{"id":176430,"date":"2024-02-01T20:37:44","date_gmt":"2024-02-01T19:37:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176430"},"modified":"2024-02-02T13:32:22","modified_gmt":"2024-02-02T12:32:22","slug":"jazzig-soare-med-barbro-horberg-tema-gor-bedarande-intryck-amanda-erik-med-marie-delleskog-och-rytmsektion-pa-uopia","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176430","title":{"rendered":"Jazzig soar\u00e9 med Barbro H\u00f6rberg-tema g\u00f6r bed\u00e5rande intryck – Amanda & Erik med Marie Delleskog och rytmsektion p\u00e5 Utopia"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foton Lennart Wiman – Amanda Arnborg vid flygeln<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

30\/1 2024<\/p>\n\n\n\n

Utopia i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nns emellan\u00e5t n\u00e4rmast outh\u00e4rdligt att leva i v\u00e5r polariserande tid, vars destruktivitet f\u00f6rst\u00e4rks \u00e4n mer av ofattbart eskalerande v\u00e5ld. En systemhotande organiserad brottslighet vars till synes ohejdbara svulst \u00e4tit sig in i samh\u00e4llskroppen. Frekvent underbl\u00e5ses den Newspeak Orwell myntade som begrepp av media, l\u00e4ros\u00e4ten och godhetssignalerande kulturradikaler. D\u00e5 vill man dr\u00f6mma sig bort till en annan, mer f\u00f6rnuftig era. Men tiden var inte mindre dogmatisk n\u00e4r Barbro H\u00f6rberg fick sitt sena genombrott. Tyv\u00e4rr var en\u00f6gdheten, naiviteten och de fastl\u00e5sta positionerna lika f\u00f6r\u00f6dande d\u00e5 som nu. Denna historieskrivning ska man ha med i bagaget d\u00e5 Barbro H\u00f6rbergs alltf\u00f6r korta karri\u00e4r utv\u00e4rderas-<\/p>\n\n\n\n

Bet\u00e4nk att hon i sin medverkan i radio och tv, p\u00e5 sina skolturn\u00e9er och inte minst i sina omistliga visor lanserade ett kvinnligt perspektiv, efterl\u00e4ngtad fyllde ett tomrum. Sex album sl\u00e4pptes \u00e5ren 1969-1976 innan hon sorgligt nog avled i br\u00f6stcancer. Arrangemang skrevs av bland andra Bengt Hallberg, Georg Riedel och Sven-Olof Walldoff, ledande namn i branschen. \u00c4ger tv\u00e5 av de mest omtalade skivorna. Under den i minsta detalj v\u00e4lregisserade Jazz & Storytelling-aftonen kring Barbro H\u00f6rberg, f\u00f6rekom inte ett enda falskt tonfall eller banal formulering. Helt makal\u00f6st egentligen hur kreativ hon var, kanske inspirerad av Povel Ramel vars revy hon ing\u00e5tt i! Att Barbro H\u00f6rberg valts in i Swedish Music Hall understryker r\u00e4ttm\u00e4tig status. 2017 gavs en l\u00e4sv\u00e4rd biografi om hennes g\u00e4rning ut, en bok av Alexandra Sundqvist som jag l\u00e4st.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
pressfoto f\u00f6rmodligen fr\u00e5n 70-talet<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Med delvis annat inneh\u00e5ll och framf\u00f6r allt med annan s\u00e4ttning, har en musikf\u00f6rest\u00e4llning om och av Barbro H\u00f6rberg-visor gjorts som Lunchteater p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Upps\u00e4ttningen i regi av Eva Edwall kallades d\u00e5 tabar\u00e9. P\u00e5 scen stod Lunchteaterns konstn\u00e4rlige ledare Marie Delleskog tillsammans med Amanda Arnborg & Erik Bj\u00f6rksten. N\u00e4r trion p\u00e5 Utopia jazzar till sin tabar\u00e9 sker det med trumslagare Julia Schabbauer och kontrabasist och banjospelande Johan Bengan Bengtsson, en eminent och otroligt lyh\u00f6rd rytmsektion.<\/p>\n\n\n\n

