{"id":176676,"date":"2024-02-07T00:43:41","date_gmt":"2024-02-06T23:43:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176676"},"modified":"2024-02-08T00:24:52","modified_gmt":"2024-02-07T23:24:52","slug":"dan-evmark-musikaliskt-ansvarig-for-aktuella-monicas-vals-berattar-flodande-om-ett-liv-i-musikens-tjanst","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176676","title":{"rendered":"Dan Evmark – musikaliskt ansvarig f\u00f6r aktuella ”Monicas vals” – ber\u00e4ttar fl\u00f6dande om ett liv i musikens tj\u00e4nst"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Vi tr\u00e4ffas p\u00e5 mitt f\u00f6rslag en sen eftermiddag f\u00f6rsta fredagen i februari, tidpunkten vald av mitt tillt\u00e4nka intervjuobjekt. Dan Evmark best\u00e4mmer sig f\u00f6r att l\u00e4mpligaste platsen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater \u00e4r logen p\u00e5 sj\u00e4tte v\u00e5ningen, som han delar med den rytmsektion han rekryterat till upps\u00e4ttningen av Monicas vals<\/em>. Anledningen till att jag st\u00e4mt m\u00f6te med musikern, komposit\u00f6ren och arrang\u00f6ren boende i \u00c5sa beror p\u00e5 att jag anser att teatern borde lyft fram hans betydelse f\u00f6r en konstn\u00e4rlig fulltr\u00e4ff i v\u00e4sentligt h\u00f6gre grad. Har sett upps\u00e4ttningen tv\u00e5 g\u00e5nger och korade den till \u00e5rets scenkonsth\u00e4ndelse. Ocks\u00e5 h\u00e4r skrivit om det uts\u00e5lda trevliga Lunchteater-programmet med Evmark trio som \u00e4gde rum nyligen i huset vid G\u00f6taplatsen. Ber i vanlig ordning om urs\u00e4kt f\u00f6r att jag envisas med att bete mig osannolikt omodernt och inte fixar att dokumentera med bildbevis. En ”bekl\u00e4mmande” brist! <\/p>\n\n\n\n

F\u00f6ljde i mina f\u00f6rberedelser sedvanlig rutin, t\u00e4nkte ut intressanta fr\u00e5gor d\u00e4r den intervjuade skulle stimuleras och kanske l\u00e4gga ut texten. I praktiken liknade v\u00e5rt m\u00f6te mer en passionerad redovisning fr\u00e5n Evmarks sida, vilket komplicerar sj\u00e4lva skrivprocessen. 66-\u00e5ringen sk\u00e4nkte mig oerh\u00f6rt mycket v\u00e4rdefullt stoff och synpunkter om en karri\u00e4r jag varit t\u00e4mlig okunnig om. Nu g\u00e4ller det att f\u00f6rs\u00f6ka pussla ihop all relevant info till en upplysande och l\u00e4sbar text. Missar att fr\u00e5ga om han sett konserter med Monica Zetterlund, fast flera fascinerande kopplingar framkommer i den f\u00e4ngslande redog\u00f6relsen. Den f\u00f6rsta intr\u00e4ffar direkt n\u00e4r vi tagit trapporna upp till logen. I v\u00e5rt korta samtal vid scenkanten veckorna f\u00f6re d\u00e5 jag tog tillf\u00e4llet i akt att tacka IRL f\u00f6r premi\u00e4ren, ber\u00e4ttade Dan om hur han som ton\u00e5ring kom i kontakt med Lars Gullin under uppv\u00e4xten i Emmaboda. Dan tar nu fram en bok om Emmaboda Jazzfestival, visar mig en fin bild p\u00e5 en leende Monica Z och Lars Bagge p\u00e5 ortens j\u00e4rnv\u00e4gsstation 1975. F\u00f6r att binda samman \u00e4n mer l\u00e4ste jag p\u00e5 n\u00e4tet nyligen, att giganten Gullin dr\u00f6mde om att spela in med stj\u00e4rnan som f\u00e5tt sin g\u00e4rning skildrad i biografier (egna memoarerna inte att f\u00f6rgl\u00f6mma), p\u00e5 bioduken och i tv\u00e5 sceniska upps\u00e4ttningar med samma manus. Lars Gullins ej realiserade plan handlade om att l\u00e5ta Monica Zetterlund sjunga hans musik till nyskrivna texter. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
