{"id":177992,"date":"2024-03-04T16:47:59","date_gmt":"2024-03-04T15:47:59","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177992"},"modified":"2024-03-04T17:36:04","modified_gmt":"2024-03-04T16:36:04","slug":"nervig-dramakomedi-om-att-ga-vidare-nar-det-varsta-intraffat-rabbit-hole-pa-teater-trixter","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177992","title":{"rendered":"Nervig dramakomedi om att g\u00e5 vidare n\u00e4r det v\u00e4rsta intr\u00e4ffat – Rabbit Hole p\u00e5 Teater Trixter"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ines Sebalj<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Manus: David Lindsay-Abaire (\u00f6vers\u00e4ttning: Elisabeth Klason, Bj\u00f6rn L\u00f6nner)<\/p>\n\n\n\n

Regi\/ koncept\/ scenografi: Daniel Adolfsson<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Jonatan Winbo<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Anna Sefve<\/p>\n\n\n\n

Musik: Fredrik Jonasson<\/p>\n\n\n\n

Producent\/ koncept: Charlotte Davidsson<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Michaela Thors\u00e9n, Victor Tr\u00e4g\u00e5rdh, Kristin Falksten, Carina S\u00f6derman och Yohannes Frezgi<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 23\/2 2024 <\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 23\/3 hos Teater Trixter (vid Stenaterminalen) i G\u00f6teborg <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

R\u00e5kade gl\u00f6mma av premi\u00e4ren, vilket jag blev varse n\u00e4r Rasmus Dahlstedt p\u00e5 releaseturn\u00e9 av ny diktsamling (som jag f\u00f6r \u00f6vrigt bevistade), i sociala medier ber\u00f6mde insatser p\u00e5 premi\u00e4ren. Ist\u00e4llet passade det mig att se f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 skottdagen. Kunde d\u00e5 sk\u00e5da minst en kollega. Enaktaren som 2007 erh\u00f6ll Pulitzer-priset har fem roller och p\u00e5g\u00e5r i ungef\u00e4r nittio minuter. Urpremi\u00e4ren p\u00e5 Broadway resulterade i en Tony-utm\u00e4rkelse till kvinnliga huvudrollsinnehavaren (plus flera nomineringar), samma roll Nicole Kidman tog sig an i en filmbearbetning n\u00e5gra \u00e5r senare. Rabbit Hole <\/em>har skrivits av en framg\u00e5ngsrik dramatiker och textf\u00f6rfattare bosatt i Brooklyn. N\u00e4r 54-\u00e5rige David Lindsay-Abaire gjorde om en av sina pj\u00e4ser till musikal f\u00f6r ett par \u00e5r sedan blev utfallet b\u00e4sta t\u00e4nkbara: 5 Tony-statyetter.<\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren Daniel Adolfsson \u00e4r nog mer k\u00e4nd i egenskap av sk\u00e5despelare. Har sett honom med frenesi mejsla fram komplexa karakt\u00e4rer hos bland andra Tofta Teater och h\u00e4rom \u00e5ret i g\u00e5tfullt skimrande historia av senaste Nobelpristagaren hos just Trixter. I deras nya produktion f\u00e5r publiken h\u00e5lla till godo med sparsmakad scenografi och knappt n\u00e5gon rekvisita. Pj\u00e4sen \u00e4r enligt regiss\u00f6ren ”dedikerad till sk\u00e5despelarnas arbete och kamp f\u00f6r sina karakt\u00e4rer”. Och deklarationen komplettera med p\u00e5st\u00e5endet ”den h\u00e4r typen av teater \u00e4r sista utposten f\u00f6r att utmana m\u00e4nskliga fantasin.” Publiken sitter bekv\u00e4mt l\u00e4ngs tre sidor. Blickar ner mot scenen i form av en veranda omsluten av draperi, l\u00e4ngsg\u00e5ende b\u00e4nkar och en \u00f6ppning in till det hus vi aldrig ser. Michaela Thors\u00e9n \u00e4ntrar scen genom att knyckla ihop lakanen som h\u00e4gnat in uteplatsen. Lustigt nog h\u00f6rs Monica T\u00f6rnell sjunga ett par verser ur ikoniska ”reseskildringen” Vintersaga<\/em>, fast vi i momentet efter f\u00e5r veta av sk\u00e5despelaren k\u00e4nd fr\u00e5n diverse tv-roller, var och n\u00e4r ber\u00e4ttelsen utspelas.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Daniel Adolfsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter\u00e5t sl\u00e5r det mig att pj\u00e4sen \u00e4r en skildring av klass fr\u00e5n ett land som tragiskt nog \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att fullst\u00e4ndigt falla i s\u00e4r. En f\u00f6r\u00f6dande polarisering (t\u00e4nk tanken att tvingas v\u00e4lja emellan Biden och Trump vilket infantilt avkr\u00e4vdes i SVT 30 minuter nyligen) den vetgirige kunnat ta del av direkt fr\u00e5n k\u00e4llan via n\u00e4tet. Trans-wokism och amerikanska motsvarigheten till v\u00e4rdegrunds-sn\u00f6mos (DEI) skadar bokstavligt talat damidrott, barns trygghet och undervisning (CRT mm) undermineras av lokala skolstyrelser och nominerade till H\u00f6gsta Domstolen vilka sympatiserar med f\u00f6r\u00f6vare ist\u00e4llet f\u00f6r offer avsl\u00f6jas som f\u00f6rs\u00e5tliga aktivister. I en nation utan v\u00e5ra trygghetssystem \u00e4r god hush\u00e5llsekonomi ett m\u00e5ste.<\/p>\n\n\n\n

