![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/1.LivDramaten.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Liv och D\u00f6d Str\u00f6mquist<\/strong> Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning Liv och d\u00f6d Str\u00f6mquist \u00e4r en urpremi\u00e4r som avslutar en trilogi av pj\u00e4ser skrivna av Str\u00f6mquist och regisserade av Berger. Det uttalade syftet \u00e4r att ge goda r\u00e5d i en bisarr samtid. De tv\u00e5 f\u00f6rsta Liv Str\u00f6mquist t\u00e4nker p\u00e5 dig! (2014) och Liv Str\u00f6mquist t\u00e4nker p\u00e5 sig sj\u00e4lv (2020) skrevs utifr\u00e5n redan utgivna seriealbum. Men kv\u00e4llens pj\u00e4s har skrivits under arbetets g\u00e5ng – i ett bollande – och seriealbumet ges ut i efterhand. Sk\u00e5despelarna har ocks\u00e5 p\u00e5verkat utformningen. Temat denna g\u00e5ng \u00e4r inte bara k\u00e4rlek, utan mer \u00f6vergripande existentialism.<\/p>\n I en intervju (DN 9 nov 2023) s\u00e4ger regiss\u00f6r Berger att hon tycker att tiden vi lever i \u00e4r \u201dmycket, mycket m\u00e4rklig\u201d. Och nu \u201dn\u00e4r vi kanske allra mest beh\u00f6ver utopier \u00e4r vi m\u00e4rkligt tafatta att formulera dem\u201d, anser hon. Str\u00f6mquist s\u00e4ger i samma intervju att v\u00e5r tid pr\u00e4glas av \u201denormt stora hot, samtidigt som vi \u00e4r of\u00f6rm\u00f6gna att g\u00f6ra n\u00e5gonting \u00e5t det\u201d. Ist\u00e4llet \u00e4r vi \u201dupptagna av j\u00e4ttetriviala saker, ytliga, konstiga, oviktiga saker som till exempel hur man \u00e4ter frukost p\u00e5 ett perfekt s\u00e4tt\u201d, menar hon. Men m\u00e5let med pj\u00e4sen \u00e4r att komma \u00e5t en tidsanda, inte skriva n\u00e5gon p\u00e5 n\u00e4san, ber\u00e4ttar de unisont. Sk\u00e5despelarna \u00e4r \u00f6verlag mycket samspelta men vissa insatser dr\u00f6jer kvar lite extra. Utstickande \u00e4r s\u00e5klart \u00e4r Johan Ulveson som \u00e4r en lysande komiker. Han har ofta spelat Beckett och absurd teater men h\u00e4r har han anv\u00e4ndning av sin enbart humoristiska och underh\u00e5llande sida. Hela ensemblen \u00e4r mycket rolig i scenen om den undflyende kundtj\u00e4nsten. Rolig och tydlig \u00e4r ocks\u00e5 Sanna Sundqvist i sina roller som ofta har r\u00e4ttframhet och pondus. Scenen d\u00e4r David Book \u00e4r egotrippad barbr\u00f6stad livscoach \u00e4r ocks\u00e5 oefterh\u00e4rmlig. Ana Gil De Melo Nascimentos spr\u00e5kkunskaper allm\u00e4nt, men s\u00e4rskilt hennes klockrena inlevelse som manualtyngd psykoterapeut – som kreverar av dolda beg\u00e4r – stannar ocks\u00e5 kvar. (OBS! Manual- terapeuter beh\u00f6ver inte sj\u00e4lva g\u00e5 i terapi \u2013 varp\u00e5 deras otyglade beg\u00e4r kan ta \u00f6ver! ) Maia Hansson Bergqvist som p\u00e5flugen guide \u00e4r ocks\u00e5 lyckat enerverande och kryper precis som hon ska under huden.<\/p>\n Talande sensmoraler jag noterade extra \u00e4r kvinnan (Sanna Sundqvist) som blivit en skulptur p\u00e5 Sergels torg, f\u00e5tt tv\u00e5 Augustpris, Karamellodiktpriset, och en Oskar m.m. \u2013 som \u00e4nd\u00e5 undrar: Var det allt? Eller meningen med livet som slinker undan, ljudl\u00f6st mitt i f\u00f6rs\u00f6ket till sj\u00e4lvf\u00f6rb\u00e4ttring – n\u00e4r Maia Hansson Bergqvists gestalt g\u00f6r l\u00e4tta r\u00f6relser f\u00f6r att inte k\u00e4nna sig ful. Eller mannen som distanserat ber\u00e4ttar att han skaffat familj \u201df\u00f6r en k\u00e4nsla av sammanhang\u201d. Eller meningen med livet som f\u00f6rsvinner mitt i en best\u00e4llning av l\u00e4ckra varor p\u00e5 n\u00e4tet (Maia Hansson Bergqvist), eller mitt i ett grupptryck som hindrar att hj\u00e4lpa en v\u00e4n i n\u00f6d (Ana Gil De Melo Nascimentos \u00e4r den \u00f6mmande Eric Stern den ammande). Talande \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e4r Rollo Thomsson f\u00f6respr\u00e5kar hundpsykologi som r\u00e5d till hur mannen i hemmet ska hantera sin fru. Eller en namne till Ivar Lo Johansson som inte vill \u201dl\u00e4cka psykisk kraft\u201d (j\u00e4mf\u00f6r v\u00e4rna underklassen) och valt att ist\u00e4llet samla sin empati p\u00e5 h\u00f6g \u2013 f\u00f6r att \u201dbli emotionellt rik\u201d.