![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/unnamed-3-2.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Banel & Adama
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 23 februari 2024
\nRegi: Ramata-Toulaye Sy<\/p>\n
Det m\u00e5 vara beundransv\u00e4rt vad g\u00e4ller det rent estetiska men vad g\u00e4ller faktiskt substans \u00e4r Banel & Adama n\u00e4rmast provokativt otydlig, loj och ointressant. Att hitta filmer som inte f\u00f6ljer v\u00e4sterl\u00e4ndska normer, b\u00e5de vad g\u00e4ller ber\u00e4ttande – och formm\u00e4ssigt, blir alltmer s\u00e4llsynt. Globaliseringen har lett till att filmskapandet blivit mer unisont och tidigare exotiska filmnationer som Hong Kong eller Sydkorea har r\u00f6rt sig allt n\u00e4rmare v\u00e4sterl\u00e4ndsk film. Banel & Adama har f\u00f6rvisso inte heller kunnat undg\u00e5 att importera ett och annat v\u00e4sterl\u00e4ndskt attribut, framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller de narrativa influenserna. Men genom att f\u00f6rl\u00e4gga hela filmen i en mycket spartansk by skapas en k\u00e4nsla av tidl\u00f6shet, detta eftersom det \u00e4r en plats som \u00e4r \u00e5ldrad i sitt levnadss\u00e4ttet men ocks\u00e5 aktuell d\u00e5 miljontals m\u00e4nniskor i v\u00e4rlden fortfarande inte har tillg\u00e5ng till rent vatten eller elektricitet. Detta \u00e4r en v\u00e4rld och vardag som vi i v\u00e4st varken kan eller vill f\u00f6rest\u00e4lla oss. Ber\u00e4ttelsens tydliga influenser av Shakespeares Romeo och Julia bidrar ocks\u00e5 till filmens tidl\u00f6sa kvalit\u00e9.<\/p>\n
Regiss\u00f6ren Ramata-Toulaye Sy har en fantastisk k\u00e4nsla f\u00f6r det visuella. \u00c4ven om vi aldrig l\u00e4mnar sanden och de o\u00e4ndliga vidderna lyckas Sy skapa en spektakul\u00e4r upplevelse f\u00f6r \u00f6gat. Genom fantastisk komposition och suggestiva bilder, som involverar skuggiga siluetter, skapas en film som \u00e4r b\u00e5de vacker och sp\u00e4nnande att se p\u00e5. I sina b\u00e4sta stunder verkar det som om fotografen Amine Berrada \u00e4r tronarvinge till den eminenta Christopher Doyle vars bilder \u00e4r rent hypnotiska i och med ett genialiskt anv\u00e4ndande av f\u00e4rg och ljuss\u00e4ttning.<\/p>\n
Men denna okul\u00e4ra triumf \u00e4r f\u00f6ga behj\u00e4lplig om filmen inte har kapacitet att engagera. \u00c4ven om fotot \u00e4r lika inbjudande som en kostnadsfri resa till valfri destination spelar det v\u00e4ldigt liten roll d\u00e5 livs\u00f6dena och de m\u00e5nga dramatiska skeendena \u00e4r fullkomligt ointressanta. Det \u00f6vergripande felet \u00e4r att Sy helt och h\u00e5llet saknar driv eller energi vad g\u00e4ller subjekten. Ber\u00e4ttelsens k\u00e4rna m\u00e5 vara klassisk men s\u00e4ttet den presenteras p\u00e5 \u00e4r, fr\u00e5n en ber\u00e4ttarm\u00e4ssig synpunkt, usel. Filmens romans som \u00e4r menad att vara drivmedel f\u00f6r hela filmen \u00e4r slarvig och helt utan passion. Viljan att f\u00f6lja i Shakespeares fotsp\u00e5r vad g\u00e4ller att involvera surrealistiska och \u00f6vernaturliga inslag \u00e4r minst lika katastrofala f\u00f6r slutprodukten. Ist\u00e4llet f\u00f6r att addera viktiga nyanser eller stilfulla relig\u00f6sa allegorier blir de n\u00e4rmast spirituella inslagen plumpa och distraherande. Inte blir det b\u00e4ttre av att flera sekvenser inneh\u00e5ller symbolik som \u00e4r b\u00e5de diffus och mestadels irrelevant.<\/p>\n
Tragiskt nog lyckas Sy aldrig hitta n\u00e5got ankare att h\u00e5lla sig fast vid, ist\u00e4llet l\u00f6per filmen vidare med ett skr\u00f6pligt och menl\u00f6st ber\u00e4ttande som kulminerar i en av de mest tafatta finaler jag bevittnat. Det \u00e4r genuint tragiskt att en film som besitter en fantastisk k\u00e4nsla f\u00f6r det visuella \u00e4r mer eller mindre bankrutt vad g\u00e4ller allt annat. Detta \u00e4r yta framf\u00f6r substans, n\u00e5got det absolut inte borde vara.<\/p>\n