{"id":178380,"date":"2024-03-10T12:27:42","date_gmt":"2024-03-10T11:27:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178380"},"modified":"2024-03-10T19:00:12","modified_gmt":"2024-03-10T18:00:12","slug":"listigt-och-modigt-collage-om-den-eviga-somnen-doden-doden-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178380","title":{"rendered":"Listigt och modigt collage om den eviga s\u00f6mnen – D\u00f6den, d\u00f6den p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Ola Kjelvye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av: Dimen Abdulla<\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6r: Gustav Deinoff<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Sindri Runudde<\/p>\n\n\n\n

Scenograf, kostym och maskdesign: Annika Tosti<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Christer W Fogelberg<\/p>\n\n\n\n

Ljuddesign: Jesper lindell<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6rer: Anna Gustavsson, Daniel Ekborg<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Anna Harling, Ylva Gallon, Nathaniel Hagos, Nadia Nair, Daniel Ekborg, Anna Gustavsson<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r: 8\/3 2024 (fr\u00e5n 6 \u00e5r) <\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 7\/5 p\u00e5 Backa Teater Lindholmen p\u00e5 Hisingen<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Scenen inriktad p\u00e5 barn och unga har n\u00e5got ober\u00f6rbart \u00f6ver sig. Kan inte minnas en enda negativ rubrik. Det \u00e4r som om teaterkritikers uppdragsgivare kommit \u00f6verens om att Backa Teater \u00e4r ”untouchable”. D\u00e4rf\u00f6r hyllas samtliga upps\u00e4ttningar. M\u00f6jligen kan det f\u00f6rh\u00e5lla sig p\u00e5 det viset att somliga i m\u00e5lgruppen inte alltid \u00e4r lika f\u00f6rtjusta, vilket vore naturligt. Sj\u00e4lv har jag sannolikt hissat oftare \u00e4n dissat och m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00e5tt v\u00e4rdefulla insikter. Men somligt har ocks\u00e5 g\u00e5tt mig f\u00f6rbi, k\u00e4nts f\u00e5nigt eller \u00f6verdrivet pretenti\u00f6st. Emellertid sett ett antal riktigt bra upps\u00e4ttningar senaste \u00e5ren, vilket skulle kunna ha ett samband med att ny konstn\u00e4rlig ledare beh\u00f6vde tills\u00e4ttas 2020. <\/p>\n\n\n\n

Svensk spelfilm och tv-serier lider sedan decennier brist p\u00e5 h\u00f6gkvalitativa manus, \u00e4ven om v\u00e4lg\u00f6rande undantag givetvis existerar. Problemet \u00e4r inte alls lika uppenbart inom scenkonsten n\u00e4r det handlar om nyskrivna texter. Att publik och \u00e4ven recensenter faller f\u00f6r Gertrud Larssons stundtals tillyxade schabloner upph\u00f6r inte att f\u00f6rv\u00e5na. D\u00e4remot kan f\u00f6rmodas att publik oavsett \u00e5lder kommer stimuleras av Dimen Abdullas intelligenta manus, det collage som binds samman av en dr\u00f6s uttrycksfulla l\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