Kanske dags att p\u00e5peka att jag recenserat skiva gjord av Amanda Arnborg (tidigare Andreas), sett henne agera i pj\u00e4ser, intervjuat i samband med sl\u00e4pp av jull\u00e5t och h\u00f6rt henne live ett antal g\u00e5nger, varav flera av dem resulterat i uppskattande recensioner. Samma f\u00f6rh\u00e5llande g\u00e4ller f\u00f6r l\u00e5tskrivaren, gitarristen, dragspelaren och numera ocks\u00e5 s\u00e5ngaren Erik Bj\u00f6rksten. De har l\u00e4nge jobbat tillsammans och numera bildat familj- Har ocks\u00e5 hyfsad koll p\u00e5 sympatiske Bengtsson och lika eftertraktade Schabbauer som ocks\u00e5 engagerats av Stadsteatern. Haft f\u00f6rm\u00e5nen att h\u00f6ra dem var f\u00f6r sig live flera g\u00e5nger. Att det var premi\u00e4r f\u00f6r dem vad g\u00e4ller jazziga Barbro H\u00f6rberg-original \u00e4r uppseendev\u00e4ckande. Med deras medverkan breddas sannerligen uttrycket.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Marie Delleskog<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Sedan Utopia blev med flygel har akustiken f\u00f6rb\u00e4ttrats p\u00e5 krogen Utopia, vilket framgick med \u00f6nskv\u00e4rd tydlighet en afton n\u00e4r det var fullsatt med h\u00e4ngiven publik ur flera generationer. B\u00e5de pension\u00e4rer som minns Barbro H\u00f6rberg och yngre vetgiriga. Inser nu att jag gl\u00f6mt fr\u00e5ga Amanda vad i H\u00f6rbergs texter som lockat 35-\u00e5ringen. Soar\u00e9n fick st\u00e4nk av magisk skimmer \u00f6ver sig genom n\u00e4rvaron av tv\u00e5 av Barbro H\u00f6rbergs yngre br\u00f6der, var av en av dem p\u00e5 anmodan gav oss en belysande anekdot om sin storasyster. Dessutom hade de med sig en opublicerad text\/ dikt vilken Amanda hade tonsatt. Man undrar varf\u00f6r Lyckan <\/em>inte publicerats, eftersom den h\u00f6ll samma h\u00f6ga niv\u00e5 som \u00f6vrigt material. En annan anm\u00e4rkningsv\u00e4rd omst\u00e4ndighet \u00e4r att artistens f\u00f6rsta adress var p\u00e5 Allm\u00e4na v\u00e4gen, ett par stenkast ifr\u00e5n krogen.<\/p>\n\n\n\n

Klokt nog varvades v\u00e4lbekanta favoriter med mindre k\u00e4nda alster och dagboksanteckningar. Br\u00f6derna och biografin utgjorde viktiga k\u00e4llor i deras research. Vad betr\u00e4ffar tilltal skiljde det sig drastiskt fr\u00e5n n\u00e4r Marie Delleskog, Daniel Lemma med flera trollband i f\u00f6rest\u00e4llning helt baserad p\u00e5 Karin Boyes diktning. Pendlingar, hum\u00f6rsv\u00e4ngningar och tv\u00e4ra kast verkar ist\u00e4llet ha varit H\u00f6rbergs signum. Sp\u00e4nnvidden i uttryck f\u00f6rmedlas suver\u00e4nt i ord och ton. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6rest\u00e4llningen\/ konserten hade kunnat genomf\u00f6ras utan Marie Delleskog. Hon \u00e4r inte oumb\u00e4rlig, men tillf\u00f6r absolut betydelsefulla aspekter, delar p\u00e5 rollen som ciceron. I detta intelligenta uppl\u00e4gg avlastas och kompletteras Amanda ypperligt. Och ibland v\u00e4ljer Amanda att framf\u00f6ra monologer i jag-form som vore hon artisten i fr\u00e5ga. B\u00e5da vet exakt hur meningar l\u00e4mpligast betonas f\u00f6r att n\u00e5 publikens hj\u00e4rtan.<\/p>\n\n\n\n

