{"id":176588,"date":"2024-02-03T11:43:03","date_gmt":"2024-02-03T10:43:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176588"},"modified":"2024-02-03T12:03:07","modified_gmt":"2024-02-03T11:03:07","slug":"teaterkritik-gengangare-konstnarlig-lyckad-helhet-om-konsroller-tvingande-normer-och-trauman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176588","title":{"rendered":"Teaterkritik: Geng\u00e5ngare – konstn\u00e4rlig lyckad helhet om k\u00f6nsroller, tvingande normer och trauman"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: S\u00f6ren Vilks<\/figcaption><\/figure>\n

Geng\u00e5ngare<\/strong>
\nAv Henrik Ibsen<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren
\nRegi Kjersti Horn
\nScenografi, kostym, ljus Sven Haraldsson
\nLjud och komposition Erik Hedin
\nMask: Patricia Svajger
\nI rollerna Helena af Sandeberg, Emil Johnsen, Johannes Kuhnke, Gerhard Hoberstorfer, Matilda Ragnerstam
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Klarascenen p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern i Stockholm 2 februari 2024<\/p>\n

Den norske dramatikern Henrik Ibsens verk Geng\u00e5ngare, som skrevs 1881, f\u00f6rbj\u00f6ds i Norge. Ist\u00e4llet blev det premi\u00e4r i Chicago 1882. Nordisk premi\u00e4r skedde f\u00f6rst 1883 i Helsingborg, i Sverige. Verket gjorde skandal i hemlandet p\u00e5 grund av sitt kraftigt tabubelagda inneh\u00e5ll. \u00c4mnen som k\u00f6nssjukdomar (syfilis), incest och aktiv d\u00f6dshj\u00e4lp togs upp, liksom ifr\u00e5gas\u00e4ttande av fadersrollen, tidens manlighetsideal och kvinnans r\u00e4ttigheter. Ibsen r\u00e4knas som tidig inom det s\u00e5 kallade moderna genombrottet – som ans\u00e5g att kultur ska debattera problem och se samh\u00e4llet s\u00e5som det \u00e4r.<\/p>\n

\"\"Kjersti Horn som regisserat kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r sj\u00e4lv f\u00f6dd i Norge, men utbildad i Sverige. Med sig i denna upps\u00e4ttning har hon sambon Erik Hedin som st\u00e5r f\u00f6r ljud och komposition. Att hon har premi\u00e4r p\u00e5 Geng\u00e5ngare \u2013 \u00e4r p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt en visit och ett \u00e5terbes\u00f6k i Stockholm \u2013 efter att ha varit verksam en l\u00e4ngre tid i fr\u00e4mst Norge. P\u00e5 Stockholms stadsteater har hon senast regisserat Michael Hanekes Amour (2021) samt Anna Karenina (2011) och tidigare bl.a. verket Natten sjunger sina s\u00e5nger (2006). Hon har vunnit m\u00e5nga priser och har i dag stora uppdrag i Norge. Mellan 2015 och 2019 var hon residenschef p\u00e5 Nationalteatern (Norge). 2020 \u2013 2025 kommer hon vara residenschef p\u00e5 Det Norske Teatret, och \u00f6verg\u00e5r till chef d\u00e4refter. 2019 fick hon Heddanomineringar (norskt fint pris) \u2013 bl.a. i kategorin b\u00e4sta regi – f\u00f6r sin upps\u00e4ttning av Scener ur ett \u00e4ktenskap av Bergman (Rogaland Teater). Hennes fokus uppges vara outsiderns perspektiv i tillvaron, oavsett verk. Sj\u00e4lv har hon en skelettsjukdom och har ibland tagit roller som kortv\u00e4xt.<\/p>\n

