{"id":176421,"date":"2024-02-01T16:50:39","date_gmt":"2024-02-01T15:50:39","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176421"},"modified":"2024-02-01T16:57:30","modified_gmt":"2024-02-01T15:57:30","slug":"teaterkritik-lille-eyolf-om-karlekens-vasen-och-franvaro","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176421","title":{"rendered":"Teaterkritik: Lille Eyolf – om k\u00e4rlekens v\u00e4sen och fr\u00e5nvaro"},"content":{"rendered":"
\"\"
Lille Eyolf av Henrik Ibsen
Dramaten 2024
Regi och bearbetning: Stefan Larsson
Scenografi: Sven Haraldsson
Kostym: Nina Sandstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n

Lille Eyolf
\nav Hernik Ibsen
\nRegi Stefan Larsson
\nBearbetning och \u00f6vers\u00e4ttning Stefan Larsson
\nScenografi Sven Haraldsson
\nKostym Nina Sandstr\u00f6m
\nLjus Torben Lendorph<\/p>\n

LJUD JAKOB WILHELMSON
\nFILMFOTOGRAF ANDREA GRETTVE
\nI rollerna Erik Ehn, Karin Franz K\u00f6rlof, Irene Lindh, Hannes Meidal, Livia Millhagen, Lars Adsten
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Dramaten 31 januari 2024<\/p>\n

En f\u00f6rest\u00e4llning som k\u00e4nns djupt in i hj\u00e4rtat om ett par som f\u00f6rlorar sitt barn. Fast egentligen handlar den inte om f\u00f6rlusten av ett barn utan om vilken bild vi har av k\u00e4rlek. Rita, Eyolfs mamma, \u00e4r svartsjuk p\u00e5 allt som tar bort hennes man Alfreds fokus p\u00e5 henne. Hon \u00e4r svartsjuk p\u00e5 hans n\u00e4ra relation till sin syster Asta och p\u00e5 hans engagemang f\u00f6r sitt skrivande och hon \u00e4r till och med svartsjuk p\u00e5 sonen Eyolf.<\/p>\n

N\u00e4r Alfred kommer hem efter att ha varit bortrest n\u00e5gra veckor f\u00f6r att kunna skriva i lugn och ro visar det sig att han inte har skrivit utan funderat p\u00e5 livet och sin situation och best\u00e4mt sig f\u00f6r att ta hand om sin son b\u00e4ttre. Sonen Eyolf blev skadad d\u00e5 han var ett sp\u00e4dbarn. Eyolf l\u00e5g p\u00e5 sk\u00f6tbordet och hade somnat d\u00e4r och f\u00f6r\u00e4ldrarna passade p\u00e5 att ha sex och d\u00e5 trillade han ner och fick en skada f\u00f6r livet som gjorde att han inte kunde springa och hoppa och skutta och leka som andra barn. Alfred har under sina reflektioner kommit fram till att han vill tillbringa mer tid med sin son och hj\u00e4lpa honom p\u00e5 olika s\u00e4tt. Rita blir arg, sur och f\u00e5r raseriutbrott p\u00e5 Alfred och s\u00e4ger hemska saker som att Eyolf st\u00e5r emellan dem och deras k\u00e4rlek och att hon \u00f6nskar att Eyolf vore d\u00f6d. Och d\u00e5, inte l\u00e4nge efter\u00e5t drunknar Eyolf i en damm som inte alls \u00e4r djup och helt friska barn ska inte ens kunna drunkna d\u00e4r.<\/p>\n

Att f\u00f6rlora ett barn \u00e4r en av de absolut sv\u00e5raste tragedier en f\u00f6r\u00e4lder kan uppleva. F\u00f6r\u00e4ldrar som f\u00f6rlorat ett f\u00e5r ofta skuldk\u00e4nslor. Inte alltid f\u00f6r n\u00e5got som f\u00f6r\u00e4ldrarna egentligen har n\u00e5gon skuld till. Det \u00e4r en del i sorgeprocesser att k\u00e4nna skuld. Men den skuld Rita m\u00e5ste k\u00e4nna \u00e4r v\u00e4l n\u00e4st intill outh\u00e4rdlig.<\/p>\n

Livia Millhagen och Erik Ehn som f\u00f6r\u00e4ldraparet, Rita och Alfred, g\u00f6r b\u00e5da starka, enast\u00e5ende roller. Alla sk\u00e5despelare f\u00e5r mina appl\u00e5der: Karin Franz K\u00f6rlof som Asta imponerar. Karin Franz K\u00f6rlof g\u00f6r aldrig en d\u00e5lig roll, tror jag. Irene Lindh som mormor och Hannes Medial som v\u00e4nnen och ingenj\u00f6ren Per ger som alltid liv i sina roller och Lars Adsten som Eyolf var duktig. Lars Adsten delar p\u00e5 rollen med tv\u00e5 andra pojkar.<\/p>\n

