{"id":177778,"date":"2024-02-25T20:35:26","date_gmt":"2024-02-25T19:35:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177778"},"modified":"2024-02-26T18:50:39","modified_gmt":"2024-02-26T17:50:39","slug":"blandande-spel-i-trioformat-av-melodisk-gitarrkomet-tom-ollendorff-pa-unity","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177778","title":{"rendered":"Bl\u00e4ndande spel av melodisk gitarrkomet i trioformat &#8211; Tom Ollendorff p\u00e5 Unity"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/429355075_713017344280629_3713372672274857584_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-177779\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/429355075_713017344280629_3713372672274857584_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/429355075_713017344280629_3713372672274857584_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Tom Ollendorff &#8211; Viktor Nyberg &#8211; Jonas B\u00e4ckman<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>23\/2 2014<\/p>\n\n\n\n<p>Unity i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p>Skulle ha befunnit mig p\u00e5 teaterpremi\u00e4r hos frigrupp, men hade missat anteckna detta i almanackan. \u00c5kte ist\u00e4llet halvannan timme senare bussen hemifr\u00e5n till h\u00e5llplats Domkyrkan. K\u00e4nde till de tv\u00e5 svenska musikerna i trion, dock ej den engelsman som frontade p\u00e5 specialdesignad, vinr\u00f6d italiensk gitarr. Hade i f\u00f6rv\u00e4g endast lyssnat p\u00e5 en kortare livesekvens p\u00e5 Youtube. Hann i tid till sena kv\u00e4llskonserten. Blev h\u00e4nvisad till ett bord l\u00e4ngst in bredvid scenen. Fick omg\u00e5ende s\u00e4llskap av flera unga musiker, varav ett par instrumentkollegor till huvudattraktionen. &#8221;monstergitarrist&#8221; och &#8221;bag&#8221; blev de k\u00e4rnfulla omd\u00f6men som f\u00e4lldes av grabbarna. Musikern de gick ig\u00e5ng p\u00e5 heter Tom Ollendorff, \u00e4r fr\u00e5n London och har p\u00e5 kort sl\u00e4ppt minst tre skivor, turnerat med trio s\u00e4rskilt i UK och Spanien, agerat sideman hos andra och \u00e4r dessutom g\u00e4sthandledare vid flera skolor; bland annat p\u00e5 det Royal College of Music  varifr\u00e5n han sj\u00e4lv examinerades. P\u00e5 turn\u00e9n i Europa lanseras senaste albumet <em>Open House <\/em>d\u00e4r saxofonisten Ben Wendel medverkar. Turn\u00e9n genomf\u00f6rs med kontrabasisten Viktor Nyberg som spelat en hel del live med Ollendorff och bakom trummorna sitter den ofattbart aktive Jonas B\u00e4ckman. Tycks mig som om jag prickat in allra flesta tillf\u00e4llen d\u00e5 basisten bosatt i Paris och batteristen boende i Stockholm befunnit sig p\u00e5 publikt uppdrag i G\u00f6teborg. <\/p>\n\n\n\n<p> Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att konserten p\u00e5g\u00e5ende i uppskattningsvis 70 minuter ges utan st\u00f6d av noter. Visste som sagt inte vem gitarristen var. Lyckligtvis bar mitt spontana infall frukt. Nu vet jag lite mer, efter att ha l\u00e4st p\u00e5 hemsida, lyssnat ett par g\u00e5nger p\u00e5 uts\u00f6kta hantverket p\u00e5 sprillans f\u00e4rska cd:n <em>Solo<\/em> ( fyra standards + tv\u00e5 egna kompositioner) inspelad i en kyrka i Notting Hill och en pratstund efter\u00e5t med den sympatiske och m\u00e5ngsidige gitarristen. Betedde mig f\u00f6rvisso lite osmart genom att droppa gitarrhj\u00e4ltar jag sk\u00e5dat p\u00e5 scener vilka gjort djupa intryck p\u00e5 mig. N\u00e5gra av namnen verkar tillh\u00f6ra de han influerats av. Nyberg upplyser om att Gilad Hekselman \u00e4r den mest uppenbara influensen. Svenska rytmsektionen l\u00e4gger efter konserten till att Ollendorff beh\u00e4rskar legatospel som f\u00e5 andra, att ocks\u00e5 i virtuosa avdelningar kan man haka tag i urskiljbar melodisk linje, att han som kontrast till flyh\u00e4nta man\u00f6vrar g\u00e4rna \u00e4gnar sig \u00e5t etyder samt framh\u00e5ller en sk\u00f6njbar folkloristisk touch.  <\/p>\n\n\n\n<p>Smeksam start med klangfullt dr\u00f6jande intro. N\u00e4r rytmsektionen fyller i stegras successivt energin, vars intensitet B\u00e4ckman p\u00e5tagligt bidrar till. L\u00e5ten visar sig  heta <em>Three Bridges <\/em>och \u00e4r till\u00e4gnad Skottlands huvudstad. I n\u00e4sta l\u00e4t, en snabbfotad sak signerad Charlie Parker, b\u00e4r det sannerligen iv\u00e4g.  