{"id":176933,"date":"2024-02-11T12:54:50","date_gmt":"2024-02-11T11:54:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176933"},"modified":"2024-02-11T18:22:12","modified_gmt":"2024-02-11T17:22:12","slug":"en-ynnest-att-fa-tillagna-sig-jazziga-kommunikationen-hos-calderazzo-brostrom-sjostedt-ousback-quartet-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176933","title":{"rendered":"En ynnest att f\u00e5 till\u00e4gna sig jazziga kommunikationen hos Calderazzo\/ Brostr\u00f6m\/ Sj\u00f6stedt\/ Ousb\u00e4ck Quartet i Lerum"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"488\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/423583816_10228883404542323_1921186616133828085_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176934\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/423583816_10228883404542323_1921186616133828085_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/423583816_10228883404542323_1921186616133828085_n-300x225.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foton Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p>2\/2 2014<\/p>\n\n\n\n<p>Derg\u00e5rdsteatern i Lerum<\/p>\n\n\n\n<p>Recension borde f\u00f6rst\u00e5s ha publicerats tidigare. F\u00e5r skylla p\u00e5 m\u00e5nga skrivuppdrag och att jag inv\u00e4ntade bilder fr\u00e5n arrang\u00f6rens fotograf. H\u00f6rde p\u00e5 Nef f\u00f6r omkring sex \u00e5r sedan den amerikanske pianisten Joey Calderazzo med saxofonisten (alt och sopran) H\u00e5kan Brostr\u00f6m. Os\u00e4ker p\u00e5 vilken rytmsektion de hade den g\u00e5ngen. Minns d\u00e4remot att de svenska musikerna fick s\u00e4tta t\u00e4nderna i material fr\u00e5n pianisten som de inte hunnit tillgodog\u00f6ra sig fullt ut, vilket innebar att \u00f6nskv\u00e4rd puls inte alltid infann sig. Kan omg\u00e5ende ge besked att konserten ing\u00e5ende i landsomfattande turn\u00e9 lyckligtvis var totalt i synk. Som rubriken anger bestod rytmsektionen under nyss genomf\u00f6rd turn\u00e9 av Martin Sj\u00f6stedt p\u00e5 kontrabas (ocks\u00e5 pianist och enast\u00e5ende arrang\u00f6r) samt den numera i New York bosatte trumslagaren Karl-Henrik Ousb\u00e4ck. <\/p>\n\n\n\n<p>58-\u00e5ringen fr\u00e5n New York har i sin katalog tretton skivor, varav tv\u00e5 liveplattor. Han har k\u00e4nd f\u00f6r sitt samarbete med Branford Marsalis och Michael Brecker. Om Calderazzo ska betraktas som kult och fr\u00e4mst hyllad av musiker eller som en stj\u00e4rna vars lyskraft lockar den stora publiken \u00e4r en \u00f6ppen fr\u00e5ga. Konserten k\u00e4ndes exklusiv i s\u00e5 m\u00e5tto att uppslutningen var l\u00e5ngtifr\u00e5n godk\u00e4nd. Komposit\u00f6ren, arrang\u00f6ren, bandledaren och tr\u00e4bl\u00e5saren H\u00e5kan Brostr\u00f6m har i \u00e5tminstone fyrtio \u00e5r spelat med en m\u00e4ngd betydande musiker och varit bluesigt bred i sitt musicerande. Driver eget storband med renommerade musiker och har och har haft egna framg\u00e5ngsrika grupper. Han och Martin Sj\u00f6stedt har mycket gemensamt \u00e4ven om det skiljer en generation dem emellan. B\u00e5da har till exempel bes\u00f6kt Lerum \u00e5tskilliga g\u00e5nger och spelat in ett album med sin amerikanske v\u00e4n. Har recenserat b\u00e4gge svenskarna i uppskattande ordalag, b\u00e5de live och p\u00e5 skiva.<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425528271_10228883404742328_2941745885842697498_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176939\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425528271_10228883404742328_2941745885842697498_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425528271_10228883404742328_2941745885842697498_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Aningen intrikat up tempo-l\u00e5t signerad Dave Brubeck inleder.  