{"id":17718,"date":"2010-02-15T13:30:43","date_gmt":"2010-02-15T12:30:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=17718"},"modified":"2010-02-15T13:30:43","modified_gmt":"2010-02-15T12:30:43","slug":"premiar-pa-citizenship-pa-unga-dramaten-medborgerlig-langtan-efter-en-vag-ut","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=17718","title":{"rendered":"Premi\u00e4r p\u00e5 Citizenship p\u00e5 Unga Dramaten: Medborgerlig l\u00e4ngtan efter en v\u00e4g ut"},"content":{"rendered":"

\"citizen\"<\/a>
\nMark Ravenhills<\/a> pj\u00e4s Citizenship<\/a> \u00e4r en \u00e4rlig och fantasifull historia om ungas jakt p\u00e5 sexuell identitet, sj\u00e4lvk\u00e4nsla och k\u00e4rlek. En kompromissl\u00f6s v\u00e4g ut som inte ber om urs\u00e4kt. Dramaturgin drivs fram\u00e5t med stils\u00e4kra inslag av s\u00e5ng och dans. Samtidigt \u00e4r det en senmodern pj\u00e4s som s\u00e4tter vissa delar av EMO-kulturen (det som kan anses som mainstream) p\u00e5 f\u00f6rsta parkett. Kanske \u00e4r det b\u00f6rjan av 00-talet som b\u00f6rjar bli till nostalgi, tiden \u00e4r mogen f\u00f6r att ber\u00e4tta 80-talisternas generationsber\u00e4ttelser.<\/p>\n

Enaktaren \u00e4r skriven p\u00e5 uppdrag av National Theatre<\/a>. Som om de vet n\u00e5got om vuxenv\u00e4rldens svek och om ungas rispade \/ bandagebelagda handleder. F\u00f6rfattaren Mark Ravenhill lyckas v\u00e4nda det som l\u00e4tt hade kunnat bli exploaterande till en ber\u00e4ttelse f\u00f6r de unga. Ravenhill slog igenom med pj\u00e4sen Shopping and fucking 1996, som gick p\u00e5 Stockholms stadsteater 2009.<\/p>\n

N\u00e4r ensamblen brister ur i Radioheads Creep<\/a> rullar delar av min ungdom f\u00f6rbi mina \u00f6gon, kanske upplevde andra i publiken liknande k\u00e4nslor och minnen fr\u00e5n ton\u00e5ren. F\u00f6r en vecka sedan l\u00e4rde jag mig lite mer om varf\u00f6r teater \u00e4r s\u00e5 himla drabbande. Min v\u00e4n Tom talade om den direkta k\u00e4nslan som man upplever tillsammans med alla andra i publiken.<\/p>\n

You float like a feather<\/p>\n

In a beautiful world,<\/p>\n

I wish I was special,<\/p>\n

You\u2019re so fuckin\u2019 special<\/em><\/p>\n

Nu \u00e4r det 90-talet som rullar f\u00f6rbi, m\u00e5nga var unga d\u00e5. Det \u00e4r en v\u00e4g ut, det \u00e4r dags att l\u00e4mna EMO-kulturen bakom oss. Annika Silkebergs precisa regi g\u00f6r att sk\u00e5despeleriet k\u00e4nns trov\u00e4rdigt fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut, ibland t\u00e4nker jag \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 att de \u00e4r lite gamla. Typ.<\/p>\n

Vad \u00e4r det som h\u00e5ller alla p\u00e5 plats? Man kan inte sluta l\u00e4ngta efter att n\u00e5gon ska se att man \u00e4r speciell. Man borde vara n\u00e5gon annan, \u00e5tminstone veta vem. Detta kan pl\u00e5ga till och med den mest cyniske i publiken. Man gl\u00f6mmer nog inte ton\u00e5ren. Det \u00e4r bara barnet som vinkar hej hej. M\u00f6tet med vuxenv\u00e4rldens konventioner dribblar gl\u00f6mskan till att pressa ner det man kanske k\u00e4nner i sm\u00e5 askar, trapped in the closet.<\/p>\n

I don\u2019t care if it hurts,<\/p>\n

I wanna have control,<\/p>\n

I want a perfect body,<\/p>\n

I want a perfect soul<\/em><\/p>\n

Kanske \u00e4r detta \u2013 om ton\u00e5ren – sv\u00e5rt att beskriva i stunden som vuxen (utan att romantisera det). Huruvida det \u00e4r en medborgerlig r\u00e4ttighet eller en l\u00e4ngtans samba \u00e4r oklart. Man vill ju n\u00e5 dig. F\u00f6r den som ger Ravenhill en chans kan det kan vara b\u00e5de och.<\/p>\n

Av Maria Georgieva, Kulturskribent, filmare och reporter<\/strong><\/p>\n

Radiohead – Creep<\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, Dramaten<\/a>, ungdomar<\/a>, Citizenship<\/a>, Radiohead<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mark Ravenhills pj\u00e4s Citizenship \u00e4r en \u00e4rlig och fantasifull historia om ungas jakt p\u00e5 sexuell identitet, sj\u00e4lvk\u00e4nsla och k\u00e4rlek. En kompromissl\u00f6s v\u00e4g ut som inte ber om urs\u00e4kt. Dramaturgin drivs fram\u00e5t med stils\u00e4kra inslag av s\u00e5ng och dans. Samtidigt \u00e4r det en senmodern pj\u00e4s som s\u00e4tter vissa delar av EMO-kulturen (det som kan anses som […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1366,12288,6091],"class_list":{"0":"post-17718","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dramaten","11":"tag-teater","12":"tag-ungdomar","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17718","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=17718"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/17718\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=17718"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=17718"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=17718"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}