{"id":178316,"date":"2024-03-09T11:35:58","date_gmt":"2024-03-09T10:35:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178316"},"modified":"2024-03-09T11:35:58","modified_gmt":"2024-03-09T10:35:58","slug":"teaterkritik-jussi-magiskt-jag-sugs-in-totalt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178316","title":{"rendered":"Teaterkritik: Jussi &#8211; magiskt, jag sugs in totalt"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-178318\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi.jpg\" alt=\"\" width=\"433\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi.jpg 433w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi-200x300.jpg 200w\" sizes=\"auto, (max-width: 433px) 100vw, 433px\" \/><\/p>\n<p><strong>Jussi<\/strong><br \/>\nManus och regi Bj\u00f6rn Runge<br \/>\nScenografi och kostym Peder Freij<br \/>\nLjus Max Mitle<br \/>\nLjud Kasper Val Bjerregaard Larsen<br \/>\nMask Nina Lagnefeldt, Patricia Svajger<br \/>\nUrpremi\u00e4r 8 mars 2024 p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern<\/p>\n<p>En magisk f\u00f6rest\u00e4llning som g\u00f6r att jag helt tappar uppfattningen om tid. Jag sugs totalt in i det som utspelas p\u00e5 scen. Den \u00e4r n\u00e4stan tre timmar men tiden bara rusar iv\u00e4g. Mattias Nordkvist \u00e4r Jussi Bj\u00f6rling och Vanna Rosenberg \u00e4r hans fru Anna-Lisa &#8211; och d\u00e5 menar jag inte bara att de har dessa roller utan jag syftar p\u00e5 att de \u00e4r s\u00e5 fenomenalt trov\u00e4rdiga i sina roller att jag upplever det som att de <strong>\u00c4R<\/strong> Jussi och Anna-Lisa.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-178331\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi3-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi3-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi3.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>Scenmagi skapas av alla sk\u00e5despelare men ocks\u00e5 av alla \u00f6vriga i teamet som regi, ljus, ljud, scenografi, kostym, mask &#8211; alla i teamet g\u00f6r ett magnifikt arbete. F\u00f6rest\u00e4llningen tar med oss p\u00e5 en berg-och-dal-bane-f\u00e4rd genom tid och rum med ljus som f\u00f6rt\u00e4tar och g\u00f6r att det k\u00e4nns som att sk\u00e5despelarna r\u00f6r sig mellan tid och rum. Tiden hoppar fram och tillbaka och ibland \u00e4r vi till och med i nutid och Jussi och Anna-Lisa ser p\u00e5 sitt liv fr\u00e5n n\u00e5gon slags andlig existens. Jussi och Anna-Lisa tycks befinna sig utanf\u00f6r tiden.<\/p>\n<p>Det \u00e4r intressant att jag s\u00e5 drogs in i det som h\u00e4nde p\u00e5 scenen trots att f\u00f6rest\u00e4llningen bitvis \u00e4r metateater d\u00e4r n\u00e5gon slags regiss\u00f6r sitter i ett glasb\u00e5s till v\u00e4nster p\u00e5 scenen och avbryter och ger scenanvisningar. \u00c4nd\u00e5 sjunker jag in i det som ber\u00e4ttas om Jussis liv och jag k\u00e4nner med honom och de omkring honom. Inledningsscenen \u00e4r fantastiskt rolig d\u00e4r Jussi sitter i en loge p\u00e5 Kungliga operan och v\u00e4grar g\u00e5 ut p\u00e5 scenen d\u00e5 han menar att hans r\u00f6st inte fungerar f\u00f6r att han varit ute i sn\u00f6-ov\u00e4der. F\u00f6rest\u00e4llningen ska dessutom direkts\u00e4ndas i Sveriges Radio. Men operans chefer har varit med f\u00f6rr och vet hur de ska f\u00e5 ig\u00e5ng honom.<\/p>\n<p>Jussi Bj\u00f6rling var en av v\u00e4rldens fr\u00e4msta tenorer. Han sj\u00f6ng p\u00e5 turn\u00e9 redan som fyra\u00e5ring tillsammans med sin pappa och sina br\u00f6der. Liksom sin pappa fick Jussi grava alkoholproblem. Hans missbruksproblem blev inte direkt b\u00e4ttre av mediciner som han knaprade. Bitvis \u00e4r det en m\u00f6rk ber\u00e4ttelse. Vi f\u00e5r en inblick i Jussis liv d\u00e4r han som v\u00e4rldsber\u00f6md tenor var bokad i \u00e5ratal fram\u00e5t. Han sj\u00f6ng p\u00e5 Metropolitan i New York, han sj\u00f6ng p\u00e5 v\u00e4rldens ber\u00f6mda operascener i Italien, i London, i Wien, med mera. Men d\u00e4r han trivdes b\u00e4st var p\u00e5 bryggan p\u00e5 sommarst\u00e4llet i Siar\u00f6 i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd d\u00e4r han kunde st\u00e5 i lugn och ro med sitt metsp\u00f6.<\/p>\n<p>Vi f\u00e5r uppleva delar av hans liv alkohol mediciner mot hj\u00e4rtproblem och f\u00f6r viktnedg\u00e5ng som ocks\u00e5 gjorde honom beroende. Johan Jonatan &#8221;Jussi&#8221; Bj\u00f6rling dog innan han hann fylla 50 \u00e5r, han f\u00f6ddes 5 februari 1911 i Borl\u00e4nge och dog 9 september 1960 p\u00e5 Siar\u00f6 i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd.<\/p>\n<p>F\u00f6r mig st\u00e4ller f\u00f6rest\u00e4llningen fr\u00e5gan om vad vi, publiken, och arrang\u00f6rer st\u00e4ller f\u00f6r krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 stora artister som g\u00f6r att de br\u00e4nner sina ljus i tv\u00e5 \u00e4ndar.