Fl\u00f6dande beat med Ousb\u00e4ck som p\u00e5drivande dynamo och kombinationen med l\u00f6diga fraser p\u00e5 altsax, minner om svunna tider. Soundet doftar vitalt 50-tal och Charlie Parker. Ingen \u00f6verraskning f\u00f6r mig, men \u00e4nd\u00e5 frapperande vilken pulserande, id\u00e9rik stil den unge trumslagaren tillf\u00f6r, Den extraordin\u00e4re talangen verkar i samma anda som generationskamraterna Konrad Agnas, Adam Ross och Jonas B\u00e4ckman (tre andra favoriter hos mig). N\u00e4r Brostr\u00f6m l\u00e5tit sitt instrument formulera ett f\u00f6rsta l\u00e4ngre meningsfullt inl\u00e4gg, flyttas fokus till infallsrika anslaget hos Calderazzo. Noterar att samtliga styrs av  noter i ensemblespelet och att fokus v\u00e4xlar p\u00e5 sedvanligt maner.  Yster melodi med flera fraser som g\u00f6r en exalterad, f\u00f6ljs av balladen  <em>Cat\u00b4s Cradle <\/em>skriven av den lysande pianisten. Hans fabul\u00f6sa intro uppvisar drag av impressionism. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425461812_10228883404942333_3147703737115475030_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176944\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425461812_10228883404942333_3147703737115475030_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425461812_10228883404942333_3147703737115475030_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Presentat\u00f6ren Brostr\u00f6m ber\u00e4ttar att original av honom betitlad <em>Growing Up s<\/em>ka framf\u00f6ras. H\u00e4r infaller fingerf\u00e4rdigt, pregnant intro av Sj\u00f6stedt och subtilt komp med vispar. N\u00e4r l\u00e5ten tar form kompletterar Brostr\u00f6m och Calderazzo varandra vackert. Broderar ut melodin i exakt avv\u00e4gt tempo. Boppigt pulserande rytm avrundar energiskt f\u00f6rsta avdelningen. Inspirerad konversation Calderazzo &#8211; Ousb\u00e4ck tar vid. I detta skede kvalificerar sig samtliga p\u00e5 scen f\u00f6r epitetet virtuos. Nu g\u00e5r det sannerligen undan. Intensiteten g\u00f6r det naturligt att tillfoga ett url\u00e4ckert solo p\u00e5 Gretsch-trumsetet. Kan t\u00e4nka att det stundtals \u00e4r en smula otacksamt att agera akustisk basist i skenet av denne attraktion till rytmtillverkare. Martin Sj\u00f6stedt borde som kompensation unnats n\u00e5got starkare volym f\u00f6r att n\u00e5 fram.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425491619_10228883404622325_192322878333915816_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176949\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425491619_10228883404622325_192322878333915816_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425491619_10228883404622325_192322878333915816_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Andra set dras ig\u00e5ng p\u00e5 egen hand av mannen p\u00e5 bilden ovanf\u00f6r, vars debut i eget namn jag \u00e4ger. Kul att Karl Henrik Ousb\u00e4cks f\u00e4rdigheter premieras och inte utan att klyschan &#8221;steal the show&#8221; har  t\u00e4ckning, ska ses enbart som en positiv beteckning. Fick felaktigt f\u00f6r mig att tema ur <em>Caravan <\/em>framf\u00f6rdes.  Efter n\u00e5gra minuter \u00e4ntrar hur som helst \u00f6vriga scen, p\u00e5b\u00f6rjar standardl\u00e5ten <em>On Green Dolphin Street. <\/em>Exceptionellt trumspel backas upp av geniala aktioner p\u00e5 flygeln j\u00e4mte fl\u00f6dande utvidgningar p\u00e5 altsaxofon.