{"id":175310,"date":"2024-01-05T10:30:35","date_gmt":"2024-01-05T09:30:35","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=175310"},"modified":"2024-01-05T10:30:36","modified_gmt":"2024-01-05T09:30:36","slug":"filmrecension-power-alley","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=175310","title":{"rendered":"Filmrecension: Power Alley"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-175314\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/unnamed-11.jpg\" alt=\"\" width=\"455\" height=\"650\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/unnamed-11.jpg 455w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/unnamed-11-210x300.jpg 210w\" sizes=\"auto, (max-width: 455px) 100vw, 455px\" \/><\/p>\n<p>Power Alley<br \/>\nBetyg 3<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r 5 januari 2024<br \/>\nRegi Lillah Halla<\/p>\n<p>Den omtalade och enligt mig rej\u00e4lt \u00f6verskattade Paradiset Brinner har nu f\u00e5tt ett brasilianskt syskon. Likt ett eko f\u00e5r vi \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00f6lja ett g\u00e4ng sammansvetsade unga kvinnor som befinner sig p\u00e5 samh\u00e4llets l\u00e4gsta trappsteg. Konsten att \u00f6verleva, hoppas och k\u00e4mpa f\u00f6r \u00f6verlevnad st\u00e5r i det dramaturgiska centrumet \u00e4ven h\u00e4r. Men till skillnad mot den svenska &#8211; och hoppl\u00f6sa, motparten \u00e4r Power Alley en solid, genomt\u00e4nkt och betydligt mer trov\u00e4rdig ber\u00e4ttelse om kampen mot ett samh\u00e4lle som v\u00e4nt kvinnor ryggen.<\/p>\n<p>Att vi har att g\u00f6ra med avskalad, spartansk och ofiltrerad diskb\u00e4nksrealism r\u00e5der det inget tvivel om. Hela Power Alley k\u00e4nns som om den \u00e4r skapad med en vass t\u00e4ljkniv, utmejslad i h\u00e5rt och sv\u00e5rarbetat tr\u00e4. Utseendet \u00e4r utan tillstymmelse till elegans, ist\u00e4llet \u00e4r det p\u00e5tr\u00e4ngande n\u00e4rg\u00e5nget med n\u00e4rmast klaustrofobiska n\u00e4rbilder p\u00e5 avkl\u00e4dda och svettiga kroppar. Musiken \u00e4r pulserande, kinetisk och n\u00e4rmast kaotisk, allt f\u00f6r att skapa intimitet kontra n\u00e5gon form av musikalsikt behag. Ber\u00e4ttelsen \u00e4r lika rak som horisonten och inneh\u00e5ller i princip inga exkursioner, all energi och tid l\u00e4ggs p\u00e5 den rudiment\u00e4ra ber\u00e4ttelsen och avviker inte en millimeter ifr\u00e5n den.<\/p>\n<p>Regiss\u00f6ren Lillah Halla \u00e4r inte ute efter att bryta mallen f\u00f6r hur desperata och utm\u00e4rglade m\u00e4nnisko\u00f6den kan presenteras p\u00e5 film. Ist\u00e4llet \u00e4r det som att hon designat hela sin film likt en m\u00e5larbok. Varenda penseldrag l\u00e4ggs med precision inom linjerna, avvikelse \u00e4r detsamma som allvarligt tabu och om det finns ett recept f\u00f6r hoppl\u00f6shet f\u00f6ljer Halla det till punkt och pricka. Det finns f\u00f6rdelar med denna strikta struktur. Framf\u00f6rallt medf\u00f6r det en m\u00e5lmedvetenhet som envetet t\u00e5gar fram\u00e5t. Genom att vara en s\u00e5 pass rak och kompromissl\u00f6s finns det en tydlig drivkraft som ger flera sekvenser energi och v\u00e4rme, n\u00e5got som helt saknades i Paradiset Brinner. Denna drivkraft g\u00f6r att det sv\u00e5ra och pl\u00e5gsamma blir hanterligt d\u00e5 det kantas av genuin gemenskap, d\u00e4r mis\u00e4ren kan mildras genom v\u00e4nskap och fantastiska f\u00f6r\u00e4ldrafigurer. Power Alley inneh\u00e5ller ett antal mycket solida rolltolkningar fr\u00e5n hela ensemblen d\u00e4r flera \u00e4r debutanter. Detta kombineras med ov\u00e4ntat finst\u00e4md personregi och det \u00e4r m\u00e4rkbart hur pass engagerad Halla \u00e4r vad g\u00e4ller sina karakt\u00e4rer. Diskb\u00e4nksrealism \u00e4r dock inte komplett utan en bitande och p\u00e5taglig samh\u00e4llskritik som pekar p\u00e5 vad som lett till de f\u00f6rkastliga f\u00f6rh\u00e5llandena karakt\u00e4rerna och publiken tvingas uppleva, respektive bevittna. Genom att belysa Brasiliens oerh\u00f6rt drakoniska och h\u00e4nsynsl\u00f6sa abortlagstiftning skapas ocks\u00e5 en skr\u00e4mmande parallell till ett antal v\u00e4sterl\u00e4ndska nationer som successivt arbetar f\u00f6r att g\u00f6ra kvinnor till andra klassens medborgare. Samh\u00e4llskritiken blir d\u00e4rmed oerh\u00f6rt aktuell och \u00e4ven p\u00e5tr\u00e4ngande &#8211; i en positiv mening.<\/p>\n<p>Men samtidigt som m\u00e5lmedvetenheten att n\u00e5 en specifik destination skapar n\u00e4mnda f\u00f6rdelar inneb\u00e4r den ocks\u00e5 att filmen m\u00e5nga g\u00e5nger k\u00e4nns tunn. Segment som kunde varit avgrundsdjupa f\u00f6rblir ytliga och flera av de dramatiska hindren som karakt\u00e4rerna m\u00f6ter k\u00e4nns alltf\u00f6r bekanta, ibland n\u00e4rmast artificiella. Mest problematiskt blir uppl\u00f6sningen som ter sig oerh\u00f6rt slarvig. Ist\u00e4llet f\u00f6r att vara koncis och direkt &#8211; som resten av filmen, r\u00f6r sig allt mot ett banalt klimax som trivialiserar mycket av det allvar som presenterats innan.<\/p>\n<p>Power Alley m\u00e5 inte vara perfekt men det \u00e4r en ov\u00e4ntat kompetent studie i hoppl\u00f6shet men ocks\u00e5 v\u00e4nskap och m\u00e4nsklig motst\u00e5ndskraft.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" title=\"YouTube video player\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/tYUnGsfiGJM?si=vSUiIaep8W_osLPN\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Power Alley Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r 5 januari 2024 Regi Lillah Halla Den omtalade och enligt mig rej\u00e4lt \u00f6verskattade Paradiset Brinner har nu f\u00e5tt ett brasilianskt syskon. Likt ett eko f\u00e5r vi \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00f6lja ett g\u00e4ng sammansvetsade unga kvinnor som befinner sig p\u00e5 samh\u00e4llets l\u00e4gsta trappsteg. Konsten att \u00f6verleva, hoppas och k\u00e4mpa f\u00f6r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":79,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-175310","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175310","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/79"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=175310"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175310\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":175317,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/175310\/revisions\/175317"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=175310"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=175310"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=175310"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}