{"id":176362,"date":"2024-01-30T02:34:37","date_gmt":"2024-01-30T01:34:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176362"},"modified":"2024-01-30T13:13:50","modified_gmt":"2024-01-30T12:13:50","slug":"fenomenal-urladdning-av-ytterst-vitala-veteraner-sam-vesterbergs-antligen-band-pa-kom-bar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=176362","title":{"rendered":"Fenomenal urladdning av ytterst vitala veteraner – Sam Vesterbergs \u00c4ntligen-band p\u00e5 KOM Bar"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
samtliga foton Qlaez Wennberg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

27\/1 2024 <\/p>\n\n\n\n

KOM Bar i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

I G\u00f6teborg inom beatbaserad musik har vi sedan 70-talet haft tillg\u00e5ng till tre extraordin\u00e4ra s\u00e5ngare, l\u00e4tt urskiljbara r\u00f6ster vilka ibland tilldelats epitet v\u00e4rldsklass. S\u00e5lunda har sj\u00e4lvklart inte trion varit en lokal angel\u00e4genhet och bara en av dem \u00e4r uppv\u00e4xt i det G\u00f6teborg han blev trogen. Fast flest g\u00e5nger framtr\u00e4dde de \u00e4nd\u00e5 till publikens gl\u00e4dje p\u00e5 hemmaplan. Syftar givetvis p\u00e5 Freddie Wadling, Totta N\u00e4slund och med byte till presens \u00e4r tredje namnet Sam Vesterberg. Av dem har jag endast tr\u00e4ffat den sist n\u00e4mnde, han som antog erbjudandet om att ta \u00f6ver efter Totta i Nynningen. Kan flika in att utf\u00f6rliga minnesord om Wadlings g\u00e4rning publicerats h\u00e4r samt att l\u00e4ngre intervjuer gjorts med de som ingick i Tottas Bluesband, bortsett fr\u00e5n Niels Nordin. <\/p>\n\n\n\n

Att jag fick kontakt med den reslige Vesterberg f\u00f6r drygt tjugo \u00e5r sedan berodde p\u00e5 att jag h\u00f6rde honom framf\u00f6ra egna l\u00e5tar med band under motfestivalen som arrangerades i samband med EU-toppm\u00f6tet 2001. Bokade den akten till \u00e5rsm\u00f6te f\u00f6r min SEKO-klubb ett par \u00e5r senare n\u00e4r han var aktuell med cd:n V\u00e4g 45<\/em>. Sedan dess har vi lunchat tv\u00e5 g\u00e5nger, har sett honom sjunga p\u00e5 bland annat Pustervik, Kom Bar (gamla och nuvarande adressen), FOLK och utomhus p\u00e5 Kulturkalaset. Har vidare bes\u00f6kt honom p\u00e5 M\u00f6lndals Museum n\u00e4r det var hans arbetsplats, genomf\u00f6rde utf\u00f6rlig intervju p\u00e5 krogen Diner 22 2010 och anlitade honom och Gunnar Frick n\u00e4r pappa begravdes i R\u00e5da kyrka. S\u00e5ledes finns en uppr\u00e4ttad relation. \u00c4ger hans tv\u00e5 f\u00f6rsta album i eget namn. Saknar d\u00e4remot S\u00e5nger fr\u00e5n ett dragigt kapell <\/em>(2016),vars dokument i form av bilder och texter om uppv\u00e4xten i Dorotea ocks\u00e5 resulterade i utst\u00e4llning. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Upprinnelsen till det \u00c4ntligen-band artisten satt ihop f\u00f6r tv\u00e5 uts\u00e5lda konserter p\u00e5 systrarna Forsmans KOM Bar l\u00e4ngst bort i H\u00e4ngmattan off Majorna, var hans och Jimmy Olssons exklusiva medverkan p\u00e5 konserten Nynningen 50 \u00e5r (recenserad i K-bloggen) h\u00e4rom \u00e5ret. (Som bekant \u00e5terstartade Tomas Forsell bandet 2016 och r\u00e4knar jag r\u00e4tt har jag sett sex av deras konserter.) Under jubileumsfirandet delade Sam scen med tre andra profiler vilka ocks\u00e5 f\u00f6r \u00f6vrigt fanns med i spektakul\u00e4ra bedriften T\u00e4ltprojektet. N\u00e4r Bernt Andersson r\u00e5kade sammanstr\u00e5la med frontande g\u00f6teborgska norrl\u00e4nning v\u00e4cktes id\u00e9n om att g\u00f6ra sammanh\u00e4ngande program tillsammans. Eftersom Sam skulle fronta fick han lov att best\u00e4mma vad som skulle framf\u00f6ras. <\/p>\n\n\n\n