<\/p>\n Med ett halmstr\u00e5 i fickan blir v\u00e5r tid mindre m\u00e4rklig. L\u00e4nge leve dikten!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Liv och D\u00f6d Str\u00f6mquist Av Liv Str\u00f6mquist Regi Ada Berger Scenografi och kostym Daniel \u00c5kerstr\u00f6m-Steen Ljus Jesper Larsson Musik Anna Soley Tryggvardsdottir Koreografi Philip Berlin Peruk och mask Thea Holmberg Kristenssen Dramaturgi Irena Kraus Premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten, Stora scenen 8 mars 2024 Medverkande: David Book, Ana Gil De Melo Nascimento, Maia Hansson Bergqvist, Eric Stern, […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-178305","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178305","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178305"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178305\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178363,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178305\/revisions\/178363"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178305"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178305"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178305"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAv Liv Str\u00f6mquist
\nRegi Ada Berger
\nScenografi och kostym Daniel \u00c5kerstr\u00f6m-Steen
\nLjus Jesper Larsson
\nMusik Anna Soley Tryggvardsdottir
\nKoreografi Philip Berlin
\nPeruk och mask Thea Holmberg Kristenssen
\nDramaturgi Irena Kraus
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten, Stora scenen 8 mars 2024
\nMedverkande: David Book, Ana Gil De Melo Nascimento, Maia Hansson Bergqvist, Eric Stern, Sanna Sundqvist och Johan Ulveson<\/p>\n
\nFramf\u00f6r Dramatens stora scen \u00e4r tre extra rader stolar insatta. Det \u00e4r fullt i lokalen denna lite r\u00e5a marskv\u00e4lls kvinnodag. Men snabbt stiger st\u00e4mningen hos premi\u00e4rpubliken. En solig landskapsm\u00e5lning med bl\u00e5 moln och mycket gr\u00f6nt gr\u00e4s \u00e4r b\u00f6jd och f\u00f6ljer hela scenrummet. Som om allt sker en vanlig dag mitt i livet.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/2.LivDramaten-300x200.jpg\")
F\u00f6rest\u00e4llningen \u00f6ppnas med att vi i en ljudupptagning h\u00f6r Str\u00f6mquist \u00e5terge en myt som talar om ett s\u00e4tt att skilja helvetet fr\u00e5n himlen. Utsnittet, som \u00e4r taget ur Anita Goldmans text, ber\u00f6r vikten av m\u00e4nsklig samverkan. I joggingbyxor, rutig pyjamas och tajta jeans ser vi sedan de vardagskl\u00e4dda gestalterna sprida sig ut \u00f6ver scenen.
\nMed myten som ett moraliskt halmstr\u00e5 i bakhuvudet tar vi sedan del av ett p\u00e4rlband av allvarliga men komiska, ironiska men mycket pedagogiska scener ur livet. Det k\u00e4nns som att delta i ett kollektivt psykodrama. Varsamt landar budskapen, i ett tempo d\u00e4r man hinner reflektera, och agerandet riktas ofta mot publiken. De seri\u00f6sa inblickarna i v\u00e5r tid \u2013 infl\u00e4tade i komik – framf\u00f6rt med b\u00e4rande sk\u00e5despeleri och v\u00e4l anpassad regi \u00e4r en riktigt lyckad mix. Hur pj\u00e4sen \u00e4r skriven spelar nog en roll. Med spetsigt aktuella anspelningar skildras en \u00f6dslig individualism i en till absurdum g\u00e5ngen nyliberalism med aspekter av sj\u00e4lvcentrerad tond\u00f6vhet. L\u00e4ttheten att relatera till sitt eget liv ger ett tryck som h\u00e5ller speltiden ut. M\u00e5nga och v\u00e4lg\u00f6rande skratt h\u00f6rs. Det k\u00e4nns att pj\u00e4sen med sina m\u00e5nga vinklar \u00e4r skriven av ett proffsigt g\u00e4ng d\u00e4r den bollats fram.<\/p>\n