\"\"Efter de st\u00e5ende v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta ovationerna, n\u00e4r jag befinner mig vid garderoben, t\u00e4nker jag att det var l\u00e4nge sedan jag upplevt en f\u00f6rest\u00e4llning med en s\u00e5 lyckad konstn\u00e4rlig helhet. Publiken har h\u00e5llits nyfiken och alert i \u00f6ver tv\u00e5 timmar utan paus. Ett imponerande samarbete m\u00e5ste skett mellan regi, ljud- och ljus-teknik, scenografi och musikval. Effektivt och v\u00e4ldigt njutbart har musiken f\u00f6rst\u00e4rkt scenernas st\u00e4mning och inneb\u00f6rd och rollgestalterna. Hit h\u00f6r storslagen opera vid f\u00f6rg\u00f6rande\/avg\u00f6rande eld-scenen och moderna artister s\u00e5som Beyonce och rappare vid unge sonens dans i b\u00f6rjan.<\/p>\n

F\u00f6rs\u00f6ker jag analysera vidare f\u00f6rest\u00e4llningens driv och konstn\u00e4rliga grepp s\u00e5 landar jag i att v\u00e4xelspelet – n\u00e4rhet distans \u2013 \u00e4r s\u00e5 v\u00e4l balanserat. Storsk\u00e4rmsinslagen – d\u00e4r videokameran kommer n\u00e4ra akt\u00f6rerna \u2013 varvat med den traditionella distansen till scenen tycks ovanligt framg\u00e5ngsrikt \u00f6ka intensiteten. Den enorma sk\u00e4rmen \u00e5terger (lite oftare) minspelet med alla detaljer vilket g\u00f6r \u00e5sk\u00e5daren helt uppslukad \u2013 och samtidigt vilande i en illusion av bio-m\u00f6rker-integritet som skapar djup inlevelse. Detta sker v\u00e4xelvis med det autentiskt \u00f6verraskande nuet som vanligt agerande alltid ger fr\u00e5n en scen. Men lika underh\u00e5llande f\u00f6r sinnena \u00e4r hur kreativt scenrummet utnyttjats. En \u201dspelbox\u201d i fronten skapar ett rum varinom akt\u00f6rerna r\u00f6r sig och talar tydligt och tekniskt modernt via sm\u00e5 mikrofoner. Boxen fr\u00e4mre v\u00e4gg \u00e4r i glas men bakom hela l\u00e5dan skymtar en \u00f6ppen levande sinnlig bakg\u00e5rd. Glasv\u00e4ggen blir ocks\u00e5 m\u00f6jlig att trycka upp desperata h\u00e4nder, l\u00e4ppar och tjocka mans-magar mot. Avsl\u00f6jande, sm\u00e4rtsamma och komiska inslag f\u00f6rst\u00e4rks. Och mot denna enorma glasyta projiceras \u00e4ven de intima videofilmade n\u00e4rbilderna. P\u00e5 bakg\u00e5rden d\u00e4remot faller regnet ljudligt, r\u00f6k bolmar upp till moln och elden slukar det som ska f\u00f6rt\u00e4ras.<\/p>\n

Agerandet p\u00e5 scenen \u00e4r j\u00e4mnt och proffsigt \u00f6verlag. Men vissa saker noterar jag lite extra. Stannar kvar g\u00f6r sonens vilsenhet och utsatthet som Emil Johnsen s\u00e5 skr\u00e4mmande gestaltar. F\u00f6rst blir man lite st\u00e4lld av hans personlighet, men sedan klarnar intrycken. Vi lockas skratta, men k\u00e4nner hur han k\u00e4mpar med att h\u00e5lla sig samman, h\u00e4rb\u00e4rgera traumat han \u00e4rvt. Han dansar, dricker, kr\u00e4ks, dansar igen, dricker igen, r\u00f6relsem\u00f6nstret \u00e4r ryckigt. Hans kropps konturl\u00f6shet och lite kyliga f\u00f6rirrade hbtq-f\u00e4rgade excentriskhet, stannar kvar i minnet. Han s\u00f6ker skydda sin tidigare friska livsnerv, men de galna skratten avsl\u00f6jar att demonerna vinner.
\nDet jag ocks\u00e5 kommer minnas \u00e4r moderns, fru Alvings – i af Sandebergs b\u00e4rande gestaltning \u2013 hennes springande, fixande, sk\u00e4rrade person. Med n\u00e5gon slags styrka och perfektion f\u00f6rs\u00f6ker fru Alving st\u00e4lla allt till r\u00e4tta d\u00e4r inget r\u00e4tt g\u00e5r att finna.<\/p>\n