Slagkraftig repertoar med ett par Nynningen-alster, \u00e5tskilliga original av Sam plus ett knippe bluesr\u00f6kare repades in. F\u00f6rklaras f\u00f6r oss salig publik att trumslagaren Bengt Kristeberg blivit en \u00f6vergiven solit\u00e4r, fast han p\u00e5 80-talet och fram\u00e5t lirat i coverband med bland andra Sam och Jimmy. N\u00e4mnda radarpar har k\u00e4nt varandra sedan Liding\u00f6 p\u00e5 60-talet medan det andra radarparet – Bernt Andersson och m\u00e5ngas gitarrhj\u00e4lte Bengan Blomgren – tr\u00e4ffades i den bluesiga uppv\u00e4xt i G\u00f6teborg som lade grunden till GinHouse (vars senaste comeback dokumenterades p\u00e5 liveskiva, skrev h\u00e4r om konserten). Till saken h\u00f6r att i samma intervju-serie f\u00f6r facklig tidning publicerades i andra nummer intervjuer med Bernt, Jimmy och Bengan. Bj\u00f6d dem p\u00e5 krogen och p\u00e5 kuppen blev de mina v\u00e4nner. Vad g\u00e4ller fullbokade gigen under helgen p\u00e5 KOM Bar var det ren tur att jag fick plats (trodde att jag missat upptagen av att titta p\u00e5 tv-sport), d\u00e5 ett s\u00e4llskap som ofta arrangerar jazziga tillst\u00e4llningar hade f\u00e5tt plats \u00f6ver. \u00c4r dem stort tack skyldig, glatt f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att de lyssnade p\u00e5 Nynningen back in the days. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Satt egentligen allt f\u00f6r n\u00e4ra och med ryggen emot scen. Lyckligtvis kunde volymen justeras med \u00f6ronproppar. Inklusive paus och sammanbindande mellansnack varar spelningen i n\u00e4rmare 2 \u00bd timma. Utfallet var s\u00e5 omtumlande att man frestas att redan nu dr\u00e4mma till med omd\u00f6met ”\u00e5rets konsert”. I samtal med huvudpersonen efter\u00e5t konstaterar denne att succ\u00e9n n\u00e4rmast garanterades p\u00e5 f\u00f6rhand av Bengans och Bernts medverkan. ”Det b\u00e4sta jag gjort p\u00e5 40 \u00e5r” , anser Sam Vesterberg som menade att urkraften till r\u00f6st har han gratis. <\/p>\n\n\n\n

Kanske d\u00e5 f\u00f6rm\u00e4tet att komma med klagom\u00e5l av teknisk natur. Utg\u00e5r fr\u00e5n att Bernt Andersson som vanligt utr\u00e4ttade stord\u00e5d p\u00e5 sitt keyboard av farfisa-modell, men tyv\u00e4rr n\u00e5dde hans svepande sound endast fram i enstaka sekvenser. \u00c5 andra sidan fick jag ta emot desto mer extatisk sk\u00f6nhet fr\u00e5n Bengan Blomgren. S\u00e5 jag hade absolut \u00f6verseende med obalansen n\u00e4r jag blev s\u00e5 rikligt kompenserad f\u00f6r detta ljudtrassel. Och n\u00e4r toner fr\u00e5n m\u00e5ngsidige Bernt Anderssons instrument tog sig l\u00e4ngst fram l\u00e4t det superbt.<\/p>\n\n\n\n

Nu till anteckningar i stunden om ett antal av de tjugotal l\u00e5tar vi serverades. Den rusiga st\u00e4mningen genererade dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga extranummer enligt huvudpersonens hustru, j\u00e4mf\u00f6rt med fredagskonserten. Smattrande, sj\u00e4lvklar start i P\u00e5 andra sidan bron<\/em>, \u00f6ppningssp\u00e5r p\u00e5 andra soloskivan. En livsbejakande blues som omedelbart etablerar delikat groove. R\u00f6rande \u00e4reminne \u00f6ver Sams alldeles f\u00f6r tidigt bortg\u00e5ngna f\u00f6r\u00e4ldrar besv\u00e4ras av gr\u00f6tigt ljud, fast darr p\u00e5 st\u00e4mbanden f\u00f6rmedlar total n\u00e4rvaro. Blir som vanligt f\u00f6rtjust i underbara gunget i Ett original. <\/em>Str\u00e4ngb\u00e4ndaren Bengan Blomgren tr\u00e4der nu p\u00e5 allvar in i handlingen. Och som denne \u00f6dmjuke, skenbart buttre man g\u00f6r det! Fans som skribenten Tore S B\u00f6rjesson, arrang\u00f6ren Johan Red Top Larsson som kallat denne klenod en av v\u00e4rldens b\u00e4sta gitarrister och beundrande instrumentkollegan Kent B\u00f6rjesson skulle definitivt vilja vara i mina kl\u00e4der.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4rom \u00e5ret delade saxofon-giganterna Gilbert Holmstr\u00f6m och Gunnar Lindgren scen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, trots att de lirat jazz sedan 60-talet. Lika s\u00e4llsynt \u00e4r det inte att Bengan samarbetar med Sam Vesterberg. Men f\u00f6rutom att han g\u00e4star p\u00e5 V\u00e4g 45 <\/em>hade de nog inte spelat tillsammans de decennier som f\u00f6rflutit emellan Nynningens 50-\u00e5rs firande och upplaga av bandet andra halvan av 70-talet. Bengan tog f\u00f6r honom fr\u00e4scha l\u00e5tar till sm\u00e5tt osannolika h\u00f6jder , vilket komposit\u00f6ren uppm\u00e4rksammar.<\/p>\n\n\n\n

