{"id":177191,"date":"2024-02-15T21:55:33","date_gmt":"2024-02-15T20:55:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177191"},"modified":"2024-02-18T13:13:55","modified_gmt":"2024-02-18T12:13:55","slug":"vardefullt-varmt-och-valorganiserat-portratt-i-ord-och-ton-jazz-storytelling-om-sonya-hedenbratt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177191","title":{"rendered":"V\u00e4rdefullt, varmt och v\u00e4lorganiserat portr\u00e4tt i ord och ton &#8211; Jazz &amp; Storytelling om Sonya Hedenbratt"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"454\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427967375_1153873679116845_6579989737708698162_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-177192\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427967375_1153873679116845_6579989737708698162_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427967375_1153873679116845_6579989737708698162_n-300x210.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Lena Hedenbratt   foto Karin Jansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">13\/2 2024<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Utopia i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Har f\u00f6r avsikt att inte grotta ner mig, utan ist\u00e4llet skrivet lite mer koncentrerat. Avsaknad av anteckningar kanske kan g\u00f6ra att m\u00e5ls\u00e4ttningen lyckas. Eftersom detta event h\u00f6ll s\u00e5 h\u00f6g kvalitet b\u00f6r n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6ka sig p\u00e5 att dokumentera. Upprinnelsen till programmet kan h\u00e4rledas till det Jazz &amp; Storytelling  d\u00e4r den till sinnet evigt unge Sven-Eric Dahlberg spelade omgiven av Erik Gullbransson, Viktor Tureg\u00e5rd och Benkt-\u00c5ke Nilsson. Ber\u00e4ttade dessutom om en  minst sagt inneh\u00e5llsrik tillvaro i musikens tj\u00e4nst. Fokuserades i s\u00e5 h\u00f6g grad p\u00e5 omv\u00e4lvande gig med amerikanska stj\u00e4rnor p\u00e5 Don Pedro (senare Dojan) f\u00f6r ungef\u00e4r sextio \u00e5r sedan, att de decennier vilka &#8221;Svenna&#8221; tillbringade i olika ansvarsfulla positioner p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan, Nefertiti, SVT och G\u00f6teborgsOperan knappt hanns med. Och n\u00e4rmast i f\u00f6rbig\u00e5ende n\u00e4mndes inf\u00f6r bland andra Tomas von Br\u00f6mssen p\u00e5 fullsatt krog, vad pianisten och arrang\u00f6ren \u00e4r allra mest f\u00f6rknippad med. N\u00e4mligen de omkring trettio \u00e5r han ackompanjerade Sonya Hedenbratt. F\u00f6reslogs d\u00e5 att han skulle komma tillbaka i ett s\u00e4rskilt program betitlat &#8221;V\u00e5ran Sonya&#8221; om folkk\u00e4ra jazzs\u00e5ngerskan, underh\u00e5llaren och aktrisen.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 krog s\u00e5 fullsatt att man likt <em>Jubel i busken-<\/em>refr\u00e4ngen fick kn\u00f6 sig in, kunde sannerligen gemytlig st\u00e4mning insupas n\u00e4r id\u00e9n realiserades. F\u00f6r musiken stod naturligtvis &#8221;Svenna&#8221; Dahlberg, denna g\u00e5ng p\u00e5 flygel, uppbackad av kontrabasisten Yasuhito Mori som nyligen frontat p\u00e5 Utopia i en konsert med Stan Getz-tema. Fram till sin pensionering innehade han som bekant en fast anst\u00e4llning i Bohusl\u00e4n Big Band. Grannlaga uppgiften att framf\u00f6ra ett knippe av Hedenbratts paradnummer hade tilldelats Johanna Hjort, vars framtr\u00e4dande p\u00e5 Utopia med Sweet Little Angels jag recenserat. Hjort som med sitt ansenliga omf\u00e5ng mest associeras med  soul och r&amp;b v\u00e4xte upp granne med Willy Lundin, omtalad musiker som ackompanjerat jazzs\u00e5ngerskan vars g\u00e4rning hyllas.     <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"429\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427935058_1119743989026865_6793862588092886248_n-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-177208\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427935058_1119743989026865_6793862588092886248_n-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427935058_1119743989026865_6793862588092886248_n-1-300x198.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Johanna Hjort   foto Sven Jansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   V\u00e5r ciceron under tv\u00e5 gener\u00f6sa avdelningar har mesta m\u00f6jliga inside information. Den f\u00f6rmedlade kunskapen kommer fr\u00e5n dottern Lena Hedenbratt (tidigare Bolin) j\u00e4mn\u00e5rig med undertecknad. Hon har god mikrofonteknik och \u00e4r mycket v\u00e4l f\u00f6rberedd. \u00c4ger en fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r hur mycket  fakta och anekdoter som ryms i en v\u00e4lkomponerad anr\u00e4ttning. Och med inledande film d\u00e4r hon intervjuas, recitation av texter och som gr\u00e4dde p\u00e5 moset till\u00e4ggen i ber\u00e4ttandet genom vacker och medryckande musik, blir avv\u00e4gningen mellan upplysande &#8221;tj\u00f6t&#8221; och musikalisk f\u00f6rdjupning idealisk.   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Minns jag r\u00e4tt tolkade trion standards som <em>All Of Me <\/em>(fanns alltid med p\u00e5 repertoaren live), <em>Lover Man, Embraceable You, The Nearness Of You, I\u00b4m Gonna Sit Right Down And Write, Secret Love<\/em> och signaturmelodin till <em>L\u00e5t hj\u00e4rtat va me<\/em> j\u00e4mte hennes humoristiska hit <em>Sofie Propp <\/em>vars svenska text ju skrevs av omistliga radarpartnern Sten-\u00c5ke Cederh\u00f6k. Fyra av alstren ur amerikanska s\u00e5ngboken sjunger Sonya p\u00e5 plattan <em>All Of Me <\/em>med Arne Domn\u00e9rus och Visby Big Band (Phontastic 1986), enda skiva jag \u00e4ger med G\u00f6teborgs jazzdrottning. Hjort f\u00e4rgar l\u00e5tarna respektfullt, till\u00e5ter sig att anv\u00e4nda sin exceptionella teknik, sin personlighet. Dahlberg beh\u00e4rskar sitt arbetsredskap med osviklig elegans och l\u00e4gger in ett par stick d\u00e4r det broderas snyggt tillsammans med diskret, m\u00e4sterlig basist.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"614\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/426532055_10228940039198154_1649543494545292206_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-177215\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/426532055_10228940039198154_1649543494545292206_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/426532055_10228940039198154_1649543494545292206_n-300x283.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">Sven-Eric Dahlberg    foto Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">M\u00e5ste medge att jazzs\u00e5ngerskan Sonya Hedenbratt mer eller mindre g\u00e5tt under min radar, \u00e4ven om jag f\u00f6rmodligen sett henne p\u00e5 scen p\u00e5 Liseberg. Rankar henne, likt internationella recensenter p\u00e5 50-talet, som en av de fr\u00e4msta. Hon vars favorit bland kollegor var Monica Nielsen, b\u00f6r hamna strax bakom Monica Z, j\u00e4mte storheter som Alice Babs, Nannie Porres, Berit Andersson och den h\u00f6gst verksamma Rigmor Gustafsson.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">  I Kalle Linds  <em>Snedt\u00e4nkt <\/em>&#8221;Om svenska jazzvokalissor&#8221; h\u00e4rom \u00e5ret erh\u00f6ll kvinnan f\u00f6dd i Oscar Fredrik f\u00f6rsamling den status hon r\u00e4tteligen f\u00f6rtj\u00e4nar. N\u00e4r jag lyssnar p\u00e5 Hjorts starka st\u00e4mma som sveper med sig publiken, vilken samtidigt minns Sonya Hedenbratts utstr\u00e5lning, bekr\u00e4ftas \u00e5nyo en trist tes. Den folkk\u00e4ra artisten och jazzintepreten n\u00f6jde sig enligt dottern, med att vara &#8221;v\u00e4rldsber\u00f6md i G\u00f6teborg&#8221;. Hade hon kommit n\u00e5gon annan stans ifr\u00e5n eller funnit sig tillr\u00e4tta i huvudstaden, hade hon sannolikt inte f\u00f6rnekats sitt definitiva genombrott p\u00e5 jazzscenen. (P\u00e5 hennes begravning spelade Erik Norstr\u00f6m och Rune Gustavsson.) Denna styvmoderliga behandling \u00e4r ett \u00f6de hon delar med \u00e5tskilliga fr\u00e5n rikets andra stad, Malte Johnsons orkester som Sonya sj\u00f6ng med framst\u00e5r i Gunnar M\u00f6llerstedts bok  <em>G\u00f6teborgsjazz<\/em> (Wez\u00e4ta f\u00f6rlag 1982) som urtypen f\u00f6r kategorin missgynnade och f\u00f6rbisedda.   <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"415\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427949439_1514418745799342_8926296037132576994_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-177224\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427949439_1514418745799342_8926296037132576994_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/427949439_1514418745799342_8926296037132576994_n-300x192.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Sven Jansson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">   <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Lovade ju att anstr\u00e4nga mig f\u00f6r att inte sv\u00e4va ut, inte blir f\u00f6r omfattande. Som f\u00f6rhoppningsvis framg\u00e5tt med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet var det uts\u00e5lda programmet en succ\u00e9. Utan antydan till att bli stelt genomf\u00f6rdes det tv\u00e4rtemot en jazzig improvisation. K\u00e4rleken till en udda mamma (1931-2001) genomsyrade dotterns redog\u00f6relse, inte minst f\u00f6r att mindre smickrande sidor ocks\u00e5 n\u00e4mndes.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Att  fem \u00e5r \u00e4ldre tokrolige \u00d6sten ( id\u00e9givare till Kalle S\u00e4ndares hyss) betydde mycket f\u00f6r den sj\u00e4lvl\u00e4rda Sonyas  slogs fast, liksom att missbruk och gr\u00e4nsl\u00f6shet spolierade hans oerh\u00f6rda musikaliska talang. Vi f\u00e5r h\u00f6ra om avg\u00f6rande telefonsamtal fr\u00e5n Tage Danielsson, Bo Hermansson och Ingmar Bergman. Om en fattig fast lycklig uppv\u00e4xt med sena vanor i f\u00f6rskole\u00e5ldern. Om att bland vr\u00e5lande ton\u00e5rstjejer suttit p\u00e5 pappas axlar och sett Beatles p\u00e5 isstadion i Johanneshov 1964. Och om hur mamma reagerade p\u00e5 vad hon var med om privat och i yrkeslivet.  Denna Jazz &amp; Storytelling skulle ha gjort sig utm\u00e4rkt som tv-program.  Samtalade efter\u00e5t med bland andra  en man som v\u00e4rderar s\u00e5ngerskan Sonya v\u00e4ldigt h\u00f6gt. Han var kuri\u00f6st nog producent n\u00e4r SVT spelade in hennes avskedskonsert p\u00e5 Lorensbergsteatern 1999. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>13\/2 2024 Utopia i G\u00f6teborg Har f\u00f6r avsikt att inte grotta ner mig, utan ist\u00e4llet skrivet lite mer koncentrerat. Avsaknad av anteckningar kanske kan g\u00f6ra att m\u00e5ls\u00e4ttningen lyckas. Eftersom detta event h\u00f6ll s\u00e5 h\u00f6g kvalitet b\u00f6r n\u00e5gon f\u00f6rs\u00f6ka sig p\u00e5 att dokumentera. Upprinnelsen till programmet kan h\u00e4rledas till det Jazz &amp; Storytelling d\u00e4r den till [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[],"class_list":["post-177191","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177191","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=177191"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177191\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":177286,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177191\/revisions\/177286"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=177191"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=177191"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=177191"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}