![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/unnamed-12.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Bj\u00f6rn Runges nyskrivna f\u00f6rest\u00e4llning Jussi f\u00e5r urpremi\u00e4r den 8 mars 2024 p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern. Mattias Nordkvist g\u00f6r rollen som Jussi, Vanna Rosenberg spelar hans fru Anna-Lisa och Jakob Eklund Jussis pappa. Bj\u00f6rn Runge st\u00e5r \u00e4ven f\u00f6r regi.
\nEtt pressmeddelande ber\u00e4ttar:<\/p>\n
Jussi sitter i sin loge p\u00e5 Kungliga Operan i Stockholm, f\u00f6rest\u00e4llningen ska snart b\u00f6rja. Konserten \u00e4r helt uts\u00e5ld och ska dessutom direkts\u00e4ndas av Radiotj\u00e4nst men Jussi \u00e4r inte p\u00e5 topp, han vill inte l\u00e4ngre. Allt han vill \u00e4r att vara p\u00e5 sin \u00e4lskade sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6 och fiska g\u00e4dda.<\/p>\n
\u2013 Jussi var unik, hans r\u00f6st drabbar en rent fysiskt, den g\u00e5r r\u00e4tt in i kroppen. Hans storhet blev begriplig f\u00f6r mig n\u00e4r jag h\u00f6rde Pavarotti s\u00e4ga i en intervju att han brukade lyssna p\u00e5 Jussis inspelning f\u00f6r att h\u00f6ra hur rollen skulle g\u00f6ras, s\u00e4ger sk\u00e5despelaren Mattias Nordkvist.<\/p>\n
\u00c4nda sedan barnsben har Jussis liv varit en st\u00e4ndigt p\u00e5g\u00e5ende turn\u00e9. Skivinspelningar radioframtr\u00e4danden och konserter \u00e4r hans vardag. Ett fullsp\u00e4ckat schema och tv\u00e5nget att st\u00e4ndigt vara p\u00e5 topp har gett honom h\u00e4lsoproblem. Publikens monumentala k\u00e4rlek l\u00e4ker inga s\u00e5r l\u00e4ngre, de skapar bara prestations\u00e5ngest.<\/p>\n
\u2013 Det \u00e4r som att Jussi var den tidens Avicii, forts\u00e4tter Mattias Nordkvist. Jussi var hela tiden betittad och bed\u00f6md, alla operachefer, skivbolagsbossar, bokare och publik ville ha en del av honom och som perfektionist kunde han inte g\u00f6ra n\u00e5got halvdant. S\u00e5 \u00e4ven om han \u00e4lskade det han gjorde, blev det till slut f\u00f6r mycket. Jussi gick till exempel upp p\u00e5 scenen och sj\u00f6ng f\u00f6r den engelska drottningmodern direkt efter att han f\u00e5tt en hj\u00e4rtattack i logen, det \u00e4r ju helt orimligt.<\/p>\n
\u2013 Det var n\u00e5got med utsattheten och envisheten hos den unge Jussi som jag k\u00e4nde igen mig i n\u00e4r jag b\u00f6rjade l\u00e4sa p\u00e5 om honom, s\u00e4ger regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Bj\u00f6rn Runge. T\u00e4nk att ha f\u00e5tt en s\u00e5dan g\u00e5va, att sk\u00e4nka sk\u00f6nhet \u00e5t publiken, samtidigt som f\u00f6rv\u00e4ntningarna blev allt st\u00f6rre och tyngre. Jag blev drabbad av hur b\u00e5de hustrun Anna-Lisa och Jussi trots allt f\u00f6rs\u00f6kte bejaka det levande inom sig, det \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got som intresserar mig, hur handskas med f\u00f6rv\u00e4ntningar?<\/p>\n
\u2013 N\u00e4r jag l\u00e4ste Anna-Lisa Bj\u00f6rlings sj\u00e4lvbiografi ins\u00e5g jag att hon f\u00f6rs\u00f6kte begripa vad som h\u00e4nde de d\u00e4r sista \u00e5ren av deras gemensamma liv, hon st\u00e4ller sig sj\u00e4lv fr\u00e5gan \u201dvisste han n\u00e5got som han inte ber\u00e4ttade f\u00f6r mig?”, s\u00e4ger Bj\u00f6rn Runge.<\/p>\n
Sk\u00e5despelaren Mattias Nordkvist fick sitt stora genombrott som Gustaf L\u00f6wander i tv-serien V\u00e5r tid \u00e4r nu (2017-2019) och har \u00e4ven medverkat i bl.a. Vi i villa (2022) och Sn\u00f6\u00e4nglar (2021) och i filmen Hammarskj\u00f6ld (2023). Han tillh\u00f6r G\u00f6teborgs stadsteaters fasta ensemble d\u00e4r han medverkat i upp\u00e5t trettio f\u00f6rest\u00e4llningar. Jussi \u00e4r hans f\u00f6rsta produktion p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern.<\/p>\n
Regiss\u00f6ren och manusf\u00f6rfattaren Bj\u00f6rn Runge har gjort b\u00e5de film, tv och teater. Hans upps\u00e4ttning av En handelsresandes d\u00f6d (2015) g\u00e4stspelade p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern med bl.a. Mattias Nordkvist, Anna Takanen och Jakob Eklund i n\u00e5gra av rollerna. Jag \u00e4r en annan nu (2018) \u00e4r hans senaste upps\u00e4ttning p\u00e5 Kulturhuset Stadsteatern. Han har gjort upp\u00e5t 20 filmer, bl.a. Om jag v\u00e4nder mig om (2003), Mun mot mun (2006), Happy End (2011) och The Wife med Glenn Close (2017).<\/p>\n
Jussi
\nManus och regi: Bj\u00f6rn Runge
\nScenografi och kostym: Peder Freij
\nLjus: Max Mitle
\nLjud: Kasper Val Bjerregaard Larsen
\nMask: Nina Lagnefeldt, Patricia Svajger<\/p>\n
Medverkande
\nJussi: Mattias Nordkvist
\nAnna-Lisa: Vanna Rosenberg
\nDavid: Jakob Eklund
\n\u00d6vriga roller: Sven Ahlstr\u00f6m, Jan Mybrand, Anna Takanen, Sandra Redlaff<\/p>\n
Urpremi\u00e4r 8 mars 2024 p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Bj\u00f6rn Runges nyskrivna f\u00f6rest\u00e4llning Jussi f\u00e5r urpremi\u00e4r den 8 mars 2024 p\u00e5 Klarascenen, Kulturhuset Stadsteatern. Mattias Nordkvist g\u00f6r rollen som Jussi, Vanna Rosenberg spelar hans fru Anna-Lisa och Jakob Eklund Jussis pappa. Bj\u00f6rn Runge st\u00e5r \u00e4ven f\u00f6r regi. Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar: Jussi sitter i sin loge p\u00e5 Kungliga Operan i Stockholm, f\u00f6rest\u00e4llningen ska snart b\u00f6rja. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,13624],"tags":[],"class_list":["post-177190","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177190","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=177190"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177190\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":177199,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177190\/revisions\/177199"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=177190"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=177190"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=177190"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}