{"id":176566,"date":"2024-02-04T03:13:33","date_gmt":"2024-02-04T02:13:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176566"},"modified":"2024-02-08T14:56:48","modified_gmt":"2024-02-08T13:56:48","slug":"maffiga-kontraster-av-innovativ-prisad-kvintett-hederosgruppen-pa-folk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176566","title":{"rendered":"Maffiga kontraster av innovativ prisad kvintett &#8211; Hederosgruppen p\u00e5 FOLK"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"485\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/423325956_10163069823772542_791436273946871176_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176567\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/423325956_10163069823772542_791436273946871176_n.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/423325956_10163069823772542_791436273946871176_n-300x224.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption class=\"wp-element-caption\">foto Fredrik Adlers<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">31\/1 2024<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">FOLK i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den experimentella jazzscenen i landet har ut\u00f6kats med en med r\u00e4tta hajpad sl\u00e4kting till akter som Johan Lindstr\u00f6m septett, Goran Kajfes Subtropic Arkestra och Fire Orchestra. Med p\u00e5st\u00e5endet aves f\u00f6rst\u00e5s Hederosgruppen, vilka sammanf\u00f6rdes 2018 av den i h\u00f6gkvalitativa projekt st\u00e4ndigt sysselsatte Martin Hederos. Den samme (som faktiskt k\u00e4nde igen mig) f\u00f6rklarar omg\u00e5ende i f\u00f6rsta presentationen, att man \u00e4r ett demokratiskt band d\u00e4r samtliga bidrar med kompositioner. Tv\u00e5 album sl\u00e4ppta p\u00e5 HOOB Records (skivbolaget br\u00f6derna Josef och Fabian Kallerdahl driver) har r\u00f6nt stor uppskattning. Har sj\u00e4lv bara lyssnat p\u00e5 l\u00e4nk p\u00e5 senaste <em>St\u00e5plats<\/em>, vilket resulterade i att jag som jury i Gyllene skivan, var med om att r\u00f6sta fram albumet som vinnare. Ocks\u00e5 Grammis och pris p\u00e5 Manifest-galan (var d\u00e4r) har erh\u00e5llits. Undrade efter\u00e5t i samtal med n\u00e5gra av medlemmarna, om de var oroliga f\u00f6r att bli &#8221;s\u00f6nderkramade&#8221; av jublande kritiker. S\u00e5dana farh\u00e5gor  verkade inte hysas.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hederosgruppen best\u00e5r av initiativtagaren p\u00e5 piano och elorgeln Philicorda fr\u00e5n 60-talet med egna tillbeh\u00f6r, Josef Kallerdahl p\u00e5 kontrabas, trumslagaren Konrad Agnas, trumpetaren Emil Strandberg samt p\u00e5 tr\u00e4bl\u00e5s (tenor-, sopransaxofon och basklarinett) Andreas Sj\u00f6gren. De tre f\u00f6rst n\u00e4mnda m\u00e5ste betecknas som oerh\u00f6rt m\u00e5ngsidiga och produktiva. Har kunnat h\u00f6ra dem i ett otal sammanhang och rytmsektionen f\u00f6rekommer ocks\u00e5 i Johan Lindstr\u00f6ms septett medan Hederos ju tillsammans med Lindstr\u00f6m utg\u00f6r en av pelarna i Tonbruket, vilka n\u00e4stan prenumererat p\u00e5 Grammis (tilldelats fyra). \u00d6nskas mer info om hur medlemmarna i detta sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och uppenbart eklektiska band (fruktbar paradox) h\u00e4nvisas till intervju i JAZZ \/ OJ 2\/2023 <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"> Varenda konsert jag bevittnat d\u00e4r Josef, Konrad och Martin figurerat har berikat, tillfredsst\u00e4llt sj\u00e4l och hj\u00e4rta. Vad betr\u00e4ffar Hederosgruppens s\u00e4ttning och emellan\u00e5t ocks\u00e5 sound finns vissa likheter med Oddjob, vilket en av frontm\u00e4nnen i ocks\u00e5 denna flerfaldigt Grammis-bel\u00f6nad grupp p\u00e5pekat. F\u00f6r att belysa den ofantliga sp\u00e4nnvidd kvintetten jag njuter av p\u00e5 ett fullsatt FOLK h\u00e4rb\u00e4rgerar, kan n\u00e4mnas vilken diametralt motsatt v\u00e4rld Kallerdahl befunnit sig i n\u00e4r han med New Tide Orqesta spelade in <em>Live In Rio<\/em>, j\u00e4mf\u00f6rt med n\u00e4r Hederos lirade i psykedeliskt r\u00f6jiga TSOUL p\u00e5 rockklubbar, Med tanke p\u00e5 att den formidable multiinstrumentalisten kompletterat ikonisk utlevelse med att tolka Satie, vara solist p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan och g\u00f6ra juliga visprogram med Sofia Karlsson; \u00e4r han sj\u00e4lv en konstn\u00e4rlig kameleont. Somligt av den  angivna brokigheten ing\u00e5r n\u00e4r medlemmarna i HG komponerar. Utomordentlige trumpetaren Emil Strandberg har jag h\u00f6rt b\u00e5de i egen grupp och som sideman, medan lika framst\u00e5ende Andreas Sj\u00f6gren &#8211; k\u00e4nd fr\u00e5n exempelvis ska-bandet Liberator &#8211; var en ny, angen\u00e4m bekantskap. <\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image size-full