Vill ta till protokollet att rytmsektionen med Jimmy Olsson i f\u00f6rgrunden lirar vidunderligt i sin underst\u00f6djande roll. De b\u00e4ddar rutinerat f\u00f6r maestros figurer, p\u00e5 vintage-gitarren med idealisk f\u00f6rst\u00e4rkare. K\u00e4nslor om\u00f6jliga att i ord f\u00f6rmedla f\u00f6r de som gr\u00e4mer sig \u00f6ver att inte vara p\u00e5 plats, sinnesr\u00f6relser vilka knappt kan hanteras. N\u00e4r jag vittnar om mitt tillst\u00e5nd efter\u00e5t replikerar landets mest raffinerade solist -har du s\u00f6kt f\u00f6r det? Det vill s\u00e4ga ”\u00e5komman” som g\u00f6r mig svettigt exalterad av o\u00f6vertr\u00e4ffad lager-p\u00e5-lager teknik, en teknik inriktad p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4dla ackordf\u00f6ljder ist\u00e4llet f\u00f6r uppvisning. Briljeras med liknande magisk effekt i exempelvis J\u00e4rntorget, Gula l\u00e5gan <\/em>(tv\u00e5 h\u00f6jdpunkter i Sams katalog) och i en stompig sak i bonusavdelningen. Att lyssna p\u00e5 hur landets yngste 75-\u00e5ring riffar i Fattig men rik <\/em>bl\u00e5ser bort all eventuell leda. K\u00e4nns s\u00e5 futtigt att i skrift f\u00f6rs\u00f6ka \u00e5terge vad som h\u00e4nder n\u00e4r man ledsagas in i detta f\u00f6runderliga, angen\u00e4ma universum, n\u00e4r d\u00f6rren \u00f6ppnas p\u00e5 vid gavel.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ansvarige f\u00f6r uppl\u00e4gget har h\u00e4mtat brottstycken ur sj\u00e4lvbiografiska f\u00f6rest\u00e4llningen Ett dragigt kapell till konsertens r\u00f6d tr\u00e5d. Sam upplyser med dr\u00e5plig humor om hisnande fakta och strapatser, or\u00e4ttvisor och tecken p\u00e5 k\u00e4rlek. Sker med beg\u00e5vad emfas, ibland p\u00e5 rim. Utan att n\u00e5 samma f\u00f6rstklassiga standard som Ola Magnell, Plura eller Anders F R\u00f6nnblom har mannen som blev ”hedning vid tre \u00e5lder” viktiga historier att f\u00f6rmedla., i mellansnack och i de s\u00e5nger han skrivit. Verkar dessutom h\u00e5lla fast vid Nynningens tankegods, den id\u00e9v\u00e4rld han var delaktig i. Just sn\u00e4rtigt formulerade Ett dragigt kapell <\/em>\u00e4r i sin harmonik p\u00e5 gr\u00e4nsen till banal, \u00e4ven om den rymmer tonartsh\u00f6jning. <\/p>\n\n\n\n

