{"id":177126,"date":"2024-02-14T17:52:44","date_gmt":"2024-02-14T16:52:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177126"},"modified":"2024-02-15T14:48:23","modified_gmt":"2024-02-15T13:48:23","slug":"viktig-vinkel-om-judisk-utsatthet-beror-moderslinjer-av-vera-berzak-teatersallskap","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=177126","title":{"rendered":"Viktig vinkel om judisk utsatthet ber\u00f6r – Moderslinjer av Vera Berzak Teaters\u00e4llskap"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Manus & regi: Vera Berzak<\/p>\n\n\n\n

Dekor: Bengt Ribbeg\u00e5rd<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Cia Bosse och Anette Sevreus<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 8\/2 2024 <\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 18\/2 hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater och senare datum i Stockholm<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Vera Berzak \u00e4r en israelisk dramatiker och regiss\u00f6r f\u00f6dd i Ryssland 1987. Sedan 2017 har trebarnsmamman, vars teaterutbildning skedde i Israel, bott och verkat i Sverige. Hon fick chansen att bli Artist in residence och valde sedan att stanna. Tv\u00e5 av hennes pj\u00e4ser med judiskt motiv har recenserats h\u00e4r – Dagar iWarszawa <\/em>\/ Alla vindar \u00e4r stilla <\/em>– samt Stolarna <\/em>av Ionesco som hon regisserade p\u00e5 Teater Trixter. Att jag uppt\u00e4ckte hennes verk kan betecknas som en slumpvis h\u00e4ndelsekedja, vars upprinnelse var att jag blev inbjuden till dubbelkonsert i Kronhuset f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Lyssnade till f\u00f6r mig d\u00e5 obekanta Ida & Louise och deras tons\u00e4ttningar av fem judiska poeter, vilka f\u00e5tt en revival l\u00e5ngt efter deras levnad. Berzak inledde ett samarbete med Ida Gillner, gjorde med henne f\u00e4ngslande musikteater om en av poeterna i vindar \u00e4r stilla.<\/em> <\/p>\n\n\n\n

Moderslinjer <\/em>lanseras som en ber\u00e4ttelse om moderskap, relationen till d\u00f6ttrar och hur de d\u00f6da lever vidare i oss. Bakgrunden till motivkretsen \u00e4r att judiska kvinnor och mammor ofta tvingats flytta f\u00f6r att \u00f6verleva. S\u00e4llan har enligt Berzak, den judiska mamman kunnat f\u00f6da p\u00e5 samma plats som hon sj\u00e4lv v\u00e4xte upp. Under s\u00e5dana betingelser blir familjeband och kultur fr\u00e4msta k\u00e4llan till identitet. Jag har vad jag vet inga judiska v\u00e4nner som ut\u00f6var sin religion, ej heller n\u00e5gon sl\u00e4kt med kopplingar till f\u00f6rintelsens offer. D\u00e4remot har jag och v\u00e5r gemensamma kulturhistoria berikats ofantligt, av konstn\u00e4rligt h\u00f6gtst\u00e5ende verk inom exempelvis musik, litteratur och film med personer av judisk b\u00f6rd som avs\u00e4ndare. Flest timmar har lagts p\u00e5 att ta del av den svarta humor och humanistiskt upplysta livssyn som framkommer i romaner av Kurt Vonnegut, Joseph Heller, Jerzy Kosinski, Saul Bellow, Philip Roth, Isaac Bashevis Singer och andra f\u00f6rfattare fr\u00e5n USA med samma r\u00f6tter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Eriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Teaterstycket skrevs f\u00f6re massakern 7\/10 vars konsekvens resulterade i det f\u00f6r\u00f6dande kriget emellan Israels regering och Hamas, ett krig som engagerar och polariserar medvetna individer i Sverige mer \u00e4n n\u00e5got annan konflikt. Massakerns offer \u00f6verskrider Kristallnatten och alla andra d\u00e5d beg\u00e5ngna efter andra v\u00e4rldskriget. Berzak s\u00e5g sig n\u00f6dgad att skriva tv\u00e5 artiklar om de st\u00e4mningar som uppst\u00e5tt i v\u00e4nsterkretsar och den i islamistiska milj\u00f6er florerande antisemitism som nu f\u00f6rv\u00e4rrats \u00e4n mer. Rubrikerna i Bulletin respektive Kvartal lyder: ”Hur sv\u00e5rt kan det vara att f\u00f6rst\u00e5 att Hamas \u00e4r som IS”<\/em> och ”I Sverige firar de massakrer p\u00e5 barn”. <\/em>Sj\u00e4lvklart ska \u00f6vergrepp av Israel f\u00f6rd\u00f6mas, men inneb\u00f6rden av rubriken \u00e4r obestridlig.<\/p>\n\n\n\n

