![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/madameweb.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Madame Web
\nBetyg 1
\nSvensk biopremi\u00e4r 14 februari 2024
\nRegi SJ Clarkson<\/p>\n
Sony kan k\u00e4nna sig stolta, p\u00e5 ett par \u00e5r har de lyckats med att producera tv\u00e5 av de s\u00e4msta serietidningsfilmerna i v\u00e4rldshistorien, f\u00f6rst den erbarmliga Morbius med Jared Leto i huvudrollen. Nu kommer nummer tv\u00e5 i och med Madame Web, en film som f\u00e5r Letos skrattretande f\u00f6rs\u00f6k att spela tuff vampyr att framst\u00e5 som ett modernt m\u00e4sterverk.<\/p>\n
G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng har det tydliggjorts, obskyra karakt\u00e4rer och ber\u00e4ttelser kan vara minst lika framg\u00e5ngsrika som de filmer som utrustats med v\u00e4rldsk\u00e4nda popkulturella figurer som St\u00e5lmannen eller Batman. James Gunn och Marvel Studios \u00e4r beviset p\u00e5 detta i och med Guardians Of The Galaxy. En serie som endast de mest inbitna och Marvel-kunniga k\u00e4nde till innan filmen hade premi\u00e4r 2014.<\/p>\n
Att inte anv\u00e4nda ett \u00f6verdrivet k\u00e4nt material sk\u00e4nker ocks\u00e5 filmskaparna m\u00f6jligheter vad g\u00e4ller den kreativa friheten. Gunn kunde utan hinder fr\u00e5n h\u00f6gljudda fans g\u00f6ra en och annan \u00e4ndring av serietidningen, n\u00e5got som hade varit avsev\u00e4rt sv\u00e5rare om det g\u00e4llt de figurer som som kan kategoriseras som genrens gr\u00e4dda.<\/p>\n
Madame Web kan dock vara det mest obskyra n\u00e5gon har f\u00f6rs\u00f6kt sig p\u00e5 att filmatisera. Det \u00e4r en karakt\u00e4r som – i b\u00e4sta fall, varit marginell i sin betydelse och popularitet. F\u00f6r optimisten kan det verka som ett modigt och klipskt grepp, ett s\u00e4tt att anv\u00e4nda sig av det som ok\u00e4nda och udda f\u00f6r att skapa n\u00e5got s\u00e4reget och minnesv\u00e4rt. Men i detta fallet vinner pessimisten, allt som kunde g\u00e5 fel har g\u00e5tt fel, f\u00f6rfallet och den fullkomliga inkompetensen vet inga gr\u00e4nser.<\/p>\n
I de flesta fall kan ett bottenbetyg motiveras, detta genom att noggrant och mycket tydligt presentera fel och brister. Vad Madame Web betr\u00e4ffar upph\u00f6r alla normala analytiska verktyg att fungera. Polisen brukar s\u00e4ga att det sv\u00e5raste att utreda \u00e4r br\u00e4nder, detta eftersom alla bevis och sp\u00e5r destrueras. Detsamma g\u00e5r att applicera p\u00e5 Madame Web, detta \u00e4r en eldsv\u00e5da som slukar allt, publiken, de medverkande och m\u00f6jligheten till att g\u00f6ra bra film. Trots att karakt\u00e4ren och ber\u00e4ttelsen har ytterst liten koppling till \u00f6vriga Spindel-Sony projekt som exempelvis Venom, \u00e4r modet att g\u00f6ra n\u00e5got nytt eller kreativt lika med noll. Det g\u00f6rs absolut inga ansatser att skapa ett intresse f\u00f6r den titul\u00e4ra karakt\u00e4ren, tv\u00e4rtemot verkar alla inblandade n\u00e4rmast vara generade och fyllda med skam. De b\u00e4sta filmer som bygger p\u00e5 serietidningar lyckas att trollbinda med enkla medel, skapa en fascination f\u00f6r sin mytologi och d\u00e4refter avslutas i grandiosa finaler som f\u00e5r publiken att jubla. Madame Web \u00e4r antitesen till allt vad eufori kan t\u00e4nkas manifestera sig som. Precis allting befinner sig p\u00e5 en skala som str\u00e4cker sig fr\u00e5n underm\u00e5ligt till apokalyptiskt uselt.<\/p>\n
\u00c4ven om filmen – enligt uppgift, haft en modest budget p\u00e5 under 100 miljoner dollar, har jag sett independentfilmer, som finansierats genom att \u00f6vertrassera dussintals kreditkort, med h\u00f6gre produktions kvalit\u00e9er. Detta \u00e4r en makabert ful film, med ett billigt foto och en ljuss\u00e4ttning fr\u00e5n helvetet. Det \u00e4r s\u00e5 pass horribelt visuellt att det p\u00e5minner om den – med all r\u00e4tt, bortgl\u00f6mda TV-serien DC\u2019s Birds Of Prey fr\u00e5n 2002, vars kulisser bestod av wellpapp och d\u00e4r l\u00f6speruker l\u00f6pte amok. Specialeffekterna som anv\u00e4nds \u00e4r i det n\u00e4rmaste om\u00f6jliga att beskriva, personer med dyra persondatorer har skapat st\u00f6rre visuella under \u00e4n n\u00e5gonting som finns att bevittna h\u00e4r.<\/p>\n
D\u00e4refter har vi den s\u00e5 kallade ber\u00e4ttelsen. N\u00e5gonstans h\u00e4r slutar mitt f\u00f6rst\u00e5nd att fungera. \u00c4ven f\u00f6r en som accepterar flygande m\u00e4n med superstyrka och laser\u00f6gon, \u00e4r logiken i Madame Web s\u00e5 pass kaputt att Lustiga Huset framst\u00e5r som en rimlig bostad. Inte blir det b\u00e4ttre av att samtliga karakt\u00e4rer – p\u00e5 sin h\u00f6jd, \u00e4r osympatiska och som v\u00e4rst fullkomligt odr\u00e4gliga. Dakota Johnson forts\u00e4tter att agera med samma inlevelse och passion som en straffarbetare, \u00f6vrigt sk\u00e5despeleri \u00e4r inte mycket b\u00e4ttre och d\u00e5 den eminent usla Emma Roberts dyker upp m\u00e5ste alla som v\u00e4rnar om sin h\u00e4lsa nyttja biografens n\u00f6dutg\u00e5ng f\u00f6r att klara livhanken. Sedan har vi actionscenerna, och ju mindre som s\u00e4gs om dem desto b\u00e4ttre, till och med Bamse och V\u00e4rldens Minsta \u00e4ventyr bj\u00f6d p\u00e5 mer gastkramande action. Det h\u00e4ftigaste vi f\u00e5r se \u00e4r en fet katt som s\u00f6rplar mj\u00f6lk\u2026<\/p>\n
Filmens regiss\u00f6r SJ Clarkson \u00e4r inte ny till genren, hon har regisserat avsnitt till Marvels Netflix-serier Jessica Jones och The Defenders – tv\u00e5 serier som i m\u00e5ngt och mycket var ytterst tveksamma. Men n\u00e4r det blivit dags f\u00f6r Clarkson att filmdebutera kan man endast k\u00e4nna medlidande d\u00e5 filmkarri\u00e4ren inleds med en fullkomlig katastrof. Madame Web \u00e4r historiskt misslyckad och precis som Aquaman And The Lost Kingdom en h\u00e4delse mot allt som har med serietidningsfilm att g\u00f6ra.<\/p>\n