biografi utgiven 2021 p\u00e5 Ejeby f\u00f6rlag recenserad i Kulturbloggen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Min tanke var att starta bakifr\u00e5n med arbetet kring Monicas vals <\/em>f\u00f6r att s\u00e4kerst\u00e4lla att det skulle hinnas med p\u00e5 tiden vi hade till f\u00f6rfogande. Ist\u00e4llet inledde Dan med att m\u00e5lande ber\u00e4tta hur han pr\u00e4glades in i en oemotst\u00e5ndliga v\u00e4rld av toner och noter. Pappa var ingenj\u00f6r med konstn\u00e4rliga b\u00f6jelser och f\u00f6rm\u00e5ga. Spisade plattor med St\u00e9phane Grappelli och Evert Taube och skrev musik \u00e5t Alice Babs, m\u00e5lade, var aktiv i LIONS med mera. Genom att redan i barndomen och fram\u00e5t kunna f\u00f6lja utvecklingen av den festival Lars Gullin initierade i sm\u00e5l\u00e4ndska Emmaboda fick han ov\u00e4rderlig p\u00e5fyllning, inspiration som drev honom att viga sitt liv \u00e5t musiken. Dan visar ett foto d\u00e4rifr\u00e5n p\u00e5 belgiske gitarristen Philip Cath\u00e9rine. <\/p>\n\n\n\n

Man f\u00f6rst\u00e5r att festivalens betydelse inte kan \u00f6verskattas, j\u00e4mte den ynnest det var att f\u00e5 h\u00f6ra Gullin \u00f6va i det han bodde i sista tio \u00e5ren. ”Bygden var s\u00e5 stolt \u00f6ver sin v\u00e4rldsmusiker, hj\u00e4lpte till att skaffa honom ett piano<\/em>, Vilket sound! Genom att h\u00f6ra hans bebop-fraser<\/em> p\u00e5 baryton<\/em>saxen fick jag en fantastisk ink\u00f6rsport, p\u00e5 det s\u00e4ttet uppstod min k\u00e4rlek till jazzen och det nordiskt doftande vemodet. I Evmark trio har vi gjort hyllningar till Gullin” <\/em>Egna musicerandet b\u00f6rjade dock p\u00e5 piano och naturligt nog genom att \u00f6va organiserat p\u00e5 klassisk repertoar. Ett av flera sammantr\u00e4ffanden som redovisas under v\u00e5r sittning, \u00e4r att Dan under perioden de bodde i Ronneby hade samma pianol\u00e4rare som Jan Lundgren (prisbel\u00f6nt pianist med omfattande katalog, internationella turn\u00e9er och konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Ystad Jazzfestival).<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Ensemblen inklusive musiker i Monicas vals p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

N\u00e4sta stora influens som lyfts fram har \u00e4ven han n\u00e4rmat sig det ber\u00f6mda nordiska vemodet. Syftar p\u00e5 Keith Jarrett som ju tidigt bildade en europeisk (nordisk) kvartett med bland andra Jan Garbarek. I den vevan hyllas Eddie G\u00f3mez fast han v\u00e4xte upp i Puerto Rico . Under elva \u00e5r ingick den m\u00e5ngsidige kontrabasisten i Bill Evans trio och spelade med Monica Z i K\u00f6penhamn 1966. Vad betr\u00e4ffar finst\u00e4mt musicerande som \u00e5terger och betonar nordiskt vemod, framh\u00e5lls norska jazzmusiker, inte minst trumpetaren Arve Henriksen. Och f\u00f6r b\u00e5de sound i samma anda och f\u00f6r dess anspr\u00e5ksl\u00f6shet vid inspelningstillf\u00e4llena n\u00e4mns givetvis legendariska Jazz p\u00e5 svenska <\/em>av Jan Johansson i samarbete med Georg Riedel. ”Jazz p\u00e5 svenska \u00e4r ocks\u00e5 kult, har samma aura.” <\/em><\/p>\n\n\n\n