is-style-default\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"530\" height=\"650\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/422661899_17916408539856785_5831222525012986180_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-176615\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/422661899_17916408539856785_5831222525012986180_n.jpg 530w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/02\/422661899_17916408539856785_5831222525012986180_n-245x300.jpg 245w\" sizes=\"auto, (max-width: 530px) 100vw, 530px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">    Efter bara n\u00e5gra takter m\u00e4rks deras s\u00e4rart, en profil som blir \u00e4n tydligare efter att f\u00f6rsta tv\u00e5 l\u00e5tarna avverkats. Spejsigt sound kr\u00e4nger och  skaver, ofta initierat av Hederos. I mest uppenbara hitten <em>Molnstoden <\/em>tas kursen ut mot den andra kusten, en oml\u00e4ggning till sv\u00e4ng som omedelbart er\u00f6vrar publiken genom att lite avigt afro-beat korsas med fr\u00e4scha toner \u00e1 la Don  Cherry. Inspirerade features  fr\u00e5n Strandberg och Agnas f\u00f6rgyller rytmfesten i denna hit som framf\u00f6rts i <em>Go kv\u00e4ll <\/em>i SVT.  Konserten med sina typiskt of\u00f6ruts\u00e4gbara schatteringar p\u00e5g\u00e5r i ungef\u00e4r 65 minuter inklusive extranummer. Avsl\u00f6jas att cirka h\u00e4lften av l\u00e5tlistan kommer best\u00e5 av material man vill testa, kompositioner de \u00e4r i f\u00e4rd med att spela in. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I <em>Luftskepp <\/em>st\u00f6kas det grundligt i udda takter med kontrabas och rytmsektion i framkant. I temat avtecknar sig snitsigt ensemblespel. Ett dualistiskt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt verkar vara deras grej. \u00c5 ena sida svepande linjer och beats som f\u00f6rf\u00f6r, \u00e5 andra sidan en f\u00e4bless f\u00f6r att uts\u00e4tta sina lyssnare f\u00f6r spr\u00e4ck, om\u00f6nstrade passager och n\u00e4rmast atonala utflykter. Man kan aldrig f\u00f6rutse vad som komma skall, vilket g\u00f6r dem om\u00f6jliga att anklaga f\u00f6r tr\u00e5kiga tendenser. Ist\u00e4llet styr uppt\u00e4ckarlusten! I titel d\u00f6pt efter bajsbakterie uppst\u00e5r ett underbart spretigt sound d\u00e4r groove kombineras med fri form-spontanism. Dess mest exalterade fas utg\u00f6rs av en l\u00f6dig duell emellan formtoppad batterist och spetsigt snabba fraser fr\u00e5n deras trumpetare. Musiken hamnar mitt i konserten i ett tillst\u00e5nd, vars s\u00f6kande natur  p\u00e5 samma g\u00e5ng kan te sig f\u00f6rvillande som kittlande. Gl\u00e4ds \u00e5t hur rytmtillverkare Agnas  frig\u00f6r sig, i detta pulserande skede tillsammans med skickligt synkat bl\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Nyskrivna kompositioner som <em>Lurl\u00e5t, Torp <\/em>&#8211; <em>stora stenblock <\/em>och <em>Signes psalm<\/em> framf\u00f6rs j\u00e4mte ett alster fr\u00e5n debuten <em>Jankai <\/em>(K. Agnas). Vackra sekvenser bryter fram, avl\u00f6ses av ostrukturerat utsv\u00e4vande attacker. I en f\u00e4ngslande avdelning v\u00e4vs suggestiva m\u00f6nster, ett abstrakt sound som blir en h\u00f6jdpunkt. Progressive i ett fruktbart m\u00f6te med frijazz f\u00e4rgas raffinerat av Andreas Sj\u00f6grens basklarinettspel. Att beat inf\u00f6rlivas i osedvanligt stor omfattning uppskattas. I tv\u00e5 hymn-liknande, b\u00e5ngstyriga alster ger  samtliga sig h\u00e4n passionerat. Energin omvandlas till ljuvliga klanger i extranummer signerat Hederos. Melodi framst\u00e4lld p\u00e5  piano, vispspel, eftert\u00e4nksamma basg\u00e5ngar och subtilt bl\u00e5s.  Folkteaterns Allan Anttila ansvarade med den \u00e4ran f\u00f6r ljudet. Spelgl\u00e4djen \u00e4r p\u00e5taglig hos HG, vilka bjuder p\u00e5 stimulerande utflykter och pulserande beat.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">      <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">     <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>31\/1 2024 FOLK i G\u00f6teborg Den experimentella jazzscenen i landet har ut\u00f6kats med en med r\u00e4tta hajpad sl\u00e4kting till akter som Johan Lindstr\u00f6m septett, Goran Kajfes Subtropic Arkestra och Fire Orchestra. Med p\u00e5st\u00e5endet aves f\u00f6rst\u00e5s Hederosgruppen, vilka sammanf\u00f6rdes 2018 av den i h\u00f6gkvalitativa projekt st\u00e4ndigt sysselsatte Martin Hederos. Den samme (som faktiskt k\u00e4nde igen mig) [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-176566","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176566","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176566"}],"version-history":[{"count":24,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176566\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176651,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176566\/revisions\/176651"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176566"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176566"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176566"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}