Utstickande \u00e4r ocks\u00e5 hur m\u00e4nnens gemenskap s\u00e5 tydligt gestaltas mellan styvfadern snickare Engstrand och pastor Manders \u2013 s\u00e4rskilt i scenen d\u00e4r deras p\u00e5tagna f\u00f6rnumstighet syns. M\u00e4nnen enas om vad som \u00e4r b\u00e4st f\u00f6r de inblandade och tar i hand. De agerar s\u00e5som vuxna – men sk\u00e5despeleriget gestaltar s\u00e5 v\u00e4l att de snarare \u00e4r stora pojkar som utnyttjar tidens normer f\u00f6r att \u00f6verleva. Hoberstorfer och Kuhnke \u00e4r helgjutna i sina roller.<\/p>\n

F\u00f6rt\u00e4tad \u00e4r ocks\u00e5 den v\u00e4l planerade scenen n\u00e4r fru Alving \u2013 tar initiativ \u2013 och s\u00f6ker m\u00f6ta pastor Manders j\u00e4msides som man och kvinna. Det sker i en spontan kyss. Men han avv\u00e4rjer hennes f\u00f6r kraftfulla (mogna) initiativ (han gillar ju v\u00e4rnl\u00f6sa yngre kvinnor nuf\u00f6rtiden). Hon har just utbrustit i att pastorn ju bara \u201d\u00e4r ett stort barn\u201d. Scenen avslutas med en flyende pastor i l\u00e5nade ungdomliga joggingkl\u00e4der.<\/p>\n

En p\u00e5minnelse om v\u00e5r samtid \u00e4r ocks\u00e5 Ragnerstams raka \u00f6vertygande gestaltning av Regina. I dag finns ocks\u00e5 tj\u00e4narinnor (som vistas i hemmen via Rut-bidrag) som hanterar maktobalans i m\u00f6ten dagligen. Klassperspektivet blir synligt i m\u00f6tet med pastorn. \u00c4ven n\u00e4r Regina s\u00e4ger att hon m\u00e5ste fly f\u00f6r att \u201dsl\u00e5 mynt av sin ungdom\u201d till fru Alving. Hon \u00e4ger bara sitt sexuella kapital, en sanning d\u00e5 och \u00e4ven nu.<\/p>\n

De lite \u00e4ldre ordvalen i f\u00f6rest\u00e4llningens dialoger, visar att tid g\u00e5tt sedan verket skrevs. Men att handlingen har n\u00e5gra \u00e5r p\u00e5 nacken f\u00f6rtydligar bara samma drag som lever kvar \u00e4n i dag. Sj\u00e4lvfallet har vi barn och unga som lever ut f\u00f6r\u00e4ldrars och anf\u00f6rvanters obearbetade trauman och or\u00e4ttvisor. Vill vi slippa geng\u00e5ngare b\u00f6r vi konfrontera v\u00e5ra komplexa f\u00f6rh\u00e5llanden. Det \u00e4r ju varje generations\/familjs ansvar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Geng\u00e5ngare Av Henrik Ibsen \u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren Regi Kjersti Horn Scenografi, kostym, ljus Sven Haraldsson Ljud och komposition Erik Hedin Mask: Patricia Svajger I rollerna Helena af Sandeberg, Emil Johnsen, Johannes Kuhnke, Gerhard Hoberstorfer, Matilda Ragnerstam Premi\u00e4r p\u00e5 Klarascenen p\u00e5 Kulturhuset stadsteatern i Stockholm 2 februari 2024 Den norske dramatikern Henrik Ibsens verk Geng\u00e5ngare, som […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[7055,2411,14595,12254,7643,12289],"class_list":{"0":"post-176588","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-gengangare","12":"tag-ibsen","13":"tag-klarascenen","14":"tag-kulturhuset-stadsteatern","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176588","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176588"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176588\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176606,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176588\/revisions\/176606"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176588"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176588"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176588"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}