Det sammanst\u00e4lldes efter att barn intervjuats om relationen till allas v\u00e5rt definitiva \u00f6de, om\u00f6jligt att f\u00f6rutsp\u00e5 exakt tidpunkt s\u00e5 till vida att man inte best\u00e4mmer sig f\u00f6r att sj\u00e4lv avsluta livet. T\u00e4nker att uppgiften f\u00f6r 39-\u00e5rige dramatikern som varit p\u00e5 Radioteatern och Regionteater V\u00e4st och spelats p\u00e5 exempelvis Unga Klara och Dramaten; att g\u00f6ra pj\u00e4s om d\u00f6den f\u00f6r sex\u00e5ringar och upp\u00e5t \u00e4r lika grannlaga som tacksam. Uppslagen resulterade i en inbjudande och lekfull rundm\u00e5lning kring det l\u00e4skiga icke-tillst\u00e5nd som genomsyrar v\u00e5ra livsvillkor. Vilken enorm balansg\u00e5ng mellan att \u00e5 ena sidan vara krass och tala klarspr\u00e5k kontra att undvika att framkalla gr\u00e5t och ohanterlig sorg. Enaktaren p\u00e5 cirka 70 minuter inklusive s\u00e5nger \u00e4ger en sp\u00e4nst och drastiska hum\u00f6rsv\u00e4ngningar som f\u00e5r en att baxna. Kors i taket vilket ypperligt manus! Underrubriken (parafras p\u00e5 P-O Enquist) lyder: ”En dag ska vi d\u00f6, alla andra ska vi leka”<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4ren \u00e4ger rum vid lunchtid p\u00e5 Internationella Kvinnodagen. Team och ensemble utg\u00f6rs till \u00f6verv\u00e4gande del av kvinnor, vilket inte \u00e4r s\u00e4llsynt p\u00e5 Backa. Frapperande stor andel ur premi\u00e4rpubliken \u00e4r barn precis skolmogna, varav n\u00e5gra barn till f\u00f6r\u00e4ldrar vilka tillh\u00f6r branschen. Vi anmodas ta av oss skorna innan vi tr\u00e4der in i ett ljust valv med sp\u00e5nskivor p\u00e5 golvet och placerar oss p\u00e5 b\u00e4nkar av tr\u00e4 som omsluter tre sidor. \u00c5tskilliga av de yngsta sitter till och med p\u00e5 golvet, f\u00f6ljer uppm\u00e4rksamt och aktivt vad som f\u00f6rsigg\u00e5r. En sida \u00e4r reserverad f\u00f6r instrument och blir f\u00f6ljaktligen en specifik scen. Nedanf\u00f6r finns en upph\u00f6jning med h\u00e5l i mitten, som en grund brunn fast utan vatten. Regiss\u00f6ren har instruerat den tajta ensemblen till att agera mot varandra i hela lokalen, vilket inneb\u00e4r att de stundtals befinner sig hos oss, om inte i kn\u00e4et s\u00e5 alldeles intill. Och f\u00f6re finalen delas pennor ut s\u00e5 att alla kan f\u00e5 rita eller skriva meddelanden. Dessutom hade en slingrande drakfigur konstruerats. <\/p>\n\n\n\n

Eftersom fokus m\u00e5ste uppr\u00e4tth\u00e5llas hos teaterovan publik med spring i benen (mycket liv och r\u00f6relse i foaj\u00e9n innan insl\u00e4pp), ageras det som sig b\u00f6r tydligt och v\u00e4ldigt fysiskt. Sindri Runudde excellerar i symbolisk koreografi, ser till att gestaltade scener underst\u00f6ds av l\u00e4ttolkade r\u00f6relser. Trots det skr\u00e4mmande temat d\u00e4r publiken enligt upps\u00e4ttningens dramaturg bekantar sig ”med livets ofr\u00e5nkomliga villkor” \u00e4r D\u00f6den, d\u00f6den <\/em>en fantasifull expos\u00e9 \u00f6ver vad vi alla vet, men \u00f6nskar slippa t\u00e4nka p\u00e5. Har i vuxen \u00e5lder varit p\u00e5 cirka tretton begravningar, inklusive min fars d\u00e5 jag h\u00f6ll tal. Kan inte avg\u00f6ra om det \u00e4r ett normalt antal. Jobbade i \u00f6ver trettio \u00e5r p\u00e5 en stor arbetsplats med stress och anstr\u00e4ngande arbetstider, faktorer som sannolikt bidragit till alltf\u00f6r tidig d\u00f6d i flera fall. Ett par g\u00e5nger under premi\u00e4ren poppade minnesbilder upp utan att det blev f\u00f6r sm\u00e4rtsamt n\u00e4r begravningsljusen kom fram. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att avdramatisera och ge prov p\u00e5 niv\u00e5skillnader blir en livl\u00f6s hamster en lika omv\u00e4lvande h\u00e4ndelse som att n\u00e5gon drabbas av en hj\u00e4rtattack, n\u00e5gon \u00e4r kompis med anh\u00f6rig till n\u00e5gon som blivit ihj\u00e4lskjuten eller att ett cancersjukt barn f\u00f6rargas \u00f6ver att clowner kommer och st\u00f6r. Vidare \u00f6versk\u00f6ljs vi av karikatyrer som avhandlar d\u00f6den. Daniel Ekborg redog\u00f6r f\u00f6r hur olika kulturer tar farv\u00e4l av avlidna, hur de hedras och s\u00f6rjs. Anna Gustavsson levererar ett klassiskt batteri av om\u00f6jliga fr\u00e5gor om varf\u00f6r och vad h\u00e4nder oss efter\u00e5t. Kan en raket ta oss till en annan tillvaro? Ylva Gallon h\u00e4vdar att ”vi kan inte sluta existera. Det \u00e4r tekniskt om\u00f6jligt.”. Utl\u00e4ggningar av Nathaniel Hagos – nybakad talangfull sk\u00e5despelare som tar plats – kryddas med fr\u00e4mmande ord och importerad slang, tillf\u00f6r ytterligare en vuxen dimension. F\u00e4ster mig vid en av de f\u00f6rsta replikerna som yttras: Vi kommer till livet utan eget val.”<\/em> Inf\u00f6r en i l\u00e4ngden o\u00f6vervinnerlig motst\u00e5ndare st\u00e5r rollfigurerna maktl\u00f6sa, f\u00f6ruts\u00e4ttningar som f\u00e5r dem att emellan\u00e5t tappa kontrollen.<\/p>\n\n\n\n