I Rabbit Hole <\/em>sker ett belysande replikskifte i b\u00f6rjan. F\u00f6r Rebecka som gift sig med en v\u00e4lb\u00e4rgad advokat (Victor Tr\u00e4g\u00e5rdh) ber\u00e4ttar hennes godhj\u00e4rtade men impulsiva och gravida lillasyster (Kristin Falksten) att hon var angripare i slagsm\u00e5l p\u00e5 en bar. Och dessutom att hon blivit av med jobbet p\u00e5 hamburgerbar. Bem\u00f6ter d\u00e5 sin v\u00e4lartade storasysters f\u00f6rd\u00f6manden genom att utbrista – ”ser du mig som white trash<\/em>?” N\u00e4r deras snusf\u00f6rnuftiga mamma (Carina S\u00f6derman) dyker upp f\u00e5r vi veta att hon ocks\u00e5 f\u00f6tt en son, vars d\u00f6d p\u00e5 grund av en \u00f6verdos inneburit en sorg som aldrig l\u00e4kt. Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r den amerikanska nutidspj\u00e4sen \u00e4r hur f\u00f6rlust av familjemedlemmar hanteras. I vilken m\u00e5n kan st\u00f6dgrupper g\u00f6ra skillnad? Varifr\u00e5n h\u00e4mtas tr\u00f6st? \u00c4r det oundvikligt att den som drabbas v\u00e4rst \u00f6verges till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ny f\u00f6r\u00e4lskelse? Minskar sorgen om huset fyllt med minnen s\u00e4ljs? Kan tron p\u00e5 en h\u00f6gre makt f\u00e5 den drabbade att h\u00e4rda ut? Fr\u00e5gor som h\u00e4nger i luften, penetreras \u00e4ven om vi sj\u00e4lvklart inte ska f\u00f6rv\u00e4nta oss entydiga svar. <\/p>\n\n\n\n