Raska tempot \u00f6verg\u00e5r en stund i pregnant basfeature. F\u00e4ster mig vid hur s\u00f6ml\u00f6st ackord levereras fr\u00e5n en ny stj\u00e4rna i vardande som f\u00f6rlitar sig till sitt instruments klang och matchande f\u00f6rst\u00e4rkare. Spelar utan pedaler, svajarm eller andra effekter, bortsett fr\u00e5n loop-apparatur i konsertens slutskede. Verkar stimuleras s\u00e4rskilt av B\u00e4ckmans frejdiga och ink\u00e4nnande spelstil, som antingen lockar fram ekvilibristisk konversation eller lyh\u00f6rt underst\u00f6djer i reflekterande alster. Trion beh\u00e4rskar definitivt konsten att v\u00e4xla emellan tekniskt uppdrivet sound och stillsamt framflytande kompositioner. Uppskattar expansiva dynamiken i exempelvis en vacker ballad, som om jag h\u00f6rde r\u00e4tt var en tons\u00e4ttning av dikt skriven av kvinnlig poet. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"254\" height=\"198\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/424974707_915294803932255_1860313754738320742_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-177786\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Mitt i konserten registreras idealisk sammansm\u00e4ltning av solist och rytmsektion kryddat av smidiga licks. I outro p\u00e5 \u00e5syftad l\u00e5t l\u00e4ggs snyggt en doft av latin in. Virtuosens stil l\u00e5ter i mina \u00f6ron som vore den p\u00e5verkad av storheter som Scofield, Frisell, Coryell och Doug Raney. Missade att fr\u00e5ga i vilken m\u00e5n dessa haft betydelse f\u00f6r hans utveckling. I mina anteckningar betonas att den kaskad-offensive B\u00e4ckman \u00e4r en attraktion i sig, oftast som en integrerad, skicklig dynamo. <\/p>\n\n\n\n<p>En exceptionellt stillsam ballad, sj\u00e4lvfallet med vispar, f\u00f6rmedlar en vibe av John Williams ber\u00f6mda soundtrack till k\u00e4nslobomb fr\u00e5n omv\u00e4lvande <em>Deer Hunter<\/em>. Fridfulla st\u00e4mningen \u00f6verg\u00e5r i uppsluppet bossa-stuk d\u00e4r n\u00e4sta basfeature infaller. Url\u00e4cker prestation av Viktor Nyberg! Melodier i medium-tempo l\u00e4mpar sig utm\u00e4rkt f\u00f6r Ollendorffs eleganta riffande, ocks\u00e5 f\u00f6r att etablera uppfinningsrika dialoger med rytmtillverkaren vars f\u00f6tter och \u00f6verarmar jag ser ih\u00e4rdigt sysselsatta p\u00e5 tv\u00e5 meters h\u00e5ll.  En l\u00e4ngre komposition d\u00f6pt till <em>Istanbul <\/em>introduceras, ett lagom intrikat stycke med finurliga b\u00e5gar. B\u00e4ckman st\u00e5r f\u00f6r aftonens kanske svettigaste synkande bravad. Och l\u00e5tskrivaren anv\u00e4nder lika diskret som ov\u00e4ntat loopar.  Underh\u00e5llande lek med ljudbilden! Fragment av folklore hade h\u00f6gst njutbart inf\u00f6rlivats. <\/p>\n\n\n\n<p>Tom Ollendorff p\u00e5talar hur upplivad han k\u00e4nner sig \u00f6ver publikens mottagande och sina duktiga medmusiker. Extranumret vetter \u00e5t Al Di Meola-style. Vi bjuds p\u00e5 uppvisning av en Londonbo tillsammans med svensk ryggrad. Extraordin\u00e4r motorik, chops, densitet och sv\u00e4ng! Vad som i \u00f6vrigt verkligen f\u00f6ll mig i smaken var deras klangliga kontraster. Blev som framg\u00e5tt s\u00e5 positivt \u00f6verraskad att det absolut var v\u00e4rt \u00e5tskilliga timmar av skrivande p\u00e5 datorn.  <\/p>\n\n\n\n<p>  <\/p>\n\n\n\n<p>    <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>23\/2 2014 Unity i G\u00f6teborg Skulle ha befunnit mig p\u00e5 teaterpremi\u00e4r hos frigrupp, men hade missat anteckna detta i almanackan. \u00c5kte ist\u00e4llet halvannan timme senare bussen hemifr\u00e5n till h\u00e5llplats Domkyrkan. K\u00e4nde till de tv\u00e5 svenska musikerna i trion, dock ej den engelsman som frontade p\u00e5 specialdesignad, vinr\u00f6d italiensk gitarr. Hade i f\u00f6rv\u00e4g endast lyssnat p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-177778","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177778","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=177778"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177778\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":177796,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177778\/revisions\/177796"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=177778"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=177778"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=177778"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}