{"id":178011,"date":"2024-03-03T20:28:58","date_gmt":"2024-03-03T19:28:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178011"},"modified":"2024-03-03T20:28:59","modified_gmt":"2024-03-03T19:28:59","slug":"teaterkritik-son-och-far-en-forestallning-som-manga-kan-kanna-igen-sig-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=178011","title":{"rendered":"Teaterkritik: Son och Far &#8211; en f\u00f6rest\u00e4llning som m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig i"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_178000\" aria-describedby=\"caption-attachment-178000\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-178000\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/sonochfar.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"433\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/sonochfar.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/sonochfar-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-178000\" class=\"wp-caption-text\">Son och far av Alexander Salzberger<br \/>Dramaten 2024<\/p>\n<p><\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Son och far<\/strong><br \/>\nAv Alexander Salzberger<br \/>\nRegi Alexander Salzberger<br \/>\nScenografi och kostym Helga Bumsch<br \/>\nLjus Susanna Hedin<br \/>\nPeruk och mask Peter Westerberg<br \/>\nDramaturg Anna K\u00f6l\u00e9n och Stefan \u00c5kesson<br \/>\nVideo Torbj\u00f6rn Fernstr\u00f6m<br \/>\nLoud Robin Auoja<br \/>\nDramaturgassistent Ellen Knutas<br \/>\nR\u00f6relsekonsult Giovanni Bucchieri<br \/>\nMedverkande Isa Aouifia, David Fukamachi Regnfors, Marie Richardson, Nemanja Stojanovic\u00b4, Peter Viitanen, Disa \u00d6strand och Leonard Terfelt.<br \/>\nPremi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Dramaten, 2 mars 2024<\/p>\n<p>En regi-debut som fick st\u00e5ende ovationer.  Alexander Salzberger st\u00e5r f\u00f6r b\u00e5de manus och regi i en f\u00f6rest\u00e4llning som till vissa delar bygga p\u00e5 sj\u00e4lvupplevda h\u00e4ndelser och som \u00e4r kryddad med dr\u00f6mmar och influerad av Strindbergs Ett dr\u00f6mspel. Huvudtemat handlar om att inte l\u00e5ta det f\u00f6rflutna hindra framtiden. Att kunna sl\u00e4ppa taget om bitterhet och f\u00f6rl\u00e5ta eller \u00e5tminstone sl\u00e4ppa det som inte varit bra. Ett tema som m\u00e5nga, m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig i.<\/p>\n<p>Son och far handlar om f\u00f6rfattaren och sk\u00e5despelaren Alexander som arbetar med Strindbergs Ett dr\u00f6mspel. Han har precis tr\u00e4ffat sin biologiska pappa f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen och ska nu f\u00f6lja med till hans hem i Marocko. Det \u00e4r synd om m\u00e4nniskorna s\u00e4ger Indras dotter i Strindbergs Ett dr\u00f6mspel och samma sorger och motg\u00e5ngar som m\u00e4nniskorna m\u00f6tte f\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan i Strindbergs dr\u00f6mspel m\u00f6ter dragens m\u00e4nniskor, om och om igen.<br \/>\nutifr\u00e5n till liv. Tolv \u00e5r efter genombrottet med &#8221;Kicktorsken&#8221; tar han \u00e4n en g\u00e5ng upp sin uppv\u00e4xt och dina dysfunktionella familjer: mamman och nya styvpappan i Sverige och biologiska pappan i Marocko.<\/p>\n<p>Inf\u00f6r premi\u00e4ren s\u00e4ger Alexander Salzberger:<br \/>\n<em>\u2013 Det k\u00e4nns omtumlande och n\u00e4stan genant att g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e5 fruktansv\u00e4rt sj\u00e4lvutl\u00e4mnande, men framf\u00f6rallt jag k\u00e4nner gl\u00e4dje \u00f6ver att f\u00e5 ge publiken en sinnesutmanande upplevelse med tv\u00e4ra kast mellan skratt och avgrundsm\u00f6rker.<\/em><\/p>\n<p>Huvudpersonen Alexander \u00e4r en ung man som vuxit upp med sin svenska mamma och styvpappa som \u00e4r judisk. Hans biologiska pappa bor i Marocko och \u00e4r muslim. B\u00e5da familjerna \u00e4r vad m\u00e5nga kategoriserar som dysfunktionella med halvsyskon som missbrukar droger och pappor som \u00e4r v\u00e5ldsamma.<\/p>\n<p>I f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6r Alexander upp med det trasiga och det som gjorde ont. Genom f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng kommer han fram till en form av acceptans av sitt liv och sig sj\u00e4lv. Jag t\u00e4nker att denna f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6rst\u00e5s kan tala till m\u00e5nga som vuxit upp med f\u00f6r\u00e4ldrar fr\u00e5n olika kulturer eller i trasiga familjer men det beh\u00f6ver inte vara n\u00e5got som syns ut\u00e5t. Trasiga familjer finns p\u00e5 m\u00e5nga h\u00e5ll och i m\u00e5nga hem. Fr\u00e5gan \u00e4r om det finns n\u00e5gon som v\u00e4xt upp i n\u00e5got som var helt utan utmaningar, utan sorg eller motg\u00e5ngar. Barn med f\u00f6r\u00e4ldrar som st\u00e4ller upp p\u00e5 dem kan ist\u00e4llet m\u00f6ta avundsjuka och mobbning i skolor och till och med redan i f\u00f6rskolan. Ocks\u00e5 ut\u00e5t sett lyckliga och lyckade familjer kan drabbas av sjukdomar eller familjetragedier som f\u00f6r\u00e4ndrar allt. Det var d\u00e4rf\u00f6r v\u00e4ldigt befriande n\u00e4r en halvbror s\u00e4ger att han ska inte anv\u00e4nda sitt &#8221;halvblatte-alibi&#8221;. <\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-medium wp-image-178002\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/sonochfar2-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/sonochfar2-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/sonochfar2.jpg 650w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r den totalupplevelse med en l\u00e5ng rad duktiga sk\u00e5despelare och d\u00e4r ljus, video, scenografi, ja allt samverkar till en helhet. Jag tycker att den talar till m\u00e5nga fler \u00e4n de som v\u00e4xt eller v\u00e4xer upp i dysfunktionella familjer.