Att basisten, cellisten, komposit\u00f6ren och bandledaren Lars Danielsson (recenserade h\u00e4r f\u00f6rsta konserten med hans Libretto i Stockholm 2022) dyker upp i ett vindlande anf\u00f6rande p\u00e5minnande om ett improviserat solo d\u00e4r det ena infallet leder vidare till n\u00e4sta; har sin naturliga f\u00f6rklaring. B\u00e5da v\u00e4xte upp i samma region, \u00e4r n\u00e4stan j\u00e4mn\u00e5riga och gick p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan samtidigt. Uppt\u00e4cker i efterhand att Dan medverkar p\u00e5 en skiva jag har p\u00e5 kassett, n\u00e4mligen Lars Danielssons Ti\u00e1 Di\u00e1 <\/em>fr\u00e5n 1987. Om vilka konsekvenserna kan bli av modet att v\u00e5ga ber\u00e4ttas i belysande anekdot. Danielssons spr\u00e5ngbr\u00e4da till ett lika flitigt som fabul\u00f6st samarbete med amerikanska toppnamn verkar ha inletts med ett telefonsamtal till sopransaxofonisten David Liebman p\u00e5 80-talet. Och det var Lars goda v\u00e4n som pushade honom att ringa, uppmuntrade mannen som sedan decennier framtr\u00e4der med egna framg\u00e5ngsrika jazziga grupper i konserthus runt om i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Paus under repetitionsperioden av Monicas vals<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

En av alla landets alla aktade musiker som v\u00e4rderas h\u00f6gst \u00e4r Jan Allan, ocks\u00e5 favorit hos Monica Zetterlund. En trumpetare med personligt sound (recenserad i Kulturbloggen) som i unga \u00e5r lirade med Lars Gullin. Trumpetaren k\u00e4nd f\u00f6r sina lyriska kvaliteter tackade ja till att vara med n\u00e4r Dan och hustrun Margareta (basist, s\u00e5ngerska och gitarrist) skivdebuterade 1990 med mestadels original, p\u00e5 ett album som dessutom inneh\u00f6ll medverkan fr\u00e5n bland andra Ulf Wakenius, Ove Ingemarsson och Yasuhito Mori F\u00e5r veta att ljudteknikern blev brydd av hur det l\u00e4t om Jan Allans trumpet. Den specifika, stundtals v\u00e4sande tonen, var tydligen ovan f\u00f6r hans \u00f6ron. <\/p>\n\n\n\n

Personen vars egenber\u00e4ttade livslinje jag f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e4nga med i utan att kunna stenografera (inspelningsutrustning skulle ha underl\u00e4ttat), talar om f\u00f6r mig att han undervisade femton \u00e5r p\u00e5 Ingesund, musikh\u00f6gskola bel\u00e4gen i natursk\u00f6na i V\u00e4rmland. Upplysningen ges efter besked om att jag lyssnat p\u00e5 n\u00e5gra melodier ur meditativa trilogin Silent Dreams\/ – Moves\/ -Waves<\/em> inspelade p\u00e5 Nilento med Paula Gustafsson p\u00e5 cello plus str\u00e5kar fr\u00e5n G\u00f6teborgs Symfoniker och g\u00e4ster p\u00e5 bl\u00e5s. Skivorna har genererat frapperande m\u00e5nga lyssningar digitalt. Silent Dreams<\/em> blev m\u00e5nadens skiva hos Naxos vars \u00f6nskem\u00e5l det var om kompletterande str\u00e5k och tr\u00e4bl\u00e5s. Upprinnelsen till projektet visar sig vara att Dan, som flera g\u00e5nger arrat f\u00f6r symfoniorkester, vid ett event sammanf\u00f6rdes med cellist. Skrev d\u00e4refter klassisk musik i en nordisk tradition. ”Utmaningen bestod i att hitta eget tonspr\u00e5k, ganska ofta med anstrykning i moll,<\/em> ibland med referenser till Debussy och andra impressionister. Silent-skivorna har utgjort ett stimulerande sidosp\u00e5r.”. <\/em>Aprop\u00e5 skivutgivning konstateras aningen uppgivet att det knappt \u00e4r n\u00e5gon vits med att g\u00f6ra cd idag. F\u00e5r f\u00f6r \u00f6vrigt reda p\u00e5 att hans andra instrument faktiskt \u00e4r cello.