{"id":177898,"date":"2024-03-01T17:30:52","date_gmt":"2024-03-01T16:30:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177898"},"modified":"2024-03-03T13:17:15","modified_gmt":"2024-03-03T12:17:15","slug":"brokigt-blommande-bukett-alstrar-tonal-eufori-ostronfesten-pa-stora-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177898","title":{"rendered":"Brokigt prunkande bukett alstrar eufori – Ostronfesten p\u00e5 Stora Teatern"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foton Anders Bj\u00f6rksten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

26\/2 2024<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Skivbolaget Ostron Records bildades av Amanda Arnborg & Erik Bj\u00f6rksten f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. H\u00e4rom \u00e5ret genomf\u00f6rdes en minifestival p\u00e5 Nefertiti med tre akter, varav de sj\u00e4lva utgjorde den sista. . Nu hade man f\u00e5tt gener\u00f6st med resurser och s\u00e5 pass m\u00e5nga artister\/grupper i sitt stall, att det verkligen kunde sl\u00e5s p\u00e5 stora trumman. Drygt 300 personer serveras under cirka tv\u00e5 och halv timme inklusive paus tio akter. N\u00e4r scenen r\u00e5ddas om passar v\u00e4rdparet p\u00e5 att inte bara presentera och intervjua, utan ocks\u00e5 bjuda p\u00e5 ett par visor sittandes i ena h\u00f6rnet av scenen.. Vi fick exempelvis fint smakprov p\u00e5 kommande tons\u00e4ttningar av dikter signerade Harry & Moa Martinsson. Uppm\u00e4rksamma l\u00e4sare kanske vet att jag \u00e4r medveten om att m\u00e5nga texter skrivits om vad v\u00e4rdparet \u00e4gnat sig \u00e5t rent konstn\u00e4rligt senaste \u00e5ren. Att de f\u00f6rekommer igen kan motiveras av att man bara undantagsvis frontar och av deras h\u00f6ga kvalitet med ett attraherande tilltal. Uppskattar att de hyllade den nyss bortg\u00e5ngne Georg Riedels enorma g\u00e4rning, han som f\u00f6r ett par \u00e5r sedan p\u00e5 samma scen f\u00f6rmedlade de klassiska basg\u00e5ngarna i Visa fr\u00e5n Utanmyra. <\/em><\/p>\n\n\n\n