<\/p>\n<p>David Fukamachi Regnfors \u00e4r ett bra val i rollen som Alexander. Han \u00e4r sk\u00f6r och \u00f6ppen och som publik kan jag k\u00e4nna med honom. Marie Richardson \u00e4r som alltid bra, h\u00e4r i rollen som mamman som pendlar mellan sin k\u00e4rlek till sonen och sorg \u00f6ver att f\u00e5 ansvar \u00f6ver ett barn innan hon k\u00e4nner sig mogen. Hon b\u00e4r ocks\u00e5 det tunga oket att ha blivit misshandlad. Peter Viitanen \u00e4r ett perfekt val f\u00f6r rollen som en trasig bror som flytt in i drogernas dimma f\u00f6r att slippa se verkligheten. F\u00e5 unga sk\u00e5despelare kan p\u00e5 samma s\u00e4tt utstr\u00e5la denna sm\u00e4rta. Nemanja Stojanovic och Disa \u00d6strand \u00e4r ocks\u00e5 bra val f\u00f6r \u00f6vriga roller,<\/p>\n<p>Ber\u00e4ttelsen \u00e4r sj\u00e4lvbiografiskt, men samtidigt skruvad. Rollfigurerna g\u00f6r till och med uppror emellan\u00e5t och ifr\u00e5gas\u00e4tter f\u00f6rfattaren och menar att han inte kan se saker ur fler perspektiv \u00e4n sitt eget. Ja, det blir en metateater och det kan bli lite \u00f6vertydligt. Det \u00e4r ett grepp som anv\u00e4nds lite f\u00f6r ofta nu f\u00f6r tiden. Fast i denna f\u00f6rest\u00e4llning tillf\u00f6r det trots allt nya synvinklar, vilket \u00e4r viktigt f\u00f6r helheten. Det \u00e4r bristen p\u00e5 att se helheten och andras perspektiv som ofta hindrar m\u00e4nniskor fr\u00e5n att kunna g\u00e5 vidare i livet trots en trasig barndom.<\/p>\n<p>Jag har dock n\u00e5gra saker som skulle kunna f\u00f6rb\u00e4ttras eller \u00e4ndras: Det \u00e4r m\u00e5nga svordomar i dialogerna. Att m\u00e4nniskor sv\u00e4r \u00e4r en del av verkligheten. Men om en karakt\u00e4r f\u00e5r sv\u00e4ra n\u00e5gra g\u00e5nger brukar det r\u00e4cka, alla kommer att uppfatta den personen som en som sprider svordomar. Det blir p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt v\u00e4ldigt \u00f6verdrivet och l\u00e5ta sk\u00e5despelarna upprepa det f\u00f6r m\u00e5nga g\u00e5nger, det blir f\u00f6r tydligt och signalerar att regiss\u00f6ren inte litar p\u00e5 att publiken ska f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n<p>&#8221;Kill your darlings&#8221;-principen s\u00e4ger att ibland h\u00e5ller en regiss\u00f6r eller konstn\u00e4r f\u00f6r fast vid n\u00e5got och klarar inte att skala ned n\u00e5got. Det finns n\u00e5gra s\u00e5dana scener som blir f\u00f6r \u00f6vertydliga &#8211; ofta blir n\u00e5got starkare om det bara antyds. <\/p>\n<p>Alla delar av ensemblen och produktionsteam \u00e4r viktiga f\u00f6r helheten men jag vill \u00e4nd\u00e5 lyfta fram ljuset. Ljuss\u00e4ttningen \u00e4r helt fenomenal och stryker under och f\u00f6rdjupar och f\u00f6rst\u00e4rker handlingen p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt.<\/p>\n<p>Om Alexander Salzberger: Son och Far \u00e4r skriven och regisserad av Alexander Salzberger, sk\u00e5despelare, dramatiker och nu allts\u00e5 \u00e4ven regiss\u00f6r. Han fick sitt genombrott med den sj\u00e4lvbiografiska monologen Kicktorsken, som gavs p\u00e5 olika scener i sex \u00e5r och senare \u00e4ven blev en roman. Han har ocks\u00e5 skrivit pj\u00e4sen \u00c4kta k\u00e4nner \u00e4kta f\u00f6r Kulturhuset Stadsteatern V\u00e4llingby, som \u00e4ven \u00f6versatts och spelats i London och Istanbul.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/-VsLMKS5VCA?si=G_p4j8eGQRYBpJH0\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Son och far Av Alexander Salzberger Regi Alexander Salzberger Scenografi och kostym Helga Bumsch Ljus Susanna Hedin Peruk och mask Peter Westerberg Dramaturg Anna K\u00f6l\u00e9n och Stefan \u00c5kesson Video Torbj\u00f6rn Fernstr\u00f6m Loud Robin Auoja Dramaturgassistent Ellen Knutas R\u00f6relsekonsult Giovanni Bucchieri Medverkande Isa Aouifia, David Fukamachi Regnfors, Marie Richardson, Nemanja Stojanovic\u00b4, Peter Viitanen, Disa \u00d6strand och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,4955,7643],"class_list":{"0":"post-178011","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178011","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=178011"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178011\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178018,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/178011\/revisions\/178018"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=178011"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=178011"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=178011"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}