{"id":176721,"date":"2024-02-06T15:23:33","date_gmt":"2024-02-06T14:23:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176721"},"modified":"2024-02-06T15:23:34","modified_gmt":"2024-02-06T14:23:34","slug":"filmrecension-dream-scenario","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176721","title":{"rendered":"Filmrecension: Dream Scenario"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-176726\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/unnamed-4-1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"352\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/unnamed-4-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/unnamed-4-1-300x162.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>Dream Scenario<br \/>\nBetyg 3<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 2 februari 2024<br \/>\nRegi Kristoffer Borgli<\/p>\n<p>Det fullkomligt vanvettiga har ibland visat sig vara fantastiskt p\u00e5 bioduken. Regiss\u00f6rer som Spike Jonze och David Lynch har lyckats tygla fullkomligt vansinne och skapa storartade ber\u00e4ttelser som dr\u00e4per alla tvivel i filmer som Adaptation och Mulholland Drive. Regiss\u00f6ren Kristoffer Borgli \u00e4r uppenbart influerad av n\u00e4mnda regiss\u00f6rer och g\u00f6r sitt yttersta f\u00f6r att efterlikna en snarlik atmosf\u00e4r fusionerat med kolsvart komik.<\/p>\n<p>Att p\u00e5st\u00e5 att utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Dream Scenario \u00e4r fullkomligt hysterisk vore en underdrift och det hela blir \u00e4n mer b\u00e5ngstyrigt i och med Nicolas Cages n\u00e4rvaro. Cage \u00e4r idag v\u00e4ldigt n\u00e4ra att assimilera till ett vandrade sk\u00e4mt, detta inte menat som en f\u00f6rol\u00e4mpning. Det \u00e4r \u00f6verhuvudtaget sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig en akt\u00f6r som representerat f\u00e5nig meme-kultur b\u00e4ttre. Cages hutl\u00f6sa \u00f6verspel och &#8211; minst, lika hysteriska mimspel har inte heller varit till hj\u00e4lp f\u00f6r att mildra uppfattningen att det Cage g\u00f6r \u00e4r djupt oseri\u00f6st och omgivet av n\u00e5gon form av ofrivillig komik.<\/p>\n<p>Borgli v\u00e4ljer att anv\u00e4nda dessa f\u00f6rest\u00e4llningar f\u00f6r att maximera den bisarra komiken, p\u00e5 rekordtid har hela filmen dykt huvudstupa ned i en pool av galenskap. Likt Spike Jonze mest hyllade film &#8211; I Huvudet P\u00e5 John Malkovich, g\u00f6rs det ingen ansats till att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara vanvettet som utspelar sig f\u00f6r publiken. Det hela blir \u00e4n mer f\u00f6rvridet d\u00e5 filmen bibeh\u00e5ller en gravallvarlig h\u00e5llning och min, allting tas p\u00e5 fullaste allvar. Inledningsvis \u00e4r det hela makabert turbulent, regin och sk\u00e5despelet \u00e4r obehagligt stelt och artificiellt. Det \u00e4r som att Kristoffer Borgli endast f\u00f6rs\u00f6ker sig p\u00e5 att g\u00f6ra en blek imitation av de filmer som inspirerat. Ari Aster som st\u00e5tt bakom n\u00e5gra av de senaste \u00e5rens mest minnesv\u00e4rda &#8211; med det sagt inte alltid s\u00e4rskilt bra, skr\u00e4ckfilmer st\u00e5r som producent och m\u00e5nga g\u00e5nger om p\u00e5minner Dream Scenario om en l\u00f6jlig karbonkopia av Asters senaste &#8211; och mer eller mindre outh\u00e4rdliga, projekt Beau Is Afraid, med pl\u00e5gsam musik och ett utseende d\u00e4r f\u00e4rger och livlighet helt subtraherats fr\u00e5n ekvationen.<\/p>\n<p>F\u00f6rst d\u00e5 filmens premiss verkligen kommer i rullning hittar Borgli formen, detta genom att bibeh\u00e5lla ett gravallvar samtidigt som galenskaperna haglar ned som en monsun. Komiken som uppst\u00e5r d\u00e5 det absurda m\u00f6ter det orubbligt sammanbitna \u00e4r imponerande effektivt och det \u00e4r om\u00f6jligt att inte skratta ljudligt. Men mot filmens mitt har tsunamin av tokerier n\u00e5tt en topp, hela ber\u00e4ttandet &#8211; som fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan varit sk\u00e4lvande, b\u00f6rjar mer eller mindre implodera d\u00e5 inspirationen och id\u00e9erna \u00e4r fullkomligt dr\u00e4nerande.<\/p>\n<p>Borgli bedriver d\u00e5 ett v\u00e4rldsrekord i att trampa vatten, filmen springer bokstavligt talat runt i cirklar. Det blir sm\u00e4rtsamt uppenbart att filmen endast existerar till f\u00f6ljd av en l\u00f6vtunn gimmick. Filmens sista tredjedel \u00e4r en ful och \u00e4rrad efterkonstruktion som tydligg\u00f6r att n\u00e5got slutm\u00e5l aldrig har funnits. De allegoriska inslagen som f\u00f6rs\u00f6ker sl\u00e5 kraftiga slag mot konsumtionssamh\u00e4llet och exhibitionism blir bara till lacknafta och k\u00e4nns forcerade och inte det minsta uppriktiga. Hela slutspurten \u00e4r s\u00e5 pass erbarmlig och id\u00e9fattig att Borgli skall tacka sina lyckliga stj\u00e4rna f\u00f6r den funktionella komik som erbj\u00f6ds innan, utan den hade det hela varit i det n\u00e4rmaste miserabelt att se p\u00e5.<\/p>\n<p>Dream Scenario \u00e4r dock tillr\u00e4ckligt b\u00e5ngstyrig f\u00f6r att uppn\u00e5 ett godtagbart underh\u00e5llningsv\u00e4rde, men i slut\u00e4ndan \u00e4r det en skral id\u00e9 som hade beh\u00f6vt marinera rej\u00e4lt f\u00f6r att ha en chans att kunna klassas som bra film.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/bZBCWMv5WFU?si=aUBPoXtmkOxqhU9g\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Dream Scenario Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r 2 februari 2024 Regi Kristoffer Borgli Det fullkomligt vanvettiga har ibland visat sig vara fantastiskt p\u00e5 bioduken. Regiss\u00f6rer som Spike Jonze och David Lynch har lyckats tygla fullkomligt vansinne och skapa storartade ber\u00e4ttelser som dr\u00e4per alla tvivel i filmer som Adaptation och Mulholland Drive. Regiss\u00f6ren Kristoffer Borgli \u00e4r uppenbart [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-176721","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176721","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176721"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176721\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176727,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176721\/revisions\/176727"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176721"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176721"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176721"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}