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Den brokiga musikaliska utvecklingen omfattar dessutom rej\u00e4lt borrande i den fusionbag som dominerande i vissa kretsar p\u00e5 70-talet. Band bildades med tre likasinnade n\u00f6rdar som lirade elektrifierat med \u00f6ppna spj\u00e4ll, sv\u00e5rspelade grejer influerade av Chick Corea och hans Return To Forever featuring Al Di Meola (recenserat 2018 n\u00e4r han var hedersg\u00e4st p\u00e5 Ystad Jazzfestival). ”1978 p\u00e5 Olympia i Lund h\u00e4nf\u00f6rdes<\/em> jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen live av Chick Corea, vid den tidpunkt han var aktuell med Mad Hatter. Lars Danielsson befinner sig p\u00e5 samma konsert. Plattan baserad p\u00e5 historien om Alice i underlandet \u00e4r enast\u00e5ende, framtr\u00e4dande instrumentalister \u00e4r bland andra Steve Gadd och Eddie G\u00f3mez.” <\/em>(Som kuriosa kan flikas in att jag har lp;n i samlingen och den har funnits hos mig i n\u00e4rmare 45 \u00e5r.) Avsl\u00f6jas att en nyckelupplevelse var Keith Jarret trio 1986 p\u00e5 Tivoli i K\u00f6penhamn. ”Den trion hade en helt unik musikalisk kommunikation.” <\/em><\/p>\n\n\n\n

Dan menar att musiken blivit en livsstil. Jag borde rimligen ha sett honom spela live tidigare, men kan underligt nog inte erinra mig n\u00e4r det i s\u00e5 fall skulle skett. Han trivs lika bra med att spela klassiskt vid flygeln, jazz p\u00e5 diverse klaviaturer eller annan sorts musik. Till den ansenliga meritlistan ska l\u00e4ggas att han ocks\u00e5 varit medlem i popbandet Rite on Time som spelade amerikansk v\u00e4stkustrelaterad musik under tidigt 80-tal. H\u00e4vdar som frilansare vikten av att lira med kvalt\u00e9tsmusiker inom varje genre. M\u00f6jligheten att kunna l\u00e4ra sig n\u00e5got tillsammans med andra po\u00e4ngteras. ”Och vissa trivs man att umg\u00e5s med, vilket ocks\u00e5 spelar in.” <\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Att l\u00e5tskrivaren och pianisten f\u00f6rh\u00e5llandevis s\u00e4llan synts p\u00e5 scener \u00e4r nog avh\u00e4ngigt det faktum att han fram till 2005 jobbade mycket p\u00e5 SVT. 1988 tr\u00e4ffade han Curt-Eric Holmquist. ”en fantastisk pianist men han skrev inte n\u00e5gra arr och d\u00e5 fick jag rycka in.” <\/em>Under \u00e5ren i Bingolotto, Go\u00b4morron Sverige och andra program kunde han f\u00e5 kompa Celine Dion eller f\u00e5 en timme i studion med Randy Crawford (mina favoriter med Crawford: albumet Secret Combination <\/em>och hitten Street Life<\/em> ). Som framg\u00e5tt finns sannerligen underlag f\u00f6r memoarer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Margareta Evmark kvartett: Peter Sj\u00f6gren, Margareta, Dan samt Per Boqvist<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

H\u00f6g tid att rikta str\u00e5lkastarna mot Monica Zetterlunds komplexitet och det kolossala intryck hon \u00e5stadkom i konstn\u00e4rligt h\u00e4nseende, vilket storstilat framg\u00e5r i Monicas vals <\/em>(sista f\u00f6rest\u00e4llning 29\/2). F\u00f6rstklassigt manus duckar varken f\u00f6r rygg- eller alkoholproblem. Dan avsl\u00f6jar att hustrun Margareta (bland mycket annat duktig Ella Fitzgerald-tolkare) agerade stand in f\u00f6r den o\u00f6vertr\u00e4ffade stj\u00e4rnan i magasinsprogram p\u00e5 SVT. Dan ber\u00f6mmer professionaliteten inom teamet, pekar p\u00e5 goda samarbetet med regiss\u00f6ren, lyckade scenografin och den v\u00e4sentliga roll koreografen haft. Man har jobbat mycket med r\u00f6relser och kroppsspr\u00e5k, vilket jag anser m\u00e4rks. Att P\u00e5 varje position har avg\u00f6rande insatser utr\u00e4ttats. Man drog ig\u00e5ng helt fr\u00e5n scratch under kollationeringen och b\u00f6rjade l\u00e4sa manus i slutet av september vilket f\u00f6rv\u00e5nade min sagesman. ”Har varit ett mycket givande, sk\u00f6nt samarbete.” <\/em><\/p>\n\n\n\n

