![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/dancing.png\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tempo Dokument\u00e4rfestival startar 4 mars 2024 och p\u00e5g\u00e5r till och med 10 mars. Det \u00e4r en fantastisk festival som b\u00e5de inneh\u00e5ller massor av dokument\u00e4rfilmer, b\u00e5de l\u00e5ngfilmer och kortfilmer och dessutom presenterar Tempo och Sveriges Radio f\u00f6r andra \u00e5ret i rad en hel branschdag till\u00e4gnad det dokument\u00e4ra ljudber\u00e4ttandet.<\/p>\n
Kulturen tar en stor plats i \u00e5rets upplaga. Redan \u00f6ppningsfilmen s\u00e4tter ned foten i kulturens tema med den helt fantastiska filmen ”Som vi har \u00e4lskat \u2013 en film om Sara Parkman”. Violinisten, s\u00e5ngaren och komposit\u00f6ren Sara Parkman har revolutionerat svensk folkmusik med sin h\u00f6gst\u00e4mda, m\u00e4ktiga och maximalistiska musik. Hon \u00e4r tredje generationens pr\u00e4stbarn som genom musiken predikar om solidaritet, k\u00e4rlek och modet att f\u00f6r\u00e4ndra. I filmen f\u00e5r vi m\u00f6ta den hyllade folkmusikern Sara Parkman. V\u00e4ldigt \u00f6ppet och sk\u00f6rt visar hon upp en sida av sig som \u00e4r mer personlig. \u00c4rligt visar hon upp sin k\u00e4nsla av d\u00e5ligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och sv\u00e5righet att hitta en k\u00e4rlek. Men n\u00e4r hon spelas musik str\u00e5lar hon av k\u00e4rlek till musiken. Det \u00e4r stark film som \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att \u00f6ppna festivalen. Den kommer upp p\u00e5 svenska biografer i slutet av mars s\u00e5 att se den p\u00e5 festivalen \u00e4r en chans att se den lite f\u00f6re alla andra.<\/p>\n
H\u00e4r \u00e4r fem filmer till p\u00e5 festivalen med kultur-tema som jag rekommenderar:<\/p>\n
Dancing on the Edge of a Volcano<\/strong> Karin Boye \u2013 kunde jag f\u00f6lja dig<\/strong> Lewerentz<\/strong> Everybody in the Place, An Incomplete History of Britain 1984-1992<\/strong> Miniatyrmakaren \u2013 en film om Niki Lindroth von Bahr<\/strong>
\nRegi Cyril Aris
\nN\u00e4ra Mounia Alk \u00e4ntligen hade f\u00e5tt alla bitar p\u00e5 plats, hade f\u00e5tt ekonomin och sk\u00e5despelare, f\u00f6r att b\u00f6rja inspelningen i Beirut av sin debutfilm \u00f6delades stora delar av staden av den v\u00e5ldsamma explosionen i ett omr\u00e5de d\u00e4r farliga v\u00e4tskor f\u00f6rvarades. Och inte l\u00e5ngt efter detta kom ytterligare en gigantisk utmaning: covid-pandemin som f\u00f6rde med sig lockdown och massor av restriktioner. Dessutom blev det n\u00e4stan om\u00f6jligt f\u00f6r huvudrolls-innehavaren att ta sig in i Libanon under pandemin. N\u00e4r det blev dags att klippa ihop filmen drabbades staden av stora elavbrott dagligen under en l\u00e5ng tid. Som om inte allt detta r\u00e4ckte som l\u00f6pte v\u00e4rdet amok och det blev intensiva h\u00e4llregn.
\nDenna dokument\u00e4r om inspelningen som genomf\u00f6rdes trots alla motg\u00e5ngar \u00e4r en hyllning till alla som jobbar med film och sj\u00e4lvklart till Mounia Akl och hennes team som genomf\u00f6rde inspelningen och skapade en film, trots allt.
\nPrecis som m\u00e5nga av stadens inv\u00e5nare fr\u00e5gar sig regiss\u00f6ren och hennes team \u2013 ska vi stanna kvar eller l\u00e4mna? Filmen om inspelningen av Costa Brava \u2013 som till slut f\u00e5r premi\u00e4r i Venedig \u2013 f\u00f6r tankarna till s\u00e5v\u00e4l Lost in La Mancha som Apocalypse Now. Kan man g\u00f6ra konst under en p\u00e5g\u00e5ende kris, och vilken funktion har den i s\u00e5dana fall?<\/p>\n
\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/03\/karinboye-300x198.jpg\")
Regi Charlotte Landelius
\nKarin Boye var en hyllad poet under 1900-talets b\u00f6rjan och de flesta i Sverige k\u00e4nner till flera av hennes dikter och ocks\u00e5 hennes bok Kallocain. Hon \u00e4r inte ok\u00e4nt direkt men hennes ber\u00e4ttelse \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rd att f\u00f6ras vidare. Denna dokument\u00e4r \u00e4r b\u00e5de vacker och kunnig. Som det st\u00e5r i festivalens program: En uts\u00f6kt ber\u00e4ttelse om dikt, \u00e5tr\u00e5 och frig\u00f6relse. Karin Boye var modernistpionj\u00e4ren som trotsade tidens str\u00e4nga konventioner och br\u00f6t ny mark i b\u00e5de konsten och livet.<\/em>
\nFilmen ber\u00e4ttar b\u00e5de om fakta men har ocks\u00e5 m\u00e5nga dikter med som l\u00e4ses. Det \u00e4r filmpoesi n\u00e4r den \u00e4r som starkast och djupast.<\/p>\n
\nRegi Sven Blume
\nSkogskyrkog\u00e5rden i Stockholm \u00e4r klassificerad som V\u00e4rldsarv. Det betyder att betyder att platsen \u00e4r viktig f\u00f6r alla m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden och ska bevaras f\u00f6r all framtid. Bakom design och planering av den stod tv\u00e5 ber\u00f6mda svenska arkitekter, Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz.
