![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/unnamed-6-3.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
The Beekeeper
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 21 februari 2024
\nRegi David Ayer<\/p>\n
Om man st\u00e5tt bakom tv\u00e5 av det f\u00f6rra decenniets absoluta bottennapp \u00e4r potentialen f\u00f6r att g\u00f6ra n\u00e5got s\u00e4mre n\u00e4rmast om\u00f6jlig. Det \u00e4r faktiskt sv\u00e5rt att veta om man skall k\u00e4nna f\u00f6rakt inf\u00f6r David Ayer som filmskapare eller stor sympati. Ingen m\u00e4nniska kan sova s\u00e4rskilt gott med vetskapen att man st\u00e5tt bakom Suicide Squad och Sabotage. Enbart att skriva ut titlarna i text \u00e4r tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att orsaka \u00e5ngest, inte bara hos undertecknad utan \u00e4ven hos alla som tvingades genomlida dessa tv\u00e5 golgatavandringar till filmer. Men Ayer \u00e4r inte precis blygsam med sitt ego, ist\u00e4llet forts\u00e4tter han g\u00f6ra filmer som osar av sj\u00e4lvgodhet och arrogans. Och \u00e4ven om de senaste filmerna signerade Ayer inte har varit filmv\u00e4rldens motsvarighet till Tjernobyl, \u00e4r hans blotta n\u00e4rvaro en varningslampa.<\/p>\n
The Beekeeper \u00e4r dock inte en fullkomlig travesti, det finns en marginell sp\u00e4nning och ett ytligt underh\u00e5llningsv\u00e4rde. Man kan till och med str\u00e4cka sig s\u00e5 l\u00e5ngt som att p\u00e5st\u00e5 att detta \u00e4r bland det b\u00e4ttre Ayer har regisserat, dock \u00e4r den beskrivningen f\u00f6ga behj\u00e4lplig d\u00e5 steget fr\u00e5n ruiner till ruckel inte borde inneb\u00e4ra n\u00e5gra st\u00f6rre fyrverkeri. Men till skillnad mot Ayers tidigare bottennapp \u00e4r The Beekeeper i alla fall tolererbar, det kan dock ha att g\u00f6ra med att filmen \u00e4r ett skaml\u00f6st plagiat av Shooter regisserad av Antoine Fuquas Shooter med Mark Wahlberg. Premissen \u00e4r lika intellektuell som en kokosn\u00f6t men eftersom allt \u00e4r spikrakt och n\u00e4rmast idiots\u00e4kert vad g\u00e4ller den simpla dramatiken – endast avsedd att f\u00e5 v\u00e5ldet och skottlossningarna att kunna sl\u00e4ppas loss, \u00e4r det sv\u00e5rt att misslyckas. Filmens k\u00e4rna, d\u00e4r den mest f\u00f6rkastliga ondskan – i form av bedragare som n\u00e4r sig p\u00e5 de mest utsatta, och det goda i form av Jason Stathams d\u00f6dsmaskin, \u00e4r en premiss som funkar trots de moraliska inv\u00e4ndningarna.<\/p>\n
Ayer lyckas skapa n\u00e5gra av de mest f\u00f6rkastliga skurkarna som kan f\u00f6rest\u00e4llas, n\u00e5got som givetvis \u00e4r behj\u00e4lpligt d\u00e5 de avpolletteras p\u00e5 diverse makabra och hysteriskt brutala s\u00e4tt. Men bortsett fr\u00e5n denna traditionella och bepr\u00f6vade h\u00e4mndodyss\u00e9 \u00e4r det som brukligt d\u00e5 Ayer g\u00f6r film. Det inneb\u00e4r att det \u00e4r genomg\u00e5ende slarvigt, humorl\u00f6st och fruktansv\u00e4rt pomp\u00f6st. Trots att ber\u00e4ttelsen kan f\u00f6rutsp\u00e5s av en fem\u00e5ring behandlar Ayer uppenbara avsl\u00f6janden som om det vore klimax fr\u00e5n n\u00e5gon av Hitchcocks st\u00f6rsta stunder. Detsamma g\u00e4ller actionscenerna, vad som erbjuds \u00e4r lastgammalt dravel med kass koreografi och besinningsl\u00f6s skottlossning. Ayer \u00e4r dock \u00f6vertygad om att det som visas p\u00e5 duken \u00e4r lika avg\u00f6rande f\u00f6r m\u00e4nskligheten som Covid-19-vaccinet.<\/p>\n
Men det mest drabbande problemet \u00e4r den fullkomliga bristen p\u00e5 all sorts humor. \u00c4ven om filmen har rekordl\u00e5g trov\u00e4rdighetsfaktor i allt vad logik heter, s\u00e5 tar Ayer det hela p\u00e5 blodigt allvar. F\u00f6rutom en och annan fyndig och rosslande replik fr\u00e5n Jason Statham skulle detta kunna vara en utl\u00e4ggning om hungersn\u00f6d i v\u00e4rlden, det finns ingen sj\u00e4lvdistans som tar det absurda med en klackspark, ist\u00e4llet \u00e4r det sammanbitet och bistert.<\/p>\n
Sedan har vi filmens sk\u00e5despeleri som inte l\u00e4r skrivas in i historieb\u00f6ckerna. Jason Statham forts\u00e4tter att demonstrera sina stora kunskaper i att grymta fram alla sina repliker. Men detta \u00e4r att f\u00f6redra i j\u00e4mf\u00f6relse med Emmy Raver-Lampman som tillsammans med Bobby Naderi utg\u00f6r den s\u00e4msta polisduon sedan Peter Stormare och Alexis Arquette i Jonas \u00c5kerlunds fasansfulla Spun fr\u00e5n 2003.<\/p>\n
The Beekeeper \u00e4r ingen katastrof, bara en meningsl\u00f6s parentes med ytterst marginellt underh\u00e5llningsv\u00e4rde. Men det m\u00e5ste i alla fall ses som en triumf d\u00e5 en regiss\u00f6r lyckas resa sig fr\u00e5n betyget underk\u00e4nt till otillr\u00e4ckligt.<\/p>\n