Scenl\u00f6sningen med en vridscen d\u00e4r ena sidan \u00e4r vardagsrum och andra sidan badrum fungerar perfekt. N\u00e4r det \u00e4r n\u00e4ra, t\u00e4ta scener \u00e4r sk\u00e5despelarna i scenen p\u00e5 baksidan av vridscenen och filmas live som visas p\u00e5 den scen som \u00e4r v\u00e4nd mot publiken. Mycket bra, d\u00e5 kommer man n\u00e4ra sk\u00e5despelarna ocks\u00e5 om man sitter l\u00e4ngre bak i salongen. De n\u00e4ra, t\u00e4ta scenerna \u00e4r viktiga f\u00f6r helheten.<\/p>\n

\"\"
Lille Eyolf av Henrik Ibsen
Dramaten 2024
Regi och bearbetning: Stefan Larsson<\/p>\n

<\/figcaption><\/figure>\n

Pj\u00e4sen \u00e4r inte s\u00e5 l\u00e5ng, upps\u00e4ttningen \u00e4r bara en och en halv timme. Det \u00e4r v\u00e4ldigt komprimerat. Regiss\u00f6ren Stefan Larsson s\u00e4ger i en intervju:
\n– Det \u00e4r en ganska liten pj\u00e4s, men med stort inneh\u00e5ll. Man skulle till och med kunna s\u00e4ga att den \u00e4r \u00f6verlastad. Den har s\u00e5 m\u00e5nga teman att ett av dem r\u00e4cker f\u00f6r en hel pj\u00e4s egentligen. Det \u00e4r en komplikationsniv\u00e5 i texten. Sen tror jag att den alltid betraktats som g\u00e5tfull, den har ett n\u00e4stan Fosse mellanrum i n\u00e5gon mening. Den ger utrymme f\u00f6r tolkningar och skriver oss inte p\u00e5 n\u00e4san. Hedda Gabler, Ett dockhem, Vildanden \u00e4r tydliga pj\u00e4ser, d\u00e4r \u00e4r det ingen tvekan om vad som skall h\u00e4nda. H\u00e4r blandar han korten.<\/em><\/p>\n

Ibsens drama Lille Eyolf publicerades 1894. Pj\u00e4sen spelades f\u00f6rsta g\u00e5ngen 12 januari 1895 p\u00e5 Deutsches Theater i Berlin. I originalupps\u00e4ttningen finns n\u00e5gra skillnader. I originalet:
\nEn kvinna, som kan locka med sig gnagare till vattnet f\u00f6r att f\u00e5 dem att drunkna, kommer dit, men f\u00e5r veta att de inte beh\u00f6ver hennes tj\u00e4nster. Alfred, Rita och Asta m\u00e4rker inte att Eyolf f\u00f6ljer med henne, och drunknar.<\/em><\/p>\n

I Dramatens upps\u00e4ttning \u00e4r Eyolf vid dammen med sin mormor f\u00f6r att leka. Jag t\u00e4nker att originalet hade en f\u00f6rdjupad klassaspekt i slutet n\u00e4r en kvinnan som lockar gnagare erbjuder sina tj\u00e4nster men f\u00e5r avslag. \u00c5 andra sidan finns det v\u00e4l ingen som g\u00f6r s\u00e5dana jobb idag d\u00e5 det \u00e4r Anticimex som kommer och placerar ut r\u00e5ttgift ist\u00e4llet.<\/p>\n

Denna upps\u00e4ttning \u00e4r tajt, t\u00e4t och som Stefan Larsson s\u00e4ger tar den upp flera teman. Vilket tema som \u00e4r starkast beror nog p\u00e5 betraktarens \u00f6gon. F\u00f6r mig visar den framf\u00f6r allt hur f\u00f6r\u00f6dande farlig den tanken \u00e4r som s\u00e4ger att k\u00e4rlek betyder att \u00e4ga n\u00e5gon helt och fullt. Rita vill inte dela Alfred ens med sitt barn. I dagens samh\u00e4lle, i m\u00e5nga filmer och i m\u00e5nga sammanhang framst\u00e4lls k\u00e4rlek som samma sak som sex och som handlar om en relation mellan tv\u00e5 vuxna. K\u00e4rlek har v\u00e4l m\u00e5nga former. K\u00e4rlek till barn, k\u00e4rlek till en hund, k\u00e4rlek till ett intresse, till ett jobb, med mera, med mera. Den som \u00e4lskar har plats f\u00f6r mycket k\u00e4rlek av olika slag men det som Rita vill ha av Alfred \u00e4r \u00e4gande. Att vilja \u00e4ga n\u00e5gon och hindra den fr\u00e5n att leva fullt.<\/p>\n

