![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/b8718ad8-5934-87da-173a-cc7e22ae1bb9.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Brottet \u00e4r mitt
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 8 mars 2024
\nRegi Fran\u00e7ois Ozon<\/p>\n
Efter det verbala kriget p\u00e5gick i regiss\u00f6ren Fran\u00e7ois Ozons nyversion av Petra von Kants Bittra T\u00e5rar, omd\u00f6pt till Peter von Kant, \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5eligt att Ozon vill pr\u00f6va n\u00e5got annat. Ist\u00e4llet f\u00f6r det syrefattiga och h\u00e4tska kammarspelet blir det ist\u00e4llet ett helombyte till det tidiga 1930-talets Paris med komedi som genre. Det hela borde vara en bagatell f\u00f6r Ozon, en v\u00e4lbeh\u00f6vlig paus, men kanske \u00e4r det d\u00e4r som skon kl\u00e4mmer vad g\u00e4ller det minst sagt menl\u00f6sa slutresultatet som \u00e4r Brottet \u00c4r Mitt. Efter ett antal sv\u00e5rmodiga och inte direkt publikv\u00e4nliga produktioner verkar Ozon ha sv\u00e5rt att st\u00e4lla om.<\/p>\n
Tanken att \u00e4ndra skepnad och ge sig i kast med n\u00e5got markant annorlunda fr\u00e5n den existerande filmografin kunde ha gett positiva resultat. Se bara hur Alejandro Gonz\u00e1lez I\u00f1\u00e1rritu lyckades briljera med Birdman, en film som helt och h\u00e5llet br\u00f6t med den kolsvarta \u00e5ngest som var 21 Gram eller \u00c4lskade Hundar. Men bytet till komik, f\u00f6rsedd med kvicksilversnabb dialog, visar sig vara en b\u00f6rda f\u00f6r Ozon.<\/p>\n
Ist\u00e4llet f\u00f6r att framst\u00e5 som energisk, nyfiken och inspirerad \u00e4r stora segment av filmen fast i n\u00e5got som bara kan beskrivas som filmisk melass. Tanken \u00e4r att presentera allting med en klackspark, vad som \u00e4n h\u00e4nder \u00e4r det inte menat att ge n\u00e5got st\u00f6rre intellektuellt tuggmotst\u00e5nd. Ozon f\u00f6rhoppning \u00e4r att han sj\u00e4lv och publike bara skall ha kul, problemet \u00e4r att viljan inte r\u00e4cker till. M\u00e5nga g\u00e5nger \u00e4r det l\u00e4ttsamma och n\u00e4rmast helt ovidkommande inneh\u00e5llet inte presenterat med den beh\u00f6vliga entusiasm som \u00e4r k\u00e4rnan i den typ av komik Ozon vill skapa. Det hela framst\u00e5r n\u00e4rmast f\u00f6rvridet och sm\u00e4rtsamt anstr\u00e4ngt, dialogen m\u00e5 vara framf\u00f6rd i en rasande fart men livsviktiga element som finess och elegans \u00e4r helt utsuddade.<\/p>\n
Den lika l\u00e4ttviktiga ber\u00e4ttelsen lyckas varken charmera eller briljera i sina f\u00e5 v\u00e4ndningar. Flera av skeendena framst\u00e5r – precis som \u00f6vriga filmen, krystade och svettigt sj\u00e4lvmedvetna. Humorn \u00e4r minst lika haltande, ett antal sk\u00e4mt har potential och hade kunnat vara oerh\u00f6rt potenta i andra sammanhang, h\u00e4r blir de ist\u00e4llet po\u00e4ngl\u00f6sa och artificiella.<\/p>\n
Inte heller f\u00f6rs\u00f6ket att presentera det stilfulla 1930-talets Paris blir n\u00e5got annat \u00e4n ett platt fall. Ozon g\u00f6r det klassiska misstaget att skapa ett alltf\u00f6r polerat och fixat utseende som g\u00f6r att det hela ter sig skr\u00e4mmande likt en risig TV-film fr\u00e5n f\u00f6rr. \u00d6verlag framst\u00e5r hela filmen som ett inslag i en talangjakt d\u00e4r unga – och inte helt talangfulla f\u00f6rm\u00e5gor, tramsar runt i hoppet om att deras lekstuga skall resultera i n\u00e5got mer \u00e4n en djup kollektiv suck. Endast den – som alltid, lysande Isabelle Huppert lyckas att r\u00e4dda skutan fr\u00e5n att g\u00e5 samma \u00f6de till m\u00f6tes som Titanic. Huppert hittar helt r\u00e4tt i sitt sk\u00e5despel och blandar trams med pondus vilket g\u00f6r att filmen – till slut, hittar n\u00e5gon sorts ryggrad. Olyckligtvis sker Hupperts intr\u00e4de alltf\u00f6r sent, och det hela leder fram till ett av de mest snopna klimaxen p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n
Tanken m\u00e5 vara god men Fran\u00e7ois Ozon g\u00f6r ett massivt klavertramp som varken publiken eller de medverkande har s\u00e4rskilt roligt med. Det h\u00e4r ett typexempel p\u00e5 en h\u00e5gl\u00f6s parentes som saknar all form av existensber\u00e4ttigande.<\/p>\n