Ensemblen \u00f6vertygar oerh\u00f6rt i att ta fram ett brett register av uttryck, stora k\u00e4nslor exponeras. Musikteatern \u00e4r \u00f6msom tr\u00f6sterik med f\u00e5f\u00e4ng f\u00f6rmedling av hopp, \u00f6msom gestaltar den konflikter, sv\u00e4rta och saknad. Teamet p\u00e5 och bakom scen f\u00f6rm\u00e5r f\u00f6rn\u00e4mligt spegla det ogripbara p\u00e5 ett m\u00e5ngbottnat s\u00e4tt. Tv\u00e5 medel\u00e5lders veteraner g\u00f6r lysande prestationer. Syftar p\u00e5 Ylva Gallon och Anna Harling som g\u00f6r synnerligen hudl\u00f6sa avtryck. \u00d6verhuvudtaget f\u00f6rtj\u00e4nar sextetten, den exceptionellt elastiska ensemblen alla t\u00e4nkbara lovord. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

I denna full\u00e4ndade upps\u00e4ttning \u00e4r den mest sensationella best\u00e5ndsdelen musikernas makal\u00f6sa multitaskande. D\u00e5 t\u00e4nker jag inte i f\u00f6rsta hand p\u00e5 de m\u00e5nga instrument som anv\u00e4nds, utan p\u00e5 det faktum att man gestaltar, levererar viktiga repliker i lika h\u00f6g grad som de ordinarie sk\u00e5despelarna. Ekborg upptr\u00e4der bland annat med emfas som l\u00e4kare. Uppskattade musiken fr\u00e5n firma Ekborg & Gustavsson som pendlade fr\u00e5n suggestiv och \u00f6sigt rockig till finst\u00e4mt innerlig. Gillar ocks\u00e5 s\u00e5ngerna ensemblen f\u00f6rmedlar. Och Nadia Nairs vokala uppvisning resulterar r\u00e4ttm\u00e4tigt i spontana appl\u00e5der. Hon har ett imponerande cv med internationell karri\u00e4r som g\u00e5tt under min radar. Vad som knockar mig till syvende och sist \u00e4r \u00e4nd\u00e5 att dramatisk spetskompetens blommar ut ocks\u00e5 hos musikerna, vilka d\u00e4rmed utg\u00f6r en integrerad enhet med Gallon, Harling och Hagos. Manus, musiken, de medverkandes bedrifter j\u00e4mte en stor\u00f6gd publik av l\u00e5gstadieelever(?) resulterar i of\u00f6rgl\u00f6mlig scenkonst. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av: Dimen Abdulla Regiss\u00f6r: Gustav Deinoff Koreograf: Sindri Runudde Scenograf, kostym och maskdesign: Annika Tosti Ljusdesign: Christer W Fogelberg Ljuddesign: Jesper lindell Komposit\u00f6rer: Anna Gustavsson, Daniel Ekborg Medverkande: Anna Harling, Ylva Gallon, Nathaniel Hagos, Nadia Nair, Daniel Ekborg, Anna Gustavsson Urpremi\u00e4r: 8\/3 2024 (fr\u00e5n 6 \u00e5r) Spelas till och med 7\/5 p\u00e5 Backa Teater Lindholmen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-178380","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178380","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178380"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178380\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178431,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178380\/revisions\/178431"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178380"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178380"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178380"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}