<\/p>\n\n\n\n<p> Denna sprudlande sektion avl\u00f6ses av nedtonad, ljuvlig ballad. Publiken gick miste om presentationer av l\u00e5tar efter paus. Men eftersom jag fr\u00e5gade musiker i publiken efter\u00e5t och Martin Sj\u00f6stedt n\u00e4r han, liksom ett par ur arrangerande f\u00f6rening och flera ur kvartetten lyssnade p\u00e5 supertaggade Organ Hang Out (Leo Lindberg\/ Max Schultz\/ Chris Montgomery), s\u00e5 fick jag f\u00f6rhoppningsvis fram l\u00e5tlistan. Ovan n\u00e4mnda ballad var sannolikt <em>Nancy (With The Laughing Face) <\/em>av Jimmy Van Heusen fr\u00e5n 1942. Rytmsektionen underst\u00f6djer k\u00e4nsligt n\u00e4r den celebre musikern ger sig i v\u00e4g p\u00e5 eleganta l\u00f6pningar \u00f6ver klaviaturen.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"488\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425516613_10228883404822330_3894635535387450714_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176951\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425516613_10228883404822330_3894635535387450714_n.jpg 488w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/425516613_10228883404822330_3894635535387450714_n-225x300.jpg 225w\" sizes=\"auto, (max-width: 488px) 100vw, 488px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p>Vill tro att man skulle ha f\u00f6rl\u00e4ngt konserten cirka en kvart om denna begivenhet samlat en st\u00f6rre skara. 35 minuter k\u00e4ndes i kortaste laget. Fast m\u00e5ste understrykas att den otroligt samspelta gruppen gav sitt yttersta, presterade i toppklass. Boppiga uttrycket accelererar i <em>Slings And Arrows <\/em>av Michael Brecker, en supersnabb sak som verkligen testar deras gemensamma f\u00f6rm\u00e5ga. Orsaken till att just denna injektion tolkas kan h\u00e4rledas till att alstret var ett paradnummer live f\u00f6r Michael Brecker och dennes ber\u00f6mda grupp. Och Calderazzo medverkade som sagt p\u00e5 inspelningen varifr\u00e5n Breckers original \u00e4r h\u00e4mtat, <em>Tales On The Hudson <\/em>fr\u00e5n 1996 som jag r\u00e5kar ha inspelad. Anf\u00f6rda av het batterist triumferar m\u00e4nnen i bebop de luxe. H\u00e5kan Brostr\u00f6m delar efterhand p\u00e5 t\u00e4tpositionen utslungandes sopransaxens ljusa toner. <\/p>\n\n\n\n<p>   Extranumret h\u00e4mtas fr\u00e5n samma skiva, <em>Midnight Voyage <\/em>komponerad av Joey Calderazzo. F\u00e5ngas av hans skickligt utf\u00f6rda schvungfulla intro. Taktfast rytm v\u00e4gleder vilket accentueras av sofistikerat  basspel med anstrykning av imposante Paul Chambers. Spelgl\u00e4djen var p\u00e5taglig och till den bidrog givetvis de lysande l\u00e5tar man valt ut. Jag har blivit &#8221;bortsk\u00e4md&#8221; senaste veckorna av en rad f\u00f6rstklassiga konserter i flera genrer. Senaste t\u00e5gresan till Lerum resulterade i en av dessa angen\u00e4ma upplevelser.<\/p>\n\n\n\n<p>Foton: Qlaez Wennberg<\/p>\n\n\n\n<p> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>2\/2 2014 Derg\u00e5rdsteatern i Lerum Recension borde f\u00f6rst\u00e5s ha publicerats tidigare. F\u00e5r skylla p\u00e5 m\u00e5nga skrivuppdrag och att jag inv\u00e4ntade bilder fr\u00e5n arrang\u00f6rens fotograf. H\u00f6rde p\u00e5 Nef f\u00f6r omkring sex \u00e5r sedan den amerikanske pianisten Joey Calderazzo med saxofonisten (alt och sopran) H\u00e5kan Brostr\u00f6m. Os\u00e4ker p\u00e5 vilken rytmsektion de hade den g\u00e5ngen. Minns d\u00e4remot att [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-176933","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176933","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176933"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176933\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":177001,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176933\/revisions\/177001"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176933"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176933"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176933"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}