Ang\u00e5ende musikerna han rekryterat betonas att de \u00e4r ungef\u00e4r lika gamla som de magnifika som ackompanjerade Monica Z p\u00e5 sin tid (Bill Evans trio och deras motsvarighet samma era i Sverige). Flikar in att jag ofta njutit av och inte s\u00e4llan recenserat batterist Adam Ross, kontrabasist Arvid Jullander samt saxofonist Karolina Almgren, mycket aktiva musiker av rang kring 30-\u00e5rs strecket. En omst\u00e4ndighet f\u00f6rmodligen f\u00e5 i publiken reagerat p\u00e5 \u00e4r att man \u00e5terinf\u00f6rt akustiskt ljud, slopat f\u00f6rst\u00e4rkare. Fick d\u00e4rtill reda p\u00e5 att de p\u00e5 typiskt jazzman\u00e9r till\u00e5ter sig friheten att framf\u00f6ra vissa sekvenser p\u00e5 olika vis. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Prisade Adam Ross som spelat med Carl Bagge (lika etablerad som sin far Lars) rosas av kapellm\u00e4staren f\u00f6r hur han f\u00e5r musiken att sv\u00e4nga \u00e4ven i soft struktur. Hans radarpartner Arvid Jullander (tilldelats Monica Zetterlund-stipendium i kategorin ”lovande nykomling”) har f\u00e5tt uppmaningen av den musikaliskt ansvarige att spela fritt med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n noterna. Och Karolina Almgren lovordas f\u00f6r sin kreativitet. <\/p>\n\n\n\n

”L\u00e5tmaterialet existerade redan i utg\u00e5ngsl\u00e4get. Jag och regiss\u00f6ren har bytt ut delar i originalmanus. F\u00f6r att illustrera resan till USA har jag exempelvis bytt till en kraftfull jazzblues-baserad l\u00e5t ’Nothing At All’. Vi lanserade b\u00e5da id\u00e9er och jag testade med lyckat resultat att framh\u00e4va st\u00e4mningar, genom att i bakgrunden spela utdrag ur Maiden Voyage, All Blues och andra l\u00e4mpliga melodier vilka funkar som kitt. Adam utvidgar en scen med ett hypersnabbt trumintro. P\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen spelar jag fritt och i en bakgrund har egen l\u00e5t inf\u00f6rlivats.” <\/em> Scenografin centreras kring det gulaktiga sken som lyser i stora b\u00e5gar. Den gripande ber\u00e4ttelsen som koncentreras p\u00e5 den portr\u00e4tterades v\u00e5ndor, best\u00e5r ocks\u00e5 av en dramaturgisk b\u00e5ge d\u00e4r musiken fr\u00e5n en magisk inspelning Monica Zetterlund tvingades strida f\u00f6r att genomdriva har en huvudroll. S\u00e5 gott som varje l\u00e5t d\u00e4rifr\u00e5n \u00e4r med i f\u00f6rest\u00e4llningen i olika utstr\u00e4ckning. Sj\u00f6ngs med ber\u00f6rande bravur av ensemblens kvinnliga sk\u00e5despelare. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Arrande pianist och kapellm\u00e4stare vet inte hur det g\u00e5tt till, vem som tipsade om att han skulle vara r\u00e4tt man f\u00f6r uppdraget. ”Har varit ett v\u00e4ldigt roligt projekt, mycket jobb f\u00f6rst\u00e5s med att arrangera materialet, att addera saxofon blev j\u00e4ttefint, beh\u00f6vde banta ner arren och spela vissa stycken annorlunda. Gillar den m\u00e4rkliga formen, id\u00e9n med en kommenterande Ella j\u00e4mte olika versioner av Monica. Karin De Frumerie mejslar trov\u00e4rdigt fram en karakt\u00e4r. Ensemblen f\u00f6rmedlar liv vilket \u00e4r som