Ska f\u00f6rs\u00f6ka att inte bli faktasp\u00e4ckad och l\u00e5ngrandig. Kom till lika vackra som anrika Stora Teatern rimligt f\u00f6rv\u00e4ntansfull. N\u00e4r festen var \u00f6ver l\u00e4mnade jag med en go k\u00e4nsla i kroppen. Ett bevis p\u00e5 att Ostron Records och deras medhj\u00e4lpare hade lyckats, i en anda av dr\u00f6m om fred och en m\u00e5ngfald av kreativa uttryck. Ljud och ljus sk\u00f6ttes p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt. Ligger i sakens natur att alla akter inte hade samma starka utstr\u00e5lning. Dock, flertalet av dem etablerade uppseendev\u00e4ckande f\u00f6rbindelse med publiken p\u00e5 den begr\u00e4nsade tid man f\u00f6rfogade \u00f6ver. S\u00e5g vi m\u00e5nne n\u00e4sta stj\u00e4rna f\u00f6das, n\u00e4sta Laleh, Karin Dreijer eller Christina Kjellson? <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sm\u00e5barnsmamman, doktoranden och artisten Ida Kjellberg framtr\u00e4der i tv\u00e5 s\u00e4ttningar. F\u00f6rst tv\u00e5 l\u00e5tar fr\u00e5n ep:n Delarna <\/em>i ett soloprojekt. Ida sitter vid flygeln medan Anton Alvin assisterar p\u00e5 synt. Intressant sound som s\u00f6ker sin form d\u00e5 hon inte hunnit finslipa p\u00e5 kompositionerna. Americana-influerade musiken hon g\u00f6r i Blue House med f\u00f6ljeslagaren Christopher H\u00e5kansson k\u00e4nns mer sj\u00e4lvklar, f\u00e4rdig till sina angen\u00e4ma struktur. Sjungs finst\u00e4mda duetter till akustiskt, soft gitarrspel. Skulle m\u00f6jligen beh\u00f6va tillf\u00f6ras dimension som s\u00e4rskiljer dem fr\u00e5n andra beg\u00e5vade indiefolk-band med likartad k\u00e4nsla f\u00f6r spr\u00f6da nyanser. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Tilde Hjelms musik s\u00e4gs bottna i framf\u00f6r allt mystiken som inramade kultserien Twin Peaks<\/em>, d\u00e4rut\u00f6ver finns fragment fr\u00e5n 60-talets engelskspr\u00e5kiga folkmusikscen. Som synes p\u00e5 bilden ovan tas harmonierna ut p\u00e5 tangenterna med proffsig assistans av sk\u00f6nsjungande k\u00f6r, best\u00e5ende av bland andra Elina Ryd och Klara Goliger vilka ju leder egna band. Tilde \u00e4r en fena p\u00e5 att frammana dr\u00f6mska tillst\u00e5nd. Det \u00e4r vackert och rogivande! Sista l\u00e5ten visar sig vara en sp\u00e4nstig cover p\u00e5 Monica Mac (som jag s\u00e5g p\u00e5 Liseberg i fjol), varvid en gitarrist g\u00e4star och levererar inspirerat inpass.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Sceniska verket P\u00e5 tunn is- ur n\u00f6dv\u00e4ndighet<\/em> skapat av koreografen och dansaren Anna Emilsson, dansaren och akt\u00f6ren Emilia W\u00e4rff och komposit\u00f6ren Xenia Kriisin skiljer sig radikalt fr\u00e5n vad \u00f6vriga medverkande gjorde. R\u00f6relserna, musiken och filmen gestaltar erfarenheter av att bli mamma i kroppar med funktionshinder. P\u00e5 s\u00e5 vis ges en v\u00e4rdefull inblick till en f\u00f6r de allra flesta i publiken radikalt annorlunda tillvaro, d\u00e4r gl\u00e4djen \u00f6ver barnen blandas med pr\u00f6vningar vi knappt kan f\u00f6rest\u00e4lla oss. Dansaren i gr\u00f6na leggings var typiskt nog h\u00f6ggravid och Kriisin fr\u00e5nvarande p\u00e5 grund av bebis. R\u00f6rande framtr\u00e4dande!<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Erik Bj\u00f6rksten \u00e4r aktiv under aftonen, ing\u00e5r med ackuratess i ett par konstellationer. Minns jag r\u00e4tt var han dragspelare i romantisk l\u00e5t om sorg och k\u00e4rlek som blev sista nummer f\u00f6re paus. Detta sker tillsammans med gitarrist och Amanda som pianist i en \u00f6msint visa. Vidare sj\u00f6ng han till eget ackompanjemang sin medryckande d\u00e4nga Stora havet. <\/em>Excellerar i n\u00e5gra delikata gitarrsolon med sina smakfullt inkopplade pedaler och delay. Vidare medverkar han i minst tv\u00e5 andra konstellationer, f\u00e4rgar d\u00e5 p\u00e5 sitt h\u00e4rligt karakt\u00e4ristiska vis.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den ranka imposanta varelse som tagit sig artistnamnet Paperwing bekr\u00e4ftar sin status, tillsammans med sina profilerade musiker Jonatan Albrektsson p\u00e5 syntar, Malin Almgren bakom trummorna och Viktor Reuter med sina tajta basg\u00e5ngar. Skrev i entusiastiska ordalag om hennes senaste releasespelning p\u00e5 Storan med n\u00e4mnda instrumentalister och str\u00e5kkvartett, en konsert min kollega Kai Martin uts\u00e5g till \u00e5rets b\u00e4sta. N\u00e4r str\u00e5kkvartett ratas blir produktiva l\u00e5tskrivarens sound \u00e4n mer hypnotiskt, mer avskalat och definitivt. Jenny Soovik har en betvingande r\u00f6st som gifter sig med sn\u00e4rtigt pulserande beats i ett delikat massivt electronica-landskap. Paperwing \u00e4ger instant appeal, tog auditoriet med storm. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

