \u00e4r. Men som sagt, presenterat p\u00e5 ett l\u00e4ttsamt, underh\u00e5llande s\u00e4tt. Ganska ovanligt f\u00f6r Ingmar Bergman.<\/p>\n

Jag gillar viss opera och operett, men l\u00e5ngt ifr\u00e5n allt inom dessa genrer. ”Sommarnattens leende” b\u00f6rjade med en liten lek d\u00e4r fem \u00e4ldre operas\u00e5ngare sj\u00f6ng och lekfullt sprang omkring och hoppade och skuttade, kl\u00e4dda i fula underkl\u00e4der fr\u00e5n 1950-talet. De fem operas\u00e5ngarna agerade f\u00f6rest\u00e4llningen igenom som en k\u00f6r i antika dramer. Jag hade lite sv\u00e5rt detta s\u00e4tt att starta f\u00f6rest\u00e4llningen, dels f\u00f6r att de var s\u00e5 gamla och n\u00e4r de d\u00e5 var kl\u00e4dda i fula underkl\u00e4der f\u00f6rmedlade de k\u00e4nslan av misslyckande och n\u00e5got sorgligt – till ackompanjemang av operatoner som jag inte \u00e4r s\u00e5 svag f\u00f6r. Men deras roller v\u00e4xte – en bit in i f\u00f6rest\u00e4llningen upplevde jag dem som ett f\u00f6rdjupande komplement. Jag s\u00e5g att Svenska Dagbladets recensent Bo L\u00f6fvendahl var \u00e4nnu mer f\u00f6rtjust i deras roll:<\/a><\/p>\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 en ren fr\u00f6jd att h\u00f6ra de fem \u00e4ldre operas\u00e5ngarna som utg\u00f6r en motsvarighet till k\u00f6ren i en antik tragedi. Margaretha Dalhamn, Christina H\u00f6gman, Lars Martinsson, Marianne Myrsten och Sonny Wallentin kommenterar skeendet med s\u00e4ker kontrapunktisk finess.<\/p><\/blockquote>\n

Fast egentligen har jag v\u00e4l b\u00f6rjat i fel \u00e4nde: F\u00f6rest\u00e4llningen handlar om (fr\u00e5n Stadsteaterns hemsida, dumt nog inte m\u00f6jligt att direktl\u00e4nka<\/a>):<\/p>\n

Sommarkv\u00e4ll i en svensk sm\u00e5stad kring \u00e5r 1900.
\nP\u00e5 godset i stadens utkant har ett s\u00e4llskap samlats f\u00f6r middag med \u00f6vernattning:
\nAdvokat Fredrik Egerman, kvinnokarl i medel\u00e5ldern, och hans 18-\u00e5riga fru Anne \u2013 som fortfarande \u00e4r oskuld efter n\u00e4stan ett \u00e5rs \u00e4ktenskap.
\nOch s\u00e5 Desir\u00e9e Armfeldt, firad sk\u00e5despelerska och Fredriks ex, och hennes \u00e4lskare, hetlevrade greve Carl Magnus Malcolm. Samt hans uttr\u00e5kade fru Charlotte.<\/p>\n

Det b\u00f6rjar formellt och tillkn\u00e4ppt. Men natten \u00e4r ljuv och st\u00e4mningen magisk.
\nAllt kan h\u00e4nda. \u00c4ntligen fria?<\/p><\/blockquote>\n

Sommarnattens leende \u00e4r en musikal som bygger p\u00e5 Ingmar Bergmans film, som har samma namn. Musikalen skrevs av Stephen Sondheim (musik och s\u00e5ngtexter) samt Hugh Wheeler (manus) och spelades f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1973. Musikalen f\u00f6ljer filmens handling i stort sett och och utspelar sig i Sverige. Den svenska milj\u00f6n speglas bland annat i en s\u00e5ng som beklagar den ljusa sommarnatten, The Sun Won’t Set.<\/p>\n