det ska vara ” <\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em>M\u00f6jligen visste tipsaren att m\u00e4sterverket Waltz For Debby <\/em>fr\u00e5n 1964 med Monica Zetterlund och Bill Evans trio \u00e4r Dan Evmarks \u00e4lsklingsskiva. ”Tajmingen, n\u00e4rvaron, allt \u00e4r maximalt p\u00e5 plats. Bill Evans var guden, banbrytande i sitt s\u00e4tt att t\u00e4ta ihop klanger p\u00e5 inte minst standards, med henne p\u00e5 toppen av sin f\u00f6rm\u00e5ga blir det outstanding., Att den blev till under s\u00e5 f\u00e5 timmar kanske rent av bidrog till magin” <\/em> Den vid legendariska inspelningen 28-\u00e5rige basisten Chuck Israels lever. Och som av en slumpens ofattbara sk\u00f6nhet ber\u00e4ttade Dans dotter, violinisten Amelie, h\u00e4rom \u00e5ret att hon spelat in i studio med honom. Dan gl\u00e4ds \u00e5t hennes framg\u00e5ngsrika karri\u00e4r, tycker det \u00e4r bra att hon valt en egen v\u00e4g och uppskattar samarbetet med henne, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller familjetrion och i trion baserad p\u00e5 musik fr\u00e5n cd:n Silent Waves. <\/em> <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Hoppas att ni inte blivit utmattade av att ha f\u00f6ljt med \u00e4nda hit. Jag skjuter in en fr\u00e5ga om intressen ut\u00f6ver musiken. Svaret syns p\u00e5 bilden ovan. Dan har m\u00e5lat i 20 \u00e5r och haft utst\u00e4llning. Alla verk har musikmotiv. N\u00e4r jag m\u00e5lar sker det med en helt annan stil, mer expressivt och inget pill. Sj\u00e4lva processen \u00e4r den samma som att skriva musik. Man ska komma till en punkt n\u00e4r tavlan\/ musiken k\u00e4nns f\u00e4rdig och inte \u00f6verarbeta resultatet.” <\/em>Avrundar med ett uttalande signifikativt f\u00f6r en person jag l\u00e4rt mig mycket om under en intensiv timma: ”Det \u00e4r kul med musik! Olika generationer och m\u00e4nniskor med olika bakgrund kan jobba ihop. S\u00e5 l\u00e4nge musiker h\u00e5ller ig\u00e5ng blir de aldrig gamla. Jag \u00e4r s\u00e5 tacksam \u00f6ver att f\u00e5tt \u00e4gna ett helt liv \u00e5t att spela och komponera\/ arrangera musik. Alla m\u00f6ten med musiker och m\u00e4nniskor har berikat mitt liv oerh\u00f6rt” <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vi tr\u00e4ffas p\u00e5 mitt f\u00f6rslag en sen eftermiddag f\u00f6rsta fredagen i februari, tidpunkten vald av mitt tillt\u00e4nka intervjuobjekt. Dan Evmark best\u00e4mmer sig f\u00f6r att l\u00e4mpligaste platsen p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater \u00e4r logen p\u00e5 sj\u00e4tte v\u00e5ningen, som han delar med den rytmsektion han rekryterat till upps\u00e4ttningen av Monicas vals. Anledningen till att jag st\u00e4mt m\u00f6te med musikern, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,13624],"tags":[],"class_list":["post-176676","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176676","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176676"}],"version-history":[{"count":51,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176676\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176894,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176676\/revisions\/176894"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176676"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176676"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176676"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}