Upps\u00e4ttningen handlar ocks\u00e5 om klassskillnader fast inte lika starkt som iscens\u00e4ttandet av k\u00e4nslor kring k\u00e4rlek och relationer. Ritas och Alfreds relation speglas i Astas och Pers som f\u00e5r ett annat slut: att Per f\u00f6ljer med Asta. Att kvinnan blir mer j\u00e4mst\u00e4lld med mannen. Men hos Rita och Alfred \u00e4r det inte heller mannen som har mest inflytande eftersom Rita \u00e4r den rika av dem.<\/p>\n

Att Rita och Alfred f\u00f6rlorat sitt barn \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s centralt i handlingen men f\u00f6r mig \u00e4r det inte specifikt en f\u00f6rest\u00e4llning jag fr\u00e4mst rekommenderar till de m\u00e5nga jag k\u00e4nner som har f\u00f6rlorat barn. Att f\u00f6rlora ett barn handlar om mycket mer och annat \u00e4n det som tas upp i denna f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Stefan Larsson har sj\u00e4lv f\u00f6rlorat ett barn f\u00f6r mer \u00e4n tjugo \u00e5r sedan. Han ber\u00e4ttar i en intervju med Irena Kraus:
\nIrena Kraus:
\n– Det finns en privat erfarenhet hos dig av att f\u00f6rlora ett barn. Var det dags att ta tag i det h\u00e4r nu?<\/em><\/p>\n

Stefan Larsson:
\n– Ja, det var dags utifr\u00e5n att jag kan anv\u00e4nda den erfarenheten och konvertera den till n\u00e5got konstn\u00e4rligt. Nu \u00e4r jag beredd att f\u00f6rmedla den erfarenheten till sk\u00e5despelare och en publik, utan att p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt vara privat eller terapeutisk. Jag tror att jag kan fylla problematiken med min erfarenhet p\u00e5 ett riktigt s\u00e4tt n\u00e4r man jobbar med s\u00e5dana h\u00e4r saker. S\u00e5 i den bem\u00e4rkelsen tycker jag att det var dags f\u00f6r det. Det \u00e4r inget akut s\u00e5r i mig l\u00e4ngre som det en g\u00e5ng var, \u00e4ven om det finns d\u00e4r hela tiden.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r mycket stark och s\u00e4tter ig\u00e5ng m\u00e5nga tankar och k\u00e4nslor inom publiken, t\u00e4nker jag. I alla fall jag fick mycket att t\u00e4nka p\u00e5. Men inte s\u00e5 mycket det jag trodde f\u00f6re. I min tolkning handlar denna f\u00f6rest\u00e4llning mycket om den f\u00f6rljugna bilden av k\u00e4rlek som florerar, den myt som g\u00f6r att m\u00e5nga tror att k\u00e4rlek endast handlar om sex. K\u00e4rlek har m\u00e5nga former och den handlar inte om att vara sj\u00e4lvisk. Sk\u00e5despelarna \u00e4r storartade och f\u00e5r mina appl\u00e5der.<\/p>\n

\"\"
Lille Eyolf av Henrik Ibsen
Dramaten 2024
Regi och bearbetning: Stefan Larsson
Scenografi: Sven Haraldsson
Kostym: Nina Sandstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lille Eyolf av Hernik Ibsen Regi Stefan Larsson Bearbetning och \u00f6vers\u00e4ttning Stefan Larsson Scenografi Sven Haraldsson Kostym Nina Sandstr\u00f6m Ljus Torben Lendorph LJUD JAKOB WILHELMSON FILMFOTOGRAF ANDREA GRETTVE I rollerna Erik Ehn, Karin Franz K\u00f6rlof, Irene Lindh, Hannes Meidal, Livia Millhagen, Lars Adsten Premi\u00e4r p\u00e5 Lilla scenen, Dramaten 31 januari 2024 En f\u00f6rest\u00e4llning som k\u00e4nns […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,2411,5279],"class_list":["post-176421","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-dramaten","tag-ibsen","tag-sorg","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176421","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176421"}],"version-history":[{"count":47,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176421\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176492,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176421\/revisions\/176492"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176421"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176421"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176421"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}