Kan inte l\u00e5ta bli att lansera en svepande iakttagelse. Som n\u00e4mnts finns vid det h\u00e4r laget lagrat hos mig vad Amanda Arnborg och Erik Bj\u00f6rksten \u00e5stadkommit p\u00e5 scen i min n\u00e4rvaro. Konklusionen efter en mycket givande sammankomst \u00e4r att jag aldrig h\u00f6rt henne sjunga b\u00e4ttre, har aldrig h\u00f6rt honom musicera oavbrutet p\u00e5 lika h\u00f6g niv\u00e5, med den pondusen. F\u00f6rbluffande prestationer! Den stilm\u00e4ssigt sv\u00e5rkategoriserade gitarristen som f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan debuterade i eget namn tyckts vara inne i ett flow, genomf\u00f6rde nyligen turn\u00e9 till Stockholm och Uppsala. Han lirar akustisk gitarr och dragspel. Fast vad som fr\u00e4mst etsade sig fast efter\u00e5t var hur han ”twang-spelade” p\u00e5 sin Gibson med pedaler och och fick till ett hell\u00e4ckert sound f\u00e4rgat med delay\/ reverb. Vid dessa t\u00e4mligen otyglade solon uppstod en fruktbar kontrast till den mer konventionella visgenren. Man kan referera till jambetonade utvikningarna p\u00e5 Cornelis dubbel-album fr\u00e5n 1970. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Erik Bj\u00f6rksten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vi f\u00e5r veta att artistens framg\u00e5ngsrika signum var att blanda vemod med humor. F\u00f6rsta l\u00e5ten b\u00f6rjar tassande, jazzigt gladlynt. I f\u00f6rsta set g\u00f6rs med ackuratess en udda hit som funnits med i visprogram hos Amanda & Erik, n\u00e4mligen Vill du bli min soptipp? <\/em>Lika v\u00e4l beh\u00e4rskas variationen av tilltal i Sommar\u00f6<\/em>., vars djupt personliga ton ackompanjeras kongenialt p\u00e5 dragspel.<\/p>\n\n\n\n

Vissa visor och sekvenser framf\u00f6rs i avskalad version utan rytmsektion, vilket skapar en v\u00e4lg\u00f6rande effekt n\u00e4r bas och trummor kommer tillbaka, driver d\u00e5 p\u00e5 melodierna. Bitterljuva m\u00e4sterverket Med \u00f6gon k\u00e4nsliga f\u00f6r gr\u00f6nt <\/em>omg\u00e4rdas av en l\u00e5ng startstr\u00e4cka, pr\u00e4glas av vidunderligt stick av Erik och formidabel frasering av Amanda. I l\u00e5ten som f\u00f6reg\u00e5r riffas det delikat och sv\u00e4nger fett, fast soft. Bengtsson f\u00e4rgar p\u00e5 basgitarr medan Schabbauer triumferar med att tillverka gungande rytm. Amnadas s\u00e5ng och utstr\u00e5lning \u00e4r s\u00e5 \u00f6verv\u00e4ldigande att hennes anslag p\u00e5 flygeln hamnar i skym undan. \u00c5 andra sidan flyter det obehindrat och snyggt in i deras v\u00e4lplanerade struktur.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Johan Bengan Bengtsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Efter paus riktas v\u00e5r koncentration \u00e5nyo mot scen. D\u00e4r jag sitter i bakre regionerna uppfattar jag att krogens g\u00e4ster intensivt lyssnar, f\u00f6ljer med uppm\u00e4rksamt. Man s\u00e4ttter ig\u00e5ng med eftert\u00e4nksamt alster fr\u00e5n 1973 och dramatisering av lustiga dialoger med Marie Delleskog och Amanda Arnborg. En underh\u00e5llande och sprakande blues-shuffle med titeln L\u00e5nge Bengt<\/em> blir i musikaliskt h\u00e4nseende en slags kulmen. <\/em>Excelleras i raffinerat komp, fr\u00e4ckt groove och stor dos gl\u00e4djefylld up tempo. Duetten \u00c5ren g\u00e5r<\/em> om att l\u00e4ngta efter harmoni makar emellan g\u00f6rs galant av Amanda och Marie. <\/p>\n\n\n\n