Att paret glidit ifr\u00e5n varandra utl\u00f6stes av en personlig katastrof. Deras fyra\u00e5rige son omkom n\u00e4mligen i en bilolycka n\u00e4r han var ute och lekte med hunden. Han som k\u00f6rde bilen (Yohannes Frezgi) ger sig till k\u00e4nna, blir n\u00e4rmast besatt av att f\u00e5 tr\u00e4ffa f\u00f6r\u00e4ldrarna, vilket f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande orsakar vredesutbrott fr\u00e5n Joel. 17-\u00e5ringen uppvaktar Becka med en sf-ber\u00e4ttelse han f\u00e5tt publicerad i skoltidningen. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Daniel Adolfsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Om det inte vore f\u00f6r den m\u00e4rkliga ventil av instuckna roliga repliker, skulle dramatiken kunna upplevas som outh\u00e4rdlig, alltf\u00f6r sm\u00e4rtsam. Fick veta av n\u00e5gon ur ensemblen efter\u00e5t att p\u00e5 just v\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llning, var vi inte s\u00e5 begivna p\u00e5 befriande skratt. Visst log jag \u00e5t det underligt infallet att l\u00e5ta Tommy Nilssons smetigaste ballad p\u00e5visa hur paret k\u00e4mpar med sina k\u00e4nslor och of\u00f6rm\u00e5ga att tr\u00f6sta varandra. Det \u00e4r en r\u00f6rande pj\u00e4s som h\u00e5ller greppet om sin publik trots samma kala scenografi, trots att h\u00e4ndelser \u00e5terber\u00e4ttas ist\u00e4llet f\u00f6r att gestaltas. Dramatiken ligger i rollfigurernas m\u00f6ten. S\u00e5 mycket i v\u00e5ra liv sker utom kontroll, n\u00e5got de fem individerna i Rabbit Hole <\/em>blivit brutalt medvetna om. Gravida lillasystern Isabell lovar att hon ska sk\u00e4rpa sig, att hon kan organisera tillvaron till sin f\u00f6rdel \u00e4ven om den etablerade storasystern inte ser henne som mamma-material. <\/p>\n\n\n\n

Samspelet emellan dels Victor Tr\u00e4g\u00e5rdh och Michaela Thors\u00e9n, dels Thors\u00e9n och Kristin Falksten v\u00e4cker engagemang med sin tajming och friktion. Det \u00e4r precis lika v\u00e4l avv\u00e4gt och lyh\u00f6rt som jag f\u00f6rest\u00e4llt mig. Tr\u00e5g\u00e5rdh som haft huvudrollen i Mephisto <\/em>och synts i flera omtalade filmer g\u00f6r avtryck i sitt pendlande fr\u00e5n stabil till lynnig. Och det vibrerar om hans motspelare n\u00e4r sk\u00f6rhet blottas. Var ska styrkan att g\u00e5 vidare hittas hos Becka? Till skillnad fr\u00e5n de som spelar det gifta paret har Falksten synts i ett antal minnesv\u00e4rda produktioner p\u00e5 Trixter. Utstr\u00e5lar p\u00e5 scen en enorm n\u00e4rvaro, oftast i roller d\u00e4r k\u00e4nslorna sitter utanp\u00e5. Falksten \u00e4ger en f\u00f6runderlig f\u00f6rm\u00e5ga att ge publiken insikter. Vi f\u00f6rst\u00e5r dem hon gestaltar, kan sympatisera med dem. Som antytts hade jag trott att denna upps\u00e4ttning skulle ha drabbat med st\u00f6rre kraft. Inte desto mindre en h\u00f6ggradigt intressant och egensinnig v\u00e4lspelad pj\u00e4s, vars motiv m\u00e5nga av oss kan identifiera sig med. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus: David Lindsay-Abaire (\u00f6vers\u00e4ttning: Elisabeth Klason, Bj\u00f6rn L\u00f6nner) Regi\/ koncept\/ scenografi: Daniel Adolfsson Ljusdesign: Jonatan Winbo Kostym: Anna Sefve Musik: Fredrik Jonasson Producent\/ koncept: Charlotte Davidsson Sk\u00e5despelare: Michaela Thors\u00e9n, Victor Tr\u00e4g\u00e5rdh, Kristin Falksten, Carina S\u00f6derman och Yohannes Frezgi Premi\u00e4r: 23\/2 2024 Spelas till och med 23\/3 hos Teater Trixter (vid Stenaterminalen) i G\u00f6teborg R\u00e5kade gl\u00f6mma […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-177992","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177992","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=177992"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177992\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":178047,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177992\/revisions\/178047"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=177992"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=177992"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=177992"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}