The Mainstream Official m\u00e5ste betecknas som kv\u00e4llens positiva \u00f6verraskning. Bakom det anonyma namnet d\u00f6ljer sig Saga Bj\u00f6rklund J\u00f6nsson och Nicola Bremer vilka f\u00f6renas i en oemotst\u00e5ndlig orgie av housemusik och gl\u00e4dje. Saga tycks vara en m\u00e5ngsidig entrepren\u00f6r som verkat p\u00e5 Folkteatern med Amanda Arnborg, drivit frigruppen Bataljonen som jag sett pj\u00e4ser av och gjort nyopera p\u00e5 Atalante. I motsats till somliga av verken hon bidragit till, var denna vokala explosion till smittsamt pumpande melodier och breakbeats en hit rakt av. Till inspelad egenproducerad dansvibe fick vi ta del av Sagas imponerande st\u00e4mma. Kul bl\u00e4nkande kreationer och moves fr\u00e5n trion. Blev lite hemligt vilka som flankerar. Mainstream Official har turnerat i Europa och Mellan \u00d6stern med sin show. Och trots att det handlar om l\u00e4ttillg\u00e4nglig klubbmusik, drar man sig inte f\u00f6r att spetsa anr\u00e4ttningen med politisk inneb\u00f6rd. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Man b\u00f6r vara restriktiv med att kommentera fysionomi p\u00e5 m\u00e4nniskor vilka upptr\u00e4der p\u00e5 scen. Maja-Karin Fredriksson p\u00e5 bilden ovan flankeras av resliga gitarristen och skivbolagsbossen Erik och ungef\u00e4r lika l\u00e5nga Frida Thurfjell p\u00e5 tenorsaxofon. Min po\u00e4ng \u00e4r att hon p\u00e5 ett alldeles lysande s\u00e4tt f\u00f6rm\u00e5r ta plats med sina kompositioner och sin r\u00f6st, hon vars konsert med Ebba Lindqvist-tons\u00e4ttningar p\u00e5 Storan jag str\u00f6tt ber\u00f6m \u00f6ver. Vid det tillf\u00e4llet var ocks\u00e5 Frida och Erik med om jag inte missminner mig. Nu framf\u00f6rs en mix av nya och \u00e4ldre l\u00e5tar p\u00e5 svenska. Skapliga texter, men vad som f\u00e5ngar mig \u00e4r hur hon arrat den melankoliska vispopen som ska sl\u00e4ppas p\u00e5 en EP. M\u00e5ste jag utse vad som utgjorde konstn\u00e4rlig kulmen under Ostronfesten tronar Maja-Karin h\u00f6gst upp tillsammans med Paperwing. <\/p>\n\n\n\n

Rockbandet Lilla Bj\u00f6rn best\u00e5r av yngre m\u00e4n fr\u00e5n Pite\u00e5, Ume\u00e5, Stockholm och M\u00f6lnlycke. Bandet som bildades p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i Pite\u00e5 gillar enligt uppgift att blanda det l\u00e5gm\u00e4lda med crescendon, F\u00f6r att vara uppriktig g\u00f6r de inget best\u00e5ende intryck p\u00e5 mig. Saknar b\u00e4rkraftiga l\u00e5tar och engagerande s\u00e5ng. Sannolikt h\u00f6r andra kvaliteter jag inte uppfattar. Halvdissen uppv\u00e4gs n\u00e5got av vitala solon fr\u00e5n flitige Erik och gruppens klaviaturspelare. Denna sammantaget mycket lyckade och v\u00e4rmande tillst\u00e4llning avrundades perfekt av v\u00e4rdinnan Amanda Arnborg med hennes mollbesl\u00f6jade Vi blev som dom. <\/em> Samtliga medverkande fanns p\u00e5 scen p\u00e5 sedvanligt maner. (se foto under rubrik).<\/p>\n\n\n\n

FOTON: Anders Bj\u00f6rksten <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

26\/2 2024 Stora Teatern i G\u00f6teborg Skivbolaget Ostron Records bildades av Amanda Arnborg & Erik Bj\u00f6rksten f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. H\u00e4rom \u00e5ret genomf\u00f6rdes en minifestival p\u00e5 Nefertiti med tre akter, varav de sj\u00e4lva utgjorde den sista. . Nu hade man f\u00e5tt gener\u00f6st med resurser och s\u00e5 pass m\u00e5nga artister\/grupper i sitt stall, att det verkligen […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-177898","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177898","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=177898"}],"version-history":[{"count":21,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177898\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":177991,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177898\/revisions\/177991"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=177898"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=177898"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=177898"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}