{"id":178061,"date":"2024-03-05T12:31:41","date_gmt":"2024-03-05T11:31:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178061"},"modified":"2024-03-05T14:08:20","modified_gmt":"2024-03-05T13:08:20","slug":"teaterkritik-en-grav-for-tva-symboltatt-drama-med-lysande-komik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178061","title":{"rendered":"Teaterkritik: En grav f\u00f6r tv\u00e5 \u2013 symbolt\u00e4tt drama med lysande komik"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto Bengt Wanselius<\/figcaption><\/figure>\n

En grav f\u00f6r tv\u00e5: Antigone i Kolonos
\nAv Sara Stridsberg
\nRegi Natalie Ringler
\nUrpremi\u00e4r 4 mars 2024 p\u00e5 Teater Galeasen
\nMedverkande Lina Englund, Johan Rabaeus, Maja Rung<\/p>\n

Scenografi, kostym Zofi Lagerman.<\/p>\n

Musik Pelle Ossler, Christian Gabel.<\/p>\n

Ljus Tomas Hallgren.<\/p>\n

Mask Anna Olofson<\/p>\n

En grav f\u00f6r tv\u00e5: Antigone i Kolonos \u00e4r en urpremi\u00e4r med nyskrivet material. Radio och press har flaggat f\u00f6r kv\u00e4llen. Dimman och den r\u00e5a kylan har svept in Skeppsholmen, men en f\u00f6rv\u00e4ntansfull publik har samlat sig.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens \u00e4r skriven av Sara Stridsberg, en av ledam\u00f6terna som valde att l\u00e4mna Svenska Akademin med anledning av hanteringen av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostensson. Nu \u00e4r hon med i Samfundet de nio och delar fortsatt ut litteraturpriser. Hon skriver \u2013 enligt mig – med skarp och \u00e4rlig blick \u2013 inte s\u00e4llan med feministiska inslag. H\u00e4r skildras verkligheter som k\u00e4nns. I hennes b\u00f6cker \u2013 som kan ha hisnande konstn\u00e4rlig form \u2013 som texten ur en d\u00f6d kvinnas perspektiv – framg\u00e5r skoningsl\u00f6st m\u00e4nniskans innersta m\u00f6rker, och existentiella villkor. I en intervju inf\u00f6r kv\u00e4llen s\u00e4ger hon att skildra familjer g\u00f6r hon f\u00f6r att de illustrerar hela v\u00e4rlden. L\u00e4nge har hon ocks\u00e5 varit nyfiken p\u00e5 den unga Antigone.
\nRegiss\u00f6r Natalie Ringler har tidigare gjort den mycket starka f\u00f6rest\u00e4llningen V\u00e5r klass p\u00e5 Galeasen (2013) om judarnas situation i en by i Polen. Det blev stor publiksucc\u00e9. F\u00f6r de senare arbetena p\u00e5 Galeasen – Irakisk Kristus (2020) – som liksom f\u00f6rest\u00e4llningen ikv\u00e4ll handlar om krig och flykt – och #\u00e4rdetkrig\u00e4n (2021) – fick Ringler Thaliapriset.<\/p>\n

Stridsbergs handling \u00e4r placerad inom myten om den \u00f6desdrabbade kung Oidipus \u2013 ursprungligen \u00e5tergivna i Sofokles dramer. Myten s\u00e4ger att – den som barn bortl\u00e4mnade Oidipus \u2013 ovetandes – r\u00e5kat gifta sig och f\u00e5 barn med sin mor, efter att han dr\u00e4pt sin far. Allt beror p\u00e5 att han inte \u201dk\u00e4nde sig sj\u00e4lv\u201d \u2013 som \u00e4r ett bevingat citat inom psykoanalysen \u2013 det som Oraklet i Delfi alltid h\u00e4vdar. N\u00e4r oraklet i Delfi f\u00e5r Oidipus att s\u00f6ka efter sanningen om sig sj\u00e4lv, och han finner den, sticker han ut sina \u00f6gon. Oidipus fru Iokaste, d\u00e4remot, tar sitt liv.
\nVi s\u00e4tter oss ner p\u00e5 l\u00e4ktaren l\u00e4ngs med scenen som f\u00f6ljer l\u00e5ngsidan i lokalen.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Handlingen utspelar sig n\u00e5gonstans i trakterna runt Aten. Tv\u00e5 personer \u2013 resterna av en familj – \u00e4r p\u00e5 flykt och r\u00f6r sig \u00f6ver en sl\u00e4tt d\u00e4r solen gassar och ett litet tr\u00e4d syns till. Ton\u00e5rsdottern Antigone skyddar sin \u00e5ldrande, \u00e4ngsliga men tydligt sj\u00e4lv\u00f6mkande och egotrippade far, f\u00f6re detta kung Oidipus. Samtidigt \u00e4r hennes br\u00f6der n\u00e5gon annanstans och uppges ligga i fejd med varandra. Oidipus \u00e4r ikl\u00e4dd orientaliskt m\u00f6nstrade bomullsshorts, pilotglas\u00f6gon och vit guldbroderad frott\u00e9badrock. Blindk\u00e4ppen \u00e4r med och dramaten-rullv\u00e4skan. H\u00e4r finns en uppf\u00e4llbar tygpall och en g\u00f6md styrket\u00e5r. En polisanm\u00e4lan h\u00e4nger \u00f6ver Oidipus som f\u00f6rdrivits fr\u00e5n sitt rike. Han har sv\u00e5rt att f\u00f6rlika sig med att vara degraderad. Antigone, i glansiga byxor \u2013 som har en fri f\u00e5gel med stora vingar broderad \u00f6ver br\u00f6stet – hanterar sin far. Hon balanserar hans utfall. Inf\u00f6r fr\u00e4mlingarna de m\u00f6ter f\u00f6rs\u00f6ker hon d\u00e4mpa hans obefintliga \u00f6dmjukhet. Hennes \u00e5tagande \u00e4r att finna ett v\u00e4rdigt sista boende till honom. Sedan vill hon ut i livet. Han d\u00e4remot, s\u00f6ker en grav \u2013 en grav f\u00f6r tv\u00e5. Han sk\u00e4mtar (gr\u00e4nsl\u00f6st l\u00e5ngt \u00f6ver tabugr\u00e4nserna) om att han vill ha henne d\u00e4r bredvid sig i graven. I det finns inte ett s\u00e5 litet m\u00e5tt av sanning. Men dottern f\u00e5r till slut ocks\u00e5 ett \u201df\u00f6rl\u00e5t\u201d, och en v\u00e4nligt skjuts vidare ut i livet.<\/p>\n