Musikaliskt finns en enhetlig stomme, likt st\u00e4nkare eller suggestiva tong\u00e5ngar \u00e1 la The Band. D\u00e4rut\u00f6ver varieras med gungande stolt eller kvidande blues, l\u00e5tar av viskarakt\u00e4r, hurtfriska melodier som p\u00e5minner om psalmer, finst\u00e4mda ballader med hymnlika drag och tendenser till country. En oerh\u00f6rt f\u00e4rggrann bukett! F\u00f6rsta set avrundas med att Sams st\u00e5tliga st\u00e4mma hyllar b\u00e4ste v\u00e4nnen, basspelande radarpartnern i \u00c4lskade Cowboy. <\/em>Detta \u00e4r en av f\u00e5 tillf\u00e4llen n\u00e4r Bernt Anderssons musicerande n\u00e5r den del av lokalen jag sitter i. Innan dess gjorde ocks\u00e5 l\u00e5ngsamt porlande Vite lillebror<\/em> djupt intryck, en f\u00f6r mig obekant l\u00e5t fr\u00e5n musikteater om ursprungsbefolkningen i USA skapad i samarbetsprojekt av Nynningen \/ Nationalteatern 1976.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Andra set drar ig\u00e5ng fartfyllt i en innerlig anda med T\u00e5get<\/em>, f\u00f6ljt av en m\u00e4ktig nytolkning p\u00e5 k\u00e4nt tema med elegant feature p\u00e5 keyboard. Ett mycket medryckande alster! Ber\u00e4ttelsen om och samspelet p\u00e5 J\u00e4rntorget <\/em>artar sig till en minst sagt omv\u00e4xlande resa. Den g\u00e5r fr\u00e5n kl\u00e4mmigt ”fr\u00e4lsis-skrudad” kul till avancerade skiftningar och taktbyten.. Fr\u00e5n gnistrande elgitarr utg\u00e5r underbara uppt\u00e4cktsf\u00e4rder. Blomstrande kreativiteten fr\u00e5n Bengans sida fortskrider med makal\u00f6s energi i formidabla Gula l\u00e5gan <\/em>i g-moll, p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00e5r mig att associera till Beatles\/ John Lennons experimentella era. Imponerande r\u00f6stresurser och fabul\u00f6st komp bibeh\u00e5ller den intensitet Bengan initierat, ocks\u00e5 n\u00e4r Sam Vesterberg hedrar sin mamma och hennes slitsamma tillvaro som mor till \u00e5tta barn i Fattig men rik, <\/em>l\u00e5t med enormt patos inspelad 1980 av Nynningen fast utgiven l\u00e5ngt senare. <\/p>\n\n\n\n

Konsertens ordinarie program avrundas i \u00f6vertygande stil genom tv\u00e5 potenta titelsp\u00e5r, V\u00e4g 45<\/em> plus \u00c4ntligen en ny dag. <\/em>Man noterar att st\u00e4mningen \u00e4r exceptionell, hur mycket bubblande k\u00e4nslor som m\u00e5ste ut vokalt och hur otroligt tajt det l\u00e5ter. Utan att ge sig h\u00e4n \u00e5t rytmiska delikatesser p\u00e5 egen hand, m\u00e5ste understrykas att Bengt Kristeberg konstant imponerade med sin osvikligt uppbackande tajming. Upprymda soundet i den nyare d\u00e4nga kan knytas till det driv vi associerar Robbie Robertson\/ The Band med. N\u00e4r det broderas ut av m\u00e4sterlige Bengan Blomgren p\u00e5minner temat om Mark Knopfler. Blytunga dynamiken i en delvis annorlunda version av \u00c4ntligen en ny dag <\/em>firar f\u00f6rst\u00e5s triumfer. Publiken njuter h\u00e4ngivet \u00e5t melodins kontraster, \u00e5terkommande crescendon som orubbliga statement.<\/p>\n\n\n\n

Ber om \u00f6verseende med alldeles f\u00f6r utdragen rapport\/ recension. Som antytts var euforin elektrisk, \u00c4ntligen-bandet inspirerades av v\u00e5rt bifall till fyra bluesiga extranummer. Sam tog i likt en v\u00e4ckelsepredikant medan medan Bengan gasade p\u00e5 och beredde v\u00e4g f\u00f6r magnifikt stick av Bernt i publikfriande hit av Muddy Waters, vars sugande komposition Forty Days And Forty Nigts <\/em>tog vid. Naturligtvis var Bengan i sitt esse n\u00e4r han med bl\u00e5 toner omsorgsfullt betonade Sams vokala utsagor. Underh\u00e5llande att hastigt byta till svenska (egen \u00f6vers\u00e4ttning?). I denna otroligt extatiska kavalkad gav man sig dessutom p\u00e5 en stompig sak j\u00e4mte gripande Going Down Slow. <\/em> Magiskt event! <\/p>\n\n\n\n

Stort tack Qlaez Wennberg f\u00f6r str\u00e5lande bilder!<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

27\/1 2024 KOM Bar i G\u00f6teborg I G\u00f6teborg inom beatbaserad musik har vi sedan 70-talet haft tillg\u00e5ng till tre extraordin\u00e4ra s\u00e5ngare, l\u00e4tt urskiljbara r\u00f6ster vilka ibland tilldelats epitet v\u00e4rldsklass. S\u00e5lunda har sj\u00e4lvklart inte trion varit en lokal angel\u00e4genhet och bara en av dem \u00e4r uppv\u00e4xt i det G\u00f6teborg han blev trogen. Fast flest g\u00e5nger framtr\u00e4dde […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-176362","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176362","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=176362"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176362\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":176394,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/176362\/revisions\/176394"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=176362"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=176362"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=176362"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}