<\/p>\n<p>Mattias Nordkvist ber\u00e4ttar:<br \/>\n<em>\u2013 Jussi var unik, hans r\u00f6st drabbar en rent fysiskt, den g\u00e5r r\u00e4tt in i kroppen. Hans storhet blev begriplig f\u00f6r mig n\u00e4r jag h\u00f6rde Pavarotti s\u00e4ga i en intervju att han brukade lyssna p\u00e5 Jussis inspelning f\u00f6r att h\u00f6ra hur rollen skulle g\u00f6ras.<\/em><br \/>\n<em>\u2013 Det \u00e4r som att Jussi var den tidens Avicii, forts\u00e4tter Mattias Nordkvist. Jussi var hela tiden betittad och bed\u00f6md, alla operachefer, skivbolagsbossar, bokare och publik ville ha en del av honom och som perfektionist kunde han inte g\u00f6ra n\u00e5got halvdant. S\u00e5 \u00e4ven om han \u00e4lskade det han gjorde, blev det till slut f\u00f6r mycket. Jussi gick till exempel upp p\u00e5 scenen och sj\u00f6ng f\u00f6r den engelska drottningmodern direkt efter att han f\u00e5tt en hj\u00e4rtattack i logen, det \u00e4r ju helt orimligt.<\/em><\/p>\n<figure id=\"attachment_178319\" aria-describedby=\"caption-attachment-178319\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignright\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-178319\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi2-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/jussi2.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-178319\" class=\"wp-caption-text\">Jussi m\u00f6ter Birgit Nilsson Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n<p>Bj\u00f6rn Runge, manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6r, s\u00e4ger:<br \/>\n<em>\u2013 Det var n\u00e5got med utsattheten och envisheten hos den unge Jussi som jag k\u00e4nde igen mig i n\u00e4r jag b\u00f6rjade l\u00e4sa p\u00e5 om honom, s\u00e4ger regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Bj\u00f6rn Runge. T\u00e4nk att ha f\u00e5tt en s\u00e5dan g\u00e5va, att sk\u00e4nka sk\u00f6nhet \u00e5t publiken, samtidigt som f\u00f6rv\u00e4ntningarna blev allt st\u00f6rre och tyngre. Jag blev drabbad av hur b\u00e5de hustrun Anna-Lisa och Jussi trots allt f\u00f6rs\u00f6kte bejaka det levande inom sig, det \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got som intresserar mig, hur handskas med f\u00f6rv\u00e4ntningar?<\/em><\/p>\n<p><strong>Fakta:<\/strong><br \/>\nSk\u00e5despelaren Mattias Nordkvist fick sitt stora genombrott som Gustaf L\u00f6wander i tv-serien V\u00e5r tid \u00e4r nu (2017-2019) och har \u00e4ven medverkat i bl.a. Vi i villa (2022) och Sn\u00f6\u00e4nglar (2021) och i filmen Hammarskj\u00f6ld (2023). Han tillh\u00f6r G\u00f6teborgs stadsteaters fasta ensemble d\u00e4r han medverkat i upp\u00e5t trettio f\u00f6rest\u00e4llningar. Jussi \u00e4r hans f\u00f6rsta produktion p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Bj\u00f6rn Runge har gjort b\u00e5de film, tv och teater. Hans upps\u00e4ttning av En handelsresandes d\u00f6d (2015) g\u00e4stspelade p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern med bl.a. Mattias Nordkvist, Anna Takanen och Jakob Eklund i n\u00e5gra av rollerna. Jag \u00e4r en annan nu (2018) \u00e4r hans senaste upps\u00e4ttning p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern. Han har gjort upp\u00e5t 20 filmer, bl.a. Om jag v\u00e4nder mig om (2003), Mun mot mun (2006), Happy End (2011) och The Wife med Glenn Close (2017).<\/p>\n<p><strong>Medverkande<\/strong><br \/>\nJussi: Mattias Nordkvist<br \/>\nAnna-Lisa: Vanna Rosenberg<br \/>\nDavid: Jakob Eklund<br \/>\n\u00d6vriga roller: Sven Ahlstr\u00f6m, Jan Mybrand, Anna Takanen, Sandra Redlaff<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jussi Manus och regi Bj\u00f6rn Runge Scenografi och kostym Peder Freij Ljus Max Mitle Ljud Kasper Val Bjerregaard Larsen Mask Nina Lagnefeldt, Patricia Svajger Urpremi\u00e4r 8 mars 2024 p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern En magisk f\u00f6rest\u00e4llning som g\u00f6r att jag helt tappar uppfattningen om tid. Jag sugs totalt in i det som utspelas p\u00e5 scen. Den [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[691,14848,2813,13286,14849],"class_list":["post-178316","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-bjorn-runge","tag-jussi","tag-jussi-bjorling","tag-kulturhuset-stadsteatern-vallingby","tag-mattias-nordkvist","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178316","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178316"}],"version-history":[{"count":35,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178316\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178354,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178316\/revisions\/178354"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178316"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178316"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178316"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}