Ur den aspekten blir mitt bes\u00f6k hos GDT i Stigbergsliden, inkl\u00e4md p\u00e5 andra raden under en timmes tid s\u00f6ndag eftermiddag (s\u00e5g andra f\u00f6rest\u00e4llningen), en v\u00e4djan om f\u00f6rnuft under ett farofyllt h\u00e4tskt tillst\u00e5nd. Precis framf\u00f6r mig sitter en medel\u00e5lders kvinna som i ett par scener beh\u00f6vde tr\u00f6stas av sitt s\u00e4llskap, f\u00f6rmodligen n\u00e5gon vars sm\u00e4rta kring sl\u00e4ktens \u00f6de tog \u00f6ver. Under r\u00e5dande f\u00f6rh\u00e5llanden \u00e4r det av oerh\u00f6rd vikt att sceniska verk som Moderslinjer <\/em>s\u00e4tts upp. Sett en uppsj\u00f6 av kulturut\u00f6vare, opinionsbildare och politiker som i sociala medier godhetssignalerar genom att i princip likst\u00e4lla Israels aktioner med nazisternas. Ivar Arpi har gjort sig omaket att kolla upp de 1 000 artister vilka kr\u00e4vt att Israel ska bojkottas i Eurovision. INGEN av dem hade n\u00e5gon g\u00e5ng refererat till massakern 7\/10. Risken med att att bo och verka som praktiserande jude, s\u00e4rskilt i Sk\u00e5ne, har drastiskt \u00f6kat sedan firandet av massakern. Och i sammanhanget pikanta kvinnof\u00f6rtrycket och hatet spritt via mosk\u00e9er underl\u00e4ttar inte precis.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Eriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sens ambition \u00e4r att visa p\u00e5 hur os\u00e4kerhet om framtiden skapar behov av ett gemensamt f\u00f6rflutet. Vill h\u00e4vda att f\u00f6resatsen infrias. Vi f\u00e5r f\u00f6lja tv\u00e5 judiska kvinnor vilka i dramatiska utfall redog\u00f6r f\u00f6r trassliga relationer, barbariska avr\u00e4ttningar och okuvlig livsgnista. Ska erk\u00e4nna att d\u00e5 jag h\u00f6rde en polyfoni av r\u00f6ster uppfattade jag Moderslinjer <\/em>som ett collage. Verket till\u00e4gnas farmor Gizela Malkin. Dramatikern, tillika regiss\u00f6r, s\u00e4ger i intervju i Judisk kr\u00f6nika att intresset f\u00f6r det judiska uppstod i Sverige, att det n\u00e4stan \u00e4r som att leva i tv\u00e5 parallella v\u00e4rldar samt anser det befogat med visad sympati fr\u00e5n medborgarna i nya hemlandet. I intervjun framg\u00e5r att pj\u00e4sen beh\u00f6vde omarbetas i samr\u00e5d med sk\u00e5despelarna efter krigets utbrott.<\/p>\n\n\n\n

Duon som turas om att f\u00f6ra talan utg\u00e5r fr\u00e5n fyra-fem tr\u00e4kuber. Sitter och st\u00e5r p\u00e5 dem, flyttar ivrigt runt och v\u00e4nder p\u00e5 vad som kan anv\u00e4ndas som m\u00f6bel. \u00d6vrig dekor att knyta an ber\u00e4ttandet till best\u00e5r av fotoramar vars tomma inneh\u00e5ll \u00e5terges. Ett av dem s\u00e4gs visa gammelfarmor som \u00e5tta\u00e5ring. Kan tycka att det var lite synd att inte autentiska bilder togs med. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Leif Eriksson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den klara diktionen och de intensivt uppfordrande pendlingarna i Anette Sevreus agerande har kunnat besk\u00e5das flera g\u00e5nger senaste \u00e5ren. Hennes medspelare Cia Bosse var d\u00e4remot ett nytt ansikte f\u00f6r mig. Sedan Teaterh\u00f6gskolan har hon haft roller i tv och p\u00e5 film och turnerat med teaters\u00e4llskap. Vad minns jag d\u00e5 b\u00e4st n\u00e4r n\u00e5gra dagar passerat Jo, frustrationen uttryckt av dotter, behovet att f\u00e5 veta mer om tidigare generationer, hanteringen av traumat att komma ifr\u00e5n sl\u00e4kt med offer f\u00f6r pogromer samt str\u00e5k av f\u00f6rsoning och tacksamhet. Erinrar mig den yngre sk\u00e5despelarens vigt slingrande kropp p\u00e5 golvet, spr\u00f6d pianomusik och ett rop fr\u00e5n henne som fick publiken att rygga tillbaka, som vore ljudbangen ett pistolskott. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Manus & regi: Vera Berzak Dekor: Bengt Ribbeg\u00e5rd Sk\u00e5despelare: Cia Bosse och Anette Sevreus Premi\u00e4r 8\/2 2024 Spelas till och med 18\/2 hos G\u00f6teborgs Dramatiska Teater och senare datum i Stockholm Vera Berzak \u00e4r en israelisk dramatiker och regiss\u00f6r f\u00f6dd i Ryssland 1987. Sedan 2017 har trebarnsmamman, vars teaterutbildning skedde i Israel, bott och verkat […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-177126","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177126","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=177126"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177126\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":177181,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/177126\/revisions\/177181"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=177126"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=177126"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=177126"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}