Visst, musikalen \u00e4r l\u00e4ttsam, men vad handlar musikalen egentligen om? Kanske om att vi borde se livet mer som den fars livet och ta vara p\u00e5 den k\u00e4rlek som finns och som vi m\u00f6ter i livet. Kanske driver den med machoideal och med lutheransk sexskr\u00e4ck?<\/p>\n

F\u00f6r mig som gillar Dan Ekborg var det ett n\u00f6je redan att sitta p\u00e5 parkett och se honom agera som advokat Fredrik Egerman, en roll i filmkomeddin 1955 spelades av Gunnar Bj\u00f6rnstrand.<\/p>\n

Eftersom det var premi\u00e4r var det f\u00f6rst\u00e5s en hel del kulturfolk bland publiken. Dan Ekborgs bror Anders Ekborg satt n\u00e5gra rader bakom mig och min kompis Jonas, fr\u00e5n Kattkorgen och Bloggtidningen<\/a>. F\u00f6rfattaren Per Olov Enquist<\/a> s\u00e5g jag ocks\u00e5, liksom tidigare ministern Laila Freivalds.<\/p>\n

”Sommarnattens leende” har n\u00e5gra stora operetts\u00e5nger, som den kanske mest k\u00e4nda ”Send in the Clowns”.<\/p>\n

Expressens Gunilla Brodrej var ocks\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen och hon skriver om orkestern roll<\/a>:<\/p>\n

Privatteatrar v\u00e5gar sig s\u00e4llan p\u00e5 Sondheim. Han anses f\u00f6r knepig. Men jag \u00e4r v\u00e4l en snobb f\u00f6r jag \u00e4lskar hans spirituella textbehandling och kompositoriska blinkningar hit och dit i musikhistorien, till Mozart, Rossini och Ravel.
\n\u00c4ven om man kanske hade f\u00f6redragit en full orkester med glittriga str\u00e5kar, harpa, lent tr\u00e4bl\u00e5s och skogsromantiska valthorn f\u00f6r all operettig valsmusik \u00e4r Martin \u00d6stergrens arrangemang f\u00f6r kammarensemble en fullt godtagbar och v\u00e4lspelande kompromiss.<\/p><\/blockquote>\n

\"sommarnattensleende1\"<\/a>
\nFotograf: Petra Hellberg
\nFrida Westerdahl, Peter Gardiner, Andreas Kundler, Sandra Kassman, Pia Johansson, Dan Ekborg, Sonny Wallentin, Christina H\u00f6gman, Sara Jangfeldt, Marianne Myrsten, Lars Martinsson, Margaretha Dalhamn och Th\u00e9r\u00e8se Andersson i Sommarnattens leende. <\/em><\/p>\n

\"sommarnattensleende2\"<\/a>
\nFotograf: Petra Hellberg
\nSonny Wallentin, Christina H\u00f6gman, Margaretha Dalhamn, Lars Martinsson och Marianne Myrsten i Sommarnattens leende.<\/p>\n

En av de fina s\u00e5ngerna fr\u00e5n Sommarnattens leende:
\nBarbra Streisand Send In The Clowns<\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, scen<\/a>, Stockholm<\/a>, Stadsteatern<\/a>, musikal<\/a>, opera<\/a>, operett<\/a>, Ingmar Bergman<\/a>, Dan Ekborg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En medel\u00e5lders man, advokat Egerman, som gift sig med en 18-\u00e5rig flicka och trots att de snart varit gifta i ett \u00e5r \u00e4r flickan\/makan fortfarande oskuld. Advokaten har en ung son, j\u00e4mngammal med hans nya fru och sonen l\u00e4ser till pr\u00e4st och har \u00e5ngest \u00f6ver att han k\u00e4nner \u00e5tr\u00e5 till pappans nya fru. Samtidigt finns […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[12286,5340,5400,12288],"class_list":["post-17840","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-film","tag-stadsteatern","tag-stockholm","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17840","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17840"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17840\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17840"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=17840"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=17840"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}