Ett stort allvar \u00e4r inbakat i Stridsbergs symbolt\u00e4ta verk med m\u00e5nga anspelningar till v\u00e5r nutid. Men det tunga levereras med stora skopor av komik. Rabaeus \u00e4r som klippt och skuren som den underh\u00e5llande och sj\u00e4lvupptagna Oidipus. Han blir som ett tre\u00e5rigt barn dottern har att hantera. Stor komik finns ocks\u00e5 i flera biroller som Maja Rung oefterh\u00e4rmligt g\u00f6r. Den outtr\u00f6ttligt skakande, vaggande \u00f6verlastade v\u00e5rdaren p\u00e5 hemmet \u2013 som b\u00e4r de m\u00e5nga \u00e5ldringarna i form av dockor \u2013 \u00e4r en. Samtidigt l\u00f6per temat om hur obearbetade trauma fr\u00e5n en generation till en annan f\u00f6rs vidare i trasiga familjer (s\u00f6nerna som strider). Associationer v\u00e4cks till dagens g\u00e4ngkriminalitet. Oidipus egocentriskhet blir ocks\u00e5 en parallell till Putins gamling-gubbe-inl\u00e5sta f\u00f6rest\u00e4llningar. Ocks\u00e5 en man som b\u00e5de utesluter framtiden f\u00f6r sitt folk (och milj\u00f6) \u2013 och tar ungdomarna med sig i graven.<\/p>\n

Texten som inneh\u00e5ller s\u00e5 m\u00e5nga fina citat hade jag g\u00e4rna haft hemma. Repliker som denna \u00e4r fyndiga: \u201dGl\u00f6m aldrig att du \u00e4r dotter till mitt urtidsm\u00f6rker! \u201d (Oidipus). Eller \u201dJag var och letade med Missing People efter mig sj\u00e4lv\u201d (Oidipus). \u00c4ven Oidipus glirning \u00e5t Antigone som g\u00e5r till oraklet och g\u00f6r sitt arbete att ta reda p\u00e5 vem hon unikt faktiskt \u00e4r (i psykoterapi). Han s\u00e4ger: \u201dDu som g\u00e5r till oraklet, du vet v\u00e4l allt?\u201d – oraklet svarar – \u201d Vi orakel vet inte allt\u201d(f\u00f6r det \u00e4r ju ett arbete var och en m\u00e5ste g\u00f6ra, trots missf\u00f6rst\u00e5nden Roland Paulsen skriver i DN). En annan replik – om klassisk kvinnlig anpassning – \u00e4r dottern som s\u00e4ger att: \u201dJag f\u00f6rs\u00f6ker inte ha s\u00e5 h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar att jag blir besviken\u201d.<\/p>\n

Sammantaget blir f\u00f6rest\u00e4llningens allvar viktat och l\u00e4tt att sm\u00e4lta. Den ger en stund f\u00f6r eftertanke och vi skrattar. Jag tar med mig de eviga fr\u00e5gorna om ansvar och orsak, och att det \u00e4r m\u00f6jligt att f\u00f6rst\u00e5 \u00e4ven sv\u00e5ra psykiska skeenden. Jag ser ocks\u00e5 en flyende familjs utsatthet. H\u00e4nvisade till varandra, trots sitt m\u00f6rka f\u00f6rflutna och skruvade familjeband landar b\u00f6rdan p\u00e5 dottern (hedersproblematik m.m.). Lina Englund g\u00f6r en rakryggad, k\u00e4nslig och levande gestaltning av Antigone \u2013 dottern som b\u00e4r p\u00e5 gr\u00e4nsen till vad hon f\u00f6rm\u00e5r. Hon \u00e4r ju underf\u00f6rst\u00e5tt pj\u00e4sens absoluta huvudgestalt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En grav f\u00f6r tv\u00e5: Antigone i Kolonos Av Sara Stridsberg Regi Natalie Ringler Urpremi\u00e4r 4 mars 2024 p\u00e5 Teater Galeasen Medverkande Lina Englund, Johan Rabaeus, Maja Rung Scenografi, kostym Zofi Lagerman. Musik Pelle Ossler, Christian Gabel. Ljus Tomas Hallgren. Mask Anna Olofson En grav f\u00f6r tv\u00e5: Antigone i Kolonos \u00e4r en urpremi\u00e4r med nyskrivet material. […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-178061","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178061","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178061"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178061\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178078,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178061\/revisions\/178078"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178061"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178061"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178061"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}