Ja, hej <\/em>med musik av Adolphson\/ Falk tillh\u00f6r programmets komiska h\u00f6jdpunkter. H\u00e4r g\u00e5r det undan med Johan p\u00e5 banjo, Erik p\u00e5 dragspel och Julia med vispar. I denna avdelning passar Johan p\u00e5 att lansera sin loop-pedal. Kul! Friskt fl\u00f6dande rockbeat f\u00f6renas med jazzkomp, vilket p\u00e5minner om somliga l\u00e5tars ruffiga, aptitliga sound i original ( Janne Schaffer, Bernt Egerbladh, Sture \u00c5kerberg med flera). En avg\u00f6rande skillnad \u00e4r att i detta koncept str\u00e4cks l\u00e5tar ut, motsvarande jazzens improvisation. P\u00e5 sluttampen levereras str\u00e5lande solo p\u00e5 Gibson-gitarren av m\u00e4rkbart inspirerad musiker. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Julia Schabbauer<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett konstn\u00e4rligt h\u00f6gklassigt event som tryckts in i programserien Jazz & storytelling avrundas med en triss i slagkraftiga alster. (Vardags)betraktelserna f\u00f6rmedlade denna g\u00e5ng h\u00e4rr\u00f6rde ju fr\u00e5n en legandar som l\u00e4mnade oss alldeles f\u00f6r tidigt, inte fr\u00e5n fr\u00e5n en tillbakablickande jazzveteran. Om anteckningarna st\u00e4mmer \u00e4r det Marie Delleskog som sjunger och deklamerar i Bl\u00e5svart tango i Roslagen<\/em>, ikoniska Gamla \u00e4lskade barn<\/em> g\u00f6rs i lite annorlunda, eldig tappning och som final med da capo, stiger lyckok\u00e4nslan i oss \u00e4n mer av exalterade st\u00e4mningen i H\u00e5ll alla d\u00f6rrar \u00f6ppna. <\/em> En av m\u00e5nga fantastiska texter, en oemotst\u00e5ndlig visa som kvintetten g\u00f6r r\u00e4ttvisa, definitivt. R\u00f6rd n\u00e4mnde jag efter\u00e5t att tolkningarna, texterna och ber\u00e4ttandet hade en s\u00e5dan substans att f\u00f6rest\u00e4llningen borde spelats in av SVT. Efter\u00e5t blev det en stunds trevlig eftersits med musikerna. S\u00e4llan man \u00e4r med om ett kulturevenemang d\u00e4r varje moment bildar en n\u00e4rmast osannolikt uts\u00f6kt helhet. D\u00e4rtill frestas man till att h\u00e4vda att Barbro H\u00f6rberg var ett geni<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Amanda Arnborg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Tack f\u00f6r foton Lennart Wiman<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

30\/1 2024 Utopia i G\u00f6teborg K\u00e4nns emellan\u00e5t n\u00e4rmast outh\u00e4rdligt att leva i v\u00e5r polariserande tid, vars destruktivitet f\u00f6rst\u00e4rks \u00e4n mer av ofattbart eskalerande v\u00e5ld. En systemhotande organiserad brottslighet vars till synes ohejdbara svulst \u00e4tit sig in i samh\u00e4llskroppen. Frekvent underbl\u00e5ses den Newspeak Orwell myntade som begrepp av media, l\u00e4ros\u00e4ten och godhetssignalerande kulturradikaler. D\u00e5 vill man […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-176430","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176430","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176430"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176430\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176521,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176430\/revisions\/176521"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176430"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176430"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}