\nI denna dokument\u00e4r kommer vi n\u00e4rmare Sigurd Lewerentz, som var den mer tillbakadragne av dessa tv\u00e5 arkitekter.
\nSigurd Lewerentz l\u00e4t sig inte g\u00e4rna f\u00e5ngas p\u00e5 bild. Han ville inte bli filmad eller intervjuad. Men som tur var hittades filmrullar och ljudband i en jordk\u00e4llare i Lund, inspelade av hans v\u00e4n och kollega arkitekten Bernt Nyberg.
\nOavsett om man \u00e4r intresserad av arkitektur eller inte bjuder denna dokument\u00e4r p\u00e5 en kulturhistorisk resa som kan \u00f6ppna \u00f6gonen f\u00f6r vad omgivningen kan f\u00f6rmedla. Vi kan f\u00e5 v\u00e5ra \u00f6gonen \u00f6ppna s\u00e5 vi kan se byggnader och parker med nya \u00f6gon.
\nSigurd Lewerentz var noggrann och jobbade med detaljer och helhet och var noga med hur ljus och m\u00f6rker skulle samarbeta och f\u00f6rmedla n\u00e5got.
\nHan har bland annat skapat operahuset i Malm\u00f6.
\nMissa in visningen under festivalen d\u00e5 filmen visas i Markuskyrkan som \u00e4r ritad av Sigurd Lewerentz sj\u00e4lv.<\/p>\n
\nRegi Jeremy Deller
\nEn film om framv\u00e4xten av House-musiken och rave, inspelat med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n en f\u00f6rel\u00e4sning.
\nProgrammet beskriver filmen s\u00e5 h\u00e4r:
\nEuforiska rytmer, mytomspunna fester och radikal kulturhistoria \u2013 filmen har kallats ”en av de b\u00e4sta skildringarna av acid house-scenen n\u00e5gonsin”. Konstn\u00e4ren Jeremy Deller har gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r videokonst och installationer, ofta med kopplingar till politik och nutidshistoria. I Everybody in the Place v\u00e4nder han upp och ner p\u00e5 gamla f\u00f6rest\u00e4llningar kring betydelsen av acid house-kulturen och kopplar den till en rad andra politiska h\u00e4ndelser som f\u00f6r\u00e4ndrade Storbritannien p\u00e5 1980-talet. Genom sitt suggestiva arkivmaterial tar filmen oss rakt upp p\u00e5 ravescenen och bjuder p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l omv\u00e4lvande som extatiskt kulturhistoria.<\/em>
\nSom allt som n\u00e5r ut stort i v\u00e4rlden finns det f\u00f6rst\u00e5s flera sanningar och att exakt sl\u00e5 fast hur en musikstil vuxit fram \u00e4r, givetvis, om\u00f6jligt. House \u00e4r mycket och har m\u00e5nga undergrenar. Men det \u00e4r intressant att se kopplingen till hur musiken kunde v\u00e4xa fram hemma i husen, i fester hemma. Lite skr\u00e4mmande \u00e4r att se hur musiken och ravefesterna utnyttjades av h\u00f6gerextrema krafter som uppmanade till festerna f\u00f6r att skapa v\u00e5ld och oro i samh\u00e4llet.
\nDenna dokument\u00e4r ger mycket att t\u00e4nka p\u00e5 och diskutera.<\/p>\n
\nRegi Joanna Karlberg & Tove Pal\u00e9n
\nEn varm och b\u00e5de rolig skildring av en stor m\u00e4stare.
\nVi bjuds in till ett portr\u00e4tt av Guldbaggebel\u00f6nade miniatyrmakaren Niki Lindroth von Bahr.
\nPyttesm\u00e5 cornflakespaket med exakta proportioner, absurdistisk vardagshumor och sorgsna djur \u00e4r n\u00e5gra av de saker som k\u00e4nnetecknar miniatyrmakaren Niki Lindroth von Bahr. Den guldbaggebel\u00f6nade Min b\u00f6rda ledde till framg\u00e5ng och erk\u00e4nnande. Nu har hon vunnit s\u00e5 m\u00e5nga priser att de inte l\u00e4ngre f\u00e5r plats p\u00e5 hyllorna hemma.
\nI Joanna Karlberg och Tove Palens dokument\u00e4r f\u00e5r vi f\u00f6lja med in i modellstudion och de vardagssituationer som sedan f\u00f6rvandlas till stor konst i litet format. <\/p>\n